Snabb update
27 juli, snart en månad på hemmaplan och allt vad resande heter känns avlägset. Avlägset men knappast bortglömt. Mycket har hunnit hända här hemma med. Vi landade den 1:a juli på Arlanda och möttes där av min finaste. Som jag längtat! Och efter ett snabbt packningsbyte hemma i Västra Skogen var vi några timmar senare på väg ut för att paddla kajak i skärgården i fyra dagar. Vad kan väl vara bättre efter åtta veckor från varandra, än två kajaker, ett tält, öde öar och svensk sommar? Underbara dagar rent ut sagt och en riktig mjukstart i vardan.
Därefter väntade Sundsvall igen. Flyttade in med pickpack pch pojkvän hos Frida och Tyson som ju hör sommaren till, och gjorde på måndagen debut i rollen som underläkare. Tänk vad kul det är! Långa dagar för det mesta, men tiden flyger iväg och allt känns mest bara spännande och roligt. Tre veckor avklarade och fyra kvar. Jag jobbar alltså även i år på akuten och växlar mellan medicin, ortopeden och kirurgen, även om det blivit mest av det förstnämnda med sitt höga patienttryck. Helgerna har hållits fria för att träffa min favvo underläkare som knegar på kirurgen i Ösd. Lite mer acceptabelt avstånd än Sydostasien-Tanzania om jag får säga så. Och trots att helgerna går alldeles för fort, så går veckorna nästan ännu snabbare. Måste vara ett gott tecken på att man gillar sitt jobb? Och lite längtan har ju ingen dött av...
Nästa helg står Shlm på schemat och planen är att hinna träffa några andra av mina favoritmänniskor! :) Ses då?
Därefter väntade Sundsvall igen. Flyttade in med pickpack pch pojkvän hos Frida och Tyson som ju hör sommaren till, och gjorde på måndagen debut i rollen som underläkare. Tänk vad kul det är! Långa dagar för det mesta, men tiden flyger iväg och allt känns mest bara spännande och roligt. Tre veckor avklarade och fyra kvar. Jag jobbar alltså även i år på akuten och växlar mellan medicin, ortopeden och kirurgen, även om det blivit mest av det förstnämnda med sitt höga patienttryck. Helgerna har hållits fria för att träffa min favvo underläkare som knegar på kirurgen i Ösd. Lite mer acceptabelt avstånd än Sydostasien-Tanzania om jag får säga så. Och trots att helgerna går alldeles för fort, så går veckorna nästan ännu snabbare. Måste vara ett gott tecken på att man gillar sitt jobb? Och lite längtan har ju ingen dött av...
Nästa helg står Shlm på schemat och planen är att hinna träffa några andra av mina favoritmänniskor! :) Ses då?
Dykparadis paa oljerigg...
2009-06-26 Pulau Sipadan, Pulau Mabul, Semporna, Malaysia
Efter en naagot skakig och hetsig nattbussfaerd fraan KK anlaende vi i Semporna klockan fyra i onsdags morse. Tveksamt utvilade och i vaentan paa att bli upplockade av dykgaenget, slocknade i alla fall jag paa det (i jaemfoerelse med nattens obekvaema saete), underbart skoena betonggolvet utanfoer en staengd busstation. Klockan sex vaecktes vi av att de oeppnade och satte igaang TVn med arabiska boenutropare (inget som faar dig att vakna saa effektivt...), och vi kunde i alla fall faa frukost.
Aatta kom saa vaar pick up och vi skjutsades till den vaentande baaten som skulle ta oss 45 minuter ut paa havet, naermare bestaemt till naagot saa kulinariskt som en oljerigg en kilometer utanfoer oen Mabul. Haer huserar dykfoeretaget Seaventures paa en aekta gammal oljerigg som byggts om till dykbas, med mycket speciellt vattenliv 18 meter under sig. Naer vi naermar oss med baaten saa ser vi daa ett enormt monster som tornar upp sig - riggen! Maalad i alla moejliga faerger och dekorerad med vaexter, omgjorda hytter och ett gigantiskt saavael main deck som soldaeck goer hela grejjen till en raett unik upplevelse.
Vi faar vaelkomstdrink och info om vad som gaeller. Checkar in i vaar hytt och sen aer det dags foer vaart check in-dyk. Travis och mitt vill saega, Frida faar vaenta till eftermiddan innan det ges tillfaelle foer snorkling. Men riggen hade foerutom oss en bunt asiater som mer aen gaerna ville umgaas ;)
Det som aer saa fantastiskt bra haer aer att vi faar dyka med vaar "buddy" hur mycket vi vill under riggen naer vi inte aer ute med dykbaaten! Enda kravet aer minst en timmes yt-tid mellan dyken och inget dyk senare aen kl 20.00. Snacka om lyx...
Foersta dyket blev naagot av ett intro och rekogniseringsdyk foer omraadet under riggen. Och det fanns massa spaennande saker daerunder! Barracudor, lionfish, crocodilefish, frogfish, muraenaalar... Fantastiskt (nu kan ni boerja raekna antalet gaanger jag anvaender naagon form av superlativ i kommande inlaegg...) haeftigt!
Resten av dan tillbringades ungefaer som foeljer:
Mumsig lunchbuffet paa daeck.
Egen dykning under riggen i otroligt starka stroemmar att det var rena turen att vi naadde tillbaka.. .
Tea-time.
Dykbaat in till Mabul Island foer att se Mandarin fisken (som Travis tjatat om sen vi kom fram), vilken aer en liten gulblaa sak som bara kommer fram en gaang om dan, naermare bestaemt klockan 17.30 foer att "mate-a" med sin partner (och ja, vi saag den. Flera gaanger).
Middagsbuffe med grillning paa daeck, med efterfoeljande liveband bestaaende av divemasters och instruktoerer, och laet ungefaer saa bra som det laater. Den som ville fick inta scen foer att sjunga, saa vi rockade loss ordentligt med alla asiater, saekert till klockan 22... Slocknade saa fort huvudet naadde kudden.
Dag 2
Det vi alla vaentat paa - dykning utanfoer Sipadan Island som raeknas som ett av vaerldens absolut baesta dyksiter. Endast 50 st per dag faar tillstaand att betraeda omraadet och den vackra paradisoen vaktas av militaerer med enorma automatvapen.
Klockan 6 laemnade vi riggen och aakte ut till oen foer att goera tre dyk, och jag kan LAETT saega att de var de baesta dyk jag gjort naangaang. Saa fantastiskt mycket att se att huvudet spann runt som bara den. Otroliga korallvaeggar med ett fiskliv av en annan vaerld (uppenbarligen...). Som att simma runt i ett proppfullt akvarium. Vi saag enorma havsskoeldpaddor som svaevade omkring eller laag och sov paa botten, revhajar som gled foerbi i det djupa blaa, rockor, muraenaalar i skrevor, gigantiska humrar och kraeftor, smaa nudie branch i regnbaagens alla faerger... Listan kan goeras oaendlig och det gaar aldrig att goera upplevelsen raettvisa.
Tre dyk blev det innan lunch och det sista avslutandes med Barracuda Point daer, foerutom allt ovanstaaende, det fanns ett gigantiskt stim med barracudor som lagt upp sig i motstroemmen... Maektigt!
Helt lyriska aakte vi tillbaka till riggen foer lunchbuffet och aennu ett under-riggen dyk under eftermiddan. Under tiden innan vi kunde gaa ner foer naesta dyk blev jag oevertalad av Travis att simma in till Mabul Island foer att snorkla (med skoeldpaddor och mer mandarinfiskar). Han undgick dock att naemna att han varit med i skollaget foer simning antalet aar, saa det blev till att veva paa ordentligt. Det var lite tufft ocksaa med starka stroemmar och utan simfenorna skulle det aldrig gaatt. Tillbakavaegen gick desto laettare daa havet hunnit mojna lite.
Sen gick solen ner och vi hoppade i vaatdraekterna foer dagens 5:e dyk. Utrustade oss med ficklampor och gjorde oss redo foer ett nattdyk, vilket aer en upplevelse i sig. Kolsvart runt omkring dig och allt du ser aer det du lyser paa precis foer stunden. Haeftig kaensla. Och allt kaenns saa tyst, aeven fast det inte borde vara naagon skillnad... Fullt av sovande fiskar och knepiga kraeftvarelser som uppenbarligen kommer ut naer det aer moerkt. Vi lyckades till och med finna vaar vaeg tillbaka till riggen och den vaentande middagsserveringen naestan i tid.
I och med att det var sista kvaellen, drog vaar lilla trio med oss dynor och baeddade upp ute paa soldaeck. Laag och stirrade paa alla miljoner stjaernor tills vi somnade. Blev dock vaeckta av regnet vid ett-tiden och tvingades ner i hytten.
50 personer faar som sagt dyka Sipadan per dag, och vi fick igaarkvaell det unika erbjudandet om aennu en dags permit daa kvoten hade tvaa platser till oevers! Tackade vi ja? OM!
Saa idag, sista dan, var vi aater ute klockan sex och gjorde tre minst lika fantastiska dyk som under gaardagen. Idag hade vi aeven turen att se en blaeckfisk som stylade med att aendra faerg aatskilliga gaanger i fotoblixtrarnas sken.
Innan baaten tillbaka till fastlandet kom och haemtade oss, fick vi aennu en fantastisk lunch och passade paa att goera ett one-in-a-lifetime hopp fraan relingen paa oljeriggen. Jag menar, naer kommer jag befinna mig paa en rigg naesta gaang?
Nu vaentar jag och Frida paa nattbussen som ska ta oss tillbaka till KK. Travis laemnar vi haer och tackar foer en utomordentligt bra klaetter- och dykkompis (och jag tror han aer lite ledsen att behoeva skiljas fraan oss - jag menar, vaart saellskap aer faa foerunnat att faa dela 6 hela dagar i rad paa resande fot!).
Vi ska vara i KK imorron, sen flyger vi till Bangkok paa soendag och sen hem tisdagkvaell. Saa det kanske inte blir naagra fler inlaegg, vi faar se....
Puss och kram och vi ses snart!!
/ Carro
Rafting, snorkling och bergsbestigning!
2009-06-23 Kota Kinabalu, Malaysia
Vi aer nu paa Borneo, denna fantastiska oe som delas av Malaysia, Indonesien och Brunei. Vi befinner oss paa det nordoestra hoernet, naermare bestaemt malaysiska regionen Sabah och dess huvudstad Kota Kinabalu, KK i folkmun. Vi landade i torsdags klockan 17, och satte genast igaang att planera vaar knappa tid haer, vilket resulterade i att vi innan klockan 21 hade bokat upp oss foer rafting och bergsbestigning och inhandlat saavael moessa som handskar som fleecetroeja och kaende oss redo att saetta taenderna i paradiset!
Dag 1
Uppe och tog en lugn loeprunda runt stan innan det var rafting-time! Foerst naestan tre timmar i bil och sen det naagot o-2000-taliga transportsaettet jaernvaegstralla (heter det saa?). Taenk jaernvaeg som leder ut i ingenstans och paa denna en ca 1x1 m stor traeplatta med smaa hjul under. Haer satt vi tre stycken plus en kille som stakade oss fram laengs raelsen i naestan en timme innan vi naadde utgaangspunkten paa floden Sungai Padas. Vi blev foersedda med flytvaest, hjaelm och paddlar och fick saekerhetsinstruktioner innan vi kunde hoppa i gummibaaten och boerja paddla!
Baaten rymde 7 st ivriga paddlare och en guide. Jag och Frida foersoekte vara snabba med att knipa platserna i foeren, men guiden ville ha tvaa starka killar daer. Hmpf! De visade sig varken besitta naagon form av paddelteknik eller foermaaga att haalla jaemn takt, saa efter foersta floddoppet med genomgaang av flytteknik (vilket vi senare skulle komma att behoeva…), gjorde vi en s k kupp och skyndade oss att inta foeren!
Det var en haerlig rafting i omkring 3 timmar. Tyvaerr liiite foer laag vattennivaa foer att komma upp i grad fyra-forsar, men det fanns desto fler rejaela treor. Halvvaegs in i paddlingen kom foersta rejaela doppet foer min del. Vi koerde in i en stor sten med baaten, och jag och en till tjej kastades oeverbord och raett in i nedslagsplatsen foer vattnet fraan ovan. Haer kan man snacka naturkrafter! Jag trycktes ner paa botten (glad foer hjaelmen), snurrades runt och hade ingen aning om vad som var upp eller ner, utan saag bara brunt, brunt virvlande oeverallt.
Soerplade i mig lite av floden, innan jag hade vett nog att staenga munnen och lyckades behaalla lugnet och slappna av och lita paa att flytvaesten skulle goera jobbet. Och efter vad som kaendes som en mindre evighet doek skallen upp ovanfoer ytan igen och jag kunde inta safety positionen vi faatt inpraentat – foetterna i faerdriktningen, rygglaege och blicken framaat. Gled med och blev uppfiskad efter forsen lika glad foer det. Den andra tjejen hade faatt i sig betydligt mera vatten och fick plockas upp med safety kajaken naagot chockad, men oskadd.
Det var riktigt rolig rafting som gick genom fantastiskt haerlig Borneo-natur. Och det aer saan haerlig kaensla med styrkan fraan vattnet och att foersoeka rida fram paa vaagorna, ivrigt paddlandes framaat. Jag och Frida drog igaang med “Smaa grodorna”, midsommarafton till aera, och mitt i vaart “koackackaaaa” koerde vi in i dagens kraftigaste fors och hela baaten flippade oever. Yatta! Ploppade snabbt upp till ytan igen, asnoejda, och delade paa en paddel och red ut stroemmen med foetterna foere.
Vael nere naagra timmar senare haemtades vi foerst med speedboat och fick sen aaka Borneos snabbaste (och enda...) taag som gick i 30 laangsamma km/h innan vi naadde Beaufort och minibussen som skulle ta oss aater till KK.
Haer fick vi den traakiga nyheten att vaar planerade bergstur tvingats skjutas upp en hel dag pga fel i bokningsen. Mummel.
Dag 2
Den planerade bergsbestigningen uteblev alltsaa, vilket med facit i hand var en himlans tur. Jag vet inte vad det var, kanske den enorma tidsomstaellningen med +1 h jaemfoert med Kambodjatid eller saa hade vi baada blivit nerdrogade av foer mycket flodvatten, men naer klockan ringde (visserligen klockan 05.00, men aendaa) var baade jag och Frida helt ovaeckbara, och aaterupplivades inte foerraen halv nio. Har inte sovit saa laenge paa hela resan...!
Saa vi klev upp och gjorde noedvaendigt ont (som att inte utan sorg boka returresa till Bangkok den 28:e) innan vi gick ner till hamnen och haffade en baat ut till Pulau Manuka, en av fem oear som utgoer Tunku Abdul National Park 20 min utanfoer KK.
Moettes av en paradisoe, om aen en rikligt turistbefolkad saadan. Vi hyrde oss varsitt par fenor och boerjade med att utforska snorklingsmoejligheterna daer de sades vara baest. Massor av fiskar, faerger och former! Gick sen fraan den naagot oeverbefolkade stranden (tack vare helgdag...) och fann oss paa oens andra aende en strand helt foer oss sjaelva. Mer i vaar smak!
Badade, plockade stenar och snaeckor, snorklade, laeste och maadde allmaent gott. Stranden var aeven full av underhaallande eremitkraeftor i alla storlekar och minst lika mycket fiskar, sjoestjaernor, mm ute i vattnet. Paa vaegen tillbaka moettes vi av en meter laangt oedledjur (Varan?) som i sakta mak kroep in i skogen. En ganska skoen dag med andra ord.
Tog baaten tillbaka vid 17, koepte med oss malaysisk take away i plastlaador och slog oss ner paa kajkanten foer att aeta i den underbara solnedgaangen innan vi gick hem och packade vaeskorna foer morrondagen!
Dag 3-4
Aentligen bergsdags! Efter en ordentlig groetfrukost (till vaar stora lycka!) aakte vi de knappa tvaa timmarna till Kinabalu National Park och blev tilldelade en bergsguide och ihopparade med en klaettringspartner, Travis fraan Colorado.
Vandringen utgick fraan Timpohon Gate (1866.4m) och det gick raett laett trots staendig uppfoerslut. Vi knatade paa i behaglig takt, stannade efter 4 km foer medhavd lunch och fortsatte sen utan problem de resterande 2 km till Laban Rata (3400m). Naturen skiftade fraan varm regnskog till sval och kargare barrskog, och nationalparken som saadan saegs vara en av de rikaste vad gaeller saavael flora som fauna (med bl a 1200 olika sorters orkideer - 1000 spaenn till den som kan raekna upp en tiondel!).
Totalt tog det oss knappa 3h med lunchstopp (och inte 4-5 timmar som informationsbroschyren foertaeljer...) till Laban Rata daer vi skulle stanna foer oevernattning. Vi slog oss ner foer att dricka kaffe, knapra noetter och russin och checkade in i vaar oevernattningsstuga. Vi var noejda i saekert en timme, innan naagon smart person (inga namn naemnda) klaeckte den brillianta ideen att vi minsann skulle kunna gaa till toppen redan ikvaell foer att se solnedgaangen. Vaar guide verkade minst sagt motvillig mot foerslaget och deklarerade att solnedgaangen var baettre haerifraan – hur den skulle kunna vara det naer solen gick ner paa andra sidan berget? Han erbjoed sig dock att OM vi VERKLIGEN ville saa kunde han foelja med...
Alla andra i vaar lilla tre-personers grupp nappade paa ideen, saa efter att vi dumpat lite av packningen och bestaemt oss foer att skona vaar motvilliga guide fraan bonus-klaettringen, gav vi oss av foer att goera resten av berget. Vi stoppades redan efter 100m av en staengd och laast grind med skylten: "Hit men inte laengre utan guide!” Men vi spelade olaeskunniga och klaettrade snabbt oever och sen var det bara vi och berget!
Helt fantastisk vaeg upp, foerst genom barrskog ut mot kargare vaextlighet som efter naan kilometer helt foersvann och ersattes av massiva granitvaeggar, stenblock och maektiga bergstoppar. Det sluttade ganska brant paa sina staellen, men ett kraftigt rep ledde vaegen upp och kunde anvaendas som klaetterhjaelp. Solen var paa vaeg ner och bjoed paa ett slaaende vackert faergspel oever klipporna. Laegg haer till ett regnvaeder som raett vad det var svepte in foer att lika snabbt foersvinna med efterfoeljande regnbaage, blixtrar och dunder i den moerka horisonten och ett molntaecke i rosa-orange-roeda skiftningar som bredde ut sig nedanfoer berget, och du kanske kan bilda dig en uppfattning om naturens skoenhet…
Paa 2 timmar (med otaliga fotostopp) naadde vi Low's Peak, som aer ett passande namn foer hoegsta toppen (?) paa 4095.2m och slog oss ner foer att under maaloesa betrakta solnedgaangen oever havet borta i horisonten. Helt otroligt vackert, som av en annan vaerld - och det var bara vi daer att beskaada underverket. Tur foer oss, synd foer alla andra.
18.20 hade solen naestan gaatt ner (typiskt nog saa var det aarets laengsta dag just idag...), och vi var verkligen tvungna att rusa foer att hinna ner till middan som staengde 19.30. Vi sprang, bokstavligt talat, daerhelst det gick att springa och var nere paa 50 minuter (med bara naagra fotostopp...). God marginal med andra ord, och vi hoegg utsvultna in pa middagsbuffen, om aen en naagot utplockad saadan, men det var det mer aen vaert!
Saengaaende haerefter med bara lite huvudvaerk och skakiga ben som kaenning av dagens aktivitet. Lyckades efter lite svaarighet somna tills klockan 02.30 ringde igen foer uppstigning och naesta dags etapp, den "officiella". Vi aat en snabb vickning (groet igen!) innan vi vid 3.30 boerjade faerd nr 2 mot toppen.
Kan tillaegga att vi var de sista som laemnade Laban Rata. Foervaanansvaert maanga hade hetsat ivaeg redan vid 2-tiden och satt antingen som stelfrusna fiskpinnar paa toppen naer vi kom dit, eller saa passerade vi dem paa vaegen upp staankandes och stoenandes. [Parentes. Vi gjorde oss av naagon anledning kaenda bland vaara medklaettrare som “super people from Sweden” (och kanske med prefixet crazy), men saa hade de flesta andra daer levt paa beer and beach-diet senaste tiden och inte dagliga morronrundor. Slut parentes.]
Kl 5.10 tog vi sista klivet upp paa toppen, med hela 20 minuters marginal till soluppgaangen. Det gick betydligt snabbare att ta sig upp utan alla fotostopp, trots nollgradigt, beckmoerker och pannlampor. Vi klaedde paa oss vaara nyinkoepta fleecetroejor, trekkingbyxor, handskar, moessa och halsduk och satte oss ner paa berget foer att njuta av soluppgaangen. Helt fantastisk den med, om aen naagot stimmigare med allt folk. Och kameran blev vael sisaadaer 200 bilder rikare aeven denna gaang.
Promenerade ner en timme senare foer frukostbuffe och var saadaer lagom skakiga i benen och fortfarande med lite huvudvaerk, men glaedjeruset oevervaegde det mesta. Sen vaentade nergaangen med sina 6 km nerfoersbacke som jag personligen tyckte var mycket vaerre aen det omvaenda. Gillar inte nerfoersbackar! Men det gick ju det med och vi kom ner foerst efter ganska bra precis 2 timmar utan stopp. Fick haer lunchbuffet serverad, och jag har nog aetit mer under dessa 24 timmar aen typ naansin foerut – och dessutom varit konstant hungrig. Antar att berg suger viss energi.
[Som ytterligare parentes maaste jag bara naemna att det paa Mt Kinabalu varje aar haalls ett "Climbathon", dvs springtaevling fraan basen, upp paa toppen och ner igen. Och rekordet foer denna imponerande bedrift ligger paa 2h 36 min foer maen och 3h 08min foer kvinnor... Naatt att bita i. Slut parentes.}
Dag 5 - idag
Sovmorron till sex och AJJJ vilken traeningsvaerk! :) Trappor aer ett djaevulens paafund, men det aer skoent att kaenna att man lever. Och nog hade vi varit besvikna om gaardagen inte gjort sig tillkaenna...
Idag har vi tagit det relativt lugnt. Vi aakte ut till en annan av nationalparkens oar, Mamutik, daer det fanns helt fantastiskt bra snorkling som roade i flera timmar. Fiskar i enorma maengder och riktigt fina koraller gjorde att det kaendes som att simma omkring i ett jaetteakvarium. Vi kom daerifraan vid tre och vaentar nu paa nattbussen som ska ta oss soederut.
Vad gaeller vaar bergsklaettrarpartner, Travis, saa var han oerhoert tacksam oever att ha blivit ihopparad med oss crazy swedes, och vi kunde inte ha haft en baettre paatvingad partner heller. Han jobbar naemligen som biolog/guide i nationalparken i Rocky Mountains och aer saaledes en riktig friluftsmaenniska. Han haengde med oss aeven idag, och naer det visade sig att han (liksom jag) saknar dykbuddy i detta dykparadis, saa bestaemde vi oss att aeven boka in naesta aeventyr ihop.
Ikvaell aaker vi nattbuss till Semporna, och imorronbitti blir vi haemtade med baat foer 3 dagars dykaeventyr paa bl a ett av vaerldens topp tio baesta dyksites – Sipadan Island. Vi ska bo paa oljerigg ute i havet och foerutom oedykningarna faar man unlimited dives fraan riggen. Ska bli fantastiskt kul!
Men mer om detta naesta gaang…
Pussar och kramar till er alla! Om bara EN VECKA kommer vi hem. Galet!
Moerdarapor, paradisoe och slutet paa Kambodja
2009-06-17 - Battambang, Sihanoukville, Koh Rung, Koh Kong, Phnom Penh - Kambodja
Tar vid daer jag laemnade er sist i Battambang i nordvaestra Kambodja.
I Battambang bokade vi in oss paa sightseeing med lokala moppemaffian. Vi blev upphaemtade paa hotellet 07.30 av Tin-Tin (min chauffoer) och tvaa killar som hade Frida och Sara paa sina motorcyklar. Alla tre var riktigt duktiga paa engelska, vilket ledde till en intressant konversation paa vaegen ut ur byn daer jag passade paa att staella naagra av alla de fraagor som slagit mig under resans gaang.
Tin-tin var lika gammal som jag, men bodde med sin mor och systrar i ett litet hus (laes: rum). Vi pratade sjukvaard, baade landets och hans egen (och naer han hoerde att jag laeste till laekare ville han veta om behandling foer sin astma, vilket jag mer aen gaerna upplyste honom om). Han jobbade med att skjutsa turister som idag, men hade inte haft naagra kunder paa hela veckan, vilket gjorde honom bekymrad. Det var ju han som skulle foersoerja sin familj...
Daa kan jag tillaegga att han ville ha 6 dollar foer vaar tur, vilket daa det slaas ut paa hela veckan ger en dagsloen runt 1-2 dollar. Han var saaledes mycket tacksam foer att vi kommit och valt att aaka med honom, och var en perfekt guide.
Vi koerdes laengs smaavaegar genom byn, den roeda sanden satte sig snabbt oeverallt, och vi kryssade mellan hyddor, kossor och cyklister. Efter typ en timme naadde vi dagens maal - Phnom Sampeau, aennu ett minne fraan Khmer Rouge-tiden. Detta aer en liten idyllisk utsiktskulle och paa toppen finns, foerutom utsikten, tempel och buddhastatyer. Och grottor - “Killing Caves”, ett namn som aer talande nog och anvaendes som baade faengelse och avraettningplats under Pol Pot-tiden.
Naer vi kommer in sitter tvaa smaa soeta nunnor och binder blomsterkransar paa golvet. Bredvid dem staar en glasmonter full med skelettdelar fraan naagra av alla tusentals som faatt saetta livet till just haer, baade barn och vuxna.
Vi faar hoera om de hemska avraettningarna och foerhaallandena i oevrigt, och vi staar maalloesa och bara lyssnar paa allt det hemska. Skaenker nunnorna lite pengar och saender en tanke till alla de som faatt saetta livet till innan vi klaettrar upp ur moerkret och foersoeker skaka av obehagskaenslan. Utsikten fraan kullen goer sitt till och aer en skoen kontrast mot de otaecka bilderna som maalats upp foer oss nere i grottan, aeven om de etsats sig fast i huvudet.
Paa nervaegen faar vi vaart foersta close encounter med en apa som sitter paa stigen. “Aaaa, vilken soet! Ge honom en banan” hojtar vi foertjust och slaenger en del av matsaecken aat honom. Apan tar snaellt emot bananen, skalar den och proppar in den i munnen samtidigt som han vackert posar foer naagra bilder.
Han foervandlas sen till ett monster och saetter sig demonstrativt framfoer Frida som haaller i bananpaasen och tittar uppfordrande paa henne. Tin-tin (som verkar ha stor respekt foer apor...) saeger aat oss att ge honom en till saa vi kan smita, och vi kastar en banan en bit bort paa stigen. Tror du apan laater sig luras?! Nae, knappast. Han visar taenderna och straecker demonstrativt ut handen mot paasen. Vi goer ett foersoek till att kasta honom en banan, men han boerjar daa vaesa och vi ser slaget som foerlorat, droppar matsackspaasen och skyndar oss daerifraan...
Apor – Oss 1-0
Kom tillbaka till stan och betalade vaara chaffoerer (gav rejaelt med dricks...) haemtade vaeskorna och det slog oss ploetsligt att vi skulle ta farvael av Sara haer och nu. Jaettekonstigt, hon har ju precis kommit kaendes det som! Kramades hejdaa och laemnade henne i ett gatuhoern varifraan hennes buss till Bangkok skulle avgaa. Vi blev sen avslaeppta i en annan aende av stan foer att haffa vaar buss tillbaka till Phnom Penh, ensamma igen, inte klokt vad tiden gaar fort!
Bussen skulle ta fem timmar. Den tog sju. Men vi boerjar vaenja oss och hade ingen braadska. Det blev bara ett oevernattningsstopp i Phnompan innan vi morgonen daerpaa aakte vidare mot sydkusten och Sihanoukville (skulle ta 4h, tog 5).
Sihanoukville aer kaent som Kambodjas “Beach town” vilket kaendes vaelkommet efter ett par veckor i inlandet. Vi valde att bo paa Serendipity beach, och moettes av ett riktigt backpacker hangout, men smaatrevligt aendaa. Det maerks dock att det aer low season; hostlen rear ut sina saengplatser och barer och restauranger lockar med erbjudanden om gratis oel, happy hour och middagar foer under 3 USD. Och paa straandens enda supermarket saaldes det Sildenafil (Viagra) till reapris (9.90 USD / 4 tabl). Som sagt, low season...
Vi spatserade ner “to the bitch”(som maanga kambodjaner uttalar ordet beach), en laangstraeckt sak med klart turkost vatten och kantad med barer och restauranger. Och folk, massor av folk. Haer spenderades eftermiddan under ett parasoll i varsin solstol med boklaesning, bad och ett staendigt avfaerdande av foerseljare... Lite tjatigt och efter 25:e gaangen man sagt nej stiger irritationen, men det aer klart de har det knapert naer turisterna minskar.
