Vansbrosimningen. Så var den gjord då, fjärde och sista delmomentet i "En svensk klassiker". Det var ett roligt lopp, inte alls jobbigt som de andra klassiker-delarna. Crawlade utan problem alla 3000 meter i lugnt jämt tempo. Fick känningar av kramp i vaderna vid några tillfällen, men simmade utan ben ett tag så gick det över. Först km:arna gick fort, första bojen jag såg var 1200 m kvar, då kändes det som jag precis börjat. Lite långsammare när man efter 2000 m vände in motströms, men knappt märkbart. Simmade in i några som envisades med att simma i bredd lite här och där, men upplevde det inte annars trångt. Låg mest i ytterspår. Målgång efter 51:47 min. Nöjd att komma under timmen som var målet, nästa gång blir det under 50 min ;) David gjorde ett fantastiskt bra lopp på 46-nånting minuter - han som sjönk som en sten när vi började simträna i vintras. Han är för duktig den där... Så, Klassikern - check! Nästan lite tråkigt, vad blir nästa projekt?

... är nu avklarade!

Vi körde på bra hela stora ART sub10-klungan och tog oss i mål på 9 h 35 min. Vädermakterna var inte med oss, vid starten 4:22 började det droppa, men dum som man är satte man inte på sig regnjacka "eftersom det inte ska börja regna förrän 6". Jo, tjena. Dropparna blev duggregn blev ihållande regn blev ösregn. Tog på mig jackan vid första stoppet efter Gränna och den värmde gott trots att jag inte var i närheten lika kall som många andra i klungan. Inte förrän i Jönköping började regnet lätta och fortsättningsvis kom enstaka skurar med allt finare väder.

Cyklingen gick bra, var nervös för att jag skulle gå låg på energi innan och försökte äta hela tiden - små bars-bitar, choklad, ölkorv, äggmackor, gels och dricka sportdryck. Fick mycket vätska gratis av regnet och blev aldrig energi- eller vätsketom.

Benen kändes starka hela loppet. Ryggen tog dock stryk av allt stillasittande och var det som irriterade mest, men efter varje minipaus blev det lite bättre ett tag och aldrig outhärdligt. Fick lite känningar i knäna mot slutet med och försökte hålla nere växlarna lite extra.

Startade loppet nere i andra delen av klungan och kunde rulla med relativt enkelt på den platta banan. Kändes nästan som ständig nerförsbacke med några få kraftigare motlut där tempot hölls exemplariskt lågt och det blev aldrig riktigt tungt.

Efter 10 mil skulle då vi i andra delen upp och dra. Lite stökigt först och svårt att hitta rytm, men det gav sig. Jag insåg dock snabbt att jag inte klarade av att äta och dricka samtidigt (pga bristande koordinationsförmåga?), så jag hoppade tillbaka i 2-ledsdelen efter 3 mil. Många var det som var starka och drog där framme - tack till alla er.

Så kom solen fram och regnjackan åkte av. Käkade en gudomligt god ägg-och-kaviarmacka och höll tankespökena borta genom att sjunga diverse favoritlåtar och svisch så var det plötsligt "mindre än två varv runt Alnön" kvar och man började inse att det här skulle gå vägen med marginal.

Efter fjärde stoppet 4 mil från mål (ett bonusstopp eftersom vi hade kört in så mycket tid) och man hade börjat fantisera om målgången så fick jag punktering. Skit! Orsak: en säkerhetsnål rakt igenom bakdäcket (slutsats: undvik depåer). Lyckades få kontakt med David som låg längre fram och vi stannade och bytte, tog runt fyra minuter efter fipplande med bortdomnade fingrar och kolsyrepatroner. Sen bestämde vi oss för att försöka jaga ikapp klungan för den där efterlängtade gemensamma målgången.

Han drog och jag hängde på i bra fart, men hur kör man ikapp en klunga 4 minuter fram? Vi höll högt tempo i uppförsbackarna, som var det ställe vi kunde tjäna in tid på, och sista milen fick vi rygg på en annan klunga som höll bra fart. När vi började rulla in sista biten mot Motala fick vi syn på de vackra ART-tröjorna några hundra meter fram och lyckades komma i kapp några km innan mål för att kunna glida in i samlad trupp under målportalen på tiden 9:35.

En enormt skön känsla!

