Nu har vi varit på kryssning. Efter tisdagens föreläsningar var det dags att gå ombord på m/s Silja Symphony, där jag och Elin till vår stora glädje upptäckte att vi fick en alldeles egen hytt!! Stämningen blev således hög redan från början, alla var på toppen humör och det var fler än jag som kände sig småberusade redan innan första vinflaskan korkats upp... När vi gled ut från Stockholm började vi med det resan var avsedd för, nämligen en introduktion på medicin-kursen med presentation av kursledningen. Det var ganska snabbt överstökat å vi var ett gäng som begav oss en snabb vända på tax-free för att sen göra sig iordning för kvällen i våra hytter. Kändes som de gamla goda dagarna när jag å Elin bodde tillsammans på minimal yta, duschade, klädde oss å sminkade oss ihop under tonerna från båtens radio (det enda vi kunde hitta i musikväg), skålade i vin å käkade cashewnötter. Sen var det middagsbuffé med massa smaskens - hann med att gå fyra vändor (kall fisktallrik - varmrätt - ostbricka - efterrätt) innan det blev massiv förflyttning till däck 12 och karaokebaren. Man kan säga att T6 tog över totalt... Underhöll oss tills de stängde (alldeles för tidigt), och sen var det gubb-rock-live-band som gällde resten av kvällen. Rockade loss rejält fram till 3-tiden, och var rejält slut efteråt så sängen var mer än välkommen.

Frukostbuffé, kanske den bästa uppfinningen nånsin! Kom fram till Helsinki runt halv tio å packades in i den väntande bussen för färd mot sjukhuset och föreläsningar, som må vara intressanta, men kanske onödigt att lägga in på en sån här resa. Lyssnade med ett halvt öra. Lunch sen på ett inhemskt ställe där vi fick finska specialitéer i genuin finsk miljö. Förrätt och efterrätt var jättegod, men varmrätten... Sen hade vi kanske en timme på egen hand innan båten skulle avgå, så vi gick till domkyrkan, tog den långa trappan i värsta rocky balboa-stil, hade snöbollskrig och passade på att göra snöänglar på torget innan vi återvände till båten. Seminarie om våra förväntningar på kursen, å sen tupplur innan middan, som ikväll var á la carte supergod!

Resten av resan blevd et fest med start i karaokebaren (som stängde rätt snart), vidare till livedansgolvet och slutligen discobaren. Dansade mest hela kvällen å hade riktigt kul! Nästan hela kursen var med på dansgolvet, samt ett gäng militärgrabbar å lite annat smått å gott... Sen var det då dags för efterfest, som kanske blev den sjukaste natten nånsin... Vi var några tappra kursare som hängde på grabbarna (som fírade sin leave från Kosovo) för utlovad efterfest i deras hytt, och fick sällskap av bl.a. finnen, regissören å hans syster, samt ett antal mindre välkomna fulla finnar... Hytten blev snabb för trång, å ljudnivån för hög, så vi blev hänvisade till översta däck där resten av natten utspelade sig... Bara så absurt, med allt från skönsång, fotograferande, filmproduktion, snöbollskrig på däck, exkursioner på den övergivna båten och kvällens fullaste finne (vi kan kalla honom steve) som utmärkte sig genom att hälla i sig 100cl vodka mellan klockan 4-7 och finns förevigad på film i sina mest ljusa stunder. Och så vidare. Kommer inte ihåg allt, men snart var klockan 7 och frukostbuffén öppnade, och hungriga som vi var (åtminstone jag) blev det en riktigt bastant frukost som snabbt gick över i trötthetsillamående. Jag, M, A och C gick så till jacuzzin för att njuta infarten genom stockholms skärgård innan vi la till 9.30 och det var dags att åka hem och sova... Är fortfarande trött.

Det var det. En vecka tillsammans blev snabbt tre, men nu är även dessa slut, jag är själv igen och vardagen börjar imorron med termin 6 å medicinkurs. Å visst ska det bli spännande, men just nu önskar jag bara att sagan kunde få fortsätta... Har hunnit ha en underbar jul uppe i Sundsvall, Andreas kom upp lördagen innan julafton å vi hann käka introduktionsmiddag med familjen å gå på glögguppesittarkväll hos Martin innan det dagen efter blev julfirande med släkten Burman. Vi fick under hela lovet låna Fridas lägenhet då hon var bortrest hela julen. Perfekt att få nånstans att bo själva, men riktigt synd att inte få träffa henne nått. Under våren kanske? Jullovet flöt rätt snabbt förbi med skridskoåkning, ridning, sightseeing i Sundsvall, besök i sommarstugan, åsså juldag å nyårsfest då med alla hemvändare - och Andreas som blev övertalad att stanna å fira nyår och inte åka hem dan innan som var planerat. Det bästa var ändå att få vara tillsammans, som alltid. Vi åkte ner till Stockholm den 4:e, å hann med att besöka fjärilshuset, kaknästornet å tekniska innan han skulle hem den 7:e, men det gick verkligen jättedåligt. Separationsångest och lite påtryckningar från mitt håll ledde till att han blev kvar en vecka till, en mer normal vecka än vad vi brukar ha, med skola, träning, bio å fest. Riktig vardagsvecka för en gångs skull. Den veckan tog slut idag, och jag har varit ensam i snart 12 timmar, vilket känns som en evighet. Han är borta på riktigt, å jag sitter och lyssnar på skivan jag fick i julklapp, och genomgår nån slags pendling mellan gråt å skratt när jag hör hans röst i högtalarna, och jag förstår inte hur jag ska kunna somna själv för första gången på tre veckor... Saknar dig så förbannat mycket!