Vi sponsrade i alla fall en liten kille som gjorde armband (och var grym paa tre-i-rad) och fick vara ben haarplockade och naglarna fixade av ett gaeng tjejer.
Middag paa stranden i solnedgaangsljus innan vi drog oss tillbaka med lite maillaesning (och jag lyckades pricka in David online i Tanzania foer foersta gaangen paa flera veckor – lycka! :) ). Kvaellslyxade med faersk fruktsallad och kaffe innan vi gick hem och kroep in under vaara myggnaet.
Klockan ringde 04.45 och paa vaeg ner paa stranden foer morronloepningen, sprang vi foerbi folk som fortfarande satt kvar i baren. De tyckte foermodligen inte vi var kloka, och det kan vael saegas vara oemsesidigt...
Efter morronrutinerna tog vi med oss allt vaart pick och pack och hoppade paa en baat som vi bokat plats paa dan innan. Vi ville snorkla och oevernatta paa en av oerna utanfoer stan, dels foer aktiviteten som saadan, men aeven foer att komma ifraan allt folk - och det visade sig att vi aaterigen slagt till med en riktig fulltraeff.
Utan naan egentlig koll paa var vi skulle saa hamnade vi paa Paradisoen med stort P - Koh Rung. Oen ligger 2,5 timmes baatfaerd fraan S-ville och har en population paa ca 50 invaanare. Aegaren till dykbaaten vi aakte hade flyttat ut paa oen foer att uppraetta ett oevernattningsstaelle som oeppnat bara naagra veckor innan vi kom, och oen aer saaledes naagot av en turistjungfru.
Vi moettes av en groen oe, full av palmer, en kritvit straend med svarta klippor paa kanterna, turkost klart vatten och de mest intakta korallreven laengs kusten (maanga aer foerstoerda tack vara dynamitfiske, tyvaerr...). Smaa traehyddor ligger i ett kluster paa strandens ena aenda och bryggor sticker ut i vattnet med foertoejda fiskebaatar i roddbaatsstorlek. Paa land paagaar en febril aktivitet med att organisera fiskenaet och dagens faangst. Och that’s it.
Folket aer relativt ovana vid turister, och oeverallt moets man av hejja-rop fraan barnen, glada leenden och febrila vinkningar, men vi slipper hysterin fraan land med att folk ska foersoeka pracka paa oss saker vi inte vill ha och vi laemnas ifred. Skoent!
Boende-projektet laag ute paa en av bryggorna, “The Beachhouse”, och var egentligen bara en stor sovsal med glesa vaeggar och myggnaetsfoersedda saengar, vaegg i vaegg med en takfoersedd veranda med hemmasnickrade matbord, korgstolar, soffor och haengmattor att slappa i. Passade oss perfekt med andra ord! Haer jobbar lokala tjejer i koeket och killarna aer anstaellda som naan form av byggnadsarbetare foer att faa huset faerdigt.
Vi tog med oss mask, snorkel och fenor och gick ut foer att snorkla innan lunch. Haerlig snorkling, fina koraller och maengder av fisk! Utforskar stranden och badar efter lunch, och naer rastloesheten slaar till faar vaar kreativa sida sig en utmaning och vi aegnar ett par timmar aat att bygga ett rejaelt sandslott.
Det aer bara vi och fyra killar som stannar oever natten, saa lugnet aer fullkomligt. Spelar kort, laeser, aeter maten vi bjuds paa och jag och Frida tar oss en romantisk kvaellspromenad naer moerkret lagt sig oever stranden, avslutar laengst ute paa bryggan och sitter stumma och beundrar den mest fantastiska stjaernhimmeln. Paradiset alltsaa. Sov gott under myggnaetet till ljudet av vaagorna som kluckade under golvbraedorna.
Vi gick upp fem i vanlig ordning och letade oss ut i moerkret till stranden foer att moeta soluppgaangen. Helt ensamma slog vi oss ner och vaentade paa ljuset. Tunga moerkgraa regnmoln ramade in den orangefaergade horisonten med sin lysande maane och morgonstjaerna. Haerligt faergspel!
Naer solen sen efter en dryg halvtimme tittat fram var det som att himlen ploetligt oeppnat sig och vaerldens regnskur haellde ner, blixtrar slog och aasken mullrade och vi drog oss tillbaka till huset och njoet av aennu en dag i paradiset. Baaten tillbaka gick vid tre saa vi hade hela dan till att snorkla, laesa, traena och njuta av lugnet.
Stannade en natt till i Sihanoukville innan vi aakte laengre vaesterut till den lilla haalan Koh Kong. Hur vi hamnade haer aer oklart, men det aer i alla fall en liten by vid floden som utgoer graensen mot Thailand, och ligger vid foten av bergskedjan Cardemom Mountains. Inga andra turister och inte mycket att goera. Vi hade taenkt aaka ut och titta paa vattenfallen som ska vara vackra, men vaar tuktukfoerare propsade saa stenhaart paa att vi skulle ut och kolla paa traesken att vi till slut gav med oss.
En timme efter ankomst fann vi oss saaledes promenerandes paa smala walkways uppbyggda oever traeskmarker, genom traed och oever vatten. Enligt Lonely planet saa haeckar haer tusentals faaglar, krabbor och mollusker – vilket ju foerde med sig att vi gick paa molluskjakt. Varken jag eller Frida har naagon som helst aning om vad en mollusk aer, hur den ser ut, vad den aeter, lever eller goer (naatt svagt minne klaemtar i bakhuvudet fraan Kristers biologilektioner, men vill sig inte hela vaegen fram), saa man kan saega att vi var ytterst uppmaerksamma.
En timmes molluskletande gav foega resultat, men vi saag desto fler krabbor, klaettrade upp i ett utsiktstorn och fick ett skrackmoete med moerdarapor! En bit ut i traesket stannade vi och koepte kaffe vid ett provisoriskt mattaelt och fick bevittna hur tvaa apor foersoekte stjaela ananas fraan staandet och hur dessa motades bort med meterlaanga traepaalar av skrikande lokalbor.
Naer vi paa tillbakavaegen ska till att passera samma staelle moets vi av en av dessa apor som sitter mitt paa den 80 cm breda bron vi gaar paa. Foerst verkar den vika undan foer oss, men naer jag ska gaa foerbi (jag gaar foerst), kommer den mot mig, visar taenderna och fraeser. Vi fraeser tillbaka och foersoeker vifta och skraemma bort den, men daa goer den utfall mot oss och snart har den faatt backup fraan sin kompis.
Tvaa skrikande, fraesande apor med blottade huggtaender och sina aeckliga smaa svarta fingrar kommer mot oss och vi backar undan under minst lika hoega skrik som apornas... Saekert en rolig syn foer en utomstaaende, men riktigt otaeckt, pulsen aer snart paa max och i huvudet snurrar bara “ïnte bli biten av en rabiesapa...”.
Jag lyckas komma foerbi dem, medan Frida rusar aat andra haallet och snart faar vi undsaettning av en khmertjej utrustad med plaststol som blir vaar raeddare. Med fortsatt hjaertklappning och fnissiga som bara den skyndar vi daerifraan och aaker tillbaka till byn.
Apor - Oss 2-0
Det blev bara en dag i Koh Kong, men jag tror det raeckte. Vi tog en promenad oever bron till Thailand, kaekade mat hemma i koeket hos en soet familj med en son paa ca 7 aar som snackade oklanderlig engelska och gick paa marknaden och kollade paa grejer vi inte ska koepa.
Tog bussen tillbaka till Phnom Penh igaar (skulle ta 4 h, tog 5,5h) och vi aer nu foer tredje gaangen i denna metropol, paa samma hostel sen tidigare, och de kaenner numera igen oss. Vi moettes av en stad i oeversvaemmning och oesregn, och gjorde inte maanga knop resten av dan. Laeste, kollade paa film, kaekade...
Idag har varit desto aktivare. Uppe with the tupp och ute och sprang innan vi haffade en tuk-tuk foer att koera oss till Phnom Tamao och dess djurpark 45 km fraan stan (tog minst 75 minuter...). Haer roade vi oss med att spana paa djur naagra timmar, allt fraan stora tigrar och elefanter till smaa krokodilbaebisar och mungodjur (och bjoernar, storkar, raadjur, hjortar, illrar, uttrar, pelikaner, gibbons, pytons, leoparder.. You get it). Vaar tuk-tukfoerare hade hoer och haepna aldrig varit haer, saa vi slaepade med honom mellan hagarna och jag vaagar nog saega att han tyckte det var aennu roligare aen vi.
Lite skrajsa sedan apincidenten haeromdan moettes vi (till vaar stora foerskraeckelse) vid entren av inte mindre aen 400 (!) frigaaende apor. De fanns oeverallt, stora som smaa, med sina laeskiga fingrar och vassa huggtaender (kan ha varit inbillning fraan vaar sida) och vi vaegrade foerst kliva ur tuktuken. Guiden som foeljde med oss foersaekrade oss aatskilliga gaanger att de var snaella, men vi laet oss inte luras saa laett, utan hoell oss naera honom med oegonen paa skaft.
Vi klarade oss dock utan incidenter, och det kan vael anses varit ganska bra terapi fraan var nyutblommade ap-fobi. Kanske t o m att de kan vara raett soeta aendaa, speciellt ungarna... Foer att inte tala om gibbonaporna som underhoell oss med makaloesa akrobatiknummer. Hittade aeven till vaar stora foertjusning naagra apor som satt i bur, och det var med ett raagat maatt skadeglaedje vi lipade aat dem fraan utsidan.
Apor – Oss 2-1
Aater i Phnom Penh aakte vi till ’Ryska marknaden’, ett helt enormt marknadskomplex med ALLT mellan himmel och jord. Vaar jakt hade tvaa maal: trekkingbyxor infoer Borneoturen och en khmersjal att taecka axlarna med saa vi skulle bli inslaeppta paa Royal Palace. Naer baegge prylarna prickats av paa listan, tog vi saa sikte paa palatset!
Det haer med palatsbesoek aer naagot vi skjutit paa foer var gaang vi hamnat i Phnompan. I aerlighetens namn saa aer ingen av oss speciellt sugna paa att aaka dit, och vi har lyckats slippa undan tvaa gaanger redan. Idag var alltsaa sista chansen. Foer att goera det hela till lite mer av en happening saa klaedde vi upp oss i klaenningar och maalade t o m oegonfransarna, samt koepte ovan namnda sjalar - allt foer att det skulle bli av!
Naanstans paa vaegen dit blev vi dock hungriga och sen boerjade det regna och sen blev klockan saa mycket... Osv. Undanflykter eller otur, vi kom oeverrens med oss sjaelva att vi skulle slippa ett palatsbesoek idag ocksaa.
Sista kvaellen i Kambodja ikvaell alltsaa, och vi har aetit gott, kluppit haaret och sagt adjoe. Imorron gaar flyget till Malaysia och Borneo, vilket kaenns aningens overkligt och lite som boerjan paa avslutningen paa vaar fantastiska resa.
Men aen staar naagra aeventyr paa planeringen och naesta uppdatering kommer foerhoppningsvis fraan Borneo.
Puss och kram saa laenge :)
I Battambang bokade vi in oss paa sightseeing med lokala moppemaffian. Vi blev upphaemtade paa hotellet 07.30 av Tin-Tin (min chauffoer) och tvaa killar som hade Frida och Sara paa sina motorcyklar. Alla tre var riktigt duktiga paa engelska, vilket ledde till en intressant konversation paa vaegen ut ur byn daer jag passade paa att staella naagra av alla de fraagor som slagit mig under resans gaang.
Tin-tin var lika gammal som jag, men bodde med sin mor och systrar i ett litet hus (laes: rum). Vi pratade sjukvaard, baade landets och hans egen (och naer han hoerde att jag laeste till laekare ville han veta om behandling foer sin astma, vilket jag mer aen gaerna upplyste honom om). Han jobbade med att skjutsa turister som idag, men hade inte haft naagra kunder paa hela veckan, vilket gjorde honom bekymrad. Det var ju han som skulle foersoerja sin familj...
Daa kan jag tillaegga att han ville ha 6 dollar foer vaar tur, vilket daa det slaas ut paa hela veckan ger en dagsloen runt 1-2 dollar. Han var saaledes mycket tacksam foer att vi kommit och valt att aaka med honom, och var en perfekt guide.
Vi koerdes laengs smaavaegar genom byn, den roeda sanden satte sig snabbt oeverallt, och vi kryssade mellan hyddor, kossor och cyklister. Efter typ en timme naadde vi dagens maal - Phnom Sampeau, aennu ett minne fraan Khmer Rouge-tiden. Detta aer en liten idyllisk utsiktskulle och paa toppen finns, foerutom utsikten, tempel och buddhastatyer. Och grottor - “Killing Caves”, ett namn som aer talande nog och anvaendes som baade faengelse och avraettningplats under Pol Pot-tiden.
Naer vi kommer in sitter tvaa smaa soeta nunnor och binder blomsterkransar paa golvet. Bredvid dem staar en glasmonter full med skelettdelar fraan naagra av alla tusentals som faatt saetta livet till just haer, baade barn och vuxna.
Vi faar hoera om de hemska avraettningarna och foerhaallandena i oevrigt, och vi staar maalloesa och bara lyssnar paa allt det hemska. Skaenker nunnorna lite pengar och saender en tanke till alla de som faatt saetta livet till innan vi klaettrar upp ur moerkret och foersoeker skaka av obehagskaenslan. Utsikten fraan kullen goer sitt till och aer en skoen kontrast mot de otaecka bilderna som maalats upp foer oss nere i grottan, aeven om de etsats sig fast i huvudet.
Paa nervaegen faar vi vaart foersta close encounter med en apa som sitter paa stigen. “Aaaa, vilken soet! Ge honom en banan” hojtar vi foertjust och slaenger en del av matsaecken aat honom. Apan tar snaellt emot bananen, skalar den och proppar in den i munnen samtidigt som han vackert posar foer naagra bilder.
Han foervandlas sen till ett monster och saetter sig demonstrativt framfoer Frida som haaller i bananpaasen och tittar uppfordrande paa henne. Tin-tin (som verkar ha stor respekt foer apor...) saeger aat oss att ge honom en till saa vi kan smita, och vi kastar en banan en bit bort paa stigen. Tror du apan laater sig luras?! Nae, knappast. Han visar taenderna och straecker demonstrativt ut handen mot paasen. Vi goer ett foersoek till att kasta honom en banan, men han boerjar daa vaesa och vi ser slaget som foerlorat, droppar matsackspaasen och skyndar oss daerifraan...
Apor – Oss 1-0
Kom tillbaka till stan och betalade vaara chaffoerer (gav rejaelt med dricks...) haemtade vaeskorna och det slog oss ploetsligt att vi skulle ta farvael av Sara haer och nu. Jaettekonstigt, hon har ju precis kommit kaendes det som! Kramades hejdaa och laemnade henne i ett gatuhoern varifraan hennes buss till Bangkok skulle avgaa. Vi blev sen avslaeppta i en annan aende av stan foer att haffa vaar buss tillbaka till Phnom Penh, ensamma igen, inte klokt vad tiden gaar fort!
Bussen skulle ta fem timmar. Den tog sju. Men vi boerjar vaenja oss och hade ingen braadska. Det blev bara ett oevernattningsstopp i Phnompan innan vi morgonen daerpaa aakte vidare mot sydkusten och Sihanoukville (skulle ta 4h, tog 5).
Sihanoukville aer kaent som Kambodjas “Beach town” vilket kaendes vaelkommet efter ett par veckor i inlandet. Vi valde att bo paa Serendipity beach, och moettes av ett riktigt backpacker hangout, men smaatrevligt aendaa. Det maerks dock att det aer low season; hostlen rear ut sina saengplatser och barer och restauranger lockar med erbjudanden om gratis oel, happy hour och middagar foer under 3 USD. Och paa straandens enda supermarket saaldes det Sildenafil (Viagra) till reapris (9.90 USD / 4 tabl). Som sagt, low season...
Vi spatserade ner “to the bitch”(som maanga kambodjaner uttalar ordet beach), en laangstraeckt sak med klart turkost vatten och kantad med barer och restauranger. Och folk, massor av folk. Haer spenderades eftermiddan under ett parasoll i varsin solstol med boklaesning, bad och ett staendigt avfaerdande av foerseljare... Lite tjatigt och efter 25:e gaangen man sagt nej stiger irritationen, men det aer klart de har det knapert naer turisterna minskar.
Vi sponsrade i alla fall en liten kille som gjorde armband (och var grym paa tre-i-rad) och fick vara ben haarplockade och naglarna fixade av ett gaeng tjejer.
Middag paa stranden i solnedgaangsljus innan vi drog oss tillbaka med lite maillaesning (och jag lyckades pricka in David online i Tanzania foer foersta gaangen paa flera veckor – lycka! :) ). Kvaellslyxade med faersk fruktsallad och kaffe innan vi gick hem och kroep in under vaara myggnaet.
Klockan ringde 04.45 och paa vaeg ner paa stranden foer morronloepningen, sprang vi foerbi folk som fortfarande satt kvar i baren. De tyckte foermodligen inte vi var kloka, och det kan vael saegas vara oemsesidigt...
Efter morronrutinerna tog vi med oss allt vaart pick och pack och hoppade paa en baat som vi bokat plats paa dan innan. Vi ville snorkla och oevernatta paa en av oerna utanfoer stan, dels foer aktiviteten som saadan, men aeven foer att komma ifraan allt folk - och det visade sig att vi aaterigen slagt till med en riktig fulltraeff.
Utan naan egentlig koll paa var vi skulle saa hamnade vi paa Paradisoen med stort P - Koh Rung. Oen ligger 2,5 timmes baatfaerd fraan S-ville och har en population paa ca 50 invaanare. Aegaren till dykbaaten vi aakte hade flyttat ut paa oen foer att uppraetta ett oevernattningsstaelle som oeppnat bara naagra veckor innan vi kom, och oen aer saaledes naagot av en turistjungfru.
Vi moettes av en groen oe, full av palmer, en kritvit straend med svarta klippor paa kanterna, turkost klart vatten och de mest intakta korallreven laengs kusten (maanga aer foerstoerda tack vara dynamitfiske, tyvaerr...). Smaa traehyddor ligger i ett kluster paa strandens ena aenda och bryggor sticker ut i vattnet med foertoejda fiskebaatar i roddbaatsstorlek. Paa land paagaar en febril aktivitet med att organisera fiskenaet och dagens faangst. Och that’s it.
Folket aer relativt ovana vid turister, och oeverallt moets man av hejja-rop fraan barnen, glada leenden och febrila vinkningar, men vi slipper hysterin fraan land med att folk ska foersoeka pracka paa oss saker vi inte vill ha och vi laemnas ifred. Skoent!
Boende-projektet laag ute paa en av bryggorna, “The Beachhouse”, och var egentligen bara en stor sovsal med glesa vaeggar och myggnaetsfoersedda saengar, vaegg i vaegg med en takfoersedd veranda med hemmasnickrade matbord, korgstolar, soffor och haengmattor att slappa i. Passade oss perfekt med andra ord! Haer jobbar lokala tjejer i koeket och killarna aer anstaellda som naan form av byggnadsarbetare foer att faa huset faerdigt.
Vi tog med oss mask, snorkel och fenor och gick ut foer att snorkla innan lunch. Haerlig snorkling, fina koraller och maengder av fisk! Utforskar stranden och badar efter lunch, och naer rastloesheten slaar till faar vaar kreativa sida sig en utmaning och vi aegnar ett par timmar aat att bygga ett rejaelt sandslott.
Det aer bara vi och fyra killar som stannar oever natten, saa lugnet aer fullkomligt. Spelar kort, laeser, aeter maten vi bjuds paa och jag och Frida tar oss en romantisk kvaellspromenad naer moerkret lagt sig oever stranden, avslutar laengst ute paa bryggan och sitter stumma och beundrar den mest fantastiska stjaernhimmeln. Paradiset alltsaa. Sov gott under myggnaetet till ljudet av vaagorna som kluckade under golvbraedorna.
Vi gick upp fem i vanlig ordning och letade oss ut i moerkret till stranden foer att moeta soluppgaangen. Helt ensamma slog vi oss ner och vaentade paa ljuset. Tunga moerkgraa regnmoln ramade in den orangefaergade horisonten med sin lysande maane och morgonstjaerna. Haerligt faergspel!
Naer solen sen efter en dryg halvtimme tittat fram var det som att himlen ploetligt oeppnat sig och vaerldens regnskur haellde ner, blixtrar slog och aasken mullrade och vi drog oss tillbaka till huset och njoet av aennu en dag i paradiset. Baaten tillbaka gick vid tre saa vi hade hela dan till att snorkla, laesa, traena och njuta av lugnet.
Stannade en natt till i Sihanoukville innan vi aakte laengre vaesterut till den lilla haalan Koh Kong. Hur vi hamnade haer aer oklart, men det aer i alla fall en liten by vid floden som utgoer graensen mot Thailand, och ligger vid foten av bergskedjan Cardemom Mountains. Inga andra turister och inte mycket att goera. Vi hade taenkt aaka ut och titta paa vattenfallen som ska vara vackra, men vaar tuktukfoerare propsade saa stenhaart paa att vi skulle ut och kolla paa traesken att vi till slut gav med oss.
En timme efter ankomst fann vi oss saaledes promenerandes paa smala walkways uppbyggda oever traeskmarker, genom traed och oever vatten. Enligt Lonely planet saa haeckar haer tusentals faaglar, krabbor och mollusker – vilket ju foerde med sig att vi gick paa molluskjakt. Varken jag eller Frida har naagon som helst aning om vad en mollusk aer, hur den ser ut, vad den aeter, lever eller goer (naatt svagt minne klaemtar i bakhuvudet fraan Kristers biologilektioner, men vill sig inte hela vaegen fram), saa man kan saega att vi var ytterst uppmaerksamma.
En timmes molluskletande gav foega resultat, men vi saag desto fler krabbor, klaettrade upp i ett utsiktstorn och fick ett skrackmoete med moerdarapor! En bit ut i traesket stannade vi och koepte kaffe vid ett provisoriskt mattaelt och fick bevittna hur tvaa apor foersoekte stjaela ananas fraan staandet och hur dessa motades bort med meterlaanga traepaalar av skrikande lokalbor.
Naer vi paa tillbakavaegen ska till att passera samma staelle moets vi av en av dessa apor som sitter mitt paa den 80 cm breda bron vi gaar paa. Foerst verkar den vika undan foer oss, men naer jag ska gaa foerbi (jag gaar foerst), kommer den mot mig, visar taenderna och fraeser. Vi fraeser tillbaka och foersoeker vifta och skraemma bort den, men daa goer den utfall mot oss och snart har den faatt backup fraan sin kompis.
Tvaa skrikande, fraesande apor med blottade huggtaender och sina aeckliga smaa svarta fingrar kommer mot oss och vi backar undan under minst lika hoega skrik som apornas... Saekert en rolig syn foer en utomstaaende, men riktigt otaeckt, pulsen aer snart paa max och i huvudet snurrar bara “ïnte bli biten av en rabiesapa...”.
Jag lyckas komma foerbi dem, medan Frida rusar aat andra haallet och snart faar vi undsaettning av en khmertjej utrustad med plaststol som blir vaar raeddare. Med fortsatt hjaertklappning och fnissiga som bara den skyndar vi daerifraan och aaker tillbaka till byn.
Apor - Oss 2-0
Det blev bara en dag i Koh Kong, men jag tror det raeckte. Vi tog en promenad oever bron till Thailand, kaekade mat hemma i koeket hos en soet familj med en son paa ca 7 aar som snackade oklanderlig engelska och gick paa marknaden och kollade paa grejer vi inte ska koepa.
Tog bussen tillbaka till Phnom Penh igaar (skulle ta 4 h, tog 5,5h) och vi aer nu foer tredje gaangen i denna metropol, paa samma hostel sen tidigare, och de kaenner numera igen oss. Vi moettes av en stad i oeversvaemmning och oesregn, och gjorde inte maanga knop resten av dan. Laeste, kollade paa film, kaekade...
Idag har varit desto aktivare. Uppe with the tupp och ute och sprang innan vi haffade en tuk-tuk foer att koera oss till Phnom Tamao och dess djurpark 45 km fraan stan (tog minst 75 minuter...). Haer roade vi oss med att spana paa djur naagra timmar, allt fraan stora tigrar och elefanter till smaa krokodilbaebisar och mungodjur (och bjoernar, storkar, raadjur, hjortar, illrar, uttrar, pelikaner, gibbons, pytons, leoparder.. You get it). Vaar tuk-tukfoerare hade hoer och haepna aldrig varit haer, saa vi slaepade med honom mellan hagarna och jag vaagar nog saega att han tyckte det var aennu roligare aen vi.
Lite skrajsa sedan apincidenten haeromdan moettes vi (till vaar stora foerskraeckelse) vid entren av inte mindre aen 400 (!) frigaaende apor. De fanns oeverallt, stora som smaa, med sina laeskiga fingrar och vassa huggtaender (kan ha varit inbillning fraan vaar sida) och vi vaegrade foerst kliva ur tuktuken. Guiden som foeljde med oss foersaekrade oss aatskilliga gaanger att de var snaella, men vi laet oss inte luras saa laett, utan hoell oss naera honom med oegonen paa skaft.
Vi klarade oss dock utan incidenter, och det kan vael anses varit ganska bra terapi fraan var nyutblommade ap-fobi. Kanske t o m att de kan vara raett soeta aendaa, speciellt ungarna... Foer att inte tala om gibbonaporna som underhoell oss med makaloesa akrobatiknummer. Hittade aeven till vaar stora foertjusning naagra apor som satt i bur, och det var med ett raagat maatt skadeglaedje vi lipade aat dem fraan utsidan.
Apor – Oss 2-1
Aater i Phnom Penh aakte vi till ’Ryska marknaden’, ett helt enormt marknadskomplex med ALLT mellan himmel och jord. Vaar jakt hade tvaa maal: trekkingbyxor infoer Borneoturen och en khmersjal att taecka axlarna med saa vi skulle bli inslaeppta paa Royal Palace. Naer baegge prylarna prickats av paa listan, tog vi saa sikte paa palatset!
Det haer med palatsbesoek aer naagot vi skjutit paa foer var gaang vi hamnat i Phnompan. I aerlighetens namn saa aer ingen av oss speciellt sugna paa att aaka dit, och vi har lyckats slippa undan tvaa gaanger redan. Idag var alltsaa sista chansen. Foer att goera det hela till lite mer av en happening saa klaedde vi upp oss i klaenningar och maalade t o m oegonfransarna, samt koepte ovan namnda sjalar - allt foer att det skulle bli av!
Naanstans paa vaegen dit blev vi dock hungriga och sen boerjade det regna och sen blev klockan saa mycket... Osv. Undanflykter eller otur, vi kom oeverrens med oss sjaelva att vi skulle slippa ett palatsbesoek idag ocksaa.
Sista kvaellen i Kambodja ikvaell alltsaa, och vi har aetit gott, kluppit haaret och sagt adjoe. Imorron gaar flyget till Malaysia och Borneo, vilket kaenns aningens overkligt och lite som boerjan paa avslutningen paa vaar fantastiska resa.
Men aen staar naagra aeventyr paa planeringen och naesta uppdatering kommer foerhoppningsvis fraan Borneo.
Puss och kram saa laenge :)
Killing fields, delfiner, tempel och ridning
Kambodja har nu intagits och avverkats till haelften och Sara staar redo att laemna oss imorron foer att aaka tillbaka till Sverige. Inte klokt vad tiden har gaatt fort! Och idag aer det prick tre veckor kvar tills vi kommer hem, iiiihhhhhh!
Phnom Phen, Kambodjas huvudstad foer den som inte visste det, inleddes med ett besoek ute paa Killing Fields, Choeng Ek, daer Kambodjas moerka historia fraan Pol Pot regimen rent ut sagt kastades i ansiktet paa en. Det var haer man utfoerde massmord under aaren 75-79, och mitt i ett groent, vackert och fridfullt parkomraades tornar en enorm glasmonter upp sig i vilken kranier fraan naagra av alla massgravar man graevt upp finns uppradade. Enorma maengder. Gaar man en tur paa faeltet ser man utgraevningsplatserna foer gravarna och skyltar som foertaeljer historier man inte tror aer av denna vaerld.
2 miljoner maenniskor moerdades under Roeda Khmerernas makttid. 2 MILJONER! Fatta hur maanga det aer?! Alla intellektuella, laerda, religioesa, konstnaerer, foerfattare… Ja, i stort sett alla som levde istaellet foer att totalt underkuva sig blev uppsoekta, satta i faengelse, torterade och avraettade. Bara saa daer.
Vi fortsatte vaar tur med att besoeka Tuol Sleng, som aeven gaar under namnet S-21, och aer en gammal highschool som omgjordes till faengelse och tortyrkammare foer alla faangar i vaentan paa avraettning. Maanga starka beraettelser, fotografier, mm. Och att det bara var 30 aar sedan det haende goer det hela aen mer ofattbart..
