Gäsp. Sitter på akuten efter en hektisk söndagsnatt på medicin. Klockan är fem, och först NU har vi tomt på patienter. Har varit full rulle hela natten med andra ord... Och jag har knappt sovit på två dygn, till största delen självförvållat... Jag skulle egentligen inte jobbat inatt, utan blev inringd extra, och lördagen som skulle bli relativt lugn, gick helt överstyr och jag kom inte i säng förrän sisådär fem på morgonen. Kan tyckas idiotiskt då vi redan innan bestämt oss för att kliva upp tidigt på söndan för att åka till Vemdalen. Men, men, är huvudet dumt...

Hursomhelsl så ringde ju klockan efter en och en halv timmes sömn, och hur mossig, trött och bakfull man än var, så går det ju inte att banga. Nej, det var bara att stuva in sig i bilen med Martin vid spakarna, Petter fram och jag och Frida som intog baksätet och sov innan vi ens hunnit till Statoil Bergsgatan.

Kom fram frusna å inte alls speciellt utvilade, men skiddagen var i övrigt helt perfekt! Minus nio grader, i stort sett vindstilla och inte ett moln på himlen. Jag fick ju en ny snowboard i julklapp, och den är helt fantastiskt kul att åka på! Vi hann åka runt fem timmar i alla fall, innan backarna stängde och vi slocknade i baksätet igen medan Martin körde hem.

Och nu sitter jag här alltså och försöker hålla gluggarna öppna två timmar till. Ska dessutom jobba från tre imorgon, så värst mycket sova hinns ju inte med idag heller. Tur man är ung (och dum).

Ny världsdel, nya planer.

I maj tänkte jag och Frida komma bort igen. Asien står på planeringen. Närmare bestämt Kambodja. Och Vietnam. Resten är oskrivet, men jag tvivlar inte på att det kommer fyllas till bredden.

Längtar.