... till den stora flytten.

Jag har trots idogt sökande fortfarande inte hittat nån som vill hjälpa mig att bära kartonger på söndagkväll eller måndag. Ska tömma mitt kungsholmsförråd och köra lådorna till Bromma. ALL hjälp är mer än uppskattat och jag bjuder självklart på flyttmat... Sena kan rycka in i nödfall, men hon har både match och jobbar natt, så det bästa vore ju om hon slapp. Nån annan som kan? Snälla?

Imorgon börjas det dock med första lassen härifrån Huvudsta. Flyttbilen är hyrd från klockan åtta, vilket innebär att vi inte alls får den hjälp vi hade behövt då heller. Men vi är i alla fall fyra stycken...

Så från och med i morgon blir det inget mera Huvudsta. Jag har idag hämtat ut nycklarna till lägenheten jag besitter fram till onsdag, vilket var ett projekt i sig. Jag hade först misstolkat helt var nyckeln fanns, och i tron om att den var i närheten där jag skulle bo, cyklade jag till Skanstull, bara för att tvingas vända tillbaka till nybrokajen där de faktiskt fanns. Sen tillbaka till skanstull och den lilla etta som jag ska bo i några dagar. Söder-bo med andra ord. Ska bli trevligt.

Har jobbat kväll idag. Inte så farligt trots studentfester, kanske värre framåt natten. Sprang hem efter jobbet och har sen packat ihop alla mina saker här.

Klockan är ställd på sju imorron... Har inte klivit upp så tidigt på evigheter.


Ska sova nu. Gonatt!

---

Dag 12
Träning: Cykla ca 20km. Springning 8km.
Kost: Mjölk, bananer, keso, makrill, yogurt, äpplen, fil, chichennuggets, vin

---

Min enda lediga dag den här veckan, även om den har kantats av sovmornar mer eller mindre varje dag i och med alla kvällspass. Sov ut ordentligt, vilket kanske är det skönaste som finns... Även Sena var ledig idag (eller tog sig ledigt...) och har börjat packa alla sina saker. Magda kom förbi en sväng med flyttkartonger, och jag kan inte påstå att jag är avundsjuk. Denna hopplöshet över alla saker man har och vad man ska göra av det, kan inte låta bli att känna vissa likheter motför mig själv för ett år sedan... På lördag börjar flyttlassen gå härifrån och sen på söndag måste jag tömma mitt Kungsholmsförråd. Jobb, jobb, jobb. Alla händer, armar och ben är välkomna att hjälpa till!

Jag själv gjorde väl inte många knop på förmiddan... Lite nytto/tråksaker som att betala räkningar, göra min drömelva inför fotbolls-EM (tog säkert en timme) och prata med kursledningen inför hösten. Blir termin 8 för mig trots allt, hade ju helst läst nian tillsammans med Magda och Sena, men, men, det kan tydligen inte hjälpas. Får försöka hitta andra pluggkompisar helt enkelt. Jag insåg samtidigt att jag var tvungen att välja det nya påfundet SVK (Studentvalda Kurser) inför hösten, och idag var passande nog sista anmälningsdag, så jag skummade igenom kursbeskrivningarna och och sökte några akut/trauma-kurser som verkade ok.

Sen ikväll var det basketdax igen som jag längtat efter sen i söndags :) Kristian var snäll och lånade ut sin cykel till mig, med förvarningen om att kedjan brukade hoppa av. Visst, tänkte jag och cyklade iväg och hann väl bort till Tomteboda innan kedjan drog första gången. Pillrade dit den igen och hann ca 20 meter till innan den for av igen. Samma procedur, och ytterligare 20 meter... Sen var jag less. Sket i att trampa och stod på pedalen och puttade mig framåt till St Eriksplan där jag mötte upp med Hanna.

Vi gick bort till Vanadis och la oss i solen nån timme innan det var uppslutning på planen och spel för två timmar framåt. Så kul att spela idag igen, det är nått visst med att spela utomhus. Och jag börjar orka mer nu, vilket gör det ännu roligare. Nu är det bara tekniken och skotten som måste övas upp...

Elin erbjöd mig sen att låna hennes cykel nu när min är borta. Så himla schysst, tack så hemskt mycket! Vi gick ihop till Fridhemsplan med min lånade kedjelösa sak, varefter jag tog en springtur över västerbron hem till henne och fick den gröna räsern utlämnad med förmaningen att ta hand om den väl. Cyklade tillbaka för att hämta Kristians bråkande cykel, och lyckades sen med konststycket att cykla hem båda cyklarna med ett styre i var hand. Utan att ramla, men väl så trött i handlederna...

Två dagar kvar innan det stor flyttprojektet drar igång, och jag har äntligen löst mitt bilbekymmer på söndag. Linus är så gullig å lånar ut sin Saab -95 till mig, så det borde inte krävas alltför många vändor. Tack alla som ställer upp, guld värt!

Nu ska jag natta. Sleep tight!

---

Dag 10
Träning: Basket 2h + lite bonusträning i form av promenad/löpning/cykling
Kost: Yogurt, banan, satsumas, ägg, kaffe, grönsakswok med ägg och keso, avokado, mozzarella, mate

---

Det är inte min dag idag...

Jag kände det när klockan ringde imorse klockan sju och ögonen bara ville sluta sig igen. Jag hade varit duktig och ställt klockan trots att jag jobbar kväll, med planen att komma iväg och ta de där kontrollerna jag borde... Istället vände jag på mig och somnade om till tio... Så skönt.

Gick sen för att hämta ut min cykel från verkstan, men möts av det hårda beskedet att cykeln är ett vrak och att jag borde köpa en ny. Jag är säkert jättefånig, men det kändes ungefär som om de sa till mig att avliva min katt... Förvånad över min egen reaktion, blev jag alldeles tårögd och stammade fram att jag minsann haft min cykel sen jag var tio. Tjejen i kassan såg förstås att jag blev upprörd, och försökte släta över det, men jag bara mumlade nått till svar, torkade mig i ögonen och tog med mig min älskade räser ut och cyklade till jobbet.

Jobbade sen på kardiologakuten hela kvällen och efter att jag slutat halv tio kom chock nr 2. När jag kommer ut från Sös och ska cykla hem, så finns ingen cykel kvar. I alla fall inte min. Om möjligt än mer upprörd än efter morgonens dråpbesked letar jag en stund, men kan bara konstatera att den är borta. Stulen. Kidnappad. Arg, ledsen och förbannad omvartannat promenerar jag hela vägen hem till Huvudsta istället och ringer och beklagar mig hos X antal vänner längs vägen. Kom hem och hällde upp varsitt glas vin åt mig och Sena som tröst...

Min fina cykel... Vi som varit ett radarpar i över 15 år. Borta. Kanske att den rymde efter morgonens dödsdom? Suck. Förstår inte hur jag nu ska transportera mig de dagar jag har kvar i Stockholm. Hur gör folk som inte cyklar? Tur jag har nya springskor i alla fall...

Morgondagen kan ju inte bli annat än bättre...

Förresten, om det är nån som har en bil eller känner nån som har en bil som jag kanske kan få låna på söndagkväll eller måndag, så säg JÄTTEGÄRNA (vattenskalle!) till. Jag måste tömma mitt förråd på Kungsholmen innan jag åker till Sundsvall nästa onsdag. Bärhjälp är också välkommet...

---

Dag 9
Träning: (ofrivillig) Promenad ca 12km
Kost: Mate, yogurt, hallon, banan, kalkon, gurka, yogurt, satsumas, äpple, kaffe, fisk, vin

---

Igår kväll när jag cyklade hem efter basketen lyckades jag med konststycket att bromsa av en av mina bromsvajrar, vilket resulterade i att cykeln for rätt in i trafikljuset och jag återfann mig själv liggandes i en hög på vägen. Aningens förvånad, men som tur var kom inga bilar och jag klarade mig oskadd. Hellre där än nerför busbacken i Sundsvall...

Resultatet blev att jag idag var tvungen att hälsa på cykel-Tore på kungsholmen igen, men den här gången överlät jag faktiskt arbetet åt honom så cykeln ska vara färdig imorgon. Cykellös var det bara att promenera till söder, men det gjorde absolut ingenting i finvädret. Mötte Elin i Tantolunden och slog följe med henne ett tag innan jag promenerade vidare i solen och så småningom kom fram till jobbet.

Kvällen har varit utan dess like. Nog för att jag hört om de fruktade måndagarna på akuten, men först ikväll fick jag se vad det handlade om på riktigt. Jag vet inte hur många patienter vi hade på medicin, men när jag gick var det runt 20 opåtittade... Rätt frustrerande när man inte kan skynda på handläggningen och måste förklara för alla att de inte är bortglömda eller att man inte kan svara på hur lång tid det kommer ta... Tycker synd om alla som sitter där, men ett hett tips är att inte söka akuten om du inte är riktigt dålig. Speciellt inte måndagar. Jag hamnade dessutom som s k larm-etta hela kvällen, vilket innebär att man springer på alla ambulanslarm som inkommer. Jättekul och lärorikt, men lite nervöst såhär andra dan på jobbet. Hade dock snälla syrror runtom mig så det gick finfint.

Kom ut från sjukhuset halv tio. Heeelt slut, men utan cykel var det ju bara att börja springa hemåt... Det visade sig faktiskt vara vad jag behövde, lite luft och nånting annat att ägna tankarna åt, så det gick över förväntan. Inget jättetempo, men orkade hela vägen de dryga åtta kilometrarna, och var hemma på ca 50 min. Det tar sig!

Sen nånting jättekul; jag fick precis ett mail från Blackeberg Baskets kanslist som jag mailade igår. Jag och Hanna mfl är sugna på att spela i nån av de lägre divisionerna bara för att få lite matcher igen, och eftersom vi spelade med KFUM Grimsta (som laget heter) för två säsonger sen, började jag med att höra mig för där. Idag fick jag då svaret att vi gärna får ta över deras div IV-lag som just nu består av juniorer och ligger sistare än sist i tabellen. Precis vad vi hoppats på, så nu börjar projektet att ragga spelare till vårt nya lag! Säg till om du är sugen på att spela, och vi kan även tänka oss nån slags couchtyp.

Sussning. Godnatt!

---

Dag 8
Träning: Promenad drygt 8km. Löpning 8km
Kost: Mate, ägg, keso, kalkon, banan, äpple, satsumas, kaffe, fil, mer keso och kalkon, yougurt.

---

Sommaren är här!

Vilken skön dag. Jag började med att åka ut till Hanna runt lunch (dvs efter att jag vaknat vid elva) och vi tillbringade åtskilliga timmar på hennes balkong där solen låg på. Iförda bikinis på varsin trästol lapade vi sol med jämna vändningar, drack kaffe, käkade mat och svepte säkert 7 liter vatten tillsammans. Härligt.