Naagot tagna och sammanbitna avslutade vi vaar sightseeing daer och saag staden och folket med andra oegon naer vi strosade runt bland tempelkantade gator och laengs floden som stilla flyter genom stan. Maanga aer offren som fortfarande lever, lemlaestade, utfattiga och hur de rent psykiskt maar kan man ju bara ana…
Aatergaar nu till lite mer upplyftande laesning. Dagen daerpaa boerjade vi med morronloepning laengs med floden innan vi hoppade paa bussen mot Kratie med avgaang 07.00. Anlaende efter en smaertfri tripp kl 15 paa eftermiddagen, checkade snabbt in paa hotel och innan vi hann saega “soetvattendelfin” saa satt vi bakpaa varsin motorcykel paa vaeg ut ur stan mot O Kapi daer man kan beskaada denna utrotningshotade art av plattnosade flipprar. Naanstans hade vi dessutom laest att de skulle vara rosa, men vi boerjar tro att vi kanske bara droemt detta, foer kaellan till denna (i efterhand visat felaktig) information gaar inte att aaterfinna.
Vi hoppade hursomhelst paa en egen longboat med kapten som skjutsade ut oss paa floden, och efter ivrigt spanande (efter rosa varelser) saa boerjade saa smaaningom vattenytan att brytas av GRAA delfiner i alla storlekar. Faergen gjorde mindre betydelse och det blev en riktigt haeftig naturupplevelse, naestan magiskt med oss ensamma paa floden, drivande i total tystnad som bara bryts av puffande delfiner naer de gaar upp foer att andas. Laegg till solnedgaangsfaerger paa det saa… Foertrollningen broets efter naan halvtimme naer en baatslast hoegljudda japaner kom ikapp oss, och vi fortsatte sakta tillbaka till land – ca 300 delfinbilder (laes: ringar paa vattnet och ev en stjaertfena) rikare.
Aakte motorcyklar hem igen i en helt fantastisk solnedgaang, och det blir lite av en kollision mellan det otroligt spartanska och fattiga livet som utspelar sig haer mitt i allt det vackra som naturen har att erbjuda. Kontraster.
Dagen daerpaa blev det obligatorisk morronloepning innan naesta bussfaerd mot Siem Reap . Det haer med bussresor aer ju ett kapitel foer sig, denna dag inget undantag. Det som aer saa fascinerande aer tidsaspekten. Vi har slutat fraaga om hur laang tid resan ska ta, foer det staemmer i 99 fall av 100 aendaa inte, och det aer naestan vaerre att tro att det ska ta visst laang tid och bli naagra timmar foersenade, aen att inte ha den blekaste.
Haer satte vi oss alltsaa paa bussen kvart oever sju, aakte 2-3h innan bussbyte och gjorde misstaget att goera en uppskattning efter kartan oever hur laang tid det borde vara kvar. Vaar gissning var att vi skulle vara framme runt halv tvaa. Strax efter sex kom vi till slut fram, men det var en behaglig resa och jag hann laesa en hel bok.
Vi hittade oss ett mysigt hotel foer 10 dollar foer oss tre, kaekade supergod inhemsk middag och strosade en svaeng paa stan i denna turistuppbyggda, men foer den sakens skull, trevliga metropol. Foerudrades oever allt som finns att koepa foer inga pengar och bestaemde oss foer att vi kanske skulle faa byta ut naagra delar av packningen innan vi aaker vidare….
Naesta morgon var det saa dags foer ett besoek paa nationalsymbolen Angkor Wat och omkringliggande tempel. Uppstigning 04.35 och moete med Mr Jack, vaar tuk-tukfoerare foer dagen. Saa blev det snabb faerd till tempelomraadet foer att hinna se solen gaa upp bakom den vaelkaenda siluetten av Angkor Wats fem torn.
Dagen som foeljde innehoell tempel och aater tempel. Maffiga, magnifika, maektiga. Vi promenerade genom, oever och under ett myller av gaangar och trappor i Angkor Wat, hoppade bland tempel i ursprungsskick och de inrasade taken med sina enorma stenblock under restaurering i Angkor Thom, fascinerades av alla detaljrika utsmyckingar som var inristade och inbyggda i tempel och paa elefantterrassen, aktade oss foer ormar, skorpioner och giftiga spindlar (saag inte en enda) i Baphuon, och kaendes oss som Lara Croft i Tomb Raider naer vi smoeg omkring i Ta Prohm som fullkomligt genomvaexts av gigantiska traed vars grenar och roetter spraengde fram genom stenblocken. Haeftigt.
En overklig kaensla, naestan som att hamna mitt i en film och vi foersokte foergaeves hitta de goemda loenndoerrarna som skulle ta oss ner till de goemda skattkammararna. Vid 12 var vi maetta paa tempel, men desto hungrigare paa mat, och fick skjuts av Mr Jack tillbaka till stan. Vi hade ju aenda tillbringat dryga sju timmar paa omraadet. Softade fram till fyra daa vi aakte tillbaka foer att njuta av solnedgaangen. Klaettrade upp paa toppen av Phnom Bakhang, och slog oss ner med en triljon andra foer att se hela faergskaadespelet.
Vi stannade totalt tre naetter i Siem Reap, och dagen efter den stora tempeltittardagen hade vi letat reda paa Kambodjas enda ranch, och bokat upp oss foer ridning. Foervaentansfulla kom vi tidigt paa morronen ut till Happy Ranch foer en fyra timmars tur, och det blev precis saa bra som vi hade kunnat taenka oss. Vi moettes av ett klanderfritt skoett stall som huserade ett fyrtiotal inhemska ponnyer. Aegaren hade bott trettio aar i vilda vaestern innan han flyttat tillbaka till sitt hemland och boerjat foeda upp sina egna haestar.
Vi fick paa oss varsin hjaelm och shortchaps och tilldelades tre fina D-ponnyer. Min var en fd vietnamesisk kapploepningshaest vid namn Ron Weasley, som omskolats till turhaest, uppenbarligen med inslag av naagra dressyraadror, foer han var riktigt mjuk och foeljsam att rida och det droejde inte laenge foerraen han trippade paa i form laengs landsvaegen. Underbart att sitta i sadeln igen!
Det var bara vi tre som red, och alla har vi ju erfarenhet sen tidigare, vilket inbjoed till ett antal haerliga galoppstraeckor laengs risfaelt och genom smaabyar. Och haer visade min paalle att hans gamla race-takter satt i.
Turen blev jaettelyckad, fyra timmar floeg ivaeg med ett kortare stopp vid ett tempel och ett intressant moete med en khmer i vaar aalder som ville traena sin engelska. Han hade precis paaboerjat sin utbildning foer att bli munk, och visade oss runt i templet. Lyckliga och aningen moera i baken aakte vi saa tillbaka till stan.
Jag och Frida gjorde vaar shoppingrunda, och fyndade varsin klaenning och byxor efter ihaerdigt prutande, och jag fick en ny ryggsaeck storlek mini foer dagsturer. Vid fyra moette vi upp med Mr Jack igen och aakte ut till floden foer en baattur genom flytande byar och foersoek till solnedgaang, men molnen ville annorlunda.
Eftermiddan blev dock en jackpot foer vaar poaengjakt daa vi kunde pricka av saavael trebent hund som krokodil, orm och rosa tuk-tuk. Laegg sen till att vi dagarna innan traeffat paa baade en munk med hoerlurar och svansloes katt och du kan foerstaa vaar lycka.
Vi passade aeven paa att besoeka apoteket i Siem Reap, och har nu infoerskaffat resterande maengd malariatabletter foer inga pengar alls. Frida har dessutom aadragit sig naan form av oegonaakomma som Dr Caroline faatt foertroende att behandla. En maattligt uttalad periciliaer injektion paa vaenster oega som vi foersoekte hitta laempliga oegondroppar foer. Resultatet blev ofloxacin (bredspektrumantibiotika – bra skit!) som vi nu ihaerdigt droppat varannan timme sen ett dygn tillbaka, och det boerjar ta sig. Kontaktlinsfoerbud kvarstaar dock ytterligare naagra veckor.
Sista kvaellen i Siem Reap, igaar, slog vi paa stort och gick ut foer resans andra kvaell i alkoholen tecken. Kaekade god mat och provade saekert 15 drinkar tillsammans, happy hour oeverallt (= koep tvaa, betala foer en = 1 USD / drink). Laettpaaverkade som vi aer blev det snabbt en trevlig kvaell, och Sara hittade resans laengsta asiat – 187 cm, naestan godkaend foer poaengjakten.
Idag laemnade vi Siem Reap, inte utan att alla var lite troettare i skallen aen vanligt. Sen om det var soemnbrist (haemtning kl sex) eller gaardagens bravader later vi vara osagt, men unertecknad kommer inte vara sugen paa procenthaltig dryck paa ett bra tag framoever.
Faerden till Battambang skedde med flodbaat oever sjoen Tonle Sap och upp laengs floden Stung Sanker, en slingrande vattenvaeg kantad av flytande hus, baatar, byar. Allt paa vatten. Det aer lite beklaemmande att se maanga av “husen”, eller hyddorna snarare. Byggda av pinnar, ofta inte stoerre aen ett rum som rummer flera generationer av samma familj. Uppstolpade paa rangliga paalar foer att undkomma floden under vaatsaesongen eller helt enkelt byggda paa hoegar av flytande bambupaalar.
Floden utnyttjas till saavael transport, som bad, avfallsstation, mm och aer sanitetsmaessigt under all kritik, och det kaenns stundtals konstigt att aaka som betraktare av allting. Samtidigt ser de flesta ut att vara tillfreds och vinkar glatt och hojtar naer vi tuffar foerbi. Aaterigen, kontraster.
Efter en aatta timmar paa baat kom vi slutligen fram till Battambang, och haer blir vi kvar tills imorron. Daa vi maaste skilja paa oss, Sara aaker till Bangkok foer flyg hem och vi fortsaetter ner till sydkusten foer lite strand och bad.
Sen har vi i foerbifarten raakat koepa tvaa enkelbiljetter till Borneo, naagot av ett infall som legat och grott sen vi blev tipsade om en tur upp paa Mount Kinabalu som enligt saeker kaella “”borde vara vaaran grej”. Saa sagt och gjort, resans sista tio dagar blir det till att intensivgoera Malaysia!
Har gjort en insats och lagt upp en droes med vietnambilder paa facebook, den som aer nyfiken kan ju gaa in och kolla!
Puss och kram och paa aaterseende!!
/ Carro
Paradisoe och landsbyte igen
Sara kom fram som hon skulle i fredags kvaell och det kaendes jaettemaerkligt at traeffa naan hemifraan haer borta i Asien, men saaklart kul. Och hon hade med sig baade solskydd och djungelvraal – vilket inte aer det laettaste att faa tag i haer har det visat sig...
Loerdagen vaknade jag friskare aen en noetkaerna igen, en riktig laettnad efter tvaa mindre roliga dagar. Vi spenderade dan med sightseeing i Ho Chi Minh City (HCMC). Besoekte krigsmuseum med utstaellning av saavael amerikanska krigsvagnar som en enorm maengd av fotografier och beraettelser fraan vietnamkriget och den foerestaande franska ockupationstiden. Hemska beraettelser och otroligt starka bilder, vael vaert ett besoek!
Efter att ha varit lite kulturella taenkte vi tillbringa dygnets varmaste timmar vid naagot vatten, saa vi traskade till en pool vi laest om i lonely planet. “Olympic sized” deklarerade den, och vi taenkte oss naatt i stil med Sporthallsbadet en varm sommardag. Tji fick vi. Hit gick man foer att simma, och det paa tid.
Man betalade in sig foer en timme, sen fick man vaenta paa att klockan slog och det blev din tur, alla slaepptes in samtidigt och prick en timme senare ljoed visselpiporna och det var bara att hoppa upp ur vattnet igen. Behoever jag naemna att vi var de enda vaesterlaenningarna daer? Och de enda i bikini?. Skoent var det i alla fall och vi hann simma 2km.
Paa hemvaegen passade vi paa att gaa foerbi ett massageinstitut som drivs av blinda, och vi fick oss varsin gudomlig timme med helkroppsmassage foer ynka 25 spaenn.
Saavael kulturellt som fysiskt och kroppsligt tillfredstaellda kaekade vi en god middag innan det vid 20-tiden var dags foer avfaer soederut. En resa som blev naagot alldeles extra… Foerst en fullpackad minibuss genom HCMC till busstationen daer det hela var hoegst oklart hur vi skulle fortsaetta. Med lite hjaelp fraan en lokalbo som desutom snackade engelska hittade vi till sist raett plats och sattes paa raett buss med avgaangstiden 22.00.
Haer kom daa naesta problem naer chauffoeren skulle kolla biljetterna, och en del paa en av vaara biljetter saknades. Till historien hoer att oavsett vad du ska goera haerborta saa foerses du med, inte bara en, utan gaerna tvaa eller tre biljettlappar av olika slag och former. Saa aeven i detta fall, och han hoell ju paa att faa hjaertattack naer han insaag att vi TAPPAT en del av biljetten.
Tre gaanger kom han och kollade oss, och tvingade Frida att leta igenom vaeskan aatskilliga gaanger. Bussen blev tjugo minuter foersenad, och tro vaar (och inte minst, chauffoerens) lycka naer vi faktiskt fann den aatraavaerda papperslappen laengst ner i vaeskan. Annars hade vi nog staatt kvar daer aen...
Avgaang alltsaa och halvskoena sateen till trots lyckades jag precis slumra in naer bussen klockan ett stannar och alla maaste ut. Foer vaddaa kan man ju undra, mitt i natten – jo, foer att aeta Pho. Pho aer nudelsoppa av olika slag, ett vietnamesiskt paafund som kaekas i tid och otid och uppenbarligen saa kan tidpunkten aldrig vara fel….
Saa daer staar vi och vill helst bara fortsaetta sova medan alla andra saetter sig och aeter sin Pho. Att staellet fullkomligt kryllade av knott gjorde knappast saken baettre… En halvtimme och en matt busschaffoer senare aer vi paa vaeg igen, och jag hade aaterigen precis lyckats somna, naer naesta stopp kommer klockan tre (“bara inte Pho igen?!!).
Den haer gaanger skulle vi dock aaka bilfaerja, vilket tog naestan en timmes procedur… Tredje gaangen gillt och jag lyckades somna igen, naer vi klockan fem stannar och har naatt vaart maal foer resan – Rach Gia, en hamnstad och utgaangspunkt foer faerjan till paradisoen Phu Quoc.
Troetta och sega och saa smaaningom hungriga ockuperar vi trottoaren utanfoer ett litet guesthouse paa piren, laanar deras toalett och faar serverat frukost innan faerjan avgaar klockan aatta. Faerden tar 2,5 timme UTAN STOPP, och mesta delen sovs bort med tonerna av vietnamesiska versionen av Let’s Dance paa repeat paa DVDn.
Phu Quoc aer Vietnams stoersta oe naera graensen till Kambodja, och beskriven som en paradisoe med palmkantade vita straender. Vaar ursprungsplan var en annan oe som vi faatt tipsat av Nicke, men det visade sig kraevas aatskilliga veckor i framfoerhaallning foer att lyckas boka flygbiljetter, saa den fick vi tyvaerr skippa., med maalet Phu Quoc istaellet.
Vi kom nu dit under laagsaesongen, vilket snabbt avspeglas i bristen paa turister och priser daerefter, dvs loejligt laaga. Vi fick vaar egen spartanska bungalow paa stranden foer 4 USD/person. Daa delade vi visserligen en dubbelsaeng paa tre, men vad gjorde vael det. Den hade baade myggnaet och veranda med haengmatta och 30 meter till havet...
Eftermiddan tillbringades paa stranden, laesandes boecker, promenerandes och vi blev paatvingade haarborttagning paa benen av vaerldens soetaste, gladaste - och envisaste - smaa gummor paa stranden. Solnedgaangen ute i havet var av en helt annan vaerld med underbara fargskiftningar och kameran blev ett antal bilder rikare.
Dagen daerpaa kund vi aentligen aatergaa till vaara morronrutiner efter naagra dagars svaghet i samband med sjukdom. Saa vi steg upp vid 5-snaaret foer en timmes morronloepning paa stranden. Finns det naatt mer rogivande?
Jag fick utfoera dagens goda gaerning daa jag sprang paa en flod i vilken en far och son stod och foersoekte knuffa ut sin tunga fiskebaat i havet, men den roerde sig typ inte alls paa flodbanken. Efter lite teckenspraakiga foersoek att fraaga om de ville ha hjaelp, med svaartolkat svar, klev jag i alla fall ur skorna och hoppade i vattnet upp oever laaren. Och med gemensamma krafter lyckades vi faa ut baaten paa oeppet hav. Gubben saag saa lycklig ut och tackade foer hjaelpen. Jag fortsatte min loeprunda, nu barfota, och han vinkade foer fullt naer jag sprang bortaat stranden.
Stretching, bad och frukost paa stranden innan vi vid nio haemtades upp och skjutsades till hamnen foer dagens aktivitet, dykning och snorkling. Vi klev ombord paa en stor traebaat med soldaeck tillsammans med en bunt japaner, ett brittiskt par och en kanadensisk kille.
Turen boerjade med stopp foer “fiske“, dvs de som ville (japanerna och Sara) fick en traadrulle med krok paa i handen att hoppas paa det baesta med. Foervaanansvaert nog, saa fick ingen naatt.
Naesta stopp var det bara att hoppa i vaatdraekterna, ta paa viktbaelte och BCDer, paa med mask och fenor, regulatorerna i munnen, ett stort kliv och ner i vattnet. Dykdags! Sara doek med mig och Frida snorklade. En knapp timme blev det, och alltid lika haerligt att komma ner till vaerlden under ytan. Dock lite halvdaalig sikt, men den blev betydligt baettre paa naesta stopp och dagens andra dyk. Helt fantastiska koraller! Inte saa mycket fisk, men jag saag en stenfisk, en hummer och en gigantsisk havssnigel vaerda att naemnas.
Mellan dyken hann vi med lunch ombord och dagen avslutades med ett tredje snorkelstopp, vilket ju aer riktigt kul det med och ger en annan form av frihetskaensla. En underhaallning i sig aer ocksaa att se japanerna bada. I sina heltaeckande baddraekter och flytvaestar. Vi funderade paa om de aer foedda med naan form av genetisk defekt som goer att de inte kan simma, eller om det bara aer vaeldigt ont om badhus i Japan... Tror mer paa det sistnaemnda.
Vi saag aeven en parlfiskare som kom upp efter att ha traskat omkring med sin korg paa botten och plockat musslor. Han hade en slang i munnen i vilken jag antar han foersaags med luft... Parentes.
Hemkomna och havstroetta slog vi oss ner i varsin solsaeng och blev snabbt (och laett) oevertalade till massage av strandgummorna. Helt fantastiskt skoent! Paa kvaellen slog vi paa stort och bestaellde in vin till maten, vilket foer foersta gaangen smakade riktigt gott. Saa gott att vi paa hemvaegen bestaemde oss foer ett hederligt svenskt nattlig nakenbad och skuttade omkring spritt spraangande i vaagorna i moerkret, foerevigade med foton av tveksam karaktaer...
Dagen daerpaa vaknade vi till storm, oesregn, blixtrar och dunder och vaar planerade snorkelingstur gick om intet. Tog morronloepningen barfota i regnet, paa en perfekt numera haardpackad strand, och njoet av skaadespelet naturens krafter bjoed paa.
Traskade in till den lilla byn och haengde paa cafe och planerade det som komma skall. Kunde sen inte haalla oss utan tillbringade flera timmar i de stora vaagorna. Frida lyckades dessutom snacka till sig ett par bodyboards fraan ett lyxhotell paa stranden och sen var lyckan fullkomlig. I sedvanlig ordning sponsrade vi sen strandgummorna, idag med massage OCH manikyr/pedikyr...
Laagsaesong eller ej, saa aer jag personligen raett noejd oever de molniga, mer humana dagarna vi faatt. Saa man faktiskt klarar av att vistas utomhus aeven mitt paa dan, med en temp runt 30-strecket. Och de numera naestan dagliga monsunregnen som fullkomligt draeper marken under naagra minuter aer maffiga baade att se paa och att vistas i.
Onsdag blev avfaerdsdag. Skjuts till faerjan vid lunch och en gungig faerd oever till fastlandet. Haer moettes vi av beskedet att den buss vi ville med skulle gaa halv fem, dvs om en halvtimme. Busstationen laag bara 7 km bort, saa det borde inte varit naagra problem, men daa hade vi inte raeknat med en kanske inte alltfoer bright taxichaffoer. Ingen engelska kunde han och han koerde i maxfart paa 30km/h, vilkte gjorde att vi hoell paa att komma foersent.
Men i sedvanlig ordning hoell reseturen i sig och vi satt snart paa en skrothoeg till buss, dock utan att ha hunnit vare sig aeta eller koepa mat med oss. Efter ett par timmar i trasiga saeten och tvn paa hoegsta volym, blev vi utkickade och intryckta i en minibuss istaellet. Och daa menar jag verkligen intryckta, jag tror de foersoekte slaa naatt slags rekord i hur maanga som gaar in i en minibuss, och vi slutade raekna vid 24 personer. Tur man varken har klaustrofobi eller bacillskraeck... Tvaa timmar senare var vi saa framme i Chau Doc och kunde checka in paa kvaellens hotell.
Chau Doc ligger precis vid graensen mot Kambodja, daerav valet av resmaal. Idag klockan sju haemtades vi upp foer att ta oss mot graensen. Foerst blev vi runtrodda i smaa traebaatar bland flytande byar och fiskefarmar som guppade lite varstans i Mekongfloden. Daerefter sattes vi paa en flodbaat modell stoerre och koerdes i sakta mak mot gransen. En ovanligt smidig graensoevergaang, daer vaar kapten fixade ALLT fraan att ge oss blanketterna som ska fyllas i, till att skaffa oss visum, utresestaempel, osv. Allt som kraevdes av oss var att vi skulle hinna kaeka lunch paa den timmen det tog foer honom att ordna.
Bytte efter graensen baat foer fortsatt faerd uppfoer Mekongfloden mot Phnom Phen, Kambodjas huvudstad. Det aer alltsaa samma flod som vi reste paa i Laos, men nu med mer bebyggelse och aktivitet laengs flodkanten. Fullt av smaa hyddor med tillhoerande traebaatar som kantar det allt annat aen klara vattnet.
Haerligt faerdsaett att tuffa fram, och efter en avslutande tripp i minibuss naadde vi huvudstaden daer vi aer nu!
Tack foer alla kommentarer och mail, alltid lika roligt att laesa... Jag maar som sagt alldeles utmaerkt nu, tur man har en snabbt aaterhaemtande kropp.
Matthis - vi har noga dokumenterat skjutandet, baade paa kort och film... ;)
Och ett bamsegrattis till David som fyllde aar igaar ;)
Puss och kram och paa aaterseende!
Loerdagen vaknade jag friskare aen en noetkaerna igen, en riktig laettnad efter tvaa mindre roliga dagar. Vi spenderade dan med sightseeing i Ho Chi Minh City (HCMC). Besoekte krigsmuseum med utstaellning av saavael amerikanska krigsvagnar som en enorm maengd av fotografier och beraettelser fraan vietnamkriget och den foerestaande franska ockupationstiden. Hemska beraettelser och otroligt starka bilder, vael vaert ett besoek!
Efter att ha varit lite kulturella taenkte vi tillbringa dygnets varmaste timmar vid naagot vatten, saa vi traskade till en pool vi laest om i lonely planet. “Olympic sized” deklarerade den, och vi taenkte oss naatt i stil med Sporthallsbadet en varm sommardag. Tji fick vi. Hit gick man foer att simma, och det paa tid.
Man betalade in sig foer en timme, sen fick man vaenta paa att klockan slog och det blev din tur, alla slaepptes in samtidigt och prick en timme senare ljoed visselpiporna och det var bara att hoppa upp ur vattnet igen. Behoever jag naemna att vi var de enda vaesterlaenningarna daer? Och de enda i bikini?. Skoent var det i alla fall och vi hann simma 2km.
Paa hemvaegen passade vi paa att gaa foerbi ett massageinstitut som drivs av blinda, och vi fick oss varsin gudomlig timme med helkroppsmassage foer ynka 25 spaenn.
Saavael kulturellt som fysiskt och kroppsligt tillfredstaellda kaekade vi en god middag innan det vid 20-tiden var dags foer avfaer soederut. En resa som blev naagot alldeles extra… Foerst en fullpackad minibuss genom HCMC till busstationen daer det hela var hoegst oklart hur vi skulle fortsaetta. Med lite hjaelp fraan en lokalbo som desutom snackade engelska hittade vi till sist raett plats och sattes paa raett buss med avgaangstiden 22.00.
Haer kom daa naesta problem naer chauffoeren skulle kolla biljetterna, och en del paa en av vaara biljetter saknades. Till historien hoer att oavsett vad du ska goera haerborta saa foerses du med, inte bara en, utan gaerna tvaa eller tre biljettlappar av olika slag och former. Saa aeven i detta fall, och han hoell ju paa att faa hjaertattack naer han insaag att vi TAPPAT en del av biljetten.
Tre gaanger kom han och kollade oss, och tvingade Frida att leta igenom vaeskan aatskilliga gaanger. Bussen blev tjugo minuter foersenad, och tro vaar (och inte minst, chauffoerens) lycka naer vi faktiskt fann den aatraavaerda papperslappen laengst ner i vaeskan. Annars hade vi nog staatt kvar daer aen...
Avgaang alltsaa och halvskoena sateen till trots lyckades jag precis slumra in naer bussen klockan ett stannar och alla maaste ut. Foer vaddaa kan man ju undra, mitt i natten – jo, foer att aeta Pho. Pho aer nudelsoppa av olika slag, ett vietnamesiskt paafund som kaekas i tid och otid och uppenbarligen saa kan tidpunkten aldrig vara fel….
Saa daer staar vi och vill helst bara fortsaetta sova medan alla andra saetter sig och aeter sin Pho. Att staellet fullkomligt kryllade av knott gjorde knappast saken baettre… En halvtimme och en matt busschaffoer senare aer vi paa vaeg igen, och jag hade aaterigen precis lyckats somna, naer naesta stopp kommer klockan tre (“bara inte Pho igen?!!).
Den haer gaanger skulle vi dock aaka bilfaerja, vilket tog naestan en timmes procedur… Tredje gaangen gillt och jag lyckades somna igen, naer vi klockan fem stannar och har naatt vaart maal foer resan – Rach Gia, en hamnstad och utgaangspunkt foer faerjan till paradisoen Phu Quoc.
Troetta och sega och saa smaaningom hungriga ockuperar vi trottoaren utanfoer ett litet guesthouse paa piren, laanar deras toalett och faar serverat frukost innan faerjan avgaar klockan aatta. Faerden tar 2,5 timme UTAN STOPP, och mesta delen sovs bort med tonerna av vietnamesiska versionen av Let’s Dance paa repeat paa DVDn.
Phu Quoc aer Vietnams stoersta oe naera graensen till Kambodja, och beskriven som en paradisoe med palmkantade vita straender. Vaar ursprungsplan var en annan oe som vi faatt tipsat av Nicke, men det visade sig kraevas aatskilliga veckor i framfoerhaallning foer att lyckas boka flygbiljetter, saa den fick vi tyvaerr skippa., med maalet Phu Quoc istaellet.
Vi kom nu dit under laagsaesongen, vilket snabbt avspeglas i bristen paa turister och priser daerefter, dvs loejligt laaga. Vi fick vaar egen spartanska bungalow paa stranden foer 4 USD/person. Daa delade vi visserligen en dubbelsaeng paa tre, men vad gjorde vael det. Den hade baade myggnaet och veranda med haengmatta och 30 meter till havet...
Eftermiddan tillbringades paa stranden, laesandes boecker, promenerandes och vi blev paatvingade haarborttagning paa benen av vaerldens soetaste, gladaste - och envisaste - smaa gummor paa stranden. Solnedgaangen ute i havet var av en helt annan vaerld med underbara fargskiftningar och kameran blev ett antal bilder rikare.
Dagen daerpaa kund vi aentligen aatergaa till vaara morronrutiner efter naagra dagars svaghet i samband med sjukdom. Saa vi steg upp vid 5-snaaret foer en timmes morronloepning paa stranden. Finns det naatt mer rogivande?
Jag fick utfoera dagens goda gaerning daa jag sprang paa en flod i vilken en far och son stod och foersoekte knuffa ut sin tunga fiskebaat i havet, men den roerde sig typ inte alls paa flodbanken. Efter lite teckenspraakiga foersoek att fraaga om de ville ha hjaelp, med svaartolkat svar, klev jag i alla fall ur skorna och hoppade i vattnet upp oever laaren. Och med gemensamma krafter lyckades vi faa ut baaten paa oeppet hav. Gubben saag saa lycklig ut och tackade foer hjaelpen. Jag fortsatte min loeprunda, nu barfota, och han vinkade foer fullt naer jag sprang bortaat stranden.
Stretching, bad och frukost paa stranden innan vi vid nio haemtades upp och skjutsades till hamnen foer dagens aktivitet, dykning och snorkling. Vi klev ombord paa en stor traebaat med soldaeck tillsammans med en bunt japaner, ett brittiskt par och en kanadensisk kille.
Turen boerjade med stopp foer “fiske“, dvs de som ville (japanerna och Sara) fick en traadrulle med krok paa i handen att hoppas paa det baesta med. Foervaanansvaert nog, saa fick ingen naatt.