Så var det gjort då, andra delen av Klassikern nämligen Vasaloppet. Vilken härlig upplevelse! Fantastiska förutsättningar med riktigt snabbföre och finväder hela dan. Vi åkte ner till Mora på fredagkväll och kom fram sent. Hyrde in oss i en villa med egna höns på tomten fredag-lördag. Lördagen började med obligatorisk frukostgröt varefter vi begav oss till Gopshus för skidtestning och vallning. En fin dag, strålande sol, isiga och snabba spår och många jämlikar som David kunde diskutera vallningen med. Åt lunch på kinarestaturang i Mora och hämtade ut nummerlappar, fixade seedningen och åkte sen "hem" till vallaboden där David tillbringade åtskilliga timmar. Själv läste jag bok, drack kaffe och mådde gott inne i huset.

När alla skidor fått sin beskärda del fästvalla (fråga mig inte vad det blev till slut, men David berättar mer än gärna om alla olika lager) så hoppade vi in i bilen och körde upp till Sälen där vi skulle sova. Hade hyrt in oss hos ett (visade det sig) polispar som bodde fem kilometer från starten. Ett mysigt litet timmerhus vid älven där vi och tre andra vasaloppsåkare inkvarterats + diverse familjemedlemmar till dem. Poliserna, Lena och Janne, dukade upp rejäl pastamiddag och samtliga åt med god aptit. David ställde sig sen vid vallabänken igen för att lägga på fästvallan.

Uppstigning strax innan fem. Grötfrukost och påklädning och iväg till starten. Kall morgon, -15. Kom i bra tid och kunde snart lägga in skidorna och gå in och värma oss ett tag innan det började nalkas starten!

Jag hade seedat upp mig till 6:e startled och klev in kvarten innan starten. Tog av de sista överdragskläderna och hängde lite halvhjärtat med på friskis&svettis uppvärmning. På med skidorna och tillslut gick STARTEN! Oj vad mycket folk, bara att lugnt hänga på, bromsa när det blev för trångt och glida vidare. Lyckades komma uppför första backen med alla skidor och stavar intakta - inte alla förunnat.

Första milen gick på dryga timmen, så det får väl anses okej i allt köande. Därefter glesades det ut såpass att man kunde hitta sitt tempo, med en del växlingar av spår, och åka relativt ostört. Hade tyvärr liiite för mycket fästvalla under mina superskidor, så folk gled förbi hej vilt till höger och vänster i backar och på platten, men i uppförsbackarna kunde jag ta igen lite. Dessvärre så är det ju inte så många uppförbackar i Vasaloppet, utan desto mer stakning. Tappade således stadigt i placering, men försökte inte tänka så mycket på det utan njuta av denna härliga upplevelse! Massa folk i spåren och längs kanterna som hejjar och underhåller. Fantastiskt väder med solsken och vita sjöar, fält, åkrar. Och vätskestationerna duggar rätt tätt, sådär varje mil i alla fall. Drack blåbärssoppa, energidryck, åt nån chokladbit, 2 gels och en halv vasabulle. Och lite vatten. Fick lite känningar i magen till och från av allt socker, men inte mer än så.

Halva loppet klarades av strax under 3,5 timme och jag började sikta på måltid under sju timmar. Med ca 2,5 mil kvar blev det rejält tungt, både mentalt och fysiskt. Det spände i nacke och armar och orken bara försvann. Kopplade på autopiloten en mil i lägre tempo, men insåg sen att jag var tvungen att öka sista milen för att komma in under 7h. Konstigt hur man helt plötsligt bara kan bestämma sig och staka på när man nyss varit så loj, men det gick tack vare ett mål att sikta på.

Passerade målportalen på tiden 06:59:19, alltså under sju timmar med råge ;) Höll inte min placering, det är väl det som känns trist i efterhand, men, men. Vasaloppet CHECK!

Idag var det dags för första seedningstävlingen inför vasaloppet, Södra Berget Runt här i stan. 40 härligt backiga kilometrar med start och mål på Ängen. Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, så här andra tävlingen nånsin och första gången jag ska åka så långt, men körde på utan att köra slut på mig.

Starten var hetsig med så många som ska iväg på spår som snabbt smalnar av och dyker ner i en backe med tvär sväng vänster. Några som ramlade, men jag stod. Snart tunnades fältet ut och man fick åka i sitt eget tempo, även om jag hade sällskap hela första varvet av lite olika personer. Det gick fort att ta sig runt Södra-spåren och sen väntar en lång nerförsbacke mot Bredsand och Södra Berget-backens fot. Så långt, allt bra. Från LV5 sen dyker det upp en backe jag alltid glömmer, lite trälig. Nerför mot sidsjön går det undan för att därefter börja 4 kms-klättringen upp på berget igen.

Åssa samma vända en gång till...