Hoppade på tunnelbanan framåt eftermiddan och åkte till Roslagstull där första försöket till att styra upp utomhusbasket hade påbörjats kvällen innan av mig och Elin. Och vilken fullträff! Petter hade snubblat på värsta planen där gömd bland husen. Fyra korgar och fullstora planer med linjer på nått slags gummigolv. Kanon! Enda nackdelen är att den även utnyttjas som fotbollsplan, men kidsen försvann rätt snabbt när alla stora grabbar började droppa in...

Fick bättre uppslutning än vad man kunnat vänta sig, nästan allt KI-folk och några jokrar på det: Jag, Hanna, Elin, Linus, Marco, Mili, Hampus, Rob, Eddie, Petter, Marco nr2, Challe och Richard. Så det blev ett par timmars helplanspelande i värmen, fortfarande med en Carro ur form, men det tar sig sakta men säkert.

Planen är att spela igen på onsdag kl 18.00. Be there! ;) Kommer dessvärre missa basketen både måndag och torsdag denna vecka då jag jobbar kväll. Skiftjobbandets minussida.

Hemma är kaoset än värre. Har satt på mig skygglappar och vill inte se eländet. Vad som är bra är dock att vi kommit överens med Lars om vårt kommande boende och ska skriva på kontraktet i veckan. Bromma here we come!

---

Dag 7
Träning: Basket 2-3 timmar.
Kost: Yogurt, banan, äpple, mate, kaffe, kyckling, wokgrönsaker, köttbullar, keso, avokado, satsumas.

(Tänk, en hel vecka avklarad och det här går ju som smort! Vem påstår att det är svårt att hålla en viss diet?)

---

Det är lördagkväll och jag har precis kommit hem till en lägenhet i kaos. Pelle som står på kontraktet har varit här och plockat ut åtskilliga möbler (däribland "min" säng), och resten är på väg att packas ner i åtskilliga flyttkartonger som står överallt. Kaos med andra ord.

Ikväll har jag varit hos Elin och käkat middag med henne och Emma, en tjej från Elins klass. Vi åt tacos (utan bröd för mig då) och snackade och tittade på TV. Sen drog schlagereländet igång igen. Suck. Jag roade mig med att dricka lite vin och skickade iväg ett femtiotal mess (får se hur fiffigt det känns när räkningen kommer) medan det på Tvn visade en bottenlös radda av Europas s k bästa artister? När ska folk inse meningslösheten i spektaket... Gillade en dock, nån kille med band som sjöng, kan ha varit Turkiet men jag kommer inte ihåg och de var säkert bara bra i jämförelse med konkurrensen., ... Cyklade hem innan omröstningen startade. Hem till kaoset och nästa fanatiker i form av en upprörd Kristian bänkad i soffan (både tv och soffa stod som tur var kvar) och rasande över poängsättningen. Men nu är det visst slut och ett helt år till nästa hysteri. Jippi.



På vägen hem sköljde en våg av ensamhet över mig, en sån där känsla som kan krascha ner från ingenstans och träffa rätt i bröstet där den sätter igång humörsvängningar jag inte hade en aning om fanns. Inte nu. En härlig försommarnatt förvandlas i ett ögonblick till den mest ensammaste platsen på jorden... Kanske hade en viss playlist på mp3n med saken att göra, men det är ändå märkligt...

Jag pratar inte om att inte vara själv. Att vara själv är en helt annan sak. Själv är du när du väljer att inte vara med någon annan. När du ägnar dig åt det som är ditt. Själv är bra, självvalt, skönt. Men ensamhet är inget du väljer. Det kräver inte ens att du är ensam. Ensamheten kan dyka upp mitt i en folksamling, hemma hos familjen eller bland vänner. Det är mer en känsla av saknad, att något fattas. Eller någon. Just i det ögonblicket.

Och ensamhet kan komma i en relation. En relation som du kanske påbörjat för att slippa undan just ensamheten. Och först fungerar det bra, tomrummet är utfyllt, men aldrig är du väl så ensam som när du sen inser att trots att du inte längre är själv, så är det fortfarande något som saknas. Något stort. Eller någon. Det är samma känsla som återkommer. Och vad ska nu jaga iväg den?

Valet är att nöja dig med det du har och hoppas det ska ändra sig. Eller att välja bort det och börja om från början med risken att bli ännu mera ensam, men samtidigt möjligheten att hitta någon mer komplett. Vad skulle du välja?

Orsaken att man överhuvudtaget påbörjar vissa relationer är att den fysiska ensamheten är så enkel att övervinna att det överskuggar allt annat. Det blir en sån påtaglig skillnad när du väl tagit steget ut ur ensamheten. Det räcker med den där famnen att hålla om, den där armen att sova på, läpparna att kyssa, ögonen att fastna i, kroppen att ta på... Fysik är lätt och ensamheten försvinner som i ett trollslag.

Den stora risken är bara att man istället går in i en mental ensamhet som inte är lika lätt att bli av med. Återigen är det något som saknas, trots att du inte längre är ensam i fysisk mening. Mental ensamhet är tusen gånger värre att komma ur. Det är en ensamhet som består av att inte förstå varandra. Allt från olika humor, andra prioriteringar, andra språk, till brist på intresse, annan livssyn, osv... Listan kan göras lång, den består ju av alla de små saker som är viktigast för att en relation ska fungera.

Så även om den fysiska ensamheten har försvunnit, kommer du fortsätta vara ensam tills även den mentala delen uppfyllts, vilket är svårt att ändra på när den väl har infunnits. Istället måste du tillbaka till ruta ett och försöka slå båda flugorna i samma smäll, och den här gången inte luras in i att  begå samma misstag igen bara för att du saknar fysisk närhet...

Lättare sagt än gjort. Jag tycker inte om ensam... men det jobbigaste är att inte veta om personen i fråga kommer vara bestående eller inte, och jag vill inte misslyckas igen. Bäst att avvakta...

---

Dag 6
Träning: 1 h morgonpromenad. Cykla till och från söder (ca. 10km). Långpromenad 1h 30min.
(Helg)kost: Kaffe, banan, mate, keso, kalkon, ägg, gurka, yogurt, äpple, köttfärs, sallad, grönsaker, ost, guacemole, gräddfil, vin, brieost.  + syndat fyra yogurtdoppade cashewnötter...

---

Då var man inne i jobbsvängen på riktigt då! Första dan efter inskolning, och en hyfsat hektisk sådan på kirurg-sidan, men klarade mig utan större misstag.

Träffade Petter vid sju-tiden för att gå på teater. Det var Linnea Kibes klass på Kulturama som hade premiär för sin pjäs bortA. Överraskande bra och imponerande dialog rakt igenom. Och även om jag helst inte skulle erkänna det, så kände jag till stor del igen både mig och folk runtikring mig i många av funderingarna som behandlades. Om relationer, vänner, framtidstänkande och detta ständiga velande om man väljer rätt eller inte. Passa på att gå och se den i helgen, de spelar kl 16 både lördag och söndag på Teater Pero, Sveavägen.

Tog sen en kaffe och satt och tjattrade lite med Petter, men det blir tidig kväll, har ju varit uppe sen halv sex. Nu kommer Sena hem! Lite te och sen sängdags! Ledig heeela helgen!

---

Dag 5
Träning: Cykla till och från jobbet (16km). Gym - rygg, mage
Kost: Yogurt, banan, äpple, satsumas, fil, keso, mate

---

Att börja sju är inte mänskligt nånstans... Trodde det var ett skämt när klockan ringde kvart i sex, låg och drog mig ett tag och hann därmed inte få i mig nån frukost innan jag trampade iväg till söder. Vaknade nånstans på väg över västerbron och hann precis i tid för att duscha och byta om innan vi skulle avlösa natten. Tid för frukost blev det dock inte förrän halv tio...

Idag var då sista inskolningsdan. Imorron börjar jag på riktigt. Ska bli kul! Känns alltid lite jobbigt att knata efter nån en hel dag som man gör under inskolningsveckorna. Lite som att vara kandis... Var hem och vände, bytte kläder å åkte och mötte upp Hanna på KI innan basketen började. Vi hann med en halvtimmes skotträning innan, vilket var välbehövligt då bollarna inte sitter riktigt som de brukar. Körde fem-fem ett par timmar, och det känns att man varit borta, både spelmässigt och kondismässigt, men ge mig ett par veckor så!

Hemma nu och sörplar på mitt mate med schlagereländet i bakgrunden. Man kanske borde sova... Börjar ju lika förbannat tidigt imorgon med, men är sen ledig hela helgen! =)

---

Dag 4
Träning: Cyklat till och från jobb/träning (ca 20km). Basket 2h.
Kost: Keso, fil, banan, grönsaksgryta m kokosmjölk, broccoli, sallad, avokado, nötter, gurka, kaffe, mate

---

Jobb 10-18, verkligen jätteskönt pass med tanke på morgontiden, men det får man ju äta upp under den långa eftermiddan... Sista dan på inskolningen imorgon, så från och med fredag jobbar jag själv. Efter jobbet åkte jag och Sena ut till Nockeby igen, den här gången med Roger - den tredje parten i vårt blivande minikollektiv - så han också skulle få se kåken och träffa L. Huset är ju verkligen perfekt, men återigen - avståndet?!

Efter att ha vänjt sig vid tanken och kollat upp olika SL-alternativ, så börjar dock tanken inte kännas så främmande längre. Snarare tvärtom. Jag tror vi kommer få det super därute, och nu lutar det verkligen åt att vi ska ta det! Vi kom överrens om att sova på saken till fredag och sen bestämma oss, men som sagt... Har väl mer eller mindre redan gjort det, bara finslipandet av några mindre kontraktsdetaljer kvar.

Vi kommer troligen inte att flytta in förrän augusti nångång, då vi alla flyr storstan under olika perioder i sommar, men ändå! Efter ett år (minus en vecka) som bostadslös, kanske jag på fredag har en adress som jag kan kalla min igen =) Och bäst av allt - jag slipper bo själv!


Har känt mig alldeles glad idag, en sån skön känsla i hela kroppen som jag inte riktigt kan sätta fingret på, men typ som att vara nyförälskad. Härligt som omväxling till alla trassliga tankar som kretsat sen jag kom hem. Jag tror det är för att jag äntligen vet vad jag vill. På flera plan... Eller som de säger i lätta-reklamen - jag har bestämt mig!

Nu måste jag sova. Börjar jobba om exakt 6 timmar och 45 minuter... Najti!

---

Dag 3
Träning: Promenad till jobbet (8km)
Kost: Fil, banan, jordgubbar, kaffe, kycklingsallad med avokado och quinoa, laxsushi, mate.

---

Gick en intensiv inskolningsdag på triaget och hann väl med att ta emot ett fyrtiotal patienter mellan 9-17. Gjorde sen slag i mitt eftersläpande måste-göra att inhandla nya löparskor, och cyklade till Intersport vid Ringen där jag hittade ett par Oasicskor för dryga 1000-lappen. Vad gör man inte för sina stackars fossingar (och mamma har lovat att jag åtminstone delvis ska få skorna i försenad födelsedagspresent). De kändes grymt sköna i alla fall, till skillnad från mina nuvarande Adidas, som trots att de inte ens är ett år gamla har varit på fyra kontinenter och är helt utslitna med hål i och noll dämpning. Också luktar de PYTON (något jag fått höra några gånger när jag gjort misstaget att ta av dem inomhus...). Längtar efter att få inviga mina nya!