Naesta stopp var det bara att hoppa i vaatdraekterna, ta paa viktbaelte och BCDer, paa med mask och fenor, regulatorerna i munnen, ett stort kliv och ner i vattnet. Dykdags! Sara doek med mig och Frida snorklade. En knapp timme blev det, och alltid lika haerligt att komma ner till vaerlden under ytan. Dock lite halvdaalig sikt, men den blev betydligt baettre paa naesta stopp och dagens andra dyk. Helt fantastiska koraller! Inte saa mycket fisk, men jag saag en stenfisk, en hummer och en gigantsisk havssnigel vaerda att naemnas.
Mellan dyken hann vi med lunch ombord och dagen avslutades med ett tredje snorkelstopp, vilket ju aer riktigt kul det med och ger en annan form av frihetskaensla. En underhaallning i sig aer ocksaa att se japanerna bada. I sina heltaeckande baddraekter och flytvaestar. Vi funderade paa om de aer foedda med naan form av genetisk defekt som goer att de inte kan simma, eller om det bara aer vaeldigt ont om badhus i Japan... Tror mer paa det sistnaemnda.
Vi saag aeven en parlfiskare som kom upp efter att ha traskat omkring med sin korg paa botten och plockat musslor. Han hade en slang i munnen i vilken jag antar han foersaags med luft... Parentes.
Hemkomna och havstroetta slog vi oss ner i varsin solsaeng och blev snabbt (och laett) oevertalade till massage av strandgummorna. Helt fantastiskt skoent! Paa kvaellen slog vi paa stort och bestaellde in vin till maten, vilket foer foersta gaangen smakade riktigt gott. Saa gott att vi paa hemvaegen bestaemde oss foer ett hederligt svenskt nattlig nakenbad och skuttade omkring spritt spraangande i vaagorna i moerkret, foerevigade med foton av tveksam karaktaer...
Dagen daerpaa vaknade vi till storm, oesregn, blixtrar och dunder och vaar planerade snorkelingstur gick om intet. Tog morronloepningen barfota i regnet, paa en perfekt numera haardpackad strand, och njoet av skaadespelet naturens krafter bjoed paa.
Traskade in till den lilla byn och haengde paa cafe och planerade det som komma skall. Kunde sen inte haalla oss utan tillbringade flera timmar i de stora vaagorna. Frida lyckades dessutom snacka till sig ett par bodyboards fraan ett lyxhotell paa stranden och sen var lyckan fullkomlig. I sedvanlig ordning sponsrade vi sen strandgummorna, idag med massage OCH manikyr/pedikyr...
Laagsaesong eller ej, saa aer jag personligen raett noejd oever de molniga, mer humana dagarna vi faatt. Saa man faktiskt klarar av att vistas utomhus aeven mitt paa dan, med en temp runt 30-strecket. Och de numera naestan dagliga monsunregnen som fullkomligt draeper marken under naagra minuter aer maffiga baade att se paa och att vistas i.
Onsdag blev avfaerdsdag. Skjuts till faerjan vid lunch och en gungig faerd oever till fastlandet. Haer moettes vi av beskedet att den buss vi ville med skulle gaa halv fem, dvs om en halvtimme. Busstationen laag bara 7 km bort, saa det borde inte varit naagra problem, men daa hade vi inte raeknat med en kanske inte alltfoer bright taxichaffoer. Ingen engelska kunde han och han koerde i maxfart paa 30km/h, vilkte gjorde att vi hoell paa att komma foersent.
Men i sedvanlig ordning hoell reseturen i sig och vi satt snart paa en skrothoeg till buss, dock utan att ha hunnit vare sig aeta eller koepa mat med oss. Efter ett par timmar i trasiga saeten och tvn paa hoegsta volym, blev vi utkickade och intryckta i en minibuss istaellet. Och daa menar jag verkligen intryckta, jag tror de foersoekte slaa naatt slags rekord i hur maanga som gaar in i en minibuss, och vi slutade raekna vid 24 personer. Tur man varken har klaustrofobi eller bacillskraeck... Tvaa timmar senare var vi saa framme i Chau Doc och kunde checka in paa kvaellens hotell.
Chau Doc ligger precis vid graensen mot Kambodja, daerav valet av resmaal. Idag klockan sju haemtades vi upp foer att ta oss mot graensen. Foerst blev vi runtrodda i smaa traebaatar bland flytande byar och fiskefarmar som guppade lite varstans i Mekongfloden. Daerefter sattes vi paa en flodbaat modell stoerre och koerdes i sakta mak mot gransen. En ovanligt smidig graensoevergaang, daer vaar kapten fixade ALLT fraan att ge oss blanketterna som ska fyllas i, till att skaffa oss visum, utresestaempel, osv. Allt som kraevdes av oss var att vi skulle hinna kaeka lunch paa den timmen det tog foer honom att ordna.
Bytte efter graensen baat foer fortsatt faerd uppfoer Mekongfloden mot Phnom Phen, Kambodjas huvudstad. Det aer alltsaa samma flod som vi reste paa i Laos, men nu med mer bebyggelse och aktivitet laengs flodkanten. Fullt av smaa hyddor med tillhoerande traebaatar som kantar det allt annat aen klara vattnet.
Haerligt faerdsaett att tuffa fram, och efter en avslutande tripp i minibuss naadde vi huvudstaden daer vi aer nu!
Tack foer alla kommentarer och mail, alltid lika roligt att laesa... Jag maar som sagt alldeles utmaerkt nu, tur man har en snabbt aaterhaemtande kropp.
Matthis - vi har noga dokumenterat skjutandet, baade paa kort och film... ;)
Och ett bamsegrattis till David som fyllde aar igaar ;)
Puss och kram och paa aaterseende!
Matlagningskurs och dykning
Efter att ha haemtat ut vaara pass med nyklaeckta vietnamesiska visum, fixat noedvaendigt ont som tvaett, braent CD med alla bilder, osv saa klev Carro och Frida i torsdagskvaell paa nattbussen som skulle ta oss fraan Hanoi och soederoever.
Det haer med nattbuss var lite olikt den svenska motsvarigheten. Den aer utrustad med vaaningssaengar i rader om tre, naestan saa man faar plats utstrackt, och varje saete aer foersett med saavael kudde som taecke. Vi klaettrade upp i varsin saeng, pillade i hoerlurarna till iPoden och satte paa oegonmasken och slumrade innan vi laemnat Hanoi.
Resan skulle ta 15 timmar till Hoi An som var vaart naesta planerade stopp. Efter en halvslumrande natt (pga stopp foer toalettbesoek och en chauffoer som liksom alla andra vietnameser aelskade sin tuta) stannade vi saa efter 15 timmar. Dock inte i Hoi An, utan i Hue. Och fick beskedet att det var fyra timmars resa kvar. Haer var vi dessutom tvungna att byta buss, och den skulle inte gaa foerraen klockan 13, dvs om fyra timmar.
Bara att gilla laeget och vi hoppade pliktskyldigast paa en tur med varsin motorcykelguide som koerde runt oss i tre timmar bland tempel och gamla gravar. Det aer bara att konstatera, tempel aa saant i all aera, men det aer liksom inte vaar grej, jag aer ledsen. Det aer saekerligen jaetteintressant med alla buddha-statyers historia, kejsarnas imperium, osv, men daa kraevs en bra och engagerad guide som vet vad han snackar om annars faller mitt intresse ner mot noll.
Till slut fick vi trots allt kliva paa naesta buss foer att ta oss resten av vaegen och vi anlaende i Hoi An vid middagstid. Detta aer en underbar liten by som aelskas av alla turister. Dels tack vare den aldrig sinande shoppingen och moejligheten att billigt sy upp alla klaedesplagg du kan taenka dig, och dels foer sin mysiga stadsutformning vid floden, med gator upplysta av faergglada lampor och kantade av cafeer, barer och restauranger. Eftersom vi har prioriterat bort allt vad shopping heter i vaar budget (och packning), saa tilltalade den inte oss i samma utstraeckning, och vi bestaemde oss foer att bara tillbringa en dag haer. Det var dock inte utan bittra miner vi sneglade mot alla affaerer med sneakers, skor, surfshorts, vinterjackor, you name it...
Naesta dag (klockan ringer fem som vanligt) boerjade med loepning till stranden 5 km oester om stan och en haerlig soluppgaang. Vi hittade en frukostbuffe mittemot vaart hotell som vi kastade oss oever och hyrde sen tvaa aabaeken till damcyklar och trampade ner foer en foermiddag med sol och bad. Koepte aeven resans dyraste vatten paa ett lyxhotell - oever 30 spaenn, dvs minst 6 ggr normalpris... Det smakade inte riktigt lika gott som vanligt.
Ramlade tillbaka mot stan vid lunchtid naer det boerjade bli foer varmt, och det dessutom var hoeg tid att aegna oss aat dagens planerade aktivitet - matlagningskurs. Jo mamma, du laeste raett. Matlagningkurs! Hoi An aer foerutom sin shopping kaent som Vietnams matmecka, och saaledes det ultimata staellet foer denna naagot "inte Carro-och-Frida-aktivitet", men aendock naagot vi pratat om sen vi kom hit.
Vi hade kvaellen innan sett ut den restaurang som skulle faa aeran att laera tvaa svenska koeksmaestare att laga mat paa vietnamesiskt vis, och trampade dit med vaara cyklar. Kursen boerjade med en tur paa den lokala matmarknaden daer vaar kock-laerarinna paa knagglig engelska pekade och foerklarade vad de anvaende foer raavaror. Och vi kom daerifraan med groen papaya och riven kaal.
Tillbaka paa restaurangen hade de staellt iordning ett bord med tvaa skrivblock och pennor, en massa skaalar med spaennande innehaall och en gasspis, och vaar kock satte oss i arbete. Det skulle rivas groensaker och rullas vaarrullar och stekas ris och laga fisk i bananblad och gud vet allt. Fem raetter blev det och vi kaekade upp allihopa, fulla med saavael mat som nya ideer om hur sommarens kosthaallning ska se ut aatervaende vi till hotellet foer att checka ut och hoppa paa denna kvaellens nattbuss mot Nha Trang.
I Nha Trang rullade vi in klockan sex paa soendag morgon efter aennu en natt i liggbuss. Halvutvilade, men relativt pigga, kastade vi oss ut foer frukostbuffe och hyrde sen tvaa aennu risigare cyklar foer att aaka utanfoer stan och de omtalade (?) heta kaellorna. Leriga heta kaellorna ska kanske tillaeggas. Det var vi och sisaadaer trehundrasextiosju asiater som letat sig ut till denna anlaeggning.
Foerst skulle man duschas i mineralvatten foer att sedan haenvisas en tom stenpool som snabbt fylldes med, ja just det, lera. Haer fick man sitta och kuckilura baest man ville, och vi gjorde som alla andra och haellde lera oever oss, skrubbade, gnuggade och plaskade paa tills vi saag ut som traeskmonster. Sen skulle det duschas igen och daerefter haenvisades vi en annan pool som fylldes med varmt mineralrikt vatten. En riktigt behaglig foermiddag och huden var len som sammet efteraat.
Saadaer efter-badet komiga (och kanske natten i bussen gjorde sitt till) cyklade vi tillbaka till stan och ner paa stranden daer vi hyrde oss varsin solstol under ett straaparasoll och snart sussade vi gott baada tvaa. Framaat eftermiddan svepte vaerldens monsunregn in och jag passade paa att avlaegga dagens loeptur i svalkan, innan vi kaekade middag och tillbringade en tidig kvaell i saengen.
Andra dan i Nha Trang boerjde med loepning paa stranden, och aaterigen blir man saa fascinerad. Haer kommer vi ner, tidiga i vaara oegon strax efter klockan fem paa morronen, och moets daa av barnfamiljer med hela hink-och-spade kittet som aer paa vaeg hem. Saavael havet som stranden aer fullpackad av folk som simmar, spelar fotboll och badminton, promenerar, springer, koer sina yoga/qi-gong/tai-chi-roerelser och allt annat du kan taenka dig. Och alla verkar ha varit daer ett bra tag innan oss... Fascinerande, taenk om svenska folkhaelsaroerelsen skulle kunna faa samma genomslag.
Strax innan klockan aatta blev vi upplockade av Octopus Diving foer dagens aktivitet. Dykning! Foer mig i alla fall, Frida foeljde med som snorkelsaellskap med sin nyinhandlade mask och snorkel. En minibuss fylldes och vi skjutsades ner till hamnen daer dykbaaten vaentade. Det var jag och en svensk tjej till som skulle noejesdyka, aatfoeljda av tvaa divemasters. Vi tuffade ut mot oearna och dagens foersta dyksite. Lite nervoest som alltid innan man kommer ner i vattnet, sen trillar alla bitarna paa plats och jag bara njuter.
Tvaa dyk blev det under dagen (foer ynka 40 dollar!), och framfoerallt det andra var fantastiskt vackert. Koraller i alla dess faerger, fiskar, sjoehaestar, sjoestjaernor, humrar... Jag njoet och undrar aaterigen varfoer det alltid ska gaa saa laang tid mellan dyken...
Vi kaekade lunch ombord paa baaten mellan dyken och kom tillbaka till stan vid ett-tiden.
* * * Kuriosa/parentes: Vi fick i slutet av dykning reda paa att divemastern som jag dykit med var ISLAENNING, varefter vi jublade hoegt! Vi har naemligen sedan boerjan paa resan konstruerat en poaengjakt daer vi listat saavael personer som djur, fordon, haendelser och saker som vi ska pricka av under resan. En islaenning tillhoerde en av de mer exotiska och svaarfunna objekten (ihop med en asiat oever tvaa meter, en trebent hund och volvo), saa foerstaa vaar lycka * * *
Som favorit i repris fraan dagen innan slog vi oss ner foer eftermiddagsvila paa stranden och jagades efter ett tag in under tak av det dagliga eftermiddagsregnet. Men vad goer vael det. Satte oss med varsin kopp kaffe och en bra bok paa ett kaffe, laeste och bara kaende lugnet som kommer oever en. Noejd, lyckliga, tillfreds. Att vara precis haer, precis nu. Finns naatt baettre?
Idag blev sista dan i Nha Trang, och en raett typisk saadan foer Carro och Frida paa semester:
05.00. Uppstigning och 60 minuters loepning och stretching. Daerefter dusch och frukostbuffe bestaaende av X antal tropiska frukter, omelett, kaffe och dagens kulinaritet (som idag var dimsum, ingen hoejdare).
Maetta och belaatna jagar vi saa vid halv aatta tiden runt i vad som kaenns som hela Nha Trang efter tvaa cyklar foer uthyrning. Kraven saenks i takt med obefintliga uthyrningsstaellen, och vi blir saaledes oeverlyckliga naer vi hittar tvaa damcyklar, envaexlade med halvkassa bromsar, rasslande kedja och loest styre. Men de hade cykelkorgar!
8.00 rullar vi ut fraan stan. Ryktet saeger naatt om fina straender 65 kilometer norrut, och vi intar raett vaederstreck foer lite planloest cyklande. Saafort man kommer utanfoer byn och den vaersta trafiken kommer cykelglaedjen och frihetskaenslan oever oss. Vinkar till lokalborna, vaejer foer vaegblockerande kossor, stannar och tar fina bilder och njuter av naturen och de haerliga vaegarna som kantar vattnet. Sen att sadeln aer asiat-laag och knaena slaar i hakan goer mindre till en boerjan, men efter att ha kaempat oss uppfoer ett antal laanga backar, nerfoer lika maanga nerfoersbackar och lite till, saa laegger vi ner planen paa den avlaegsna stranden och vaeljer efter 25 kilometer att vaenda tillbaka.
12.03 rullar vi saa aater in i Nha Trang. Med 1 mil loepning och 5 mil cykling rikare i benen joinar vi de normala semesterfirarna som precis boerjat flockas paa stranden. Tar ett uppfriskande dopp i havet, laegger oss i varsin solstol under parasollet, koeper mango och bananer av den lilla vietnamesiska gumman paa stranden och plockar upp pocketen foer att njuta av aennu en dag i paradiset.
Imorgon ska vi vidare paa nya aeventyr. Da Lat staar det paa kartan och vi ska visst ta oss dit paa motorcyklar.
Det haer med nattbuss var lite olikt den svenska motsvarigheten. Den aer utrustad med vaaningssaengar i rader om tre, naestan saa man faar plats utstrackt, och varje saete aer foersett med saavael kudde som taecke. Vi klaettrade upp i varsin saeng, pillade i hoerlurarna till iPoden och satte paa oegonmasken och slumrade innan vi laemnat Hanoi.
Resan skulle ta 15 timmar till Hoi An som var vaart naesta planerade stopp. Efter en halvslumrande natt (pga stopp foer toalettbesoek och en chauffoer som liksom alla andra vietnameser aelskade sin tuta) stannade vi saa efter 15 timmar. Dock inte i Hoi An, utan i Hue. Och fick beskedet att det var fyra timmars resa kvar. Haer var vi dessutom tvungna att byta buss, och den skulle inte gaa foerraen klockan 13, dvs om fyra timmar.
Bara att gilla laeget och vi hoppade pliktskyldigast paa en tur med varsin motorcykelguide som koerde runt oss i tre timmar bland tempel och gamla gravar. Det aer bara att konstatera, tempel aa saant i all aera, men det aer liksom inte vaar grej, jag aer ledsen. Det aer saekerligen jaetteintressant med alla buddha-statyers historia, kejsarnas imperium, osv, men daa kraevs en bra och engagerad guide som vet vad han snackar om annars faller mitt intresse ner mot noll.
Till slut fick vi trots allt kliva paa naesta buss foer att ta oss resten av vaegen och vi anlaende i Hoi An vid middagstid. Detta aer en underbar liten by som aelskas av alla turister. Dels tack vare den aldrig sinande shoppingen och moejligheten att billigt sy upp alla klaedesplagg du kan taenka dig, och dels foer sin mysiga stadsutformning vid floden, med gator upplysta av faergglada lampor och kantade av cafeer, barer och restauranger. Eftersom vi har prioriterat bort allt vad shopping heter i vaar budget (och packning), saa tilltalade den inte oss i samma utstraeckning, och vi bestaemde oss foer att bara tillbringa en dag haer. Det var dock inte utan bittra miner vi sneglade mot alla affaerer med sneakers, skor, surfshorts, vinterjackor, you name it...
Naesta dag (klockan ringer fem som vanligt) boerjade med loepning till stranden 5 km oester om stan och en haerlig soluppgaang. Vi hittade en frukostbuffe mittemot vaart hotell som vi kastade oss oever och hyrde sen tvaa aabaeken till damcyklar och trampade ner foer en foermiddag med sol och bad. Koepte aeven resans dyraste vatten paa ett lyxhotell - oever 30 spaenn, dvs minst 6 ggr normalpris... Det smakade inte riktigt lika gott som vanligt.
Ramlade tillbaka mot stan vid lunchtid naer det boerjade bli foer varmt, och det dessutom var hoeg tid att aegna oss aat dagens planerade aktivitet - matlagningskurs. Jo mamma, du laeste raett. Matlagningkurs! Hoi An aer foerutom sin shopping kaent som Vietnams matmecka, och saaledes det ultimata staellet foer denna naagot "inte Carro-och-Frida-aktivitet", men aendock naagot vi pratat om sen vi kom hit.
Vi hade kvaellen innan sett ut den restaurang som skulle faa aeran att laera tvaa svenska koeksmaestare att laga mat paa vietnamesiskt vis, och trampade dit med vaara cyklar. Kursen boerjade med en tur paa den lokala matmarknaden daer vaar kock-laerarinna paa knagglig engelska pekade och foerklarade vad de anvaende foer raavaror. Och vi kom daerifraan med groen papaya och riven kaal.
Tillbaka paa restaurangen hade de staellt iordning ett bord med tvaa skrivblock och pennor, en massa skaalar med spaennande innehaall och en gasspis, och vaar kock satte oss i arbete. Det skulle rivas groensaker och rullas vaarrullar och stekas ris och laga fisk i bananblad och gud vet allt. Fem raetter blev det och vi kaekade upp allihopa, fulla med saavael mat som nya ideer om hur sommarens kosthaallning ska se ut aatervaende vi till hotellet foer att checka ut och hoppa paa denna kvaellens nattbuss mot Nha Trang.
I Nha Trang rullade vi in klockan sex paa soendag morgon efter aennu en natt i liggbuss. Halvutvilade, men relativt pigga, kastade vi oss ut foer frukostbuffe och hyrde sen tvaa aennu risigare cyklar foer att aaka utanfoer stan och de omtalade (?) heta kaellorna. Leriga heta kaellorna ska kanske tillaeggas. Det var vi och sisaadaer trehundrasextiosju asiater som letat sig ut till denna anlaeggning.
Foerst skulle man duschas i mineralvatten foer att sedan haenvisas en tom stenpool som snabbt fylldes med, ja just det, lera. Haer fick man sitta och kuckilura baest man ville, och vi gjorde som alla andra och haellde lera oever oss, skrubbade, gnuggade och plaskade paa tills vi saag ut som traeskmonster. Sen skulle det duschas igen och daerefter haenvisades vi en annan pool som fylldes med varmt mineralrikt vatten. En riktigt behaglig foermiddag och huden var len som sammet efteraat.
Saadaer efter-badet komiga (och kanske natten i bussen gjorde sitt till) cyklade vi tillbaka till stan och ner paa stranden daer vi hyrde oss varsin solstol under ett straaparasoll och snart sussade vi gott baada tvaa. Framaat eftermiddan svepte vaerldens monsunregn in och jag passade paa att avlaegga dagens loeptur i svalkan, innan vi kaekade middag och tillbringade en tidig kvaell i saengen.
Andra dan i Nha Trang boerjde med loepning paa stranden, och aaterigen blir man saa fascinerad. Haer kommer vi ner, tidiga i vaara oegon strax efter klockan fem paa morronen, och moets daa av barnfamiljer med hela hink-och-spade kittet som aer paa vaeg hem. Saavael havet som stranden aer fullpackad av folk som simmar, spelar fotboll och badminton, promenerar, springer, koer sina yoga/qi-gong/tai-chi-roerelser och allt annat du kan taenka dig. Och alla verkar ha varit daer ett bra tag innan oss... Fascinerande, taenk om svenska folkhaelsaroerelsen skulle kunna faa samma genomslag.
Strax innan klockan aatta blev vi upplockade av Octopus Diving foer dagens aktivitet. Dykning! Foer mig i alla fall, Frida foeljde med som snorkelsaellskap med sin nyinhandlade mask och snorkel. En minibuss fylldes och vi skjutsades ner till hamnen daer dykbaaten vaentade. Det var jag och en svensk tjej till som skulle noejesdyka, aatfoeljda av tvaa divemasters. Vi tuffade ut mot oearna och dagens foersta dyksite. Lite nervoest som alltid innan man kommer ner i vattnet, sen trillar alla bitarna paa plats och jag bara njuter.
Tvaa dyk blev det under dagen (foer ynka 40 dollar!), och framfoerallt det andra var fantastiskt vackert. Koraller i alla dess faerger, fiskar, sjoehaestar, sjoestjaernor, humrar... Jag njoet och undrar aaterigen varfoer det alltid ska gaa saa laang tid mellan dyken...
Vi kaekade lunch ombord paa baaten mellan dyken och kom tillbaka till stan vid ett-tiden.
* * * Kuriosa/parentes: Vi fick i slutet av dykning reda paa att divemastern som jag dykit med var ISLAENNING, varefter vi jublade hoegt! Vi har naemligen sedan boerjan paa resan konstruerat en poaengjakt daer vi listat saavael personer som djur, fordon, haendelser och saker som vi ska pricka av under resan. En islaenning tillhoerde en av de mer exotiska och svaarfunna objekten (ihop med en asiat oever tvaa meter, en trebent hund och volvo), saa foerstaa vaar lycka * * *
Som favorit i repris fraan dagen innan slog vi oss ner foer eftermiddagsvila paa stranden och jagades efter ett tag in under tak av det dagliga eftermiddagsregnet. Men vad goer vael det. Satte oss med varsin kopp kaffe och en bra bok paa ett kaffe, laeste och bara kaende lugnet som kommer oever en. Noejd, lyckliga, tillfreds. Att vara precis haer, precis nu. Finns naatt baettre?
Idag blev sista dan i Nha Trang, och en raett typisk saadan foer Carro och Frida paa semester:
05.00. Uppstigning och 60 minuters loepning och stretching. Daerefter dusch och frukostbuffe bestaaende av X antal tropiska frukter, omelett, kaffe och dagens kulinaritet (som idag var dimsum, ingen hoejdare).
Maetta och belaatna jagar vi saa vid halv aatta tiden runt i vad som kaenns som hela Nha Trang efter tvaa cyklar foer uthyrning. Kraven saenks i takt med obefintliga uthyrningsstaellen, och vi blir saaledes oeverlyckliga naer vi hittar tvaa damcyklar, envaexlade med halvkassa bromsar, rasslande kedja och loest styre. Men de hade cykelkorgar!
8.00 rullar vi ut fraan stan. Ryktet saeger naatt om fina straender 65 kilometer norrut, och vi intar raett vaederstreck foer lite planloest cyklande. Saafort man kommer utanfoer byn och den vaersta trafiken kommer cykelglaedjen och frihetskaenslan oever oss. Vinkar till lokalborna, vaejer foer vaegblockerande kossor, stannar och tar fina bilder och njuter av naturen och de haerliga vaegarna som kantar vattnet. Sen att sadeln aer asiat-laag och knaena slaar i hakan goer mindre till en boerjan, men efter att ha kaempat oss uppfoer ett antal laanga backar, nerfoer lika maanga nerfoersbackar och lite till, saa laegger vi ner planen paa den avlaegsna stranden och vaeljer efter 25 kilometer att vaenda tillbaka.
12.03 rullar vi saa aater in i Nha Trang. Med 1 mil loepning och 5 mil cykling rikare i benen joinar vi de normala semesterfirarna som precis boerjat flockas paa stranden. Tar ett uppfriskande dopp i havet, laegger oss i varsin solstol under parasollet, koeper mango och bananer av den lilla vietnamesiska gumman paa stranden och plockar upp pocketen foer att njuta av aennu en dag i paradiset.
Imorgon ska vi vidare paa nya aeventyr. Da Lat staar det paa kartan och vi ska visst ta oss dit paa motorcyklar.
Baataakning och oevistelse
Naagra dagar sen senaste updaten och saaledes mycket att skriva. Ber om ursaekt och oeverseende med att foeljande inlaegg aer i mastigaste laget och delar upp nedanstaaende text i lite rubriker, saa kanske det blir lite laettare att faa en oeversikt :)
HANOI
Foer alla oroliga kan jag boerja med att tala om att mitt VISA-kort mycket riktigt gick att aaterfaa paa banken dagen daerpaa. Puh!
Vaar sightseeingdag boerjade i vanlig ordning med uppstigning klockan fem foer promenad runt sjoen i en dryg timme. Detta tillsammans med alla morgonpigga vietnameser som aldrig upphoer att fascinera oss med sina gympaoevningar - det straecks och boejs och klappas och gud vet vad. Gammal som ung, man som kvinna.
Efter uppfraeschning och frukost klaedde vi upp oss i vaara foer dagen infoerskaffade vietnames-hattar modell uppochnedvaend kon (allt foer att smaelta in) och begav oss ut foer att insupa stan.
Traengdes med folket i old town bland foersaeljare och en aldrig sinande trafik och laerde oss snabbt hur man korsar gatan - antingen haenger man paa en local, eller saa gaeller det att gaa laangsamt laangsamt raett ut i trafiken och lita paa att alla motorcyklar vaejer, vilket de i regel goer. Regel nummer ett aer att inte goera naagra snabba roerelser, aeven om det aer frestande.
Foersta stoppet blev Ho Chi Minh-mausoleumet, en stor koloss med den roeda vietnamesiska flaggan vajandes oeverallt. Vi ansaags foer oanstaendigt klaedda i vaara linnen (trots hattarna) foer att slaeppas in i sjaelva komplexet daer man kan besoeka hans hus, museum, mm. Men lika glada foer det fortsatte vi faerden med planen att aatervaenda med t-shirts.
Drack vietnamesiskt kaffe paa en bar och blev bjudna paa mystiska baer av aegarinnan som gjorde sitt baesta att kommunicera med oss. Delade saaklart med oss av vaara visitkort som hittills fallit i gloemska, och vi vaentar med spaenning paa foersta mailet!
Strosade runt massor och insoep atmosfaeren, vilket kanske aer det jag uppskattar mest med stadssightseeing - hellre det fraemfoer museumbesoek och monument. Blev staendigt fraagade om vi ville aaka sk cyclo - en cykel daer man skjutsas runt i saeten framtill. Vi tackade artigt nej, men var naera att aaka med han som daa besviket tillade "but I'm safe..."
Promenerade vidare och kaekade lunch paa gatukoek. Eller raettare sagt typ hemma hos naan. Paa mini-smaa plaststolar placerade ute paa gatan. Vi gjorde det laett foer oss och tog samma som bordsgrannen, vilket resulterade i naan slags ris och groent och okaent koett. Hoppas det inte var hund.