Första varvet gick lätt, bra skidor, pigg kropp och fin dag. Slutade på 1:27-nånting tidsmässigt. Andra var lite tyngre, men satte in min radio som jag hade i fickan (i nödfall) och med P3:s diggilistan i öronen kunde man snabbt sätta in en extra växel. Kom i mål på tiden 3:03:30 och slutade 8 av 17 startande damer. Nöjd! Nu får vi se vad det leder till seedningsmässigt.

David gick och kom tvåa, 4 sek efter vinnaren, på 2:08 nånting. Han är duktig den där...

Är rejält trött i kroppen nu, Ronja har precis somnat och vi ska däcka framförs Greys med en stor skål med popcorn!

Det gick ju bra det där! Kanske hemligheten är korta, koncisa inlägg som inte gör nått om man avbryts.

Livet just nu är rätt härligt. Vi fortsätter att jobba 2 veckor i taget och fyller den lediga tiden med en hel del träning. Vasaloppet närmar sig med stormsteg, och vintern har ju låtit vänta på sig i år. Fortfarande inga öppna våffelstugor på bergknallarna, men med senaste dygnets snöfall kan det ju bara vara en tidsfråga.

Vi är duktiga på att få vardagspusslet att gå ihop tycker jag. Vi hinner allt som oftast träna bägge två, äta middag hela familjen och ha kvalitetstid på kvällen. Den som är hemma på dan tränar oftast med Ronja - antingen löpning med vagn eller skidor med vagn. Den som jobbar sticker antingen ut innan jobbet på ett kortare, intensivt pass eller på lunchen eller i samband med hemgång. Ibland läggs passen in sena kvällar, det går ju det med.

Vi har börjat crawlkurs på tisdagsmornar kl 0640. Vi delar på kursen, så den som ska jobba åker och simmar innan man börjar vid 8. På onsdagskvällar turas vi om att gå på ART:s spinningpass på EGO inför Vätternrundan 2012, ett 1,5 h långt slitigt intervallpass som oftast föregås av löpning ner och avslutas med löpning hem. Man är mör efteråt. Jag rider på torsdagkvällar, David springer ibland orientering på torsdagar innan. Resterande dagar blir det löpning, skidåkning eller styrka och helgerna oftast nån skidutflykt när vädret tillåter. Då hänger Ronja med i CX:en som David får dra, vi siktar på att ha en stuga inom räckhåll vid avslutad tur och åker gärna pulka med den färdigsovna Ronjan. Det är skönt att dela sitt liv med någon som har samma intressen och prioriteringar - att få vara utomhus så mycket som möjligt är verkligen en lyx!

Livet är som sagt härligt just nu :)

Så var det gjort då. Lidingöloppet. I lördags gick det av stapeln och visst var man taggad efter så lång tids väntan. Första delen av klassikern, äntligen skulle man få springa!

Planen var att ta det "lugnt" första milen, dvs ligga på ganska bekvämt tempo och med hyfsad puls, ca 165/min. Planen var att låta pulsen styra loppet, men av någon anledning så har den varit så mycket högre de senaste 3-4 veckorna motför innan när jag sprang samma hastighet/sträcka. Så även denna dag.

Jag hade blivit uppseedad till tredje startled, vilket är åtminstone ett startled för långt fram för lilla jag, men tackvare en påstridig pojkvän tillika PT så hamnade jag där efter min kanoninsats på Höga Kusten halvmaraton i sommar. Men det är ju ingen nackdel att starta långt fram, undantaget då att man hetsas upp i alla andras tempo, vilket ändå låg rätt lågt i början. Starten gick 12:50 och alla rusar iväg, härligt att få springa, även om det är trångt och det blir trängsel och mycket stå och hoppa på stället åtminstone första kilometrarna-milen. Springer på i ett behagligt tempo, tills jag kollar pulsklockan och ser att jag ligger tio slag högre än tänkt, trots att det känns så lätt. Gör några försök att sänka pulsen, hålla tillbaka osv, men då tappar jag flytet istället. Väljer alltså att köra på.

Jag ska inte påstå att jag kommer ihåg loppet, för det gör jag knappt. Första 10 km gick lätt, nästa 5 också. Sen kommer de beryktade 15-20 km  som tydligen knäckt många. Och det är jobbigt. Tvära, branta, korta upp-och nerförsbackar som avlöser varandra, och pulsen fortsätter att ticka uppåt. Jag tvingas gå i en del uppförsbackar, försöker stanna upp helt en minut och få ner pulsen, men kommer bara strax under 170 och fortsätter.