Åkte efter mitt lyckade skoinköp förbi Elin en sväng i Hornstull och snackade lite skit innan det var dags för träning. Utnyttjade återigen gratisveckan på Friskis och nu har jag precis kommit hem, fått i mig lite käk och är sådär härligt slut i både kropp och knopp.

Och, just ja. Jag har NAMNSDAG idag. Eller så nära jag kan komma i alla fall... :)

---

Dag 2
Träning: cyklat 18km. Boxats 90min.
Kost: Mate, yogurt, banan, jordgubbar, GI-tallrik (quinoa, avokado, keso, sallad), keso, banan, wokgrönsaker.

---

... på mitt tillfälliga nya liv!

Usch, gjorde imorse misstaget att ställa mig på en våg (fråga mig inte varför, det är något jag normalt aldrig sysslar med), men snacka om att få svart på vitt vad resande gör med hälsan!

Sjuttionio (79!) kilo. Så mycket har jag nog aldrig vägt (vet ju inte vad jag normalt ligger på, men inte kan det väl vara SÅ mycket?) Så idag har projekt komma iform börjat. Målet är att gå ner till 65, men med tre delmål om fem kilo i taget. Jag har aldrig tränat för att gå ner i vikt tidigare, så det blir en ny erfarenhet, men jag vill ju inte tro att det ska vara alltför svårt, att träna är ju en av mina favoritsysselsättningar. Har även mätt diverse kroppsomfång, vilket nog är en bättre måttstock än vikten, med tanke på ändringar i kroppssammansättning muskler vs fett.

Den stora svårigheten ligger nog i att ändra kosten. Inte för att jag tycker jag äter dåligt heller, det är nog snarare en fråga om mängd. Jag ska försöka gå ut hårt en månad och ta bort ALLT vad socker och kolhydrater heter, förutom frukt då, och försöka att inte äta bara för ätandet skull. Typ äta långsammare och känna efter samtidigt. Man måste faktiskt inte äta upp allt på tallriken, även om det är svårt då jag har 26 års uppfostran att det är så man gör. Jag är ju ingen godismänniska, men det kommer bli svårt att hålla sig borta från popcorn och makaroner, mina favoriter. Fast en månad är ju inte så lång tid...

Tänkte föra nån slags tränings/kostdagbok här kanske. För att öka motivationen. Dag 1 av 30. Ska bli ett intressant projekt.

Slutligen - ett stort grattis till min älskade katt, Tyson, som fyller 2 år idag!!!

---

Dag 1
Träning: Promenad till jobbet - 8km (1h 40min). Löpning hem från jobbet - 8km (50min).
Kost: Yogurt, laxsushi, banan, äpple, jordgubbar, köttfärssås, keso, kaffe, mate.

---

Can I sleep on your shoulder?
Whisper sweet words in my ear.
Can we go out together?
Can we make out and pretend it's all there?
Cause you know, I've been waiting for
something that hasn't come through
But it might come along soon
And until that, you will do
I can't believe it's not love!

I'll take you to the movies
Yell at you when you're late
You can sigh when I shower for too long
Hold up the bathroom so that you have to wait
Invite people over for dinner
Make up names for kids we could have had
And when we get drunk, we can get it together
Go home too early, everyone will say we're sad
I can't believe it's not love!
Have white wine parties in the sun
And talk about what it's going to be like to find someone
I can't believe it's not true
And I can?t believe you didn?t know this, too


När allt på papperet är så bra... Varför kan inte bara känslorna finnas där? Tänk vad mycket lättare livet skulle vara... Men det är precis som att det är så mycket lättare att stanna kvar i sin känslomässiga nollpunkt och leva där, än att tvingas med alla upp- och nersvängningar det alltid blir när man tvingas känna efter på riktigt. Åtminstone för nu.

Sitter här hemma en lördagkväll och dricker bubbel och slösurfar runt utan att ha gjort nått vettigt på flera timmar. Konstigt det där hur lång tid man (jag) kan ägna ibland åt absolut ingenting! Och jag skyller allt på datorn, internet, facebook, msn, you name it. Hade det inte varit för dessa tidsslukare hade jag sett en film, läst en bok eller inte ens fastnat inne...

Jag är ledig i helgen, vilket faktiskt känns riktigt skönt trots att jag bara jobbat fyra dagar i veckan. Det tar på krafterna att gå inskolning, inte minst med en överbelamrad akutmottagning tack vare strejk och stängda avdelningar. Trivs bra i alla fall, så sommaren ska nog bli bra, och snart borde väl strejkandet gå över?

Började min lediga dag med sovmorron till halv elva. Så skönt! Gick upp och såg nya avsnittet av Greys Anatomy, följt av TV4sport där Sena spelade direktsänd match i Gävle! Värsta TV-kändisen ;) Tyvärr förlorade de i förlängningen, men så mötte de ju allsvenska Linköping också...

Fick sen smått panik över att klockan nästan blivit två och jag inte gjort ett jota, så löparskorna åkte på fötterna och jag sprang till Fridhemsplan för att hämta ut Senas cykel från verkstan, men de hade ju självklart hunnit stänga... Suck. Tog en tur till Friskis istället (gratisträning hela maj!) och gymmade nån timme med alldeles för tunga vikter för min dagsform, så det har redan börjat kännas i diverse muskelgrupper... Sprang sen förbi Maries nya lägenhet, där det pågick målningsprojekt, och sen hela vägen tillbaka till Huvudsta igen. Lagom mör i kroppen, egentligen hade jag ju tänkt cykla tillabaka...

Det är väl ungefär det vettigaste jag presterat på hela dan. Sitter nu som sagt i soffan å dricker mousserande vin med Marie, medan vi sitter och småpratar och knappar på varsin laptop i sann 2000-talsanda. Resten av huset är borta för kvällen.

Imorron ska jag göra något vettigt.

Leter febrilt efter bostäder nu närhelst jag inte har nått annat vettigt för mig och ikväll var jag och Sena och kollade på en blocketannons ute i Bromma. Och det är väl egentligen enda nackdelen, att det ligger just i Bromma, men i övrigt är det nästan för bra för att vara sant!

Vi blev hämtade av L i hans röda cadillac med vita lädersäten och skjutsade till villan samtidigt som vi fick en mindre guidning av området. Huset består av fyra våningar (med källare och vindsvåning), och vi skulle vara fyra inneboende som känner varandra/funkar bra ihop - gärna sen tidigare. Huset är renoverat från topp till tå, med jättefina rum, stort kök, badrum med världens största badkar, osv. Vi skulle få våra fyra rum på de två översta våningarna, alla jättefina med detaljer som kakelugn och balkong, och sen dela på allmänna utrymmena. Och sa jag att det finns både tvätt- och diskmaskin och städerska??
 
Så nu har tanken väckts, och vi skulle tänka över det tills på tisdag innan vi bestämmer oss, men det känns riktigt bra. Huset har dessutom en underbar trädgård och en stor uteplats, och vi får flytta in när vi vill!

Kanske behöver jag inte bo själv ändå...

Frågan är om det är för bra för att vara sant?

Efter några sköna och snabbt förbisusande dagar i Sundsvall kom jag tillbaka till Jungfrudansen igårkväll. Kul att träffa de gamla rävarna därhemma igen, även om det som vanligt känns som att tiden stått stilla när man varit borta... Träffade gänget hemma hos Martin två kväller, lekte lite med Frida och inte minst Tyson. Min älskade lilla katt som gått å blivit snobbig villakatt medan vi varit borta. Han såg ut att må så bra och var sig på pricken lik den busiga och gosiga kisse jag lämnade i julas. Får se hur jag ska göra med honom när jag väl hittat nånstans att bo själv, jag kan ju inte klämma in honom i en etta igen... =/

Familjen var sig också lik och härliga att träffa igen. Det är ändå nått visst med sin familj... De höll på att renovera duschrummet innanför "mitt" rum, så det blev till att fortsätta sova på soffan för Carro. Men jag är ju liksom van vid det här laget... Ägnade kvälls- och nattetid till att läsa bostadsannonser tills ögonen blödde, ingen lätt uppgift att hitta sitt drömboende i Stockholm, tror jag ska sänka kraven till noll så kan man bara bli positivt överraskad... Alla tips mottages med glädje!

Idag ska jag gå första dan på mitt nya jobb och det ska bli riktigt roligt att komma tillbaka till sjukhusmiljön! Lite nervöst dock, inte minst inför hösten, då det känns som att jag glömt allt vad medicinkunskap heter. Men bitarna brukar ju ramla på plats relativt fort, och jag har faktiskt hämtat ner akutkompendiet för lite sommarläsning. Får väl se hur det blir med det.

Jag var igårkväll och hämtade hem min cykel, som är i stort behov av avrostning och nya bromsar, men annars rullade fint. Dags att börja vardagsmotionera igen. Plus riktig träning då. Har faktiskt varit ute och sprungit två dagar nu, och även om det går tungt, så går det framåt. Inte minst med tanke på det tre månader långa träningsuppehållet... Målet är att komma i konditionsmässig form och tappa alla extra resekilon nu i maj. Får väl se hur det går, men alla kan väl vara så snälla att låta bli att bjuda mig på godis/glass eller liknande ett tag framöver?

Nu ska jag packa matlådan och stetoskopet, ta på mig träningskläderna och bajka iväg till söder!

Ciao!

I'm home! Och eftersom jag under de fyra alldeles fantastiskt underbara månaderna som gått, blivit så van att redovisa alla små steg som mitt liv består av, kommer jag nog fortsätta med det. Misstänker dock att det blir lite mera Carro, lite mindre äventyr och betydligt mera vardag...

Det känns som att fyra månader har förflutit snabbare än man kan säga latinamerika och jag finner mig plötsligt sittandes vid vårt gamla köksbord hemma hos familjen i Sundsvall. Konstig känsla den här efter-resande-tiden, som att allt liksom har stått stilla här hemma. Som att jag inte ens varit borta. Och nu känns allt så brutalt seriöst igen.

Vi landade i Sthlm igår efter en sömnlös natt på planet från NY (kombination obekväma säten och för många filmer att välja mellan på touch-screenen...). Räknade på att jag sovit ca 13 timmar de sista tre dygnen, så visst infann sig ett visst mått av jetlag. Jag och Frida möttes på Arlanda av Berga som tog med sig min Frida till Sundsvall och lämnade mig kvar ensam. Hur gick det till? Vi som varit tillsammans 24-7 den senaste tiden...