Är hemma i Sundsvall igen, har precis flyttat in i Fridas lägenhet å sitter och väntar på danskens ankomst. Bara aningens pirrigt. en halvtimme kvar nu... Jag kom hem i torsdags efter några dagars medicinsk psykologi-kurs blandat med julklappsfixande. Skönt att komma hem, den här hösten har varit allt annat än normal... Tog med Tyson hem också, och det har faktiskt gått bra att bo hemma med honom å en katt-fobisk mamma och allergisk lillebror. Men så är han ju så charmig också... ;)  Åsså var han jätteduktig på bussresan upp! Varken kräktes eller kissade (till skillnad från katten på sätet bredvid). Men nu har vi alltså flyttat ner på stan i en superfin trea, skönt att få ha en egen lya...

Julafton imorron. Känns det så? Inte direkt, vill ju ha en vit jul... Okej, ska ta å hämta pojken nu =)

God jul på er alla!!

AjajAJ. Har utan anledning fått så fruktansvärt ont vid varje inandning att jag inte vet var jag ska ta vägen. Å inte blir det bättre av att det är som värst när jag ligger ner, vilket gör det omöjligt att sova... Det började i lördags morse, å sen har det bara blivit värre. Känner mig som ett av seminariefall från skolan.

Fall 1:
24-årig kvinna med en 2 dagars anamnes på andningsrelaterad smärta. Ytlig andning med kortare tachypné-attacker och påtagligt smärtpåverkan. Diffus smärta över högra delen av ryggen, samt vid lungapex vid inandning. Ev något palpationsöm. Andningsfrekvens varierar med ställning. 7/min vid sittande. 30/min vid liggande. Normala andningsljud. Regelbunden hjärtrytm. Vilopuls på 90/min att jämföra mot normala 45/min. Ingen feber...

Kanske borde kolla upp det imorron. Det här går ju inte, jag vill sova...

Vi hade förresten match i söndags å vann för faktiskt, vilket var på tiden... Jag hade värsta flytet å satte allt! Kul att spela när det går bra...

Nä, måste försöka sova. Drar mig för att lägga mig bara... Kanske ska göra ett nyt försök i sittande sovställning... Suck.  Är faktiskt lite orolig över vad det kan vara. Det var det där med hypokondriska läkarstudenter...

Åkte hem till Elin efter skolan, vi lagade mat å hade en riktigt romantisk kväll med tända ljus, rödvin och avancerad pasta bolognese. Vi har ju typ inte setts på evigheter känns det som, så det var skönt att få snacka lite å uppdatera allt som hänt sen sist. Planen för min del var att fortsätta till Challes inflyttningsfest med Hanna, men det blev inte riktigt så. Skolan tar verkligen all energi nu för tiden, så när det väl blir  fredagkväll längtar man mest efter att få ta det lugnt. Jag stannade hos Elin istället, och vi bredde ut oss i soffan och såg på idol-finalen som hade temat kärlekslåtar, vilket passade temat för kvällen rätt bra. Gråtframkallande låtdedikationer och smöriga ballader, vilket själklart resulterade att vi båda suktade efter nån att krypa in i famnen hos... I brist på potentiella hångel fick vi dock hålla till godo med att dela kudde med varandra samt den gemenskap som riktig kompiskärlek trots allt ger. Och det är verkligen inte fyskam det heller, vänskaplig emotionell kärlek värmer ju lika väl som den attraherande fysiska, fast på annat sätt... Anyway, love you bejbi!

Tyvärr åkte ju fel person ut (om vi återgår till Idol). Det vore ju synd att säga att jag sett speciellt många idol-avsnitt, men när man väl tittar så fastnar man rätt snabbt, och hon som åkte, Felicia, verkar vara en rakt igenom perfekt människa, sjunger bra och är sådär riktigt snygg-söt. Egentligen är det attribut som jag brukar kunna störa mig på (dvs kombinationen små, söta, perfekta typer), men hon verkar helt enkelt för helyllebra för att ens jag ska kunna irritera mig. Sen tycker jag ju om att titta på snygga människor, tjejer som killar, men vem gör inte det? Funderade starkt på att tapetsera en vägg med bara snyggt folk, risken är väl att man fastnar och aldrig tar sig ut...

Nu ska jag sova och drömma om den andra formen av kärlek...