En turist-visit blev det sen paa "Hanoi Hilton" ett gammal faengelse sen franska ockupationen daer de displayade hemska tortyrredskap, guiljotinen och de smaa cellerna. Faengelset anvaendes aeven under vietnamkriger foer tillfaangatagna amerikanska piloter, dock under mer humana omstaendigheter (sa iaf den naagot partiska propagandavideon som gick paa repeat).
Hittade in paa en supermarket och koepte med oss konstiga aetbara saker i paasar som vi tog med ut i en park foer picnic. Fick haer saellskap av gubbarna paa ljugarbaenken och en vietnamesisk tjej som ville traena paa sin engelska. Dagens andra visitkort laemnat. Check.
Summa sumarum saa kaenns Hanoi riktigt trevligt och inte saa stort. Mycket liv och roerelse, men aldrig hotfull eller osaeker, foerutom moejligen trafiken...
HALONG BAY
Uppe innan tuppen foer 45 minuters loepning innan utcheckning och dagens tripp mot Halong Bay, som aer ett av maastena i Vietnam - vaerldsarvslistad som den aer. Det aer en bukt med 2-3000 sandstensoaer i olika storlekar och formationer och saaledes en helt fantastisk naturupplevelse.
Vi aakte buss med ett gaeng andra turister fraan Hanoi till Halong city daer vaar baat foer det kommande dygnet vaentade paa oss. En vacker traebaat med sovhytter, matsal och soldaeck, allt i moerkt polerat trae. Vi var nio turister, vaar soeta guide och besaettning ombord.
Boerjade med lunch ombord samtidigt som vi tuffade ut fraan hamnen tillsammans med ett hundratals andra baatar som snabbt skingrades snabbt bland oerna. Ganska snabbt var det dags foer foersta stoppet vid tvaa enorma grottor med flashiga neonbelysningar och alldeles foer turisthetsigt foer min smak. Visst var de coola, men tacka vet jag smaa, moerka fladdermoessgrottor i Laos ?
Lugnet infann sig sen snabbt naer vi slog oss ner paa daeck, sakta kryssandes fram mellan klippor och den efterlaengtade sjoebrisen som haaller temperaturen paa en behaglig nivaa. Mycket tid foer eftertanke och livsfilosofi, och jag saknade med ens D daerhemma i Sverige.
Kom saa smaaningom in i ett litet samhaelle paa havet som liknade flytande kolonilotter. Fick kliva av baaten och paddla runt paa egen hand naan timme i kajaker. Eller ja, kajak och kajak, de var ett under att de floet oeverhuvudtaget. Haeftigt att komma naera bergsvaeggarna och in i smaagrottorna dock.
Slutade dan med att hoppa fraan baattaket foer ett uppfriskande dopp (efter att alla braennmaneter skraemts ivaeg av naan annan...), aat god mat och somnade ovaggade.
CAT BA ISLAND
Efter ett snabbt baatbyte och frukost steg vi iland paa den stoersta och befolkade oen Cat Ba Island. Boerjade med en tur till nationalparken foer en snabb hajk uppfoer ett berg. Inte riktigt i vaar smak haer heller daa det var fullt med andra turister som skulle samma vaeg, men vi tog ledningen i vaar klunga och spurtade ifraan alla bakfulla backpackers in i djungeln saa vi fick gaa foer oss sjaelva.
Ca 40 minuters promenad uppfoer paa branta, leriga stigar daer myggmedlet kom vael till anvandning. Uppe paa toppen stod ett hoegt, rostigt torn som man paa egen risk kunde klaettra upp i. Skraltiga trappor - eller bjaelkar ska jag kanske saega - som tog en 30 meter upp. I sista avsatsen saknades samtliga bjaelkar och bara ett stort haal gapade mot marken nedanfoer. Aldrig att naatt liknande skulle faatt staa kvar i Sverige. Men utsikten var hisnande.
Aakte sen vidare till Cat Ba Town foer lunch och incheckning paa i vaara oegon lyxhotell. Med badkar! Och AC!
Hoppade paa naesta baat paa eftermiddan foer en tur till Monkey Island. Tyvaerr kom vi under apornas eftermiddagslur, som skulle vara fram till klockan fem, saa vi passade paa att njuta av den vita sandstranden och ta ett efterlaengtat dopp i havet istaellet innan vi aakte aploesa tillbaka till Cat Ba.
Vi bestaemde oss foer att inte aaka med turen tillbaka till Hanoi, utan stanna ett par dagar paa Cat Ba istaellet. Vi hittade oss ett hotell vid vattnet foer ynka 6 dollar natten. 8 dollar om vi ville ha AC, vilket vi ansaag oss ha raad med.
CAT BA - DAG ETT
Jag aelskar vaara morgonrutiner sen vi kom hit. Uppstigning samtliga mornar klockan fem foer 45-60 minuters loepning laengs vattnet (eller var vi nu aer). Haer var det fantastiskt vackert att springa laengs klipporna i soluppgaangen och en behaglig temperatur daer det flaektar. Och som Frida saa klokt paapekade - det aer lika maanga timmar mellan kl 5-10 som mellan 10-15, vilket goer att vi naestan faar tvaa dagar/dygn att hitt paa grejer under. Effektiva? Javisst.
Foersta dan paa Cat Ba hyrde vi cyklar, vilket inte var det laettaste. Tandemcyklar fanns oeverallt, men med sadelhoejd foer dvaergar (eller asiater?) och troegcyklade som bara den. Ramlade slutligen paa en mountainbike som vi gjorde anspraak paa, och killen som hyrde ut den sprang paa foerfraagan ivaeg efter en till, foermodligen hans egen.
Vaexlarna funkade typ inte alls, bara 2-3 st varav inga hoega vaexlar och cyklarna gnisslade haerligt, men bromsarna funkade och vi var glada oever att vi hittat naagra oeverhuvudtaget. Cykel aer aendaa det optimala saettet att uppleva nya platser paa. Alla andra hyrde sina vespor, men varfoer goera som maengden... Jag tror vi fick baade sett och upplevt mer, foer att inte tala om frihetskaenslan!
Koepte matsaeck och trampade (med betoning paa trampade - benen fick gaa som trumpinnar, och vi fnissade efter varje nerfoersbacke naer man kunde boerja trampa igen. Saag inte riktigt kloka ut) paa ut ur byn laengs slingriga vaegar som foer det mesta klaettrade laengs vattnet. Branta uppfoersbackar varvat med laanga nerfoersbackar (tack foer att bromsarna funkade!). Naturen var enastaaende, maanga klippor och stup, lite djungelpassager, ris- och fiskodlingar och vi moette saavael vattenbufflar som kossor som getter. Blir mest fascinerad oever faergkontrasterna, den staalblaa himlen, den groena vaextligheten, de graaa klipporna och glittrande vattnet. Skoenhet.
Efter ca 20 avverkade kilometer fick jag punktering paa min cykel av en stor fet spik som naan laemnat paa vaegen. Surt. Men vi som verkar vara foedda med tur hade vid tillfaellet saellskap av tvaa smaa vietnamesiska killar paa typ 14 aar som tyckte det var jaettekul att cykla med oss. De kunde visserligen ingen engelska (mer aen "what's your name"), men visade med gester att vi skulle fortsaetta framaat. Efter kanske en kvarts promenad var vi framme i naesta by, daer de tydligen bodde.
En av grabbarna skickade sin lillebror efter verktygslaadan (vaelutrustad saadan) och de tvaa tog tag i min punktering. Efter 20 minuter var haalet hittat, lagat och daecket pumpat foer oss att fortsaetta. Vi tackade saa hemskt mycket och gav honom 15 kronor foer besvaeret, foer vilka han blev oeverlycklig.
Efter ytterligare naagra 15 kilometer hade vi naatt oens aende och dessutom cyklat in i ett rejaelt monsunregn, saa vi vaende paa hojjarna och boerjade vaegen tillbaka igen. Vi var raett moera naer vi rullade in i Cat Ba ett par timmar senare, saa vi laemnade tillbaka vaara halvkassa cyklar, kaekade lunch och promenerade till stranden daer vi vaelfoertjaent spenderade eftermiddan.
DAG 2
Den sedvanliga morgonloepningen aatfoeljdes av en foermiddag paa beachen och naagra tankar aat Tysons haall som fyllde tre aar (!), innan vi klockan tolv steg in paa Slo Pony som anordnar klaetterturer paa oen. Vi hade bokat in oss foer en halvdags klaettring och traeffade daer Mel fraan Australien som skulle instruera och saekra oss under dan.
Vi blev foersedda med hjaelmar och satta bakpaa tvaa motorcyklar med all utrustning och for ivaeg till Butterfly Valley i mitten av oen. Haer bjoeds paa lunch medan Mel underhoell oss med hennes klaetterhistorier. Hon jobbade med att filma klaettrare, och hade kommit hit foer att filma klaettringen ute i Halong Bay paa klipporna i havet, daer man koer utan rep och med vattnet som skyddsnaet. Laet ascoolt (men smaertsamt). Kanske naesta gaang?
Efter en smaskig lunch promenerade vi in till dalens bortre aende daer en enorm bergsvaegg reste sig. Allt som allt skulle det finnas drygt 40 leder i alla svaarighetsgrader och hoejder. Tvaa smaa vietnamesiska killar (vi gissade att de var 12 och 16 aar, men de var tydligen 17 och 22) var med under dan som assistans, och de hade redan satt upp topprep paa de tvaa leder vi skulle boerja med. Saa det vara bara att klaemma in foetterna i skorna, paa med sele och hjaelm och boerja klaettra.
Saa fantastiskt kul! Jag har aldrig klaettrat utomhus tidigare, men oj vad roligt det var. Och sandstensklipporna aer tacksamma med sina maanga gropar, sprickor, grepp och kanter. Vi tog de tvaa foersta lederna paa ca 20 meter utan stoerre problem, aeven om det tar rejaelt paa kroppen och alla muskler man inte aer van att anvaenda goer sig paaminda.
Gick sen en bit bort dit daer "de stora barnen" lekte och imponerades foerst av de rutinerades laetta kringklaettrande paa de enorma vaeggarna. Det ser ju saa laett ut!
Naesta led var dubbelt saa hoeg och blev verkligen en utmaning. Hela kroppen sattes paa prov, saavael skallen som fysiskt daer man haenger och foersoeker roera sig saa ekonomiskt som moejligt, anvaenda benen och inte armarna och planera stegen i foervaeg.
En stor nackdel naer man inte aer van aer att det tar saa mycket laengre tid att ta sig upp och man aer saaledes rejaelt troett naer man naermar sig toppen och, i det haer fallet, det svaaraste partiet. Kom upp tillslut, men foell en gaang och var tvungen att vila innan sista passagen. Maerklig kaensla naer huvudet saeger aat armarna och benen vad de ska goera, men det liksom som funkar inte. Saa paa slutet var det bara viljan som drev och kroppen mest bara skakade.
Fantastiskt rolig upplevelse i alla fall, och jag aer mer peppad aen nagonsin att en gaang foer alla ta tag i det haer med klaettring naer jag kommer hem - det aer ett loefte.
Detta var igaar. Nu har vi laemnat Cat Ba - i oesregn ska tillaeggas (som sagt, vissa foeds med tur, andra inte. Vi vaknade med smatter mot rutorna imorse och fick resans foersta regniga loeptur vilket iofs bara aer skoent, men det kanske inte hade varit lika kul med de andra aktiviteterna). Haer i Hanoi skiner solen saaklart, och det aer som det gamla djungelordspraaket saeger:
Dit Carros och Fridas naesor pekar - daer aer paradiset!
Spenderar natten i Hanoi, haaller tummarna foer att vi faar vaara visum imorron och aaker soederut imorron kvaell. Det aer planen.
HANOI
Foer alla oroliga kan jag boerja med att tala om att mitt VISA-kort mycket riktigt gick att aaterfaa paa banken dagen daerpaa. Puh!
Vaar sightseeingdag boerjade i vanlig ordning med uppstigning klockan fem foer promenad runt sjoen i en dryg timme. Detta tillsammans med alla morgonpigga vietnameser som aldrig upphoer att fascinera oss med sina gympaoevningar - det straecks och boejs och klappas och gud vet vad. Gammal som ung, man som kvinna.
Efter uppfraeschning och frukost klaedde vi upp oss i vaara foer dagen infoerskaffade vietnames-hattar modell uppochnedvaend kon (allt foer att smaelta in) och begav oss ut foer att insupa stan.
Traengdes med folket i old town bland foersaeljare och en aldrig sinande trafik och laerde oss snabbt hur man korsar gatan - antingen haenger man paa en local, eller saa gaeller det att gaa laangsamt laangsamt raett ut i trafiken och lita paa att alla motorcyklar vaejer, vilket de i regel goer. Regel nummer ett aer att inte goera naagra snabba roerelser, aeven om det aer frestande.
Foersta stoppet blev Ho Chi Minh-mausoleumet, en stor koloss med den roeda vietnamesiska flaggan vajandes oeverallt. Vi ansaags foer oanstaendigt klaedda i vaara linnen (trots hattarna) foer att slaeppas in i sjaelva komplexet daer man kan besoeka hans hus, museum, mm. Men lika glada foer det fortsatte vi faerden med planen att aatervaenda med t-shirts.
Drack vietnamesiskt kaffe paa en bar och blev bjudna paa mystiska baer av aegarinnan som gjorde sitt baesta att kommunicera med oss. Delade saaklart med oss av vaara visitkort som hittills fallit i gloemska, och vi vaentar med spaenning paa foersta mailet!
Strosade runt massor och insoep atmosfaeren, vilket kanske aer det jag uppskattar mest med stadssightseeing - hellre det fraemfoer museumbesoek och monument. Blev staendigt fraagade om vi ville aaka sk cyclo - en cykel daer man skjutsas runt i saeten framtill. Vi tackade artigt nej, men var naera att aaka med han som daa besviket tillade "but I'm safe..."
Promenerade vidare och kaekade lunch paa gatukoek. Eller raettare sagt typ hemma hos naan. Paa mini-smaa plaststolar placerade ute paa gatan. Vi gjorde det laett foer oss och tog samma som bordsgrannen, vilket resulterade i naan slags ris och groent och okaent koett. Hoppas det inte var hund.
En turist-visit blev det sen paa "Hanoi Hilton" ett gammal faengelse sen franska ockupationen daer de displayade hemska tortyrredskap, guiljotinen och de smaa cellerna. Faengelset anvaendes aeven under vietnamkriger foer tillfaangatagna amerikanska piloter, dock under mer humana omstaendigheter (sa iaf den naagot partiska propagandavideon som gick paa repeat).
Hittade in paa en supermarket och koepte med oss konstiga aetbara saker i paasar som vi tog med ut i en park foer picnic. Fick haer saellskap av gubbarna paa ljugarbaenken och en vietnamesisk tjej som ville traena paa sin engelska. Dagens andra visitkort laemnat. Check.
Summa sumarum saa kaenns Hanoi riktigt trevligt och inte saa stort. Mycket liv och roerelse, men aldrig hotfull eller osaeker, foerutom moejligen trafiken...
HALONG BAY
Uppe innan tuppen foer 45 minuters loepning innan utcheckning och dagens tripp mot Halong Bay, som aer ett av maastena i Vietnam - vaerldsarvslistad som den aer. Det aer en bukt med 2-3000 sandstensoaer i olika storlekar och formationer och saaledes en helt fantastisk naturupplevelse.
Vi aakte buss med ett gaeng andra turister fraan Hanoi till Halong city daer vaar baat foer det kommande dygnet vaentade paa oss. En vacker traebaat med sovhytter, matsal och soldaeck, allt i moerkt polerat trae. Vi var nio turister, vaar soeta guide och besaettning ombord.
Boerjade med lunch ombord samtidigt som vi tuffade ut fraan hamnen tillsammans med ett hundratals andra baatar som snabbt skingrades snabbt bland oerna. Ganska snabbt var det dags foer foersta stoppet vid tvaa enorma grottor med flashiga neonbelysningar och alldeles foer turisthetsigt foer min smak. Visst var de coola, men tacka vet jag smaa, moerka fladdermoessgrottor i Laos ?
Lugnet infann sig sen snabbt naer vi slog oss ner paa daeck, sakta kryssandes fram mellan klippor och den efterlaengtade sjoebrisen som haaller temperaturen paa en behaglig nivaa. Mycket tid foer eftertanke och livsfilosofi, och jag saknade med ens D daerhemma i Sverige.
Kom saa smaaningom in i ett litet samhaelle paa havet som liknade flytande kolonilotter. Fick kliva av baaten och paddla runt paa egen hand naan timme i kajaker. Eller ja, kajak och kajak, de var ett under att de floet oeverhuvudtaget. Haeftigt att komma naera bergsvaeggarna och in i smaagrottorna dock.
Slutade dan med att hoppa fraan baattaket foer ett uppfriskande dopp (efter att alla braennmaneter skraemts ivaeg av naan annan...), aat god mat och somnade ovaggade.
CAT BA ISLAND
Efter ett snabbt baatbyte och frukost steg vi iland paa den stoersta och befolkade oen Cat Ba Island. Boerjade med en tur till nationalparken foer en snabb hajk uppfoer ett berg. Inte riktigt i vaar smak haer heller daa det var fullt med andra turister som skulle samma vaeg, men vi tog ledningen i vaar klunga och spurtade ifraan alla bakfulla backpackers in i djungeln saa vi fick gaa foer oss sjaelva.
Ca 40 minuters promenad uppfoer paa branta, leriga stigar daer myggmedlet kom vael till anvandning. Uppe paa toppen stod ett hoegt, rostigt torn som man paa egen risk kunde klaettra upp i. Skraltiga trappor - eller bjaelkar ska jag kanske saega - som tog en 30 meter upp. I sista avsatsen saknades samtliga bjaelkar och bara ett stort haal gapade mot marken nedanfoer. Aldrig att naatt liknande skulle faatt staa kvar i Sverige. Men utsikten var hisnande.
Aakte sen vidare till Cat Ba Town foer lunch och incheckning paa i vaara oegon lyxhotell. Med badkar! Och AC!
Hoppade paa naesta baat paa eftermiddan foer en tur till Monkey Island. Tyvaerr kom vi under apornas eftermiddagslur, som skulle vara fram till klockan fem, saa vi passade paa att njuta av den vita sandstranden och ta ett efterlaengtat dopp i havet istaellet innan vi aakte aploesa tillbaka till Cat Ba.
Vi bestaemde oss foer att inte aaka med turen tillbaka till Hanoi, utan stanna ett par dagar paa Cat Ba istaellet. Vi hittade oss ett hotell vid vattnet foer ynka 6 dollar natten. 8 dollar om vi ville ha AC, vilket vi ansaag oss ha raad med.
CAT BA - DAG ETT
Jag aelskar vaara morgonrutiner sen vi kom hit. Uppstigning samtliga mornar klockan fem foer 45-60 minuters loepning laengs vattnet (eller var vi nu aer). Haer var det fantastiskt vackert att springa laengs klipporna i soluppgaangen och en behaglig temperatur daer det flaektar. Och som Frida saa klokt paapekade - det aer lika maanga timmar mellan kl 5-10 som mellan 10-15, vilket goer att vi naestan faar tvaa dagar/dygn att hitt paa grejer under. Effektiva? Javisst.
Foersta dan paa Cat Ba hyrde vi cyklar, vilket inte var det laettaste. Tandemcyklar fanns oeverallt, men med sadelhoejd foer dvaergar (eller asiater?) och troegcyklade som bara den. Ramlade slutligen paa en mountainbike som vi gjorde anspraak paa, och killen som hyrde ut den sprang paa foerfraagan ivaeg efter en till, foermodligen hans egen.
Vaexlarna funkade typ inte alls, bara 2-3 st varav inga hoega vaexlar och cyklarna gnisslade haerligt, men bromsarna funkade och vi var glada oever att vi hittat naagra oeverhuvudtaget. Cykel aer aendaa det optimala saettet att uppleva nya platser paa. Alla andra hyrde sina vespor, men varfoer goera som maengden... Jag tror vi fick baade sett och upplevt mer, foer att inte tala om frihetskaenslan!
Koepte matsaeck och trampade (med betoning paa trampade - benen fick gaa som trumpinnar, och vi fnissade efter varje nerfoersbacke naer man kunde boerja trampa igen. Saag inte riktigt kloka ut) paa ut ur byn laengs slingriga vaegar som foer det mesta klaettrade laengs vattnet. Branta uppfoersbackar varvat med laanga nerfoersbackar (tack foer att bromsarna funkade!). Naturen var enastaaende, maanga klippor och stup, lite djungelpassager, ris- och fiskodlingar och vi moette saavael vattenbufflar som kossor som getter. Blir mest fascinerad oever faergkontrasterna, den staalblaa himlen, den groena vaextligheten, de graaa klipporna och glittrande vattnet. Skoenhet.
Efter ca 20 avverkade kilometer fick jag punktering paa min cykel av en stor fet spik som naan laemnat paa vaegen. Surt. Men vi som verkar vara foedda med tur hade vid tillfaellet saellskap av tvaa smaa vietnamesiska killar paa typ 14 aar som tyckte det var jaettekul att cykla med oss. De kunde visserligen ingen engelska (mer aen "what's your name"), men visade med gester att vi skulle fortsaetta framaat. Efter kanske en kvarts promenad var vi framme i naesta by, daer de tydligen bodde.
En av grabbarna skickade sin lillebror efter verktygslaadan (vaelutrustad saadan) och de tvaa tog tag i min punktering. Efter 20 minuter var haalet hittat, lagat och daecket pumpat foer oss att fortsaetta. Vi tackade saa hemskt mycket och gav honom 15 kronor foer besvaeret, foer vilka han blev oeverlycklig.
Efter ytterligare naagra 15 kilometer hade vi naatt oens aende och dessutom cyklat in i ett rejaelt monsunregn, saa vi vaende paa hojjarna och boerjade vaegen tillbaka igen. Vi var raett moera naer vi rullade in i Cat Ba ett par timmar senare, saa vi laemnade tillbaka vaara halvkassa cyklar, kaekade lunch och promenerade till stranden daer vi vaelfoertjaent spenderade eftermiddan.
DAG 2
Den sedvanliga morgonloepningen aatfoeljdes av en foermiddag paa beachen och naagra tankar aat Tysons haall som fyllde tre aar (!), innan vi klockan tolv steg in paa Slo Pony som anordnar klaetterturer paa oen. Vi hade bokat in oss foer en halvdags klaettring och traeffade daer Mel fraan Australien som skulle instruera och saekra oss under dan.
Vi blev foersedda med hjaelmar och satta bakpaa tvaa motorcyklar med all utrustning och for ivaeg till Butterfly Valley i mitten av oen. Haer bjoeds paa lunch medan Mel underhoell oss med hennes klaetterhistorier. Hon jobbade med att filma klaettrare, och hade kommit hit foer att filma klaettringen ute i Halong Bay paa klipporna i havet, daer man koer utan rep och med vattnet som skyddsnaet. Laet ascoolt (men smaertsamt). Kanske naesta gaang?
Efter en smaskig lunch promenerade vi in till dalens bortre aende daer en enorm bergsvaegg reste sig. Allt som allt skulle det finnas drygt 40 leder i alla svaarighetsgrader och hoejder. Tvaa smaa vietnamesiska killar (vi gissade att de var 12 och 16 aar, men de var tydligen 17 och 22) var med under dan som assistans, och de hade redan satt upp topprep paa de tvaa leder vi skulle boerja med. Saa det vara bara att klaemma in foetterna i skorna, paa med sele och hjaelm och boerja klaettra.
Saa fantastiskt kul! Jag har aldrig klaettrat utomhus tidigare, men oj vad roligt det var. Och sandstensklipporna aer tacksamma med sina maanga gropar, sprickor, grepp och kanter. Vi tog de tvaa foersta lederna paa ca 20 meter utan stoerre problem, aeven om det tar rejaelt paa kroppen och alla muskler man inte aer van att anvaenda goer sig paaminda.
Gick sen en bit bort dit daer "de stora barnen" lekte och imponerades foerst av de rutinerades laetta kringklaettrande paa de enorma vaeggarna. Det ser ju saa laett ut!
Naesta led var dubbelt saa hoeg och blev verkligen en utmaning. Hela kroppen sattes paa prov, saavael skallen som fysiskt daer man haenger och foersoeker roera sig saa ekonomiskt som moejligt, anvaenda benen och inte armarna och planera stegen i foervaeg.
En stor nackdel naer man inte aer van aer att det tar saa mycket laengre tid att ta sig upp och man aer saaledes rejaelt troett naer man naermar sig toppen och, i det haer fallet, det svaaraste partiet. Kom upp tillslut, men foell en gaang och var tvungen att vila innan sista passagen. Maerklig kaensla naer huvudet saeger aat armarna och benen vad de ska goera, men det liksom som funkar inte. Saa paa slutet var det bara viljan som drev och kroppen mest bara skakade.
Fantastiskt rolig upplevelse i alla fall, och jag aer mer peppad aen nagonsin att en gaang foer alla ta tag i det haer med klaettring naer jag kommer hem - det aer ett loefte.
Detta var igaar. Nu har vi laemnat Cat Ba - i oesregn ska tillaeggas (som sagt, vissa foeds med tur, andra inte. Vi vaknade med smatter mot rutorna imorse och fick resans foersta regniga loeptur vilket iofs bara aer skoent, men det kanske inte hade varit lika kul med de andra aktiviteterna). Haer i Hanoi skiner solen saaklart, och det aer som det gamla djungelordspraaket saeger:
Dit Carros och Fridas naesor pekar - daer aer paradiset!
Spenderar natten i Hanoi, haaller tummarna foer att vi faar vaara visum imorron och aaker soederut imorron kvaell. Det aer planen.
Kajak och landsbyte
Tog sovmorron igaar, aenda till klockan sex. Efter att vi packat ihop och checkat ut blev vi vid halv tio tiden upphaemtade med tuktuk. Det var dags att aaka vidare fraan Vang Vieng, med maalet Vientiane, och foerhoppningen var att aeven kunna paaboerja resan mot Hanoi samma kvaell.
Vi och ett par fraan tyskland/irland, sex brittiska grabbar och fyra laoianska guider fullgjorde styrkan, och med taket full-lastat med kajaker begav vi oss soederut. Efter naan timmes tuktukresa paa slingriga och laangsamma vaegar fick vi aentligen stanna vid floden och det var dags att boerja dagens paddling.
Efter en snabbgenomgaang av den "engelskspraakiga" guiden i hur man haaller i en paddel, och ett misslyckat oevertalningsfoersoek fraan deras sida om att jag och Frida skulle aaka i varsin kajak med varsin lao (- you go with us, very dangerous... - no way, we are good, we go together!), fick vi saa ge oss ivaeg!
Haer kan jag ju inte laata bli att oevergaa till att skriva om allt i superlativ. Saavael oss sjaelva (vi aer saa fantastiskt bra paa allt vi goer) som den helt underbara naturen som foerfoeljde oss resten av dan. Man upphaer liksom aldrig att foerundras oever hur vackert det kan vara, precis nu, precis daer. Paa en flod mitt i ingenstans i ett land jag knappt visste existerade foer naagra maanader sen...
Vi kom snabbt in i paddlandet och drog ifraan resten av gaenget som visade sig vara ett gaeng inkompetenta soendagspaddlare. Suck. Guiderna gjorde sitt baesta foer att faa oss att koera EFTER dem, men gav efter ett tag upp och laet oss haallas i taeten.
Saa daer var vi, glidandes fram oever det klara groenskimrande vattnet, med sidorna kantade av groenska och svarta klippformationer. Otroligt vackert!
Efter naan timmes paddling kom vi fram till den enda riktiga forsen paa paddlingen (torrsaesong...), det kan max ha roert sig om en trea, men typ alla andra lyckades med konststycket att vaelta (inte saa maerkligt med tanke paa att alla SLUTADE paddla saa fort stroemmen tog tag i kajaken, vilket konstigt nog ledde till att den drev och vaelte naestan omedelbart).
Vi klarade oss saaklart med bravur, satsade jaernet och paddlade som bara den genom vaagorna, jippie. Askul och inte vaelte vi int. Grabbarna var impade saaklart, och foer att de inte skulle kaenna sig saaaa daaliga sa vi att vi gjort detta massa gaanger foerut (varefter de nickade foerstaaende).
Stannade upp foer lunch som vaara guider lagade oever oeppen eld. Smaskiga grillspett med groent och koett, god risblandning och faersk mango och bananer. Mums. Badade lite innan vi fortsatte vaar faerd genom samma hisnande landskap.
Frasen "vad bra vi har det" och ofta taett foeljt av "vad bra vi aer" har upprepats ett antal gaanger under resan, och det aer saa fantastiskt sant varje gaang. Vi har det super. Och vi aer super. Kanske baest. Aatminstone tillsammans ;)
Efter ytterligare naan timmes paddling stannade vi mellan tvaa svarta berg, och guiden deklarerade att "haer faar vi hoppa om vi vill". OM vi ville! Carro foerst ut av alla foer att ta ett hisnande spraang fraan en 10 meters klippa (enligt guiden i alla fall, tror snarare den var max 8...). Haerlig kaensla, och det taalde en upprepning...