Jag krånglade med mig all packning på tåget till centralen och vidare med t-banan till huvudsta och mitt numera välbekanta lägenhetskollektiv i Jungfrudansen. Ingen hemma förstås en måndagsmorgon, som perfekt för att vila upp sig, men den planen spräcktes snabbt när tankarna började virvla runt i skallen. Alla funderingar som bara skjutits och skjutits på framtiden ploppade upp. Och nu står jag ju där. I Framtiden. NU!

Jag gjorde såklart som alla skulle ha gjort när allvaret griper tag i en - flydde. Satte igång projekt tvättning av alla kläder tills jag var så trött att ögonen nästan blödde och jag somnade innan huvudet nådde kudden.

Vaknade abrupt efter ett par timmar av att Sena ringde, och hade sen en riktigt härlig kväll med Jungfrudansfamiljen, Magda (som hade med sig kladdkaka!) och Nicke, samt Sundsvall i basketfinal på TV.

Och nu är jag alltså åter i Sundsvall. Något av en spontanimpuls som kom imorse efter att jag träffat min nya chef och mer eller mindre lovat bort mig för jobb i fyra månader framåt. Så nu är det bara att börja ta tag i ditt liv, Carro!


Måste göror:
- Skaffa bostad! Har varit hemlös i ett år nu. Men det är ju så mycket trevligare att bo med folk än ensam. Nån som är intresserad av att bo ihop/minikollektiv? Jag är definitivt på!

- Börja jobba. Check! Träffade som sagt min nya chef idag (efter att jag först åkt till fel sjukhus och irrat runt och därmed kom en halvtimme försent... Bra jobbat!) och har fått schema för sommaren. Jag börjar inskolning på SöS Akuten (inte St Göran...) på lördag, jobbar in i juni och sen från juli till skolstarten i september. Och däremellan har jag lovat bort mig till Sundsvall, så det blir inte många lediga timmar i sommar inte. Men det ska bli kul, det är nått jag brinner för och det håller tankarna borta på annat håll. Jag skulle aldrig klara av en vardag utan innehåll just nu.

- Fixa skola. Se till att jag faktiskt får en studieplats nu till hösten, även om det inte känns som en katastrof om så inte skulle bli fallet...

- Ta tag i relationer. Svårast, jobbigast, minst motiverande... Den frihetskänsla jag haft under tiden borta är svår att göra sig av med. Att bara ha sig själv att tänka på. Äta när man är hungrig, sova när man är trött, göra det som faller en in hela tiden. Bara jag. Jag. Jag. En form av egoism, visst, men jag skulle framförallt kalla det Frihet. Egocentrisk frihet och totalt oberoende... Och bara tanken på att släppa detta får mig att kvävas... Det borde dock gå över, jag vet bara inte hur lång tid det kommer att ta...

Nu ska jag sova. På soffan. Mamma och pappa håller på att renoverar duschrummet bredvid mitt rum (läs: TV-rummet), så allt är klätt i skyddsöverdrag. Vardagsrumsoffan står dock till mitt förfogande, och jag är ju inte så kräsen...

Imorgon ska jag leka med Frida igen och träffa Tyson!!!! Älskade katten min, det ska bli härligt!

Nu ska jag vara nostalgisk och lägga upp ALLA mina resedagboksinlägg här i ocensurerad version. Bara för att...
Varning! Längden är som en mindre roman...

---

2008-01-16 14:58 Mexico City, Mexiko - Paa andra sidan vaerldskartan...

Saaaaaaa. Aentligen paa vaeg!! Igaar laemnade vi Stockholm efter en minst sagt kaotisk incheckning daer de inte ville laata oss kliva paa planet innan vi kunde presentera en biljett foer resa ut ur Mexico - vilket vi ju planerat att goera med buss och saaledes skaffa biljett paa plats. Suck. Men, men, motgaangar aer till foer att oevervinnas, saa vi fick koepa en fejk-biljett som vi nu foerhoppningsvis kan faa tillbaka alla pengar foer...

9h flyg till Newark, NY, fick vaara fingeravtryck registrerade och bild tagen, saa all kriminell aktivitet i USA kan nu gloemmas... Hade sen 5 haerliga timmar att foerdriva paa flygplatsen... Allmaent stirriga och helt ofoerstaaende vad vi egentligen hoell paa med. Det tar ett tag innan vidden av vad vi nu paaboerjet verkligen sjunker in. Hursomhelst saa powerwalkade vi flygplatsen, spelade kort, drack, kaffe, laeste alla tiningar vi faat av Nickeoch Magda, mm, innan planet aentligen gick.

Vid 22.15 lokal tid landade vi sen i Mexico City! Resan gick allt som allt bra, vi sov nog 80% av tiden saa lite soemn som det blev kvaellen innan avfaerd... Ringde Hostlet och blev informerade om att en groen nissan skulle plocka upp oss inom 20 min.

Kom fram aa checkade in vid 12 och ramlade raett snabbt i saeng. Dagens plan aer att fixa bussbiljetter och saelja flygbiljetter och kanske hinna med en del sightseeing. Foerhoppningsvis aer vi paa vaeg igen imorron!

Puss och kram till er alla!

---

2008-01-17 22:37 Mexico City, Mexiko - Piramides aa massa djur

Snart slut paa vaara ca 36h i Mexico och en bussfaerd paa 17h till graensen Mexiko-Guatemala vaentar.

Mexico city har varit intensivt. Efter en underhaallande T-baneresa med saekert 5 byten av taag och X antal mexikanare som roat lyssnade paa vaart svensk-spanska spraak, saa hittade vi bussen som tog oss till los Piramides i Teotihuacan (som det tog ca ett halvt dygn innan vi kunde uttala och komma ihaag...). Sprang runt paa solpyramiden, kaekade noetter paa maanpyramiden, kollade paa vaeggmaalningar aa undvek foersaeljare paa Doedens vaeg, Avenida de la muerte (typ). Aakte tillbaka och irrade paa byn ett tag, kollade paa mexikanska boegar och hamnade naestan i naatt slags pride-taag. Letade frenetiskt efter frimaerken och en bar med vin och utan invaanare, och hamnade saasmaaningom mitt oever gatan fraan vaart hostel paa varsin plaststol och mexikansk oel i handen. Mmmm... Sen var vi uppe aenda till saekert kl tio daa vi stoep i saeng av jetlag och intryckssjuka.

Dagen daa... Letade oss fram foer att faa tillbaka pengarna foer vaara fejkflygbiljetter, och lyckades. Dra paa trissor. 4000 kr rikare firade vi med att gaa paa gratis-zoo och se vartendaste j**la djur som satt sin tass, kloev, paddel, hov eller vad f*n de nu har paa jorden. Riktigt kul. Kaekade tacos aa quesadillas i aekta mexikansk stil och aegnade sen ytterligare naan timma aat att leta frimaerken, men utan framgaang.

Nu vaentar alltsaa en laaaaaang resa med buss, och foerhoppningsvis lyckas vi lura oss oever graensen imorron och hitta till "vaar" familj i Antigua, Guatemala.

Paa aaterseende gott folk!
Puss och kram fraan Frida aa Carro

---

2008-01-19 18:47 Antigua, Guatemala - En lang bussresa senare...

Nu aer vi i Antigua efter en minst sagt laang resa igaar. 32h drygt doerr till doerr. Vi laemnade Mexico City 17.30 och aakte buss 17h ner till Tapachula. Foervaanadsvaert smidigt. Kaekade vaar medhavda matsaeck och taenkte att vi kunde skaffa mer mat i Tapachula. Eller hur... Naer vi kom fram 10.15 blev det aningens stressigare, vi luskade snabbt ut av ett aeldre amerikanskt par att bussen till Guatemala skulle gaa kl 10, dvs redan foersenat. Frida vaktade bagaget aa jag gav mig ut paa biljettjakt. Hittade en kvinna som saalde biljetter och lyckades goera mig foerstaadd paa hjaelplig spanska, men hon tog saaklart inte kort utan skickade mig till naermaste bankomat. Kutade tvaa kvarter, tog ut pengar och sprang tillbaka. Moets paa biljettkontoret av en man och en kvinna som puttar mig i riktning mot bussen och saeger aat mig att skynda mig dit. Plockar upp Frida i vaenthallen och rusar ut med all packning daer biljettfoersaeljerksan staar och vinkar ivrigt och haaller kvar bussen aat oss. Betalar och hoppar ombord, haerligt svettiga och utan mat .

Naesta paers kom bara naagra minuter senare naer det var graenskontroll. Vi blev haenvisade in paa passkontoret foer staemplar och naer vi kommer ut aer bussen borta och vi omringas av ett 20-tal mexikaner som vill visa vaegen, vaexla pengar, titta paa vaara pass, mm... Hmm... Vi boerjar i alla fall gaa dit de pekar, mot graensen och luras att vaexla in lite pengar till roevarkurs. Kommer oever paa Guatemalas sida och fortsaetter gaa utan en tillstymmelse till buss. Gassande sol och fler ivriga vaexlare och allt de nu vill. Letar vidare och hittar tillslut bussen som staar undangoemd i ett litet hus, kliver paa och aaker.

Bussen var en riktigt lyxig en i alla fall, med halvliggbara saeten och lite servering, samt den foervarnade iskalla ACn, saa vaara jackor kom vael till pass.

Framme i Guatemala City blir vi avskraeckta fraan att ta bussen till Antigua den tiden paa dygnet, saa det blev slutligen en taxi med los americanos foer i stort sett inga pengar alls. Kommer fram runt 19 och ringer Ana som vi ska bo hos. Hon blir naagot paff, daa vi aer tvaa dagar tidiga, men aer jaettetrevlig och moeter oss och visar oss hem till dem med Tuctuc.

Familjen verkar jaettemysig. Ana och Danny heter paret, och deras tvaa barn, Alejandra och Marcos. Sen bor tre till spraakhungrande ungdomar daer, tvaa svenskar (Hampus och Robert) och en amerikanska (Lisa). Vi fick mat (helt utsvultna efter bara en macka och tre paket Halls-tabletter paa hela dan) och eget rum med badrum och ramlade snabbt i saeng.

Spanskalektionerna boerjar paa riktigt paa maandag, men redan nu omgivs vi av spraaket och Ana och Danny maerks att de aer vana vid att undervisa. De snackar bara spanska med oss, men jag tycker det aer foervaanadsvaert laett att foerstaa. Att prata sjaelv gaar dock uselt aen saa laenge, men det kommer nog.

Vaara mobiler verkar funka daaligt haer, saa vi hoer av oss via internet om naagra dagar igen. Hoppas allt aer bra hemma, stor kram och en bunt pussar fraan ett varmt Antigua!

---

2008-01-24 01:17 Antigua, Guatemala - Spanskaplugg och div aktiviteter

Dagarna i Antigua kantas av spanskaplugg hela foermiddan och diverse andra aktiviteter paa eftermiddagarna. Vaeckning av "Rise and shine..." kl 7:10. Frukost i olika varianter. Privatlektion i 4h daer skallen faar jobba ordentligt med alla spanska verb i olika person- och tidsformer i olika konstellationer och konversationer. Laerorikt och anstraengande, och frustrerande att inte komma ihaag allt direkt. 12.00 Slut. Och efter hemlagad lunch aer vi lediga att goera vad vi vill.