Första milen gick på 55 min. Andra på 60. Jag hade alltså 65 min att ta mig runt sista milen för att komma under tre timmar, vilket var nästan minimummålet. Sista milen var hemsk, så trött, så snabb puls, andning och sega ben... Också alla dessa uppförsbackar som avlöser varandra. Men det som var värst var nästan att det till och med var tungt att springa på platten, vilket det typ aldrig är... Jag sprang, gick, joggade, släpade mig fram, hela tiden med koll på klockan och tidspressen på varje kilometer. När målet närmade sig dök David upp i publiken på inte mindre än fem ställen och peppade, men inte förrän jag såg målet insåg jag att jag nog skulle komma in under tre timmar trots allt. Och mycket riktigt, vid målgång stannade klockan på 2:59:12. Det jobbigaste jag gjort, kanske mycket beroende på att jag trodde det skulle gå så mycket lättare. Och det hade det säkert, för en månad sen, om jag hållit mig till "planen".

Efter loppet tänkte jag "aldrig igen", men dagen efter börjar man liksom tänka om och kanske och om man gör si och så och första gången ska ju alltid vara värst, så vi får väl se. Ska inte påstå att jag itne är lite sugen att testa igen. Det har varit grymt kul att träna inför något, och det är inte utan att det känns lite tomt nu...

Men hursomhelst, första delen av klassikern - check! Nu laddar vi om inför Vasaloppet!

David har som pappaledig fått det ärofyllda jobbet att vara min personliga tränare sedan några månader tillbaka, en uppgift han går in i med stor entusiasm och på största allvar. Vi har satt upp som mål att genomföra "En svensk klassiker" under kommande år med startgren Lidingöloppet i september. Jag som aldrig har sprungit en löptävling förut, alltid rynkat på näsan åt att springa på tid och hellre lullat runt i skogen än att springa fartpass - har nu fått en helt annan upplevelse av löpning och tycker faktiskt det hela nått en annan nivå än förut!

Varje vecka förses jag med kommande träningspass, och det är inte bara vad man ska göra, utan även hur det ska göras och var. Som hjälp har jag fått pulsband, klocka och GPS, så nu går det inte att fuskspringa längre. Allt loggas och man kan kolla tider och sträckor, höjdmeter och snittpuls, ja, det mesta. Kul när det känns bra, mindre roligt de dåliga dagarna, men över tiden så märker man faktiskt en förbättring - och får den svart på vitt.

Som bonus har det blivit några orienteringspass, och jag håller som bäst på att lära mig läsa karta ordentligt. Måste säga att det är är förvånandsvärt skoj att springa med karta och delmål, jag som alltid tyckte det var döden när man skulle orientera i skolan (ville mycket hellre spela boll!). Tänk vad fel man kan ha!

Träningsplaneringen drog igång i mars och den 7:e maj sprang jag mitt första lopp, ICA-loppet på Alnö, 10 km på i mina ögon den alldeles förträffliga tiden 48:58. I helgen som var den 18:e juni var det dags för lopp nr 2, Urskogsloppet norr om Ö-vik, 19,5 km i kuperad terräng bl a genom naturreservat. Fantastiskt fint, men tufft och jag var lika nöjd här på tiden 1:56:15.

Han är duktig min älskade och knåpar ihop både sånt jag gillar och sånt som jag tror att jag "avskyr", men oftast inser att det faktiskt inte alls är så hemskt som jag inbillat mig. T ex 2 x 8 x 400m intervaller på bana, ett pass som jag trodde jag skulle sky som pesten, men det visade sig faktiskt gå helt okej och inte vara sådär fruktansvärt jobbigt som det lät i mina öron. Allt verkar handla om att lägga sig på rätt nivå, något jag är rätt dålig på, men lär mig sakteliga. Att springa långsammare än vad man känner att man orkar just för stunden, det är nog det svåraste, men en nödvändighet för att orka längre sträckor och inte gå ut alldeles för hårt.

Det är perfekt att nån annan planerar din träning, då är det liksom bara att göra sen. Oftast blir det i direkt anslutning till jobbet, sen hinner man gosa med Ronja några timmar också fixar David maten. Jag är lyckligt lottad ;)

En vecka ser ut typ såhär med 3-4 löppass, 1-2 styrkepass och 2 vilodagar. Löppassen följer nån slags "tema", första veckorna var det fart-tema, sen övergick vi till back-tema och nu nånting mittemellan tror jag... (Eller?)

Här är denna veckas plan:

Måndag: Vila
Tisdagmorgon: Styrketräning bröst/triceps innan jobbet
Tisdagkväll: Löpning snabbdistans 8 km i 4:50 min/km-fart (blev 10 km)
Onsdag: 3 km uppvärmning, backintervaller 3x(300m + 200m + 100m) med 5-10 min jogg mellan, 1 km nedjogg.
Torsdag: Lugn jogg i skogen 5-7 km.
Fredag (midsommar): Löpskolning + intervaller 5 x 1200m (10km-fart i 1000m, 3km-fart sista 200m).
Lördag: Vila (jobbar 9-20.30...)
Söndag: Orientering Södra Berget, 10 km.