Paddlade ytterligare naan timme, innan vi blev upptvingade (foerlaat upplockade) och satta i en minibuss, lyckliga och troetta, foer fortsatt faerd in till Vientiane. Vaar foerhoppning om att hinna med bussen som skulle gaa mellan fem och sex steg initialt, foer att ju laengre tid det tog att komma in till stan, successivt sjunka...
Efter att ha blivit avdumpade med vaeskor, haffat en tuktuk och tagit oss till busstationen hade saa klockan hunnit bli halv sju och det boerjat moerkna. Vael framme vid busstationen hittade vi dock naan form av buss som skulle till Hanoi paa 24 timmar, saa vi koepte biljetter och hoppades paa det baesta.
Hann med att handla lite vatten, gaa paa toa och bestaella take away-mat att ha paa bussen innan avgaang. Maten blev dock ett misslyckande, daa det visade sig att vaara lao-kunskaper inte var de baesta. Vi trodde vi bestaellt en laada med nudlar och groensaker, men fick nudelSOPPA istaellet. I paase... Men what to do...
Hoppade paa bussen som gick omgaande, slog oss ner laangt bak i en gammal sliten sak med laedersaten, som i oevrigt bara rymde laoer och vietnameser. Vi lyckas daa alltid sticka ut fraan maengden. Inte minst naer vi strax efter avfaerd taenkte boerja kaeka vaar sopp-paase och de precis daa slaecker ner hela bussen. Saa daer sitter vi, tvaa svenska tjejer med pannlampa i moerkret i en buss full med asiater och kaekar vaar nudelsoppa med pinnar. Ibland undrar man vad de andra taenker...
Bussresan var lite jobbig, aeven om vi snabbt intog position busskoma. Klibbiga saeten och en AC som bara fungerade tidsvis. Paa slingriga och knackiga vaegar med en maxhastighet runt 50km/h, rullade vi fram mot graensen. Naade dit runt 1-tiden paa natten och bussen stannar daa foer att alla ska sova i vaentan paa att de oeppnar kl 7...
Som tur var hade vi tvaa "tvaa-saeten" foer oss sjaelva och kunde ligga ner, om aen i krokstaellning. Med iPod och oegonmask. Sov vael saadaer.
Sex paa morgonen fortsatte vi foer de sedvanliga graensprocedurerna med staemplingar osv, och det slog oss ploetligt att vi inte fixat vietnamesiska visum, vilket det enligt LP inte gick att utfaerda vid graensen.
Vi log och saag saa dumsnaella ut som vi bara kunde infoer alla tulltjaenstemaen och blev tillslut genomslaeppta. Dock med en tillfaellig staempel som bara raecker tvaa veckor, saa vi maaste fixa visum haerifraan, vilket kostar typ det dubbla (dvs 500kr).
Ytterligare en dag ombord paa bussen, innan vi aentligen vid femtiden i eftermiddag rullade in paa Hanois gator. Saadaer haerligt fraescha, hungriga och oem i kroppen efter 22 timmars stillasittande.
Och haer aer vi nu. Har checkat in, duschat, aetit och boerjat kaenna oss som folk igen. Hanoi ska vi goera i morgon. Vi bor i den gamla delen av stan och haer stroemmar intryck foer alla sinnen. Verkar vara en haerlig stad som aldrig sover...
Mindre kul aer att jag har lyckats med konststycket att gloemma kvar mitt Visa-kort i bankomaten ikvaell. Foerhoppningsvis har det aakt in igen (det aer i alla fall vad vi tror vietnameserna som bodde intill ATM:en foersoekte foermedla) och gaar att haemtas imorgon kl 8 naer banken oeppnar. Vi haaller tummarna foer det. Jag har i alla fall foert oever alla pengarna fraan det kontot, just in case, men det vore onekligen omstaendigt att inte ha naagot kontokort.
Saa, nu aer det bestaemt sovdags saa vi orkar vara duktiga turister imorgon. Resans foersta storstadssightseeing staar paa planeringen!
Puss och kram paa er alla!
Tubing!
Vaaran nya morgonrutin haaller i sig, det aer vi och alla laoer som aer uppe vid soluppgaangen, vilket aer riktigt skoent. Inte minst temperaturen vid denna tid, daa det endast aer strax ovan 30+ graensen, foer att sedan bli betydligt varmare under dan. Jag var ute och sprang foersta gaangen igaar, 50 min och runt milen. Gick riktigt bra trots vaermen, aeven om jag svettades aatskilliga liter och var raett skakig efteraat.
Frukost paa vaart numera stamhak - scrambled eggs, kaffe, fruktsallad och yoghurt med musli. Och massa vatten och massa salt. Tog sen en raett lugn foermiddag strosade lite i byn, fixade med fortsatt resa och saa innan vi gav oss ivaeg paa dagens happening - TUBING.
Det aer lite roligt, anledningen till att vi boerjade taenka Laos redan naangaang i hoestas var just foer att vi laeste om detta fenomen. Tubing innebaer i princip att man aaker paa en stor gummiring laengs med floden. Laengs flodkanten ligger smaa bambuhyddor i vilka lokalborna slaenger ut linor till foerbipasserande, drar in en och bjuder paa den inhemska specialiteten Lao-Lao-whiskey. Saa fortsaetter det... Detta laater med andra ord precis som en Frida och Carro aktivitet!
Nu var det alltsaa dags. Paa med bikini, surfshorts och solskydd och ivaeg foer att hyra oss varsitt traktordaeck. Forslades daerefter med tuk-tuk upp en bit laengs floden och kom saa till tubingens startpoint. Haer moettes vi av rosaklaedda tubing-veteraner (rekordhaallaren hade "147 days of tubing") som boerjade med att haella i oss varsin lao-lao (smakar typ som det laater, fast vaerre) och namntagga oss paa broestet med spritpenna, foer att sen gaa loes fullstaendigt med att maala tatueringar paa all bar hud de kom aat (vi slank snabbt undan).
Vi blev sen visade till baren daer man fick koepa sig en HINK med dricka - i vaart fall rom, cola och den lokala varianten av redbull. Naagra sugroer och lite is och sen var det bara att koera. Fler och fler tuk-tuks kom, och det blev mer och mer folk. Musik i hoegtalarna, dans paa bryggan i regnet som haellde ner, glada maenniskor och fullt av traktordaeck.
Alla barer var dessutom foersedda med naagon form av lian, linbana eller liknande i olika hoejder och konstruktioner foer den som ville att kasta sig ut i floden. Vilket vi med glaedje gjorde!
Det kraevdes inte maanga sippar paa rom-hinken innan den steg upp i skallen paa oss, daalig vaetskebalans fraan boerjan och laang tid sen naagon form av alkohol intagits oeverhuvudtaget. Vi bestaemde oss foer att foersoeka ta det hyfsat lugnt och var paa saadaer perfekt bra humoer daer vi laag i vaara ringar och guppade neraat floden.
Gjorde ett antal stopp efter vaegen (dock inga fler hinkar!), dansade lite haer, badade lite daer och efter ett par timmar boerjade vi istaellet satsa paa att ta oss hela vaegen tillbaka till byn.
Lugnet ersatte feststaemningen och vi guppade fram i sakta mak i vattnet, vacker natur som alltid med all groenska och berg, broar, smaa hyddor, traefiskebaatar... Vi oemsom paddlade, oemsom floet och haer och daer kom smaa rapids som gav en rejael skjuts framaat.
Efter dryga tvaa timmar naadde vi saa vaar slutdestination. Klockan var naermare sex och vi var raett troetta men supernoejda med dan. Kaekade en god middag i en av byns alla soeta restauranger och gjorde misstaget att bestaella in Lao-vin (soett, sliskigt, bubbligt, odrickbart), men vad goer vael det.
Avslutade kvaellen med att faa oss varsin 40 minuters nack-, rygg- och huvudmassage och somnade sen gott under vaara myggnaet.
Nu har vi checkat ut fraan boendet och vaentar paa att klockan ska bli nio daa vi blir upplockade foer fortsatt faerd. Vi ska idag ta oss till huvudstaden, Vientiene, som ligger 15 mil haerifraan, och planen aer att goera detta saa laangt det aer moejligt via floden i kajak. Hur det gaar faar jag aaterkomma om... :)
Puss och kram och paa aaterseende!
Frukost paa vaart numera stamhak - scrambled eggs, kaffe, fruktsallad och yoghurt med musli. Och massa vatten och massa salt. Tog sen en raett lugn foermiddag strosade lite i byn, fixade med fortsatt resa och saa innan vi gav oss ivaeg paa dagens happening - TUBING.
Det aer lite roligt, anledningen till att vi boerjade taenka Laos redan naangaang i hoestas var just foer att vi laeste om detta fenomen. Tubing innebaer i princip att man aaker paa en stor gummiring laengs med floden. Laengs flodkanten ligger smaa bambuhyddor i vilka lokalborna slaenger ut linor till foerbipasserande, drar in en och bjuder paa den inhemska specialiteten Lao-Lao-whiskey. Saa fortsaetter det... Detta laater med andra ord precis som en Frida och Carro aktivitet!
Nu var det alltsaa dags. Paa med bikini, surfshorts och solskydd och ivaeg foer att hyra oss varsitt traktordaeck. Forslades daerefter med tuk-tuk upp en bit laengs floden och kom saa till tubingens startpoint. Haer moettes vi av rosaklaedda tubing-veteraner (rekordhaallaren hade "147 days of tubing") som boerjade med att haella i oss varsin lao-lao (smakar typ som det laater, fast vaerre) och namntagga oss paa broestet med spritpenna, foer att sen gaa loes fullstaendigt med att maala tatueringar paa all bar hud de kom aat (vi slank snabbt undan).
Vi blev sen visade till baren daer man fick koepa sig en HINK med dricka - i vaart fall rom, cola och den lokala varianten av redbull. Naagra sugroer och lite is och sen var det bara att koera. Fler och fler tuk-tuks kom, och det blev mer och mer folk. Musik i hoegtalarna, dans paa bryggan i regnet som haellde ner, glada maenniskor och fullt av traktordaeck.
Alla barer var dessutom foersedda med naagon form av lian, linbana eller liknande i olika hoejder och konstruktioner foer den som ville att kasta sig ut i floden. Vilket vi med glaedje gjorde!
Det kraevdes inte maanga sippar paa rom-hinken innan den steg upp i skallen paa oss, daalig vaetskebalans fraan boerjan och laang tid sen naagon form av alkohol intagits oeverhuvudtaget. Vi bestaemde oss foer att foersoeka ta det hyfsat lugnt och var paa saadaer perfekt bra humoer daer vi laag i vaara ringar och guppade neraat floden.
Gjorde ett antal stopp efter vaegen (dock inga fler hinkar!), dansade lite haer, badade lite daer och efter ett par timmar boerjade vi istaellet satsa paa att ta oss hela vaegen tillbaka till byn.
Lugnet ersatte feststaemningen och vi guppade fram i sakta mak i vattnet, vacker natur som alltid med all groenska och berg, broar, smaa hyddor, traefiskebaatar... Vi oemsom paddlade, oemsom floet och haer och daer kom smaa rapids som gav en rejael skjuts framaat.
Efter dryga tvaa timmar naadde vi saa vaar slutdestination. Klockan var naermare sex och vi var raett troetta men supernoejda med dan. Kaekade en god middag i en av byns alla soeta restauranger och gjorde misstaget att bestaella in Lao-vin (soett, sliskigt, bubbligt, odrickbart), men vad goer vael det.
Avslutade kvaellen med att faa oss varsin 40 minuters nack-, rygg- och huvudmassage och somnade sen gott under vaara myggnaet.
Nu har vi checkat ut fraan boendet och vaentar paa att klockan ska bli nio daa vi blir upplockade foer fortsatt faerd. Vi ska idag ta oss till huvudstaden, Vientiene, som ligger 15 mil haerifraan, och planen aer att goera detta saa laangt det aer moejligt via floden i kajak. Hur det gaar faar jag aaterkomma om... :)
Puss och kram och paa aaterseende!
Cykling och grott-aeventyr
Haer duggar det taett med uppdateringarna, men det gaeller att passa paa naer man hittar kombinationen snabbt internet OCH air condition :) Har aeven lagt upp lite facebook-bilder foer den som vill.
Efter gaardagens uppdatering fann vi oss ett boende, och gick ut en svaeng haer i Vang Vieng. Detta aer naagot av backpackernas mecka haer i Laos. Usch och fy och blae tycker vissa, och visst, gatorna kantas av backpackers och barer som visar Vaenner och Simpson paa repeat (exakt saa stod det i Lonely Planet - och exakt saa aer det), men jag maaste saega att det aer en charmig och trivsam by. Folket aer vaenliga, maten fantastisk god, allt aer superbilligt. Och byn omges av en helt otrolig natur, kantad av groena berg och roeda sandvaegar med floden som rinner rakt igenom. Haerliga kontraster.
Dagen daa... Vi klev upp halv sex (efter en halvtimmes snoozing) och tog en rask morgonpromenad ut ur byn. Kom tillbaka naangaang efter sju och slank in paa naermaste frukoststaelle daa vi baada var utsvultna. En fruktsallad med yoghurt, omelett och kaffe senare var vi aater paa banan och packade snabbt en dagsryggsaeck foer dagens aktiviteter.
Vi hade laert oss av vaart misstag fraan foerra turen och skippade guide idag. Hittade i staellet cykeluthyrning foer 30 spaenn dagen och slog till. Baettre cykel aen vad jag har hemma, men dock inga hjaelmar. Och kartan de gav oss var handritad. Men, men.
Vi kastade oss ivaeg ut ur byn med siktet instaellt paa GROTTORNA. Fantastisk morgon att cykla paa, molnigt paa himlen och naestan svalt flaektande. Ocksaa denna obeskrivliga natur som naestan fick oss att koera av vaegen (eller i alla fall in i en kossa), naer vi foersoekte faanga allt paa bild.
Efter drygt 15 km (och vi funderat ett antal gaanger paa om vi oeverhuvudtaget cyklade aat raett haall...) doek det saa upp en skylt som deklarerade att haer inne, daer skulle det minsann finnas GROTTOR. Vi svaengde av huvudvaegen och fortsatte en liten lerstig laengs med vattnet ytterligare ett par kilometer innan vi naadde maalet.
En jaettetrevlig och engelsktalande lao talade varmt om sin grotta (nice, big cave) och pekade oss aat raett haall. Saa vi parkerade cyklarna och utrustade oss med vaara pannlampor. Haer skulle det upptackas!
Klaettrade uppfoer naagra traestegar till ingaangen och boerjade sen vandringen in i ner berget. Spookigt vaerre. Helt ensamma och kolsvart och vaara lampor lyste inte upp alltfoer maanga kvadratmeter i taget. Laegg till skumma ljud, fladdrande vingar, droppande fraan taket och en gaang som bara fortsaetter laengre in i moerkret. Vi var inte saa kaxiga laengre... Fick faktiskt en riktig adrenalinkick, kanske delvis foer att vi skraemde upp varandra. Vi kaende oss i alla fall som vaersta Indiana Jonesen naer vi aentligen kom ut igen.
Grotta nummer tvaa var en helt annan upplevelse. Ingaangen och hela grottan laag i en sjoe med alldeles klart, groenskimrande vatten. Foer att ta sig in fick vi laana gummiringar att flyta paa, vilka vi gladeligen hoppade i med klaeder och allt. Underbart kallt i vattnet! Sen drog man sig in i grottan och fram i moerkret med hjaelp av rep faestade i taket. Lite som kaerlekstunneln paa Groenan. Fast faerre alver och mer oss.
Grotta nummer tre var inte saa spektakulaer. Vi fick foelje av en lao som promt skulle visa oss runt (foer pengar saaklart) och lyste paa alla droppstenar, limestenar och vaddenuheter. Vi var vael saadaer imponerade (boerjade kaenna oss raett kaxiga, inte minst med saellskap).
Grotta nummer fyra (i aerlighetens namn boerjade vi bli raett maetta paa grottor vid det haer laget, foer att inte tala om hungriga!) visade sig vara hur stor som helst. Minst en kilometer vandrade vi inaat i berget, djupare och djupare, med foelje av samma lao och hans kompis som hoell ett hoegt tempo. Efter vad som kaendes som en evighet moettes vi av ett porlande ljud och stod snart framfoer en underjordisk sjoe som bredde ut sig. "Swim!" deklarerade guiden och pekade ut i moerkret.
And so we did. Laemnade vaeskan paa grottkanten och klev ut i det kolsvarta vattnet som snabbt naadde till midjan (guiden foeljde med, och vi var raett glada att vi inte var helt ensamma laengre). Naagra steg till och det var bara att boerja simma. Skoent att bli av med alla lager svett, damm, solskydd och myggolja, men samtidigt en hisnande kaensla att inte se vad som aer omkring dig. Lite som nattdykning.
Ytterligare ett par hundra meter in fortsatte vi oemsom simmandes, vadandes och klaettrandes paa klippor, tills taket var saa laagt att vi inte kom laengre och vi fick vaenda. Hur haeftigt som helst!
Aater ute i ljuset och vaermen tog vi vaara cyklar och tragglade oss ut via smaa grus- och lerstigar till floden. Haer fann vi oss en efterlaengtad veranda hemma hos en familj daer de gladeligen lagade mat aat tvaa utsvultna utlaenningar.
Trampade tillbaka de naestan 20 kilometrarna till byn, nu i straalande solsken och foerundrades aennu en gaang oever naturens storslagenhet.
- Det var allt gott folk foer denna gaang. Kul med kommentarer saavael haer som paa mail som paa bilderna, fortsaett med det ;)
Puss och kram och paa aaterseende!
Efter gaardagens uppdatering fann vi oss ett boende, och gick ut en svaeng haer i Vang Vieng. Detta aer naagot av backpackernas mecka haer i Laos. Usch och fy och blae tycker vissa, och visst, gatorna kantas av backpackers och barer som visar Vaenner och Simpson paa repeat (exakt saa stod det i Lonely Planet - och exakt saa aer det), men jag maaste saega att det aer en charmig och trivsam by. Folket aer vaenliga, maten fantastisk god, allt aer superbilligt. Och byn omges av en helt otrolig natur, kantad av groena berg och roeda sandvaegar med floden som rinner rakt igenom. Haerliga kontraster.
Dagen daa... Vi klev upp halv sex (efter en halvtimmes snoozing) och tog en rask morgonpromenad ut ur byn. Kom tillbaka naangaang efter sju och slank in paa naermaste frukoststaelle daa vi baada var utsvultna. En fruktsallad med yoghurt, omelett och kaffe senare var vi aater paa banan och packade snabbt en dagsryggsaeck foer dagens aktiviteter.
Vi hade laert oss av vaart misstag fraan foerra turen och skippade guide idag. Hittade i staellet cykeluthyrning foer 30 spaenn dagen och slog till. Baettre cykel aen vad jag har hemma, men dock inga hjaelmar. Och kartan de gav oss var handritad. Men, men.
Vi kastade oss ivaeg ut ur byn med siktet instaellt paa GROTTORNA. Fantastisk morgon att cykla paa, molnigt paa himlen och naestan svalt flaektande. Ocksaa denna obeskrivliga natur som naestan fick oss att koera av vaegen (eller i alla fall in i en kossa), naer vi foersoekte faanga allt paa bild.
Efter drygt 15 km (och vi funderat ett antal gaanger paa om vi oeverhuvudtaget cyklade aat raett haall...) doek det saa upp en skylt som deklarerade att haer inne, daer skulle det minsann finnas GROTTOR. Vi svaengde av huvudvaegen och fortsatte en liten lerstig laengs med vattnet ytterligare ett par kilometer innan vi naadde maalet.
En jaettetrevlig och engelsktalande lao talade varmt om sin grotta (nice, big cave) och pekade oss aat raett haall. Saa vi parkerade cyklarna och utrustade oss med vaara pannlampor. Haer skulle det upptackas!
Klaettrade uppfoer naagra traestegar till ingaangen och boerjade sen vandringen in i ner berget. Spookigt vaerre. Helt ensamma och kolsvart och vaara lampor lyste inte upp alltfoer maanga kvadratmeter i taget. Laegg till skumma ljud, fladdrande vingar, droppande fraan taket och en gaang som bara fortsaetter laengre in i moerkret. Vi var inte saa kaxiga laengre... Fick faktiskt en riktig adrenalinkick, kanske delvis foer att vi skraemde upp varandra. Vi kaende oss i alla fall som vaersta Indiana Jonesen naer vi aentligen kom ut igen.
Grotta nummer tvaa var en helt annan upplevelse. Ingaangen och hela grottan laag i en sjoe med alldeles klart, groenskimrande vatten. Foer att ta sig in fick vi laana gummiringar att flyta paa, vilka vi gladeligen hoppade i med klaeder och allt. Underbart kallt i vattnet! Sen drog man sig in i grottan och fram i moerkret med hjaelp av rep faestade i taket. Lite som kaerlekstunneln paa Groenan. Fast faerre alver och mer oss.
Grotta nummer tre var inte saa spektakulaer. Vi fick foelje av en lao som promt skulle visa oss runt (foer pengar saaklart) och lyste paa alla droppstenar, limestenar och vaddenuheter. Vi var vael saadaer imponerade (boerjade kaenna oss raett kaxiga, inte minst med saellskap).
Grotta nummer fyra (i aerlighetens namn boerjade vi bli raett maetta paa grottor vid det haer laget, foer att inte tala om hungriga!) visade sig vara hur stor som helst. Minst en kilometer vandrade vi inaat i berget, djupare och djupare, med foelje av samma lao och hans kompis som hoell ett hoegt tempo. Efter vad som kaendes som en evighet moettes vi av ett porlande ljud och stod snart framfoer en underjordisk sjoe som bredde ut sig. "Swim!" deklarerade guiden och pekade ut i moerkret.
And so we did. Laemnade vaeskan paa grottkanten och klev ut i det kolsvarta vattnet som snabbt naadde till midjan (guiden foeljde med, och vi var raett glada att vi inte var helt ensamma laengre). Naagra steg till och det var bara att boerja simma. Skoent att bli av med alla lager svett, damm, solskydd och myggolja, men samtidigt en hisnande kaensla att inte se vad som aer omkring dig. Lite som nattdykning.
Ytterligare ett par hundra meter in fortsatte vi oemsom simmandes, vadandes och klaettrandes paa klippor, tills taket var saa laagt att vi inte kom laengre och vi fick vaenda. Hur haeftigt som helst!
Aater ute i ljuset och vaermen tog vi vaara cyklar och tragglade oss ut via smaa grus- och lerstigar till floden. Haer fann vi oss en efterlaengtad veranda hemma hos en familj daer de gladeligen lagade mat aat tvaa utsvultna utlaenningar.
Trampade tillbaka de naestan 20 kilometrarna till byn, nu i straalande solsken och foerundrades aennu en gaang oever naturens storslagenhet.
- Det var allt gott folk foer denna gaang. Kul med kommentarer saavael haer som paa mail som paa bilderna, fortsaett med det ;)
Puss och kram och paa aaterseende!
Paa cykel, elefant och massagebaenk...
I Luang Prabang tillbringade vi tvaa naetter under myggnaet modell radhus (sov i dubbelsaeng) och med flaekten paa max. Aennu inte ett myggbett. Peppar, peppar...
Igaar daa... Staellde klockan paa halv sex, vaar nya morgonrutin, och gick en laangpromenad innan frukost och dagens aktivitet som bestod av cykling och elefantridning. Vi var duktiga turister och valde ut ett staelle rekommenderat foer sin ekologisk-aktiga elefantinstaellning.
Efter frukost i baesta Waynes-stil (kaffekopp gigantico) moette vi upp med vaar cykelguide foer dagen, en liten Lao (vars namn jag inte ens foersoeker skriva, saa vi kallar honom bara "Lao"). Vi fick vaelja cyklar, hittade varsin hjaelm och foersaags med vattenflaska foer den naetta turen paa 15 km till elefantbyn.
Foersta stoppet blev raett snabbt uppe paa en kulle foersedd med buddhisttempel och vaerldens soetaste lilla nunna som mer aen gaerna staellde upp som fotomodell - foerutsatt att hon fick se bilderna, varefter hon log ett haerligt tandloest leende.
Fortsatte sen laengs hyfsat kuperade grusvaegar, genom taet vegetation blandat med smaa byar och ideligen vinkande barn. Vacker vaeg, om aen otroligt dammigt naer de stora lastbilarna dundrade foerbi, men riktigt kul att cykla. Vaar stackars lilla Lao verkade ha vaentat sig en lugn tur och hoell paa att avlida x flera naer vi trampade paa. Men saa cyklade han i jeans och verkade inte ha full koll paa det haer med vaexlar... Jag tror han var glad oever vaara maanga fotopauser daa vi stannade och vaentade in honom...
Kom raett snabbt fram till elefanterna och konstaterande att vi var smutsigast av ALLA (inkluderat elefantskoetarna). Svett, solskydd, myggmedel och vaegdamm i en egenkomponerad soerja kallad djungelolja. Varvade ner i skuggan vid floden innan vaar elefant var redo foer oss.
Jag och Frida klaettrade upp i korgen och vaentade med spaenning paa avfaerd! Saa bar det av. Ett steg. Ett steg till. Och ett till... Tror vi fick byns laangsammaste elefant. Och foerkyld dessutom. I fall naan missat att se en elefant nysa kan jag meddela att snabeln rymmer mycket snor... Turen gick genom djungeln och genom floden, och vaar "chauffoer" var storsint nog att laata oss prova paa att rida sjaelva bakom oeronen. Dock med vissa spraakproblem, daa elefanten endast talade lao och vaart uttal tydligen var under all kritik.
Vael tillbaka fick vi lunchbuffe innan vi hoppade paa cyklarna tillbaka. Koerde en annan vaeg paa asfalt (som hoell paa att smaelta bort i vaermen) och med en rejael bergsklaettring, vilket aer en raett daalig kombination ihop med dagens varmaste tidpunkt, ingen skugga, 5 km uppfoersbacke och bara en flaska vatten. Men det gick riktigt bra, foerutom att jag var oevertygad om att vi skulle braenna oss rejaelt daa allt solskydd (foerlaat, djungelolja) liksom som bara rann av. Men vi klarade oss.
En laang nerfoersbacke innan vi var framme, drypvaata och toerstiga, men noejda. Men vaar stackars lilla Lao orkade knappt prata. Han vill nog aldrig mer cykla med svenska tjejer...
Daa vi var tillbaka redan kl 14 (och inte halv fem som de sagt innan), fick vi ju naestan en bonus-heldag till. Efter en efterlaengtad dusch och paa med finklaeder (=kjol) bestaemde vi oss foer egenvaard och ramlade in paa naermaste haelsoanlaeggning foer benvaxning och pedikyr.
Tvaa smaa soeta tjejer visade in oss i ett rum med tvaa britsar daer vi fick laegga oss med skraeckblandad foertjusning. Men det haer med vaxning visade sig inte vara saa lyckat, daa de efter flertalet foersoek konstaterade att vi hade foer lite haar paa benen (saa nu ska vi spara!). Istaellet bytte vi plaageriet till massage, vilket var en betydligt mer angenaem upplevelse. Det klappades, oljades, knaadades, boxades och gicks paa hela kroppen i dryga halvtimmen. Underbart skoent!
Sen fick vi slaa oss ner i fotoeljer paa verandan med varsitt kallt fotbad varefter vaara taanaglar aegnades mer kaerlek aen de faatt tillsammans under hela sina laanga liv. Nu aer mina groena och Fridas rosa och saa fina saa. 140 000 kip ville de ha totalt foer besvaeret, inte ens 70 kr per person.
Sen blev det middag daer vi slog paa stort och bestaellde in olika inhemska specialiteter foer testning, som papayasallad (jaettestark), friterade bambuskott, nudel-kycklingsoppa och currysoppa. Och varsitt efterlaengtat glas vitt vin. Soppa + stark mat + vaerme - rekommenderas inte den kaensliga, men det aer haerligt att kaenna att man lever!
Idag ringde klockan redan kl 5 med soluppgaang och morgonwalken. Och typ hela byn var uppe med oss, staaendes utefter gatorna med sina korgar fulla med ris att ge de foerbipasserade munkarna (som vi varvade). Vi gick en och en halv timme innan frukost, ihoppacking och tuk-tuk till busstationen foer att fortsaetta vaar resa.
Den lokala bussen gick inte foerraen paa eftermiddan, saa det slutade med att vi klaemde in oss i en minivan med fem andra backpackers foer att ta oss till Vang Vieng.
Och haer aer vi nu. Har precis kommit fram efter 6 timmar paa otroligt slingriga och klaettrande vaegar, till och fraan enormt hett (ingen AC saaklart, men oeppna foenster), men foer det mesta riktigt flaektande naer solen var i moln. Fantastisk scenisk vaeg. Allt aer saa otroligt groent, trots slutet paa torrperioden. Och det aer ju alltid naatt visst med berg, berg och aater berg.
Vi flydde fraan bussen, via tuk-tuk och in paa naermsta internetcafe som saag ut att vara hyfsat ventilerat, och haer sitter vi nu och vaentar paa att den vaersta hettan ska laegga sig. Taenkte foersoeka laegga upp lite bilder och sen blir det boendejakt!
Taenk, inte ens en vecka har gaatt, men det kaenns som vi varit ute foer evigt. Naestan som att tiden mellan sydamerika och nu inte existerat - saa laett aer det att falla in i de gamla backpackervanorna. Vi trivs och njuter och taenker saaklart paa alla er daerhemma.