Hittills: Promenad upp till utsiktskulle under spaning efter raanare. Vael daeruppe hittade vi en egen polis (dock blaaklaedd, och inte groen som enligt guideboken var de man kunde lita paa), tog vy-kort och foerbannande turistbussen som anlaende fem minuter efter oss och foerstoerde vaart lugn.

Har varit ute och sprungit en eftermiddag, under uppsikt oever raanare saaklart, men raakade bara ut foer en MC-ist som i farten klaemde mig paa baken. Blev asfoerbannad!

Blivit mycket strosande paa marknaden, daer koepdjaevulen suger tag i en och vi faar haalla emot allt vad vi kan. Allt aer ju naestan gratis (och vaeger ju ingenting, tar ingen plats och vi har ju raad...?).

Ramlade haeromdan in paa ett gym paa vaegen hem och kunde sjaelvklart inte motstaa lusten att koepa traeningskort foer veckorna haer. Sagt och gjort. Har tillbringat naagra timmar under vikter, paa aerobics (som jag snubblade mig halvt igenom), kickboxing... Underbart!

Fick dessutom foerfraagan av Danny i huset en dag naer jag lullade runt i mina basketshorts (foer ovanlighetens skull), om jag spelade basket. Saa en eftermiddag drog vi hela huset till en basketplan och spelade naan timme. Vi utklassade bojsen, saa vi faar vael se om de vill ha revansch.

Har bara varit ute en kvaell, och provade daa mojitos och margeritas foer mindre aen 25 spaenn styck. Stan kaenns trygg paa kvaellarna, men vi har blivit raadda att ta tuctuc naer vi ska hem. Vi brukar dock lubba (under uppsikt oever ev raanare) hela vaegen, och det gaar lika bra det.

Igaar gav vi oss av paa utflykt! Vulkanen Pacaya skulle bestigas av oss och X andra utlaenningar. Efter en timmes bussfaerd i haarnaalskurvor och 90-gradig (jo, jag lovar) lutning var det dags att boerja promenera. Vi leddes av tvaa guider, vilka inpraentade gruppens namn (Barca) det foersta de gjorde (varfoer foerstod vi naer vi skulle ner samtidigt som 6 andra grupper om 20-30 pers som irrade runt). En och en halvtimmes promenad i uppfoersbacke med mig och Frida i taeten, sjungades vaar nya kampsaang "Fortsaett simma, fortsaett simma" (a la Doris fraan hitta Nemo) och haermandes guidens rop: "Barcos, aqui!" med tillaeggen: Barcos locos suecas locas (och alla andra favoritord vi laert oss paa spanska, saa som "mi piro, vampiro"), vilket giuden snabbt tog till sig resterande klaettring. Allt samtidigt som vi var ytterst uppmaerksam paa ev raanare bland buskarna...

Naturen daer var helt fantastisk! Det aer naagot saerskilt med hoega hoejder och eftermiddagsljus. Efter naan timme kom vi upp paa en plataa daer vulkanen tornade upp sig framfoer oss, omgiven av svart stelnad lava, blandad med gloedande stenar och aanga fraan marken och ur kratern. Fortsatte uppaat, och ut paa lavan daer temperaturskillnaden var paataglig. Naagra hade varit smarta nog att ta med marsmellows som grillades, men vi fick noeja oss med att bli svedda sjaelva...

Efter en halvtimmes skuttande paa gloedande kol och fotograferande boerjade det bli riktigt moerkt och vi bevittnade en fantastisk solnedgaang. Paa nervaegen fick vi sen anvaendning av vaara pannlampor (Martin; laes DIODlampor, lyser minst 100 000 timmar) foer att haalla koll paa alla stenar, och inte minst, RAANARE som vi var oevertygade goemde sig i buskarna (och daerfoer foersoekte vi visa oss extra biffiga hela vaegen ner). En laang bussfaerd hem och vi ramlade uttroettade i saeng.

Nu vaentar naan timme paa gymmet, och sen troligen en andra utgaangskvaell. Och imorgon ska vi aaka bort oever helgen till en sjoe i naerheten. Semester i semestern. Telefonen funkar fortfarande inte. Hoer av mig efter helgen. Pussar i massor till den som vill... ;)

---

2008-01-28 04:00 Antigua, Guatemala - Utekvaell och bortamatch

Fackafaara. Tror du inte jag suttit och skrivit klart naestan hela inlaegget om helgens bravader naer all stroem paa internetcaféet gaar och allt aer hokuspokus borta. Nackdelen med ettor och nollor...

Snabb aaterberaettning daa:
Torsdagskvaellen aegnades aat spontanutgaang foer att fira att vi efter avslutad traening hade varmvatten i vaar dusch! I laengre tid aen en och en halv minut vill saega, vilket var fallet tidigare. Tack Danny. Spontana utgaangar aer ju som kaent de baesta och vi hamnade paa monoloco daer det var minst sagt doett naer vi ramlade in, och efter en titt paa klockan visade sig den bara vara nio (och inte minst halv elva som vi trodde), men aendaa. Vi gjorde oss redo att gaa vidare naer bartendrarna lovade oss gratis drinkar om vi stannade, och man aer ju saellan omoejlig. En flaska absolut vodka och en dunk tranbaersjuice staelldes framfoer oss och vi uppmanades foerse oss sjaelva, och den som avslutade sist (dvs svepte laangsammast) skulle faa en ny drink. Sagt och gjort. Taevlade mot killarna i baren, aa ja... Resten av kvaellen fortsatte paa liknande saett, och huxflux stod vi paa andra sidan bardisken och DJ:ade, tog bestaellningar och blandade allt fraan mojitos till cuba libres till det nu betydligt stoerre antalet kroggaester. En hel del dans blev det ocksaa, saavael bakom, som framfoer som paa bardisken... Vi roade oss kungligt kan man saega, och allt vi la ut paa kvaellen var de knappa 20 spaenn foer en tuc tuc hem...

Fredagmorgon maadde man vael som man foertjaenade och saellan har vael spanskalektionen varit saa laang och verben saa maanga... Vi hade dock bestaemt oss foer att resa bort oever weekenden, saa efter uthaerdad skoltid packade vi vaara dagsutflyktsvaeskor och promenerade bort till marknaden och buss-samlingsplatsen.

Letade snabbt reda paa den camioneta (eller chicken-bus) som skulle ta oss foersta biten paa vaegen mot Lago Atitlén och steg paa med loeftet att den skulle gaa snart. Snart aer dock ett relativt begrepp, och i detta fall betydde det "naer bussen aer full". "Full" visade sig ocksaa inom kort vara ett relativt begrepp daer minst tre personer med laetthet foervaentas rymmas per tvaa-saete. Och hur maanga man kan faa in i mittgaangen saetter bara fantasin stopp foer.

Efter en halvjobbig bussfaerd (kanske mest tackvare bravaderna kvaellen innan) foervaentades vi byta buss i Chimaltenango. Bussaakande aer en intressant upplevelse i detta land. Busshaallsplatser existerar i stort sett inte, och tidtabeller ska vi inte tala om. Istaellet staeller man sig paa vaegen och hoppas att just den buss som vi ska med raakar komma foerbi, och foervaanansvaert nog saa lyckas det alltid.

Kort och gott, paa en om moejligt aennu fullare buss bar det ivaeg vidare utan att vi visste hur laangt vi foervaentades aaka. Vi laerde oss ett nytt saett att maeta straeckor, tidigare har vi stoett paa straeckmaetning i hur laang tid det tar att gaa den aktuella straeckan, nu maettes den i antal quetzales det kostar att aaka buss den aktuella laengden.

Ytterligare ett byte senare rullar vi nerfoer och faar syn paa Laga Atitlán, som i guideboken beskrivs som en av vaerldens vackraste sjoear och det aer vael bara att instaemma. Kantad av berg och vulkaner ligger den klarblaaa sjoen med en omkrets av 5 mil som en spegel. Att vi anlaende naer den solen hoell paa att gaa ner oever bergstopparna och faergade allt roedrosa gjorde ju inte saken saemre...

Strosade paa stranden i byn Panajachel och njoet av skaadespelet och letade sen raett paa ett hostel foer natten. Loejliga 15Q (= ca 13kr) per person foer ett dubbelrum. Gick ut och spanade paa marknaden, kaekade italienskt till middag och drack vin foer under hundra spaenn innan vi ganska troetta ramlade i saeng.

Loerdagmorgon kl 05.36: Kuckelikuuuu! What the...?! Blev snabbt varse om att vi hade ett hoenshus till granne och en galen tupp som aelskade sin egen staemma. Suck.

Gick ut och kaekade frukost och letade sen reda paa den baat som skulle ta oss till San Pedro de la Laguna - staellet vi bestaemt oss foer att besoeka. Klev ombord med loeftet att vi skulle avgaa om femton minuter - mas o menos (konstigt nog blir det alltid mas...). Efter en halvtimme (naer baaten var full) kastades vi loss, slog oss ner i foeren och njoet av baatfaerden. Ett stopp och baatbyte innan vi slutligen hamnade i San Pedro - hippiebyn nr1 i Guate. Att vi hamnat raett raadde ingen tvekan om, har saellan sett saa maanga dreads och faergglada tygstycken till klaeder paa samma staelle.

Gick lite vilse och blev ledda paa raett spaar av en amerikan. Hittade det hostel vi sett ut i guideboken, Ti-Kaaj (25q foer oss baada) och fick tips av vaar rumsgranne (en tysk, ingen tupp...) om en vandringsstraecka foer att se lite av naturen. Gick paa upptacksfaerd i naan timme innan vi stannade paa stranden foer att bada (foersta gaangen foer resan!), sola och laesa. Avkoppling vael vaerd namnet...

Det blev sen barhaeng paa haciendan vid vattnet med gudomligt god Piña Colada, Caipirinha, Daiquiris fresa, mm i straalande solsken, kluckande vatten och solnedgaang... Kaekade thailaendskt till middag och hamnade sen paa sportsbar med varsin white russian i handen daer vi filosoferade oever livets goda.

Hemma paa hostlet insaag vi att det inte fanns filtar att tillgaa, saa vi klaedde raskt paa oss alla klaeder vi hade (dvs understaell, shorts, hoodie, tjocksockor, sarong och moessa) och la oss taett ihop. Sov som en prinsessa ;)

Vaknade (utan tupp!), kaekade cornflakes-frukost i hamnen och hoppade i baaten tillbaka till Panajachel. Aegnade dan aat krimskramsshopping innan vi letade raett paa camionetan tillbaka mot Antigua. Om bussen tidigare varit full, var denna oeverpackad och vi satt ihopklaemda som inlagda sillar i tre timmar. Fick paa detta en galen chauffoer som aelskade omkoerningar i kurvor, gaerna i uppfoersbacke daer det var heldragna linjer, och som tog genvaegar (?) paa vaerldens smalaste grusvaegar alternativt kullersten i uppfoersbackar brantare aen Hovdebacken i Aare. Tror vi aakte oever berget istaellet foer runt det...