Låter det inte fantastiskt kul?!

Igår kände jag mig nästan helt bra i både hals och förkylning, så jag passade på att ge mig ut på skidor runt milen-spåret till Birsta. Gick hyfsat, trots att det blev allt kallare under turens gång. Idag har jag dock blivit rejält förkyld med både halsont och snorig näsa, men det var kanske lika bra. Ibland tycker jag att det hjälper att träna bort en förkylning som ligger och gnager, och ibland knuffar man den över kanten så den bryter ut på riktigt istället för att man bara ska känna sig sådär småsnuvig. Och när den väl brutit ut så brukar det ju gå över snabbt, eller hur?

Ronja är också förkyld, fast mindre snuvig och mera hostig nu. Tror vi tar oss en kurerar dag inne faktiskt, trots att det är ett helt fantastiskt väder ute, men hon hostade så när vi var ute igår, och idag verkar det ännu kallare.

Imorgon får vi besök av Davids faster med familj som gör ett pit stop med övernattning på väg till Åre. Blir mysigt!

Har precis varit ute på en löprunda med vagnen och kan konstatera att det är riktigt vårväder ute. Ett par plusgrader, soligt och den där riktiga vårluften med fågelkvitter och takdropp. Mysigt! Gick hyfsat att springa, tror vi var ute runt 50 minuter och tog en sväng till Huli, runt Sticksjön och runt sjukhuset på hyfsade vägar. Ronja vaknade bara en gång och ville ha nappen och sover fortfarande. Första gången jag hunnit duscha innan hon vaknat!

Har varit dåligt med träning annars i veckan. Klättrade i lördags i Stockholm, men annars har vi nästan bara tagit promenader om dagarna. I måndags blev det i och för sig en löptur till CityGross och tillbaka med skrot å vagnen för att veckohandla. Bra kombinerat träning med tråkiga måsten.

Det går inte att undvika att träningen blir lidande när man har småbarn. Eller... går och går... Det behöver ju inte vara så, men man har liksom blivit dubbelt så många att ha i åtanke och prioritera, mot att bara behöva tänka på sig själv. Man kan alltid utnyttja hennes sovstunder till långa promenader eller löprundor, men ibland är det så skönt att bara göra något på egen hand här hemma. Som nu.

Sen går det ju alltid att sticka iväg och träna när David kommer hem och han vill vara med Ronja, men ibland så är det mysigare att umgås tillsammans, hela familjen, även om det innebär att vi bara sitter och leker/tittar på henne. Som tur är så bryts dessa dagar av andra när man är mer taggad och knappt kan vänta på att få komma ut en sväng på skidor eller med vagnen. Och jag gör i stort sett alltid nånting varje dag, om så bara en promenad, men det hära med att träna minst en gång om dan känns väldigt avlägset... Konstigt nog tror jag att jag kommer träna mera när jag börjar jobba, jag brukar liksom fungera så - att ju mer jag har att göra, desto mer ser jag till att hinna med.

Helgen blev det inget tränat alls, mer än promenader runt omkring stan. Igår slog jag två flugor i en smäll och tog CX:en (även känd som kanonkulan) ner till BVC för att kunna springa en tur direkt därifrån och hem när vi ändå var ute. Det var skönt, och det gick faktiskt riktigt bra trots att det bara är uppför hem. Den är lätt att springa med, vagnen, men även om den rullar jättefint på planmark, så tar det emot rejält i långa eller branta uppförsbackar och det brukar kännas i lite andra muskler än vanlig löpmuskulatur - typ bröst och armar.

David kom ut på en kvällstur på längd när Ronja somnat, och vi åt middag därefter vid nio-tiden. Det blir ofta sena middagar här i hemmet, det ändras väl när skrot börjar äta mat vid bordet hon också, men som det är nu så är det skönt att äta när hon har lagt sig, och då blir det alltid efter klockan sju.

Ikväll har jag gjort säsongspremiär på snowboarden. Fick med mig pappa för ett par timmars kvällsåkning i Södra där det var nypistad backe, nån minusgrad och till en början nästan folktomt. Lägg till stjärnklart, fullmåne och hela staden upplyst nedanför så är den inte så pjåkig, vår stadsbacke. När jag kom hem vankades det nygräddade honungsscones och te med älsklingen, härlig kväll med andra ord. Nu: sängen!