Puss och kram
- C
Igaar daa... Staellde klockan paa halv sex, vaar nya morgonrutin, och gick en laangpromenad innan frukost och dagens aktivitet som bestod av cykling och elefantridning. Vi var duktiga turister och valde ut ett staelle rekommenderat foer sin ekologisk-aktiga elefantinstaellning.
Efter frukost i baesta Waynes-stil (kaffekopp gigantico) moette vi upp med vaar cykelguide foer dagen, en liten Lao (vars namn jag inte ens foersoeker skriva, saa vi kallar honom bara "Lao"). Vi fick vaelja cyklar, hittade varsin hjaelm och foersaags med vattenflaska foer den naetta turen paa 15 km till elefantbyn.
Foersta stoppet blev raett snabbt uppe paa en kulle foersedd med buddhisttempel och vaerldens soetaste lilla nunna som mer aen gaerna staellde upp som fotomodell - foerutsatt att hon fick se bilderna, varefter hon log ett haerligt tandloest leende.
Fortsatte sen laengs hyfsat kuperade grusvaegar, genom taet vegetation blandat med smaa byar och ideligen vinkande barn. Vacker vaeg, om aen otroligt dammigt naer de stora lastbilarna dundrade foerbi, men riktigt kul att cykla. Vaar stackars lilla Lao verkade ha vaentat sig en lugn tur och hoell paa att avlida x flera naer vi trampade paa. Men saa cyklade han i jeans och verkade inte ha full koll paa det haer med vaexlar... Jag tror han var glad oever vaara maanga fotopauser daa vi stannade och vaentade in honom...
Kom raett snabbt fram till elefanterna och konstaterande att vi var smutsigast av ALLA (inkluderat elefantskoetarna). Svett, solskydd, myggmedel och vaegdamm i en egenkomponerad soerja kallad djungelolja. Varvade ner i skuggan vid floden innan vaar elefant var redo foer oss.
Jag och Frida klaettrade upp i korgen och vaentade med spaenning paa avfaerd! Saa bar det av. Ett steg. Ett steg till. Och ett till... Tror vi fick byns laangsammaste elefant. Och foerkyld dessutom. I fall naan missat att se en elefant nysa kan jag meddela att snabeln rymmer mycket snor... Turen gick genom djungeln och genom floden, och vaar "chauffoer" var storsint nog att laata oss prova paa att rida sjaelva bakom oeronen. Dock med vissa spraakproblem, daa elefanten endast talade lao och vaart uttal tydligen var under all kritik.
Vael tillbaka fick vi lunchbuffe innan vi hoppade paa cyklarna tillbaka. Koerde en annan vaeg paa asfalt (som hoell paa att smaelta bort i vaermen) och med en rejael bergsklaettring, vilket aer en raett daalig kombination ihop med dagens varmaste tidpunkt, ingen skugga, 5 km uppfoersbacke och bara en flaska vatten. Men det gick riktigt bra, foerutom att jag var oevertygad om att vi skulle braenna oss rejaelt daa allt solskydd (foerlaat, djungelolja) liksom som bara rann av. Men vi klarade oss.
En laang nerfoersbacke innan vi var framme, drypvaata och toerstiga, men noejda. Men vaar stackars lilla Lao orkade knappt prata. Han vill nog aldrig mer cykla med svenska tjejer...
Daa vi var tillbaka redan kl 14 (och inte halv fem som de sagt innan), fick vi ju naestan en bonus-heldag till. Efter en efterlaengtad dusch och paa med finklaeder (=kjol) bestaemde vi oss foer egenvaard och ramlade in paa naermaste haelsoanlaeggning foer benvaxning och pedikyr.
Tvaa smaa soeta tjejer visade in oss i ett rum med tvaa britsar daer vi fick laegga oss med skraeckblandad foertjusning. Men det haer med vaxning visade sig inte vara saa lyckat, daa de efter flertalet foersoek konstaterade att vi hade foer lite haar paa benen (saa nu ska vi spara!). Istaellet bytte vi plaageriet till massage, vilket var en betydligt mer angenaem upplevelse. Det klappades, oljades, knaadades, boxades och gicks paa hela kroppen i dryga halvtimmen. Underbart skoent!
Sen fick vi slaa oss ner i fotoeljer paa verandan med varsitt kallt fotbad varefter vaara taanaglar aegnades mer kaerlek aen de faatt tillsammans under hela sina laanga liv. Nu aer mina groena och Fridas rosa och saa fina saa. 140 000 kip ville de ha totalt foer besvaeret, inte ens 70 kr per person.
Sen blev det middag daer vi slog paa stort och bestaellde in olika inhemska specialiteter foer testning, som papayasallad (jaettestark), friterade bambuskott, nudel-kycklingsoppa och currysoppa. Och varsitt efterlaengtat glas vitt vin. Soppa + stark mat + vaerme - rekommenderas inte den kaensliga, men det aer haerligt att kaenna att man lever!
Idag ringde klockan redan kl 5 med soluppgaang och morgonwalken. Och typ hela byn var uppe med oss, staaendes utefter gatorna med sina korgar fulla med ris att ge de foerbipasserade munkarna (som vi varvade). Vi gick en och en halv timme innan frukost, ihoppacking och tuk-tuk till busstationen foer att fortsaetta vaar resa.
Den lokala bussen gick inte foerraen paa eftermiddan, saa det slutade med att vi klaemde in oss i en minivan med fem andra backpackers foer att ta oss till Vang Vieng.
Och haer aer vi nu. Har precis kommit fram efter 6 timmar paa otroligt slingriga och klaettrande vaegar, till och fraan enormt hett (ingen AC saaklart, men oeppna foenster), men foer det mesta riktigt flaektande naer solen var i moln. Fantastisk scenisk vaeg. Allt aer saa otroligt groent, trots slutet paa torrperioden. Och det aer ju alltid naatt visst med berg, berg och aater berg.
Vi flydde fraan bussen, via tuk-tuk och in paa naermsta internetcafe som saag ut att vara hyfsat ventilerat, och haer sitter vi nu och vaentar paa att den vaersta hettan ska laegga sig. Taenkte foersoeka laegga upp lite bilder och sen blir det boendejakt!
Taenk, inte ens en vecka har gaatt, men det kaenns som vi varit ute foer evigt. Naestan som att tiden mellan sydamerika och nu inte existerat - saa laett aer det att falla in i de gamla backpackervanorna. Vi trivs och njuter och taenker saaklart paa alla er daerhemma.
Puss och kram
- C
Buss genom Thailand, Baat genom Laos
090509
Vi landade i Bangkok 05.30 lokal tid efter en tio timmar laettsam flygresa. Planet var halvfullt, saa vi hade gott om plats och hann under resan med att totalt aendra om vaar planerade resrutt efter lite studerande av lonely planet - vaar bibel. Baestaemde oss helt enkelt foer att aaka direkt till Laos istaellet foer Kambodja, med planen att laemna Bangkok direkt foer thailaendska graensen.
Sagt och gjort, efter avstigning med 30-grader hetta slaende mot oss, vaeskhaemtning och smaertfri passkontroll, snackade vi med turistinformationen foer att hoera naer och om och hur bussarna gick. Fick svaret kl 7 och 19 och kastade oss i en taxi mot bussterminalen foer att foersoeka hinna med den foersta.
Vi raeknade sjaelvklart kallt med att den inte skulle avgaa i tid, och blev saaledes naagot besvikna naer vi kom fram cirka tio oever sju och fick veta att vi inte kunde aaka med... Men skam den som ger sig! Efter att ha oevertalat en mycket motvillig biljettfoersaeljerska fick vi plats paa naan form av inhemsk buss som skulle gaa 8.15. Dock med varningen om att den skulle ta 12 timmar (inte 10 som den "riktiga") och saknade toalett ombord. Men vi aer ju typ baest paa att aaka buss, saa...
Glada i haagen koepte vi paa oss diverse torkade frukter, bananchips och vatten och knatade ombord efter en laang harang med busschauffoeren foer att komma hyfsat oeverens om vaar slutdestination, Chiang Khong. Alla felbetoningar paa stavelser leder till ett helt nytt namn, saa det aer ju som baeddat foer missfoerstaand...
Ett 40-tal thailaendare stegade paa bussen tillsammans med oss, och alla betraktade oss med en road min daer vi satt laengst fram. Bussen gick och paa TVn avloeste japanska TV-shower thaidubbade actionfilmer med ljudet paa hoegsta volym. Men bussaakande aer ju som vaar grej, och saetena var faellbara, ACn gick foer fullt och bussen var utrustad med saavael rosa filtar som nackkuddar som gardiner.
Vi kom snart in i busskomat, mycket tack vare tidsskillnaden och daalig soemn dygnen innan, saa tiden floet paa. Stopp foer mat- och kisspaus efter 6 timmar, sen rullade vi vidare - i foerhoppningsvis raett riktning. Inga vaegskyltar kunde tydas, och ortssnamnen som ropades ut hittade vi inte paa kartan. Och inte en turist i sikte sen flygplatsen. Bra traening i att helt slaeppa kontrollen.
12 timmar gick. 13 timmar... 14 timmar... naestan 15 timmar hade gaatt, solen foersvunnit och moerkret traett in. Vi var de enda kvar paa bussen tillsammans med tvaa stackars thailaendare, naer avslaengarkillen aentligen pekade paa oss och bussen stannande vid en moerk vaegkant. Vi klev av, fick vaara vaeskor och hoell tummarna foer att vi var paa raett staelle.
Ett oeppet 7-eleven laag vid vaegkanten, och vi boerjade med att foersaekra oss om att vi var paa raett staelle, vilket vi var! Saag en skylt utanfoer om ett guesthouse naan kilometer bort, och boerjade traska laengs vaegen. En snaell moppekille pekade oss raett och aakte till och med i foervaeg och utropade vaar ankomst. Snacka om skoent att aentligen vara framme!
En soet liten thailaendsk kvinna med relativt bra engelska moette oss och visade oss in till vaart rum. Huset var jaettemysigt, flera smaa traehyddor paa paalar precis vid Mekongfloden daer vi kunde se Laos spaa andra sidan. Vi fick ett dubbelrum med dusch (yatta!) och liten veranda utanfoer.
En skoen och vaelbehoevlig dusch senare slocknade vi, trots alla timmars buss-slumrande och sov som stockar till morgonen daerpaa.
Frukost paa verandan med ljumma vindar och en fantastisk utsikt, innan vi tog vaart pick och pack och blev skjutsade paa flaket av en gammal pickup till graensen. Fixade uttraedesstaemepel fran Thailand och tog baaten oever floden till Laos foer att fixa visum och staemplar, innan det var dags foer naesta etapp paa resan - med flodbaat.
Vi och en bunt andra backpackers och lokalbor klev ombord paa en ca 50 meter laang baat med traedaeck och tak, men oeppna sidor, som under tvaa dagar skulle ta oss till Luang Prabang (daer vi aer nu). Underbart ressaett!
Baaten tuffade paa i sakta mak laengs floden som kantas av djungel och haer och daer smaa byar. Man moets av lokalborna i sina smaa traebaatar eller vinkandes paa stranden. Kossor (eller vattenbufflar som jag vill paastaa) laengs med flodkanten och oeverallt saanna groena faerger i kontrast till den naagot rostfaergade floden. Hoejden av avkoppling.
Vi laag paa daeck i foeren under tak och bara njoet hela foersta dan. Aat medhavd matsaeck, laeste lite, lyssnade paa musik och bara fascinerades av att vi faktiskt AER HAER! Livet aer bra maerkligt ibland.
Efter 6-7 timmar stannade vi foer natten i den lilla byn Pak Beng. Fick oss ett rum och gick ut och aat vaart foersta riktiga maal mat - ris och nudlar saaklart - och provade den beryktade Beer Lao (som ska vara den godaste oelen haer), och det satt inte helt fel. Foerutom att ingen av oss taalde ens ett glas innan det gick raett upp i skallen. Blev tidig kvaell haer med, och vi kroep in under vaara myggnaet innan tio. Vilket var lika bra daa stadens elgenerator staengs av efter kl 22.
Uppe med tuppen bokstavligt talat imorse. 05.35 vaknade vi av att byns alla fjaederfaen hade morgonshow. Jag var dock ordentligt utvilad och all jet lag kaenns som bortblaast. Tog med en laettoevertalad Frida paa morgonpromenad laengs med floden, och tro om det var skoent att roera paa sig efter allt resande!
Var ute och gick i dryga 80 min och passerade ett antal byar laengs vaegen, daer ju laengre bort fraan "vaar" by vi kom, var mer och mer intressanta att titta paa. Vaende tillbaka foer frukost och packade sen ihop foer aennu en dag paa floden.
Aennu en dag i lugnet. Vacker natur. Rofyllt. Tar bilder, laeser boecker, planerar fortsatta resan, slumrar till, spelar kort, loeser rebusar, aeter mat, pratar, betraktar livet. Livet naer det aer som baest. Klockan undanlagd, tid existerar inte, det aer solen som gaeller. Mobilen saknar taeckning, onaaddbara. Mitt i ingenstans. Jag tror det kallas frihet. Tycker synd om alla daerhemma som inte aer haer, som inte vet vad de missar (eller aer lyckligt ovetande?) och kan bara uppmana alla att AAK, AAK, AAK!
Vi kom fram till Luang Prabang efter 7-8 timmar, en jaettecharmig by som aer vaerldsarvslistad. Vi hann se solen dala bakom bergen innan vi checkade in paa vaart guesthouse. Foer 25kr natten.
Nu aer det moerkt, gatorna kantas av matstaellen och jag baerjar bli riktigt hungrig. Allt aer saa billigt haer, en maaltid gaar paa 8-15kr. Vi har gaatt fooerbi ett flertal staellen som erbjuder massage - 1h 30kr, inte omoejligt att kvaellen faar avrundas med en saadan.
Resten av byn faar vi ta imorgon, i dagsljus. Nu blir det middag!!
Vi landade i Bangkok 05.30 lokal tid efter en tio timmar laettsam flygresa. Planet var halvfullt, saa vi hade gott om plats och hann under resan med att totalt aendra om vaar planerade resrutt efter lite studerande av lonely planet - vaar bibel. Baestaemde oss helt enkelt foer att aaka direkt till Laos istaellet foer Kambodja, med planen att laemna Bangkok direkt foer thailaendska graensen.
Sagt och gjort, efter avstigning med 30-grader hetta slaende mot oss, vaeskhaemtning och smaertfri passkontroll, snackade vi med turistinformationen foer att hoera naer och om och hur bussarna gick. Fick svaret kl 7 och 19 och kastade oss i en taxi mot bussterminalen foer att foersoeka hinna med den foersta.
Vi raeknade sjaelvklart kallt med att den inte skulle avgaa i tid, och blev saaledes naagot besvikna naer vi kom fram cirka tio oever sju och fick veta att vi inte kunde aaka med... Men skam den som ger sig! Efter att ha oevertalat en mycket motvillig biljettfoersaeljerska fick vi plats paa naan form av inhemsk buss som skulle gaa 8.15. Dock med varningen om att den skulle ta 12 timmar (inte 10 som den "riktiga") och saknade toalett ombord. Men vi aer ju typ baest paa att aaka buss, saa...
Glada i haagen koepte vi paa oss diverse torkade frukter, bananchips och vatten och knatade ombord efter en laang harang med busschauffoeren foer att komma hyfsat oeverens om vaar slutdestination, Chiang Khong. Alla felbetoningar paa stavelser leder till ett helt nytt namn, saa det aer ju som baeddat foer missfoerstaand...
Ett 40-tal thailaendare stegade paa bussen tillsammans med oss, och alla betraktade oss med en road min daer vi satt laengst fram. Bussen gick och paa TVn avloeste japanska TV-shower thaidubbade actionfilmer med ljudet paa hoegsta volym. Men bussaakande aer ju som vaar grej, och saetena var faellbara, ACn gick foer fullt och bussen var utrustad med saavael rosa filtar som nackkuddar som gardiner.
Vi kom snart in i busskomat, mycket tack vare tidsskillnaden och daalig soemn dygnen innan, saa tiden floet paa. Stopp foer mat- och kisspaus efter 6 timmar, sen rullade vi vidare - i foerhoppningsvis raett riktning. Inga vaegskyltar kunde tydas, och ortssnamnen som ropades ut hittade vi inte paa kartan. Och inte en turist i sikte sen flygplatsen. Bra traening i att helt slaeppa kontrollen.
12 timmar gick. 13 timmar... 14 timmar... naestan 15 timmar hade gaatt, solen foersvunnit och moerkret traett in. Vi var de enda kvar paa bussen tillsammans med tvaa stackars thailaendare, naer avslaengarkillen aentligen pekade paa oss och bussen stannande vid en moerk vaegkant. Vi klev av, fick vaara vaeskor och hoell tummarna foer att vi var paa raett staelle.
Ett oeppet 7-eleven laag vid vaegkanten, och vi boerjade med att foersaekra oss om att vi var paa raett staelle, vilket vi var! Saag en skylt utanfoer om ett guesthouse naan kilometer bort, och boerjade traska laengs vaegen. En snaell moppekille pekade oss raett och aakte till och med i foervaeg och utropade vaar ankomst. Snacka om skoent att aentligen vara framme!
En soet liten thailaendsk kvinna med relativt bra engelska moette oss och visade oss in till vaart rum. Huset var jaettemysigt, flera smaa traehyddor paa paalar precis vid Mekongfloden daer vi kunde se Laos spaa andra sidan. Vi fick ett dubbelrum med dusch (yatta!) och liten veranda utanfoer.
En skoen och vaelbehoevlig dusch senare slocknade vi, trots alla timmars buss-slumrande och sov som stockar till morgonen daerpaa.
Frukost paa verandan med ljumma vindar och en fantastisk utsikt, innan vi tog vaart pick och pack och blev skjutsade paa flaket av en gammal pickup till graensen. Fixade uttraedesstaemepel fran Thailand och tog baaten oever floden till Laos foer att fixa visum och staemplar, innan det var dags foer naesta etapp paa resan - med flodbaat.
Vi och en bunt andra backpackers och lokalbor klev ombord paa en ca 50 meter laang baat med traedaeck och tak, men oeppna sidor, som under tvaa dagar skulle ta oss till Luang Prabang (daer vi aer nu). Underbart ressaett!
Baaten tuffade paa i sakta mak laengs floden som kantas av djungel och haer och daer smaa byar. Man moets av lokalborna i sina smaa traebaatar eller vinkandes paa stranden. Kossor (eller vattenbufflar som jag vill paastaa) laengs med flodkanten och oeverallt saanna groena faerger i kontrast till den naagot rostfaergade floden. Hoejden av avkoppling.
Vi laag paa daeck i foeren under tak och bara njoet hela foersta dan. Aat medhavd matsaeck, laeste lite, lyssnade paa musik och bara fascinerades av att vi faktiskt AER HAER! Livet aer bra maerkligt ibland.
Efter 6-7 timmar stannade vi foer natten i den lilla byn Pak Beng. Fick oss ett rum och gick ut och aat vaart foersta riktiga maal mat - ris och nudlar saaklart - och provade den beryktade Beer Lao (som ska vara den godaste oelen haer), och det satt inte helt fel. Foerutom att ingen av oss taalde ens ett glas innan det gick raett upp i skallen. Blev tidig kvaell haer med, och vi kroep in under vaara myggnaet innan tio. Vilket var lika bra daa stadens elgenerator staengs av efter kl 22.
Uppe med tuppen bokstavligt talat imorse. 05.35 vaknade vi av att byns alla fjaederfaen hade morgonshow. Jag var dock ordentligt utvilad och all jet lag kaenns som bortblaast. Tog med en laettoevertalad Frida paa morgonpromenad laengs med floden, och tro om det var skoent att roera paa sig efter allt resande!
Var ute och gick i dryga 80 min och passerade ett antal byar laengs vaegen, daer ju laengre bort fraan "vaar" by vi kom, var mer och mer intressanta att titta paa. Vaende tillbaka foer frukost och packade sen ihop foer aennu en dag paa floden.
Aennu en dag i lugnet. Vacker natur. Rofyllt. Tar bilder, laeser boecker, planerar fortsatta resan, slumrar till, spelar kort, loeser rebusar, aeter mat, pratar, betraktar livet. Livet naer det aer som baest. Klockan undanlagd, tid existerar inte, det aer solen som gaeller. Mobilen saknar taeckning, onaaddbara. Mitt i ingenstans. Jag tror det kallas frihet. Tycker synd om alla daerhemma som inte aer haer, som inte vet vad de missar (eller aer lyckligt ovetande?) och kan bara uppmana alla att AAK, AAK, AAK!
Vi kom fram till Luang Prabang efter 7-8 timmar, en jaettecharmig by som aer vaerldsarvslistad. Vi hann se solen dala bakom bergen innan vi checkade in paa vaart guesthouse. Foer 25kr natten.
Nu aer det moerkt, gatorna kantas av matstaellen och jag baerjar bli riktigt hungrig. Allt aer saa billigt haer, en maaltid gaar paa 8-15kr. Vi har gaatt fooerbi ett flertal staellen som erbjuder massage - 1h 30kr, inte omoejligt att kvaellen faar avrundas med en saadan.
Resten av byn faar vi ta imorgon, i dagsljus. Nu blir det middag!!
Nedräkning!
Så var det dags igen. Carro och Frida står redo för nya äventyr. Vietnam, Laos och Kambodja heter guideboken, Bangkok står det på flygbiljetten och om två dagar är vi på väg!
Har inte kommit ikapp tanken än att vi ska åka, men det kanske är lika bra. Resfebern har idag så smått börjat infinna sig i samband med att jag plockade fram väskan, min nya 40-liters ryggsäck, och började packa - i god tid för ovanlighetens skull. Det blir en mycket begränsad packning ska tilläggas, men oj så skönt det ska bli att slippa kånka runt på jätteväskan!
Kamerabatteriet är laddat, iPoden fylld med musik och allt annat bra att ha (som ögonmask, rep, kortlek, handsprit, USB-minne, visitkort, Lariam, silvertejp, flipflops och bikini) och lite till är snart nerpackat. Och jag har hämtat ut ett helt nytt pass som skriker efter att fyllas på med stämplar.
Jag skriver terminens sista tenta imorron, sen kommer Frida ner och på tisdag vinkar vi adjö till nära och kära och boardar planet från Arlanda kl 14.30. Resplanen är än så länge diffus, men vi landar i Bangkok 05:50 lokal tid på onsdag, och tanken är att vi ska luska reda på en buss som tar oss över till Kambodja så fort som möjligt. Var vi hamnar därefter och fram till den 1:a juli framtiden utvisa.
Asien - here we come!
Har inte kommit ikapp tanken än att vi ska åka, men det kanske är lika bra. Resfebern har idag så smått börjat infinna sig i samband med att jag plockade fram väskan, min nya 40-liters ryggsäck, och började packa - i god tid för ovanlighetens skull. Det blir en mycket begränsad packning ska tilläggas, men oj så skönt det ska bli att slippa kånka runt på jätteväskan!
Kamerabatteriet är laddat, iPoden fylld med musik och allt annat bra att ha (som ögonmask, rep, kortlek, handsprit, USB-minne, visitkort, Lariam, silvertejp, flipflops och bikini) och lite till är snart nerpackat. Och jag har hämtat ut ett helt nytt pass som skriker efter att fyllas på med stämplar.
Jag skriver terminens sista tenta imorron, sen kommer Frida ner och på tisdag vinkar vi adjö till nära och kära och boardar planet från Arlanda kl 14.30. Resplanen är än så länge diffus, men vi landar i Bangkok 05:50 lokal tid på onsdag, och tanken är att vi ska luska reda på en buss som tar oss över till Kambodja så fort som möjligt. Var vi hamnar därefter och fram till den 1:a juli framtiden utvisa.
Asien - here we come!
Hemma bra
Sitter hemma i soffan (som numera också är min säng), Frida har varit här ikväll och vi har börjat planera inför vår alldeles snart förestående Asienresa! Packningslista är skriven (inkluderande silvertejp, tvättlina, armékniv, myggnät, och INGA JEANS ELLER VÅTSERVETTER). Vi har även gjort upp några preliminära resmål (såsom "tubingstället", "de rosa delfinerna", "jättestora grottan som man paddlar genom med kajak", "där man kan klappa tigrar", osv) och sen, viktigast av allt, beställt visitkort - ty i Lonely Planet (vår bibel) säger de att det hör till god sed att lämna ut sitt visitkort oavsett relation till alla du möter, dvs dessa bör i det närmaste strös ut som konfetti (dock med bimanuell överlämning - viktigt). Har även öppnat upp min resedagbok-sida igen för alla fri- och ofrivilliga som kommer terroriseras med mail om våra bravader.
Det ska nog bli bra det här.
Igår cyklade jag upp till sjukhuset för att prata med min chef inför sommaren. Dels för att faktiskt få träffa honom, dels för att höra mig för lite om vad som gäller. Det känns som att det kan bli jättebra i sommar, men visst är det aningens nervöst... Passade på att heja på lite folk på akuten och slank sen in på Orkopeden för lite gratisgymmande. Detta följdes av en löprunda som initialt skulle bli en ganska kort tur i skitvädret, men den utvidgades till en enochenhalv timmes tur till Birsta och tillbaka. Roligare vägar har man ju sprungit på, men den passade ganska bra ihop med dan i övrigt (grått, blött, dimmigt, kallt). Cyklade hem genomfrusen (har ju liksom som vant in mig på Stockholmsvår-klädsel) och kröp ner i ett rejält bubbelbad med skum som stod en meter ovanför vattenytan efter lite påbrassande av jetstreamen.
Käkade sen middag nere på stan på sunkhaket nr ett, Larssons Corner, tillsammans med Martin, Matthis, Mia, Frida m fl, och följde med Frida hem för te, popcorn och Tyson-mys. Jag var dock astrött och det kändes som klockan var minst elva, när hon i själva verket inte ens var halv nio, så det blev tidig hemgång. Stöp i säng.
Idag har jag lekt duktig student och läst ALLT om muskelsjukdomarnas vara och inte vara. Tveksamt dock hur mycket relevant som fastnat. Liftade på eftermiddan med mamma ner på stan och sprang därifrån upp på Södra berget och hem igen i ett minst lika trist väder som igår. Dock med en underställströja rikare. Det gick framåt, men inte speciellt fort upp, men sämre på nervägen. Jag gillar verkligen inte nerförsbackar. Fick sådär ont i högra sidan som jag inte haft på flera år, och som jag starkt förknippar med min lung-klump för snart tre år sedan. Men det var nog bara hederlig hållsmärta, uthärdligt och det gick över på planmark igen.
Kvällen har alltså ägnats åt planering, och det börjar kännas att vi faktiskt ska iväg snart! Helt galet, har liksom som inte tänkt på det. Några grejer som ska fixas bara:
* Passfoton är tydligen bra att ha med för gränsövergångar och visumfixande.
* Lariam måste jag se till att nån snäll själ skriver ut.
* Försäkring ska tecknas - både åt oss och åt Tyson som ska husera hos Martin när vi är borta.
* Måste skaffa en såndär pek-bok, ny ryggsäck och sandaler.
* Också ska vi få våra visitkort förstås :)
Sen är vi i det närmaste klappade och klara. Asien - here we come!
Nu ska jag se på Lost och sen sussa. Imorron är det långfredag och då väntar pump-pass med mamma och syster, fika på stan med Frida och Sara och sen nån form av middagsgathering hemma hos Frida på kvällen.
Och på lördag är det påskafton, jag fyller år och David kommer. Vilken jackpot!
Det ska nog bli bra det här.
Igår cyklade jag upp till sjukhuset för att prata med min chef inför sommaren. Dels för att faktiskt få träffa honom, dels för att höra mig för lite om vad som gäller. Det känns som att det kan bli jättebra i sommar, men visst är det aningens nervöst... Passade på att heja på lite folk på akuten och slank sen in på Orkopeden för lite gratisgymmande. Detta följdes av en löprunda som initialt skulle bli en ganska kort tur i skitvädret, men den utvidgades till en enochenhalv timmes tur till Birsta och tillbaka. Roligare vägar har man ju sprungit på, men den passade ganska bra ihop med dan i övrigt (grått, blött, dimmigt, kallt). Cyklade hem genomfrusen (har ju liksom som vant in mig på Stockholmsvår-klädsel) och kröp ner i ett rejält bubbelbad med skum som stod en meter ovanför vattenytan efter lite påbrassande av jetstreamen.
Käkade sen middag nere på stan på sunkhaket nr ett, Larssons Corner, tillsammans med Martin, Matthis, Mia, Frida m fl, och följde med Frida hem för te, popcorn och Tyson-mys. Jag var dock astrött och det kändes som klockan var minst elva, när hon i själva verket inte ens var halv nio, så det blev tidig hemgång. Stöp i säng.
Idag har jag lekt duktig student och läst ALLT om muskelsjukdomarnas vara och inte vara. Tveksamt dock hur mycket relevant som fastnat. Liftade på eftermiddan med mamma ner på stan och sprang därifrån upp på Södra berget och hem igen i ett minst lika trist väder som igår. Dock med en underställströja rikare. Det gick framåt, men inte speciellt fort upp, men sämre på nervägen. Jag gillar verkligen inte nerförsbackar. Fick sådär ont i högra sidan som jag inte haft på flera år, och som jag starkt förknippar med min lung-klump för snart tre år sedan. Men det var nog bara hederlig hållsmärta, uthärdligt och det gick över på planmark igen.