Vael hemma (efter ett bussbyte), koepte vi oss varsin grillad majskolv paa marknaden, gick foerbi gymmet och blev smaatt upproerda daa det staengt redan 13 idag. Har nu kaekat tacos till middag och kommer nog somna relativt snart...

Blev visst ganska mycket aendaa. Baest att spara innan stroemmen foersvinner en andra gaang!
Puss och kram!! / Carro

---

2008-01-31 00:04 Antigua, Guatemala - Going to Honduras...

Saa. Har nu aegnat aatskilliga timmar aat att foersoeka laegga upp bilder haer paa resedagboken, vilket resulterade i ca 9st av mina 400 och en mycket irriterad Carro, saa jag laegger ner det projektet och haenvisar till Faceboook istaellt foer den som aer intresserad.

Tiden haer i Antigua lider mot sitt slut, och idag koepte vi biljetter till Honduras som aer naesta stopp paa vaegen. Skippar sista dagen med spanska (raett less paa att rabbla verb...) och aaker med buss 0400 imorronbitti. Bara att haalla tummarna foer att graenspasseringen gaar smidigt och att vi naar hela vaegen till La Ceiba utan att bli vare sig oeverfallen eller lurade. Blir en natt daer och sen paa soendag vidare till Utila och en mindre oe utanfoer foer naagra dagars dykkurs. Open Water foer Frida, och Advanced foer mig. Ska bli saa kul! Och det ryktas om valhajar...

Sista veckan i Antigua har varit mer eller mindre vardagsaktig. Traenat en hel del, varit ute paa photoshooting i byn, strosat paa marknaden, sett film paa cafe med storbildsskaerm, besoekt lite barer och sen Spanskaplugg. Spanskaplugg. Spanskaplugg. Har i veckan foert diskussioner om allt fraan svensk byggnadskonstruktion till Britney Spears (min laerare aer en riktig skvallerfanatiker), och vi kaenner oss nu fullfjaedrade i spraakets aedla konst, saa nu ska vi ut och praktisera paa alla frivilliga (och ofrivilliga) vi moeter. Har aeven infoerskaffat malariaprofylax infoer honduras, saa ikvaell ska vi boerja knapra klorokinfosfat. Mums...

Har foerhoppningen att det aeven i Honduras finns lika goda moejligheter till internet, saa fortsaettning foeljer fraan Karibien ;)
Tills dess: Grattis Sena paa foedelsedagen, weeeiiiiii! Och grattis Josefine i efterskott.
Och en stor och bloet puss till alla er alla!

---

2008-02-02 03:48 La Ceiba, Honduras - Framme i Honduras

Taenkte bara skriva tvaa rader eller saa, saa alla oroliga sjaelar daerhemma som varnat oss foer det ena och det andra med Honduras, vet att vi aer okej.

Plockades upp 0400 imorse och satt ca 5 timmar ihopklaemda i en minibuss gjord foer pygmeer (dvs guatemalaborna) innan graensen. Problemfri inpassering till Honduras, foerutom en mindre detalj som avsaknad av inpasseringsstaempel till Guatemala, vilket vi saaklart var tvungna att betala lite extra foer. Bytte buss till la buss lyxoso fullos av los americanos gordos och aakte ytterligare 8h till La Ceiba daer vi nu aer, har tagit in paa Holland-aegt hostel paa stranden och njuter av den efterlaengtade vaerma kvaellen.

Ska knoppa nu. Imorron aaker vi till dykoen! Puss och hej!

---

2008-02-06 22:00 Utila, Honduras - Utila, dykning och paradiset

Vi har varit i Paradiset! Tog faerjan fraan La Ceiba till Utila, och soekte oss omgaande till Captain Morgans dykskola som vi sett ut innan. De hoell sina kurser paa en liten oe utanfoer Utila, saa vi fick hajka med en av lokalborna i motorbaat ut till Pigeon Cay. Tvaa smaa pyttesmaa oear (fem minuter till fots tvaers oever) som sitter ihop med en traebro, utan vaegar, bilar, telefoner eller internet, dock desto mer turkost vatten, pelikaner, sol och mañana, mañana...

Bodde paa hotel Kayla som drevs av dykskolan, fick eget rum, eget badrum (lyx) mycket enkelt, men laag fantastiskt precis vid vattenkanten med litet rev utanfoer.

Dagarna boerjade tidigt, runt halv sju, med frukost i lokala affaeren, sen ihopplockning av dykgrejer och ut med dykbaaten som kom runt halv aatta. Dykning paa foermiddan foer mig, Frida foeljde med och snorklade ett par av dagarna. Efter lunch blev det mycket sol, laesning, snorkling och lite kajakpaddling. Allt mer eller mindre i havets tecken.

Traeffade ett trevligt norskt par som vi haengde med stoerre delen av tiden, kaekade ihop, saag film efter moerkrets inbrott eller laag ute under och njoet av den fantastiska stjaernhimlen.

Dykningen daa... Gjorde foersta dan ett refreshment dive, och sen boerjade advanced open water kursen i 2 dagar. Ensam med instruktoeren, Steve fraan Aussie och Sarah fraan England. Gick snabbt att komma ihaag hur man gjorde, och sen rasade det paa med djupdykning (30m), navigationsdyk, vrakdyk, buoyancytraening och fiskidentifiering. Sista dan hade jag tvaa fria dyk, fick daa dyka med originalet Phil fraan Belgien/Holland (?) som dykbuddy. Underlig filisofistuderande spelevink som for omkring som en galning fram och tillbaka och upp och ner under vattnet, vilket resulterade i att han hade slut paa luft naer jag hade mer aen halva tanken kvar. Men i oevrigt var det riktigt bra dykning, laeckra rev och massa fiskar (taenker inte gaa in paa vilka), traeffade en skoeldpadda, humrar, mm. Vill mera!

Saa efter fyra dagar i paradiset bar det vidare av mot nya aeventyr - tror jag faar ta det i ett separat inlaegg...

---

2008-02-08 23:40 Granada, Nicaragua - En laang resa senare...

Aer nu i Nicaragua, efter en minst sagt hektisk tripp hit...

Laemnade Utila i onsdags eftermiddag med baaten in till La Ceiba. En taxiresa senare satt vi paa lokalbussen mot San Pedro Sula - en stad vi blivit varnade foer innan som raett otaeck. Kom fram kaende oss dock raett lugna, tog en taxi till ett hostel vi sett ut innan, gick ut en svaeng aa kaekade och la oss.

Morronen daerpaa gick bussen kl 9 till Tegocigualpa, huvudstaden i Honduras, med om moejligen fler hemska historier aen SPS. Aakte lokalbuss som vanligt (staendiga temat paa vaara bussfaerder - ingen annan turist saa laangt oegat naar), och maerkte efter halva resan och ett matstopp att fridas kamera var borta... Mindre kul, men vad ska man goera...

Framme i Tego blev vi poliseskorterade de 5 metrarna mellan bussen och vaentande taxi. Lite olustigt. Aakte till det bussbolag vi taenkt oss foer vidare tur mot Nica (foer en gaangs skull ett turistbolag), men det var staengt, saa chaffoeren slaeppte av oss paa en liten station i utkanten fullt av moccarillos (vaar egna benaemning paa latinosar med speciellt utseende). Hamnade paa en chickenbuss med all packning i knaet (bentraening!), packad med folk i tre timmar mot El Paraiso naera graensen. Men det gick det aa.

Blev avslaeppta paa en grusparkering ute i ingenstans, aa lyckades efter en stunds vaentande haffa en taxi som koerde oss till graensen. Nu hade det hunnit bli moerkt... Vi kom fram till graensen och taxichaffisen laemnade av oss paa Hondurassidan. Vad goera annat aen att boerja knata... Oever graensen in i Nicaragua i moerkret, faar vaara staemplar och engagerar sen minst fem moccarillos i jakten paa vidare transport till naermaste by. Efter att naestan blivit slaengda paa flaket till en jeep, dyker det dock upp en taxi som koer oss till Ocotal och ett underligt litet hostel daer vi stannar foer natten.

Imorse fortsatte daa faerden kl 5 med naesta lokalbuss (fortfarande inte en turist i sikte sen vi laemnade La Ceiba) till Managua, huvudstan. Blev uppraggade av taxichauffoerer fraan hoeger och vaenster foer att aaka till naesta busstation paa andra sidan stan foer att ta oss vidare. Naar fram saa smaaningom och blir uppslaengda paa naesta kycklingbuss foer en timmes faerd dit daer vi befinner oss nu, Granada.

Summa: 2 hostel. 1 baattur. 6 taxiresor. 5 bussar. -1 kamera. 100-tal moccarillos...

Pust. En minst sagt hektisk resa, men nu aer vi framme och den haer byn aer jaettecharmig. Bor paa riktigt hostel i sovsal med backpackerstaemning och billiga drinkar, saa det aer raett soft. Blir haer naan dag och sen faar vi se...

Nu aer det koe till internetet, saa jag maaste sluta. Hoppas allt aer bra hemma, Grattis Johanna paa foedelsedagen och en STOR kram till er alla!

---

2008-02-14 18:52 Tamarindo, Costa Rica - Nicaragua och boerjan paa Costa Rica

Dags foer lite updates:
Vi stannade i Granada i Nicaragua bara foer en natt, bodde paa vaart egentligen foersta riktiga backpackerstaelle i sovsal, vilket var riktigt trevligt. Trevlig staemning, mycket folk, haengmattor, bar osv. Gjorde stan, aat gott och besoekte lokala polisstationen - vilket var en upplevelse i sig. Allt vi ville var bara att ha ett intyg paa att kameran blivit stulen, men det aer inte saa "bara...

Foersta svaarigheten var att hitta dit, inte ens polismannen vi fraagade visste adressen och bara ca varannan gata hade gatunamn. Vael framme fick vi traeffa konstapel Maria (endast spansktalande) som boerjade fraaga ut oss om ALLT vi gjort sen vi vaknade den dan kameran blev stulen; var vi sovit, hur vi tog oss till bussen, vilken buss vi aakt, vilken faerg bussen hade, hur myckte den kostade, hur chauffoeren saag ut, hur mycket folk som var paa, hur och var vi suttit, hur maanga haallplatser den stannat paa, och inte minst - vad vi gjort EFTER bussresan (dvs efter vi upptaeckt att kameran var borta), hur vi bodde nu, hur vi tagit oss till polisstationen, klockslag, detaljer, osv...