Kvällen har alltså ägnats åt planering, och det börjar kännas att vi faktiskt ska iväg snart! Helt galet, har liksom som inte tänkt på det. Några grejer som ska fixas bara:
* Passfoton är tydligen bra att ha med för gränsövergångar och visumfixande.
* Lariam måste jag se till att nån snäll själ skriver ut.
* Försäkring ska tecknas - både åt oss och åt Tyson som ska husera hos Martin när vi är borta.
* Måste skaffa en såndär pek-bok, ny ryggsäck och sandaler.
* Också ska vi få våra visitkort förstås :)
Sen är vi i det närmaste klappade och klara. Asien - here we come!
Nu ska jag se på Lost och sen sussa. Imorron är det långfredag och då väntar pump-pass med mamma och syster, fika på stan med Frida och Sara och sen nån form av middagsgathering hemma hos Frida på kvällen.
Och på lördag är det påskafton, jag fyller år och David kommer. Vilken jackpot!
Kommer hem!
Idag åker jag upp till Sundsvall igen. Lyckades få tag i en hyfsat billig biljett på tradera och slog till. 12.30 går tåget, hemma tio i fyra och blir förhoppningsvis upplockad.
Vi var riktigt effektiva igår, jag och Sena. När vi väl kom igång vill säga. Cyklade till Clas Ohlson och köpte massa nödvändigt som rullgardiner, sopskyffel, källsorteringsbehållare, gardinstång, mm. Fick med oss allt på cykelarna, åkte hem och dumpade av det och ut igen till Bauhaus, där vi införskaffade plastgolvsplattor till vår balkong, sophink, duschdraperi och lite annat smått och gått och lyckades även denna gång få med allt på cyklarna. Inte klokt vad mycket man kan packa med fem spännband och god fantasi. Men vi var nog de enda som kom till Bauhaus på cykel...
Jag tog sen en tur ut över mälaröarna på min blixt i det fina vädret, och körde bara fel en gång (öar har en viss förmåga att vara återvändsgränder...), var duktig och hämtade mitt pass från polisen och var sen och spelade basket på KI. En riktig kanondag med andra ord, och väl hemma fortsatte pysslandet med montering av de för dagen nyinköpta prylarna fram på småtimmarna. Så i natt har jag sovit i ett mörkt rum.
Ikväll ska jag gå med bror min och hejja fram drakarna till seger och en SM-finalplats i basketslutspelet i sporthallen. Vad veckan i övrigt har att bjuda på återstår att se. Längtar efter Frida & co som förhoppningsvis kan vara lite lediga i veckan. Jag ska hälsa på min chef inför sommaren på sjukhuset, kanske träffa farmor också tänkte jag ta med finvädret upp. Och på lördag blir en kanondag, dels är det påskafton och godisdag, dels fyller jag år och dels får jag hem David. Längtar!
Nu åter till packningen
Vi var riktigt effektiva igår, jag och Sena. När vi väl kom igång vill säga. Cyklade till Clas Ohlson och köpte massa nödvändigt som rullgardiner, sopskyffel, källsorteringsbehållare, gardinstång, mm. Fick med oss allt på cykelarna, åkte hem och dumpade av det och ut igen till Bauhaus, där vi införskaffade plastgolvsplattor till vår balkong, sophink, duschdraperi och lite annat smått och gått och lyckades även denna gång få med allt på cyklarna. Inte klokt vad mycket man kan packa med fem spännband och god fantasi. Men vi var nog de enda som kom till Bauhaus på cykel...
Jag tog sen en tur ut över mälaröarna på min blixt i det fina vädret, och körde bara fel en gång (öar har en viss förmåga att vara återvändsgränder...), var duktig och hämtade mitt pass från polisen och var sen och spelade basket på KI. En riktig kanondag med andra ord, och väl hemma fortsatte pysslandet med montering av de för dagen nyinköpta prylarna fram på småtimmarna. Så i natt har jag sovit i ett mörkt rum.
Ikväll ska jag gå med bror min och hejja fram drakarna till seger och en SM-finalplats i basketslutspelet i sporthallen. Vad veckan i övrigt har att bjuda på återstår att se. Längtar efter Frida & co som förhoppningsvis kan vara lite lediga i veckan. Jag ska hälsa på min chef inför sommaren på sjukhuset, kanske träffa farmor också tänkte jag ta med finvädret upp. Och på lördag blir en kanondag, dels är det påskafton och godisdag, dels fyller jag år och dels får jag hem David. Längtar!
Nu åter till packningen
Ännu en helg...
Måndag, och vi är lediga en hel vecka framåt! Det är lyxigt med påsklov. Sitter och försöker läsa lite neurologi i väntan på att Sena ska vakna och vi ska ut på rullgardin- och annat nödvändigt-shopping. Känns sådär motiverande nu när solen åter skiner från en helt klarblå himmel, men om vi är effektiva så hinner man ju med massa mer också.
Igår gjorde jag slag i saken och skulle skaffa en ny laddare till min dator som huxflux slutade fungera här i veckan. Åkte in till Solna C och försökte först på Clas Ohlson, men tydligen kräver min dator en hel massa ström så de hade inte vad jag behövde. Dock fanns 16 Gb USB-minnen för endast 299kr = investering inför Asientrippen! Hittade till slut adaptern på annat håll. För 799kr! Jeeeeses... Men då skulle den tydligen passa alla datorer. Åkte hem för att ladda datorn, men tror du nån av ingångsplupparna passade? Näe, just det. Argh! Testade då min "trasiga" kabel för femtioelfte gången, och vips. Inga problem alls. Förstår mig inte på det här med teknik... Men så sparade jag åttahundra kronor i alla fall. Yatta!
På eftermiddan var det så dags att spela match igen för första gången på typ fem veckor. Som jag har längtat! Lidingö (som vi förlorade med fyra poäng mot i höstas efter en halvhjärtad insats) stod för motståndet i Thorildshallen. Efter en lite ringrostig inledning spelade vi ändå hyfsat. Fick igång rätt bra passningspel stundtals, och lyckades helt okej i försvaret, men så var de rätt långsamma och inte så svårhållna. Förutom att vi släppte deras trepoängsskott alldeles för ofta, och de satte typ allt. Lite skakigt som vanligt i mitten av matchen, och de drog ifrån lite, men slutsiffrorna blev tillsist 57-54 efter en misslyckad helplanspress från deras sida och enkelt snabbt uppspel för oss. Skön vinst, men jag hade kunnat spela minst en hel match till... Var tvungen att gå ut och springa en halvtimme längs vattnet istället för att tagga ner lite efteråt.
Kvällen bjöd på fika med gamla Huvudstagänget hemma hos Marie. Så trevligt så, och Andreas hade gjort sina världsgodaste dubbel-choclate-chip-cookies. Yummy!
Nu är Sena uppe så nu ska vi iväg! Puss hej!
Igår gjorde jag slag i saken och skulle skaffa en ny laddare till min dator som huxflux slutade fungera här i veckan. Åkte in till Solna C och försökte först på Clas Ohlson, men tydligen kräver min dator en hel massa ström så de hade inte vad jag behövde. Dock fanns 16 Gb USB-minnen för endast 299kr = investering inför Asientrippen! Hittade till slut adaptern på annat håll. För 799kr! Jeeeeses... Men då skulle den tydligen passa alla datorer. Åkte hem för att ladda datorn, men tror du nån av ingångsplupparna passade? Näe, just det. Argh! Testade då min "trasiga" kabel för femtioelfte gången, och vips. Inga problem alls. Förstår mig inte på det här med teknik... Men så sparade jag åttahundra kronor i alla fall. Yatta!
På eftermiddan var det så dags att spela match igen för första gången på typ fem veckor. Som jag har längtat! Lidingö (som vi förlorade med fyra poäng mot i höstas efter en halvhjärtad insats) stod för motståndet i Thorildshallen. Efter en lite ringrostig inledning spelade vi ändå hyfsat. Fick igång rätt bra passningspel stundtals, och lyckades helt okej i försvaret, men så var de rätt långsamma och inte så svårhållna. Förutom att vi släppte deras trepoängsskott alldeles för ofta, och de satte typ allt. Lite skakigt som vanligt i mitten av matchen, och de drog ifrån lite, men slutsiffrorna blev tillsist 57-54 efter en misslyckad helplanspress från deras sida och enkelt snabbt uppspel för oss. Skön vinst, men jag hade kunnat spela minst en hel match till... Var tvungen att gå ut och springa en halvtimme längs vattnet istället för att tagga ner lite efteråt.
Kvällen bjöd på fika med gamla Huvudstagänget hemma hos Marie. Så trevligt så, och Andreas hade gjort sina världsgodaste dubbel-choclate-chip-cookies. Yummy!
Nu är Sena uppe så nu ska vi iväg! Puss hej!
Vårkänslor
Det är något visst med de första vårdagarna, när temperaturen stiger uppåt t-shirtväder och alla vänder ansiktena mot solen, solglasögon åker på i samma takt som alla mörka vinterkläder förvisas in i garderoberna och helt plötsligt vimlar det av folk ute vartän man går. Inte utan att man förundras över var alla hållit hur senaste halvåret...
Jag hade en sån perfekt första vårdag idag. Efter en hyfsad sovmorron till halv nio följt av lite plugg och frukost med Sena och hennes göteborgsbesök, fick jag ett mess från Magda som bjöd in till grillning vid tre-tiden. Bestämde mig för en utedag fram tills dess, packade ryggsäcken och plockade fram Blixten ur cykelförrådet. Helt fantastiskt väder! Byxorna kunde snabbt kavlas upp och jackan åkte lika snabbt av. Egentligen är det som bäst nu, när alla varma strålar ses som en bonus och man jublar för alla förändringar mot sommar istället för att ta det för givet. Började cykla söderut, och när alla cykelbanor (utanför Solna..) visade sig vara sopade byttes den planerade löpturen snabbt ut mot planlöst trampande i solen istället.
Hade initialt nån plan att kolla vägen till Huddinge, men den såg så tråkig ut att jag skippade det och körde på principen "finast vinner" i alla vägkorsningar. Körde så på måfå till Mälarhöjden (som gör skäl för namnet...), innan jag hamnade på skyltade cykelbanor igen och det enda som stod var Skärholmen på alla skyltar. Endast Skärholmen, så det blev ett naturligt andra mål (samt att jag träffade ett sött pensionärspar som pekade mig åt samma håll, och tyckte jag skulle åka till Slagsta strand som de trodde var fint...). Stannade även och plockade upp en cykelkarta efter vägen, vilken jag naturligtvis glömt hemma (och lärt av misstaget?).
Väl framme i Skärholmen började klockan bli mycket, så det var bara att ställa om siktet mot Magda. Över Kungens Kurva och landsväg med mötande ponnyryttare och bmx-fanatiker, över SL-metropoler som Huddinge centrum, Rågsved, Högdalen och Svedmyra och sen skymtade Globen fram. Slank in på Ica Kvantum Enskede och handlade mat för grillningen och kom fram till Hammarbyhöjden bara 40 minuter för sent... Men vilken härlig dag!
Hos Magda var det uppdukat i solen på berget med filtar, liggunderlag och trevliga människor. Och grillarna var igång så det vara bara att slänga på mina sista-minuteninhandlade hallumi och majskolvar, vilka snabbt genom byteshandel kunde utökas till korv och kycklingklubbor. Magda hade gjort äpple- och potatissallad och sen bjöds det frikostigt på marschmallows som grillad efterrätt. Mums!
Vi satt ute till sju-tiden i alla fall, systematiskt klättrandes upp på klipphällarna för att hålla oss i den värmande solen så länge som möjligt. Sen började folk droppa av med löftet om att komma förbi vår lägenhet för förfest senare. Jag cyklade hem och joinade där göteborgsligan, fick mig en dusch och engagerade mig lite smått i förfestandet, men partystämningen ville som inte infinna sig. Sminkade mig å klädde upp mig i alla fall och drack pliktskyldigast lite vin och en white russian spetsad med vaniljglass. Nu har precis alla gått, men jag stannade hemma istället. Stureplan är knappast mina favorithoods, och jag försöker ju spara alla slantar jag kan inför Asientrippen i maj. Är dessutom rätt trött och har ju äntligen match imorron.
Det är ändå nått visst med de första vårdagarna och alla känslor de framkallar, ren lycka och glädje över i stort sett ingenting. Så härligt! Kan trots det inte låta bli att sakna David (som är i Spanien) en hel massa... Men det är på nått sätt härligt det med, att få längta efter någon. Längesen jag gjorde det sist..
Nu ska här diskas, plockas popcornrester och fyllas på i glasinsamlingspåsen. Bara att hoppas man vaknar till en lika härlig dag imorgon! Gonatt :)
Jag hade en sån perfekt första vårdag idag. Efter en hyfsad sovmorron till halv nio följt av lite plugg och frukost med Sena och hennes göteborgsbesök, fick jag ett mess från Magda som bjöd in till grillning vid tre-tiden. Bestämde mig för en utedag fram tills dess, packade ryggsäcken och plockade fram Blixten ur cykelförrådet. Helt fantastiskt väder! Byxorna kunde snabbt kavlas upp och jackan åkte lika snabbt av. Egentligen är det som bäst nu, när alla varma strålar ses som en bonus och man jublar för alla förändringar mot sommar istället för att ta det för givet. Började cykla söderut, och när alla cykelbanor (utanför Solna..) visade sig vara sopade byttes den planerade löpturen snabbt ut mot planlöst trampande i solen istället.
Hade initialt nån plan att kolla vägen till Huddinge, men den såg så tråkig ut att jag skippade det och körde på principen "finast vinner" i alla vägkorsningar. Körde så på måfå till Mälarhöjden (som gör skäl för namnet...), innan jag hamnade på skyltade cykelbanor igen och det enda som stod var Skärholmen på alla skyltar. Endast Skärholmen, så det blev ett naturligt andra mål (samt att jag träffade ett sött pensionärspar som pekade mig åt samma håll, och tyckte jag skulle åka till Slagsta strand som de trodde var fint...). Stannade även och plockade upp en cykelkarta efter vägen, vilken jag naturligtvis glömt hemma (och lärt av misstaget?).
Väl framme i Skärholmen började klockan bli mycket, så det var bara att ställa om siktet mot Magda. Över Kungens Kurva och landsväg med mötande ponnyryttare och bmx-fanatiker, över SL-metropoler som Huddinge centrum, Rågsved, Högdalen och Svedmyra och sen skymtade Globen fram. Slank in på Ica Kvantum Enskede och handlade mat för grillningen och kom fram till Hammarbyhöjden bara 40 minuter för sent... Men vilken härlig dag!
Hos Magda var det uppdukat i solen på berget med filtar, liggunderlag och trevliga människor. Och grillarna var igång så det vara bara att slänga på mina sista-minuteninhandlade hallumi och majskolvar, vilka snabbt genom byteshandel kunde utökas till korv och kycklingklubbor. Magda hade gjort äpple- och potatissallad och sen bjöds det frikostigt på marschmallows som grillad efterrätt. Mums!
Vi satt ute till sju-tiden i alla fall, systematiskt klättrandes upp på klipphällarna för att hålla oss i den värmande solen så länge som möjligt. Sen började folk droppa av med löftet om att komma förbi vår lägenhet för förfest senare. Jag cyklade hem och joinade där göteborgsligan, fick mig en dusch och engagerade mig lite smått i förfestandet, men partystämningen ville som inte infinna sig. Sminkade mig å klädde upp mig i alla fall och drack pliktskyldigast lite vin och en white russian spetsad med vaniljglass. Nu har precis alla gått, men jag stannade hemma istället. Stureplan är knappast mina favorithoods, och jag försöker ju spara alla slantar jag kan inför Asientrippen i maj. Är dessutom rätt trött och har ju äntligen match imorron.
Det är ändå nått visst med de första vårdagarna och alla känslor de framkallar, ren lycka och glädje över i stort sett ingenting. Så härligt! Kan trots det inte låta bli att sakna David (som är i Spanien) en hel massa... Men det är på nått sätt härligt det med, att få längta efter någon. Längesen jag gjorde det sist..
Nu ska här diskas, plockas popcornrester och fyllas på i glasinsamlingspåsen. Bara att hoppas man vaknar till en lika härlig dag imorgon! Gonatt :)
Måndagmorgon...
... och jag börjar inte förrän om en timme! Men jag sympati-gick-upp med David och Sena vid sju och nu har de gått och jag sitter själv och njuter av att kunna ta en lugn morgon, dricka kaffe, äta mackor och kolla på nyheterna på TV.
Jag har haft en riktigt slapp helg. Efter en lugn vecka med vårdcentralsdagar, gick jag ut på fredan för att springa runt Kungsholmen i vad jag planerat skulle vara ett härligt vårväder. Istället snöade det och blåste småspik i ögonen, men det gick ju det med om än oväntat tungt. På kvällen blev det Solna-Uppsala i basket-semifinalen, en alldeles perfekt fredagssysselsättning. Solna vann, så det var ju bra, sämre gick det för Sundsvall som förlorade stort mot Norrköping. Bättre lycka på tisdag! Åkte hem och lagade mat tills David dök upp vid 23-tiden.
Lördan började med brunch på café String på Söder tillsammans med Sara, Sofie och Sofies mamma. Halv elva var vi på plats, redo att hugga in på deras underbara frukostbuffé för ynka 65 spänn! Vi satt i två timmar och moffade allt från yoghurt och leverpastejmackor, till ägg och pannkakor med glass och blåbär... Mums! Typiskt bra start en helgdagsmorgon.
Mätt som sällan förr tog jag en promenad genom stan och bort till St Eriksplan, dit jag blivit ditlurad av Sena. Fick nämligen ett samtal från henne fredagkväll:
"du, vad gör du imorgon på dan?"
"Inget särskilt, vaddårå?"
"Vill du följa med å dricka öl på Helenes Krog klockan två? - Du får femhundra spänn och gratis dricka..."
"tja...." Man är ju sällan omöjlig. Kanske de mer lättförtjänta pengarna i min karriär, där vi fick sitta och snacka tillsammans med Kina å Anders ett par timmar medan en TV-inspelning pågick bakom oss. Resultatet ska tydligen visas på trean om några veckor...
Jag å Sena som uppenbarligen aldrig dricker alkohol längre, blev båda smålulliga på varsitt glas vin och gick å handlade mat för kvällen på vägen hem. Slog oss sen ner hemma och kollade på heroes innan vi högg in i köket. Massa rotgrönsaker och kyckling, sallad å greenstick m dipp och ostbricka blev reslutatet. Och nått glas vin till. Och kl 20.30 släcktes alla lampor och vi fyllde lägenheten med alla ljus vi kunde hitta - resultatet blev fantastiskt mysigt. Anders och David kom lagom till middan och sen stod Portugal-Sverige för underhållningen resten av kvällen.
Söndan blev om möjligt ännu mer slapp. Jag lyckades somna om vid åtta (efter att ha sagt hejdå till D och sett på Greys anatomy) och vaknade igen först klockan 12! Kan inte minnas när jag sovit så länge senast, men så hade vi ju tappat en timme under natten också. Hanna kom förbi på fika framåt två-tiden, och vi satt och snackade och var sådär lagom produktiva. Tog sen en promenad in till centrum och tillbaka i rätt skönt väder. Hemma till sex och jag gav mig ut på en liten löptur till Sumpan och passade på att köra nån halvtimme styrka hemma. Har inte gymmat på ett par veckor nu när jag haft skola i stan, men imorgon börjar jag ute i huddinge igen och får tillgång till gymmet. Yatta!
Idag väntar sista dan på VC. Imorgon kommer mamma hit på middag och på fredag får vi påsklov!
Nu ska det kläs på och borstas tänder... Ciao!
Jag har haft en riktigt slapp helg. Efter en lugn vecka med vårdcentralsdagar, gick jag ut på fredan för att springa runt Kungsholmen i vad jag planerat skulle vara ett härligt vårväder. Istället snöade det och blåste småspik i ögonen, men det gick ju det med om än oväntat tungt. På kvällen blev det Solna-Uppsala i basket-semifinalen, en alldeles perfekt fredagssysselsättning. Solna vann, så det var ju bra, sämre gick det för Sundsvall som förlorade stort mot Norrköping. Bättre lycka på tisdag! Åkte hem och lagade mat tills David dök upp vid 23-tiden.
Lördan började med brunch på café String på Söder tillsammans med Sara, Sofie och Sofies mamma. Halv elva var vi på plats, redo att hugga in på deras underbara frukostbuffé för ynka 65 spänn! Vi satt i två timmar och moffade allt från yoghurt och leverpastejmackor, till ägg och pannkakor med glass och blåbär... Mums! Typiskt bra start en helgdagsmorgon.
Mätt som sällan förr tog jag en promenad genom stan och bort till St Eriksplan, dit jag blivit ditlurad av Sena. Fick nämligen ett samtal från henne fredagkväll:
"du, vad gör du imorgon på dan?"
"Inget särskilt, vaddårå?"
"Vill du följa med å dricka öl på Helenes Krog klockan två? - Du får femhundra spänn och gratis dricka..."
"tja...." Man är ju sällan omöjlig. Kanske de mer lättförtjänta pengarna i min karriär, där vi fick sitta och snacka tillsammans med Kina å Anders ett par timmar medan en TV-inspelning pågick bakom oss. Resultatet ska tydligen visas på trean om några veckor...
Jag å Sena som uppenbarligen aldrig dricker alkohol längre, blev båda smålulliga på varsitt glas vin och gick å handlade mat för kvällen på vägen hem. Slog oss sen ner hemma och kollade på heroes innan vi högg in i köket. Massa rotgrönsaker och kyckling, sallad å greenstick m dipp och ostbricka blev reslutatet. Och nått glas vin till. Och kl 20.30 släcktes alla lampor och vi fyllde lägenheten med alla ljus vi kunde hitta - resultatet blev fantastiskt mysigt. Anders och David kom lagom till middan och sen stod Portugal-Sverige för underhållningen resten av kvällen.
Söndan blev om möjligt ännu mer slapp. Jag lyckades somna om vid åtta (efter att ha sagt hejdå till D och sett på Greys anatomy) och vaknade igen först klockan 12! Kan inte minnas när jag sovit så länge senast, men så hade vi ju tappat en timme under natten också. Hanna kom förbi på fika framåt två-tiden, och vi satt och snackade och var sådär lagom produktiva. Tog sen en promenad in till centrum och tillbaka i rätt skönt väder. Hemma till sex och jag gav mig ut på en liten löptur till Sumpan och passade på att köra nån halvtimme styrka hemma. Har inte gymmat på ett par veckor nu när jag haft skola i stan, men imorgon börjar jag ute i huddinge igen och får tillgång till gymmet. Yatta!
Idag väntar sista dan på VC. Imorgon kommer mamma hit på middag och på fredag får vi påsklov!
Nu ska det kläs på och borstas tänder... Ciao!
Lördagkväll
... och jag sitter ensam hemma i soffan efter en sån där riktigt bra start på helgen. Igår stod först "Motiverande samtal" på schemat, och jag kände en viss skepsis när jag gick dit, men dagen visade sig vara riktigt givade och bra.
Jag tillbringade sen kvällen hos David. Vi premiärlagade sushi ihop, och visade oss vara riktiga naturbegåvningar båda två. Men vem hade väntat sig nått annat... Riktigt gott blev det och mycket mat. Vi visade oss också vara fenomenala på att käka sushi, så allt gick ner under kvällen. Yatta!
Sov idag ut (säkert till åtta, nästan) och käkade frukost och sen hade jag tjingat att få utnyttja garaget till att fixa min Blå Blixten Sixten som jag cyklat ut till bagis igår. Så några timmar av förmiddan ägnades åt vårrengöring och allmän genomgång i det för syftet perfekta mekargaraget. Och så fin han blev! Och kul att cykla på! Så kul att det från Bagarmossen blev en tur till Nockeby för att plocka upp lite grejor, sedan till Västra skogen för att byta träningskläder och sen vidare ut till Frescati där det stod två timmars volleyboll på agendan. Åsså hem sen då, så nu har han fått börja röra på sig igen, min fina cykel. Fortsatte vara effektiv när jag kom hem hit vid halv åtta, och har städat lägenheten och lagat mat så nu sitter jag bara och är sådär nöjd med mig själv, knaprar lite popcorn å har precis sett på Greys anatomy.
Har i övrigt haft en rätt skön vecka. Jag och David var upp till fjälls förra helgen, han för att tentaplugga och jag för att driva på (och få utöva fjällaktiviteter...). Kom fram med tåget på torsdags kvällen och checkade in i Vålådalen. Hade lyxen att få låna bil av Davids föräldrar i Östersund, så det gjorde det lätt att spendera två dagar i backarna i Åre. Helt underbart att få åka bräda igen! Fin åkning, inte minst på lördan när det kommit nån dm nysnö, finns det nått roligare? Dessutom fint väder till större delen av tiden och riktig våråkning i de nedre backarna. Fantastiskt! Att vi sen hade lyxen att få frukost- och middagsbuffé gjorde att det inte gick nån nöd på mig inte... Ägnade kvällarna åt att leka förhörsledare av gamla tentor och att bara få vara. Avkopplande och befriande och jag behöver knappast nämna att jag inte ville åka tillbaka på söndan...
Tillbaka söndag kväll och resterande delar av öronkursen klarades av under måndag-onsdag, innan den avslutades med en liten dugga som gick vägen. Sen hade våra schemaläggare bestämt att vi skulle få vara lediga på torsdan! Sofie bjöd med mig på en för tidig födelsedagspresent i form av ansiktsbehandling m massage i 2,5h, vilket var precis så underbart som det låter. Tack vännen! Vi satte oss sen på ett italienskt café och drack varsin cappuccino och uppdaterade oss om varandras liv nu när vi är på olika sjukhus och inte hinner ses så mycket.
Basket på kvällen, både på KI och sen med Alvik och jag somnade rätt gott därefter... Och det är precis vad jag tror jag kommer göra nu snart, klockan är långt efter läggdags med min nyinfunna dygnsrytm...
Gonatt!
Jag tillbringade sen kvällen hos David. Vi premiärlagade sushi ihop, och visade oss vara riktiga naturbegåvningar båda två. Men vem hade väntat sig nått annat... Riktigt gott blev det och mycket mat. Vi visade oss också vara fenomenala på att käka sushi, så allt gick ner under kvällen. Yatta!
Sov idag ut (säkert till åtta, nästan) och käkade frukost och sen hade jag tjingat att få utnyttja garaget till att fixa min Blå Blixten Sixten som jag cyklat ut till bagis igår. Så några timmar av förmiddan ägnades åt vårrengöring och allmän genomgång i det för syftet perfekta mekargaraget. Och så fin han blev! Och kul att cykla på! Så kul att det från Bagarmossen blev en tur till Nockeby för att plocka upp lite grejor, sedan till Västra skogen för att byta träningskläder och sen vidare ut till Frescati där det stod två timmars volleyboll på agendan. Åsså hem sen då, så nu har han fått börja röra på sig igen, min fina cykel. Fortsatte vara effektiv när jag kom hem hit vid halv åtta, och har städat lägenheten och lagat mat så nu sitter jag bara och är sådär nöjd med mig själv, knaprar lite popcorn å har precis sett på Greys anatomy.
Har i övrigt haft en rätt skön vecka. Jag och David var upp till fjälls förra helgen, han för att tentaplugga och jag för att driva på (och få utöva fjällaktiviteter...). Kom fram med tåget på torsdags kvällen och checkade in i Vålådalen. Hade lyxen att få låna bil av Davids föräldrar i Östersund, så det gjorde det lätt att spendera två dagar i backarna i Åre. Helt underbart att få åka bräda igen! Fin åkning, inte minst på lördan när det kommit nån dm nysnö, finns det nått roligare? Dessutom fint väder till större delen av tiden och riktig våråkning i de nedre backarna. Fantastiskt! Att vi sen hade lyxen att få frukost- och middagsbuffé gjorde att det inte gick nån nöd på mig inte... Ägnade kvällarna åt att leka förhörsledare av gamla tentor och att bara få vara. Avkopplande och befriande och jag behöver knappast nämna att jag inte ville åka tillbaka på söndan...
Tillbaka söndag kväll och resterande delar av öronkursen klarades av under måndag-onsdag, innan den avslutades med en liten dugga som gick vägen. Sen hade våra schemaläggare bestämt att vi skulle få vara lediga på torsdan! Sofie bjöd med mig på en för tidig födelsedagspresent i form av ansiktsbehandling m massage i 2,5h, vilket var precis så underbart som det låter. Tack vännen! Vi satte oss sen på ett italienskt café och drack varsin cappuccino och uppdaterade oss om varandras liv nu när vi är på olika sjukhus och inte hinner ses så mycket.
Basket på kvällen, både på KI och sen med Alvik och jag somnade rätt gott därefter... Och det är precis vad jag tror jag kommer göra nu snart, klockan är långt efter läggdags med min nyinfunna dygnsrytm...
Gonatt!