Sen kom naesta svaarighet daa polischefen (som tydligen var tvungen att skriva under) inte var daer, vi fick aaterkomma paa eftermiddan, vilket vi gjorde, men daa vi kom tillbaka saa vaegrade han staempla papperet om vi inte uppvisade ett kvitto paa kameran. Som finns i Sverige. Suck. Vi foersoekte faa papperet utan underskrift, men nej. Foersoekte daa deskret muta honom (har hoert att det aer saa det fungerar...), men nej. Foereslog daa att de kunde slaenga pappret och gloemma allt, saa vi kunde ta det, men nej. Efter mycket om och men gick Maria igenom vaar historia IGEN, och skrev ner den IGEN (foer hand saaklart...) och sen paa naatt vaenster saa var det tydligen inga problem alls laengre. Allt som allt upptog vi alltsaa en person i ca 2 timmar foer naatt saa banalt. Slutar aldrig foerundras oever ineffektiviteten haerborta...

Dagen daerpaa aakte vi vidare till oen Ometepe som ligger i Lago Nicaragua. Den mest oeverfulla bussen hittills till Rivas och sen oever sjoen med en om moejligt aennu fullare gammal fiskeskuta som tog in vatten och kaendes som den skulle sjunka i de stora vaagorna...

Oen aer helt fantastiskt vacker och bestaar av tvaa vulkaner (daer den ena hade ett utbrott foerra aaret), otroligt groent och med de - enligt guideboken - snaellaste maenniskorna i landet tack vare att kriget aldrig hittat hit. Vaegarna kantades av saavael barn som kor som grisar som haestar och cowboys var ett vanligt inslag paa de bitvis asfalterade vaegarna.

Vi fann en taxi och aakte till oens andra aende. Det hostel vi planerat att bo paa var staengt, saa vi hamnade paa Hacienda Merida istaellt. Suuupermysigt staelle! Alldeles vid sjoen med en stor badbrygga och den mest fantastiska solnedgaangen precis naer vi kom fram. Stor uteverande med haengmattor och traebord, och lagom flummig maenniskor. Ett riktigt naturiststaelle som rynkade paa naesan aat plastflaskor och serverade vaerldens godaste middags- och frukostbuffe (med groet!) foer inga pengar alls. Enda nackdelen var att de inte hade vin...

Sov under myggnaet i en dragig sovsal daer vinden tjoet lika mycket som hundarna och hoensen utanfoer. Tur det finns mp3er... Men raett skoent med "aekta" flaektar i vaermen.

Efter ett morgondopp hyrde vi varsin haest (namn: Camino och Sheila) foer att rida till San Ramons vattenfall, en tur paa dryga 4h fram och tillbaka. Haestarna (eller ponnierna snarare) var seniga som gamla fiskegubbar och uthaalliga som kameler. De pinnade paa oever stock och sten laengs en vacker ridvaeg laengs vattnet och sen uppaat, uppaat, uppaat laengs vulkanen innan vi fick stitta av och gaa de sista 500 metrarna. Kom fram till ett 50m (?) hoegt strilande vattenfall, slaengde av oss klaederna och njoet av att skoelja av smuts och svett i det kalla vattnet. Passade sjaelvklart paa att ta nakenbilder ;)

Bestaemde oss naesta dag foer att resa vidare mot Costa Rica och efterlaengtad surfstad. Efter lokalbuss fraan hostlet, fiskebaat oever sjoen och taxi tillsammans med tvaa svenska bufflar naadde vi graensen. Den segaste graensoevergaangen hittills med koe paa runt en timme foer att faa staempel... Men, men...

Hamnade i ny taxi till Liberia och bytte till lokalbuss. Fick sitta med vaeskorna i knaet och paa trasiga saeten i annars oeverfull buss. Vi trodde det skulle ta runt en timme, men tvaa timmar senare sitter vi fortfarande och skumpar runt, med skillnaden att solen hunnit gaa ner. Engagerar diverse moccarillos i vaar frustration oever att aldrig naa fram, saa de sitter taalmodigt och raeknar ner aat oss (foersaekrar oss om att det bara aer fem minuter kvar, saekert 10 gaanger...).

Slutligen naar vi daa Tamarindo daer vi befinner oss nu. Ett av Costa Ricas surfmeckor, detta kanske det mest nyboerjarvaenliga och turistattraherande. Dock inte saa mycket turister som vi foervaentat oss, man ser mest surfare paa gatorna och stranden aer saa pass stor att den naestan aer folktom.

Vi signade upp foer vaar foersta surflektion foersta dan och spenderade tvaa timmar i vaagorna med varsin longboard och instruktoer. Det gick oever foervaentan och jag lyckades till och med staa paa min foersta vaag, jaej! Paddlade och stod och ramlade och aakte paa stora och smaa vaagor, allteftersom solen sjoenk laegre och laegre i horisonten... Med ett stort smil oever hela ansiktet och alldels troetta i kroppen laemnade vi tillbaka braedorna och handlade mat och vin och gick "hem".

Vi bor paa ett raett primitivt hostel naera stranden, har vaar egna lilla stuga med uteplats och lagar foer foersta gaangen mat sjaelva - dvs konserver och makaroner. Har aeven en huskatt som bor paa vaar utesoffa, och som vi doept till Mongolito.

Igaar hyrde vi braedor sjaelva och kaempade med vaagor och stroemmar naagra timmar, men har i oevrigt varit raett lata. Legat paa stranden, badat, laest och suttit paa barer och druckit longdrinks. Nu blir vi haer en vecka innan flyget gaar till Ecuador naesta onsdag. En vecka paa oss att bli surfstjaernor, det ska vael gaa vaegen?

Saa, glad alla hjaertans dag till er alla, och en stor puss och kram!! / carro

---

2008-02-17 04:31 Tamarindo, Costa Rica - Surfing, sol, strand...

Grattis Carro paa namnsdan!! Lite tunt med gratulationer i aar, men Frida kom i alla fall ihaag min naestan riktiga (men enda...) namnsdag idag - Sandra. Tack!

En vecka har gaatt haer i Tamarindo och vi har varit ofoertjaent (?) slappa, men tragglat paa desto mer paa surfbraedorna saa gaatt som varje dag. Jag tror jag har svalt om inte hela saa aatminstone halva stilla havet, samt samlat sand som raecker till X antal sandlaador i allt fraan haar, klaeder, vaeskor, skor... Men oj vad kul det aer!!!!

Hade lektion foersta dan paa bebisbraedor stora som atlant-aangare, men riktigt bra i och med att man laerde sig staa hyfsat i alla fall och fick kaenna paa hur det skulle vara. Dan daerpaa hyrde vi daa egna braedor, fortfarande longboards, men kaxigheten fraan dan innan foersvann ganska snabbt daa dessa visade sig vara betydligt vingligare. Kaempade paa naagra timmar, och lyckades vael staa naangaang ibland.

Morgonen daerefter var vi ute och sprang (jo, det aer sant) paa stranden och jag moette daa Ruby, Costarican som av naan outgrundlig anledning hemskt gaerna vill ge oss surflektioner... Sagt och gjort, vi hyrde braedor paa eftermiddan (aennu mindre) och kaempade paa, gick inte lysnade, men fick naagra bra tips i alla fall att taenka paa infoer kommande dagar.

Sen, efter maanga timmars tragglande, ramlande, kravlande i vattnet har jag daa idag, stolt till tusen, aentligen fattat vad det handlar om. Raett vad det var saa bara lossnade det - kaenslan jag vaentat paa alla dessa timmar - och jag surfade! Lyckades staa paa vaag efter vaag, vilket inte aer saa svaart bara man kommer upp raett, men helt underbart. Bara lite surt att det aer sista dan...

Frida har varit lite risig i magen naagra dagar, saa hon har inte kunnat delta i lika stor utstraeckning, men kaempat paa bra aendaa och aer nog lika noejd som jag.

Naer vi inte surfat daa... Ja, vi har ju bott raett spartanskt och jag har agerat baade spindermoerdare och grodutjagare daa Frida inte alltid aelskar dessa djur. Hon draenkte dock en skorpion (eller vad som saag ut som en) i duschen alldeles sjaelv. Stolt!

Vi har lagat fantastiska gourmetmiddagar med nudlar eller makaroner och saekert 5 olika sorters konservburkar och groensaker som vi avnjutit paa vaar egen veranda med naagra glas vin och egeninhandlat doftljus - alla hjaertans dag till aera.

Har utoever detta varit och bevittnat flertalet solnedgaangar, utnyttjat happy hour och ladies night barerna, faatt otaliga erbjudanden om att roeka graes och varit ute och kaekat sushi en kvaell (mmmmmmm!). Mest har vi ju varit med varandra, men aeven traeffat ett par trevliga amerikaner, en kanadensisk tjej och sen blivit mer eller mindre foerfoeljd av ovan naemda Costarican.

Aer lite less paa att ligga stilla hela dan och lapa sol, aeven om jag ploejt 7 boecker hittills paa resan. Blir laett rastloes, saa igaar fick vaar kreativa sida en skoen uppfraschning och vi aegnade 3 h aat att bygga Tamarindos mest serioesa sandslott. Med mur, vallgrav, tinnar och torn fulldekorerade med snaeckor och som vi doepte till Castillo de Suecia. Det stod kvar saekert en timme...

Idag tog vi en baattur paa floden/traesket haer och hade noejet att se naagra howler monkeys och en cocodrilo. Plus en bunt faaglar vars namn gick in genom ena oerat och ut genom andra... Imorron aer daa planen att aaka till Santa Elena, goera en djungeltur paa tisdan och sen aaka till flygplatsen foer att flyga vidare tidigt paa onsdag morgon.

Sydamerika - here we come!! (ooo, ja, ska goera ett foersoek att laegga upp bilder igen - haer eller facebook...)
Pussar och kramar till alla er hemma!!

---

2008-02-20 03:28 Heredia, Costa Rica - Liftning, varma kaellor och slutet paa costa rica

Slutet i Costa Rica:
Bestaemde oss foer att laemna Tamarindo den 18 feb, packade och gjorde lite aerenden och insaag sen att det var tvaa timmar till naesta buss, saa vi bestaemde oss foer att goera premiaer som liftare. Idealisk tillfaelle daa det bara gaar en vaeg ut ur stan. Och lifta maaste man ju prova naangaang under resan.

Sagt och gjort, vi staellde oss med vaara vaeskor vid vaegkanten och tummen upp. En bil, tvaa bilar, tre bilar... Det droejde saekert till typ bil 15 innan vi fick napp, men vilket napp sen! En vaersting Jeep stannade med Hernando (?) vid ratten. HAn sa sig vara chef oever hotellbyggnationerna, men vi aer oevertygad om att han egentligen var maffiaboss. Tjocka guldkedjor runt handleden, enorm guldring och som sagt vaerstingbil. Maffiaboss eller ej, saa var han jaettetrevlig och spelade spansk popmusik paa hoegsta volym i en halvtimme innan han slaeppte av oss i naesta by.

Ut till vaegkanten igen, och efter saekert 2,5 minuter koer en minibuss upp vid sidan med fem amerikanska grabbar och undrar var vi ska. Naer det visar sig att vi taenkt aaka aat helt motsatt haall, oevertalar de oss att det gaar minst lika fort aat deras haall via motorvaegen, och att de slaepper av oss i naerheten av vaar destination; Santa Elena. Inte saa svaaroevertalade kravlar vi in laengst bak i bussen och inser snabbt vilket skoent gaeng vi hamnat med; det aer piloten Austin, elektroingenjoeren Martin, lokfoeraren Jeff, maeklaren Ryan och vatteningenjoeren Aron. Alla i 30-aarsaaldern fraan Seattle nere paa surf- och partysemester.

Lyssnar paa skoen musik och snackar med grabbarna och lyckas ha saa trevligt, att daa det aer dags foer oss att hoppa av foer naesta lift, har vi blivit oevertalad att vaenta med vaar tur tills imorron, och haenga paa dem istaellet till Arenal och de varma kaellorna.

Aakte saa vidare laengs en vacker vaeg vid Lago Arenal, och det droejer inte laenge innan det bjuds paa nicaraguansk rom och 20-gradigt roedvin i baksaetet. Faerden gaar via branta gator med haarnaalssvaengar, daer vi bl a traeffade paa familjen Possum (eller naatt graevlingsliknande djur i alla fall) och roades av att mata dem fraan bilen. Rullar foerbi vulkanen och mot byn la Fortuna daer det ska finnas hyfsat billigt boende.

Checkar in paa hostlet och gaar och kaekar, och haer uppfylls en av alla foerdomar om amerikaner, eller raettare sagt tvaa av dem. Guuuud vad de aat! Fick knappt in ena matraetten foerraen naesta bestaelldes, gaffeln hann inte laemna munnen innan den skyfflade in igen, osv. Plus att det var snack om mat mat mat HELA tiden...

Begav oss sen till Baldi Hot Springs, en badanlaeggning med runt 25 varma pooler i olika temperaturer, vattenfall, jacuzzis, rutschbanor, etc. Underbart i det i inlandet ganska kalla Costa Rica. Haer fick vi daa bevis foer en del snack i bilen innan, naemligen att alla grabbar gemensamt inhandlat speedos, vilka de ogenerat spatserade omkring i och posade glatt framfoer kameran som foeljde med (dock inte vaaran). Syftet uppfylldes raett omgaande, naemligen uppmaerksamhet. Fraan saavael tjejgaeng som skrek glatt (eller foerfaerat?) till homofobiska maen som snabbt bytte pool naer vi plaskade dit.

Kvaellen gick snabbt med bad, bad, bad och insmugglade drinkar och cigarrer i poolerna, ananas i poolbarerna rutschbaneutmaning och bestigning av en mayaruin vi hittade undangoemd i den staengda bakre delen av anlaeggningen - 70-gradig vattenfall och en laeskigt hal stentrappa de dryga 15 metrarna upp. Efter badet var det saaklart dags foer second dinner innan sovdags.

Dag 2:
Efter att ha aendrat VAARA planer dan innan, lyckades vi nu med det inte alltfoer svaara konststycket att oevertala grabbarna om att haenga med paa det vi hade planerat att goera innan vi hamnade i en amerikans surfbuss, naemligen en Canopy Tour, vilket innebaer att man faerdas genom djungeln hoegt uppe bland traeden i linbanor som man haenger i i sele.

Vi signade upp foer en tur och koerdes till basen av vulkanen. Blev utrustade med selar och krokar, laederhandskar och hjaelm och uppkoerda paa flaket med en 4WD laangt in i djungeln i oesregn. Boerjade fundera om det verkligen varit en saa smart ide naer vi satt daer genombloeta och frusna, men saa snart vi var uppe och susade fram mellan traeden gloemdes regnet bort. Hur kul som helst! Banorna var mellan 15-430 meter laanga med olika hoejdskillnader och daermed olika fart. I mitten fanns dessutom Tarzan Swing, en lian man hookades fast i och svingades ner i en 20 meters svaengradie. Apkul ;) Genombloeta bytte vi om och fick se film och bilder fraan aeventyret - vilken Martin koepte och lovade kopiera aat oss, saa foerhoppningsvis kommer det med posten.

Efter djungelturen (och matstopp saaklart) var det egentligen dags foer oss att saega hejdaa och ta oss till flygplatsen daer vi planerat att spendera natten. Men foer jag vet inte vilken gaang i ordningen slog oedet till naer det visade sig att Aron, Jeff och Ryan skulle flyga naestan exakt samma tid som vi dan daerpaa. Saa efter att vi beraettat om vaara taenkta nattplaner, broet foerskraeckta utrop ut och vi foerbjoeds sova paa flygplatsen. Saa det blidde inte baettre aen att vi haengde paa dem. Igen.

Det visade sig att Martins mamma var costarican och att de hade ett stort laegenhetskomplex alldeles i naerheten av flygplatsen daer alla skulle sova, saa efter ett par timmars koerning aer vi framme hos Señora Luzy och stoevlar in. Hon naagot foervaanad oever tilloekningen, men aer jaettegullig och fixar snabbt ett eget rum aat oss och laatsas som ingenting.

Vi gaar ut och kaekar kinamat, och fortsaetter sen med en barrunda paa Heredias barer. Ganska maanga utlaenningar daa det aer en studentstad, med otroligt billiga drinkar, saa jag vet inte hur maanga vi slutade paa... Kul var det i alla fall, aeven om det bara blev tvaa timmars soemn innan det var dags att kliva upp foer att laemna igen hyrbussen och hinna med flyget...

Tar Ecuador - daer vi nu befinner oss - i ett annat inlaegg.
Puss och kram till alla!!

---

2008-02-23 02:55 Latacunga, Ecuador - Quitosightseeing och Cotopaxi nationalpark

Nu aer vi alltsaa i Ecuador. Efter att i onsdags foerst faatt nyheten om att vaart flyg till Panama tidigarelagts 2h och sen att vaart anslutande flyg till Quito staellts in, lyckades den trevliga incheckningsmannen faa med oss paa direktflyg istaellet San José-Quito istaellet. Lyx.

Kom fram till Quito halv tvaa lokal tid (nu sex timmars tidsskillnad), haffade en taxi till vaart foerutsedda hostel och fullkomligt stoep i saeng saa fort vi kom innanfoer doerren. Sov tvaa timmar. Kaekade middag och somnade igen.

Dag 1:
Efter 12 timmars nattsoemn hade vi aaterstaellt sovkontot och var laddade foer en dags sightseeing med tema hoejder.

Punkt 1 - Tog en taxi upp paa el Panecillo daer Virgen de Quito staar och poserar med en fantastisk utsikt oever stan. I taxin ner delade vi bil med tvaa brasilianska damer som varmt vaelkomnade oss till deras hem naer vi naar Rio i slutet av resan.

Punkt 2 - Tog oss upp med el teleférico - linbanan - till naagot som ska vara den finaste vyn oever stan, men insaag snabbt paa vaegen upp att turen inte var paa vaar sida daa det var mulet och oesregnade utanfoer, och vi inte saag laengre aen de naermaste traedtopparna. Men det fanns fina bilder daeruppe om hur det SKA se ut... Inte uppgivna av detta, foersatte vi vaar sightseeing till

Punkt 3 - Basilico del Voto. En kyrkkopia av Notre Dame, maffig innuti och vacker utanpaa. Haer hade vi snokat reda paa att man kunde ta sig hoegst upp i tornet, vilket vi gjorde via en smal traebro, hala metallstegar och puls paa 180. Men vilken syn! Tog en paus och kaekade lunch vid Plaza Grande paa ett mysigt café och hittade sen till

Punkt 4 - Monesteria Catalina daer vi gick och beskaadade brutala maalningar av bloedande jesusar och bloddrickande getter, innan vi klaettrade upp en smal brant trappa tills vi hittade ut till kyrkklockstornet och naesta utsiktspunkt.

Turen fortsatte till Plaza San Fransisco och dess vita monesteria och haffade sen en taxi. Vi var nu ganska genombloeta, daa det envisades med att regna hela dan, och tyckte vi faatt nog av hoejder, saa vi satte av mot Casa de Cultura. Haer fanns utstaellningar med foeremaal fraan hela Ecuadros historia. Lerkrukor, gudabilder, guldsmiden, masker, mm och paa oevervaaningen historien ur konstperspektiv. Intressant och en bra avslutning paa dan aeven om vi hade viss tidspress daa vi kom en halvtimme innan staengningstid.

Dag 2:
Staellde klockan i ottan, packade och kaekade frukost och checkade ut. Dagens plan var Cotopaxi Nationalpark, en och en halv timme soeder om Quito och laengs vaegen paa vaar fortsatta rutt.

Hittade raett buss som turligt nog gick inom fem minuter och rullade snart ut ur Quito. Vi foervarnade chaffoeren om var vi skulle av och han stannade mitt i ingenstans, med en liten hydda paa andra sidan vaegen. En till turist hade letat sig hit; Mattias fraan Argentina. I hyddan fanns Victor, chauffoer och guide som tog med oss (och en spanjor vid namn José) paa en 5 timmars tur i nationalparken. Vilken fantastisk natur! Vidstraeckta landskap med berg i bakgrunden, liknande svensk fjaellnatur, med undantaget av den snoetaeckta toppen av vulkanen Cotopaxi som skymtade mellan molnen.

Vi stannade vid en glaciearlagun som till allas foertjusning idag faatt en foervirrad flamingo paa besoek. Saag sen aeven lamor/alpackor och raevar och kaniner medan vi aakte 4WD paa en minst sagt bumpig landsvaeg.

Slutet paa turen bestod av dagens utmaning: att gaa uppfoer foten paa Cotopaxi i snoe och brant uppfoerslutning paa oever 4000 meters hoejd. Syret raeckte inte maanga meter innan man var tvungen att stanna och haemta andan, men utsikten gjorde besvaeret vael vaert. Foer att inte tala om den efterlaengtade snoen! Paa toppen fanns en stuga, taenk svensk vaermestuga, daer vi koepte oss varm choklad och kaekade bananchips, och saknade vaara svenska fjaellanpassade funktionsklaeder...

Vaegen tillbaka var naagot laettare, och vi satte oss troetta i bilen foer att faerdas tillbaka till landsvaegen igen. Fick sen staa och vaenta paa att saekert 4 bussar aakte foerbi, innan den 5:e till slut stannade, turligt nog med vaar destination i framrutan: Latacunga (upphoers aldrig foervaanas oever bussystemet...).

Haer aer vi nu, incheckade paa billigt hostel foer att imorgon foersoeka ta oss runt the Quiltoa Loop. Paa aaterseende!

---

2008-02-25 03:12 Tena, Ecuador - Quilotoa, Tena och whitewater rafting

Resan foertsaetter... Vaar plan med att resa runt Quilotoa loop (som vi egentligen inte visste saa mycket mer om aen att den rekommenderades i guideboken) sattes i verket paa loerdagmorgon. Vi laemnade vaara stora vaeskor paa hostlet och packade dagryggsaecken med varma klaeder och sovsaeck, promenerade till busstation och letade raett paa bussen mot Quilotoa. Den var halvfull och klockan var tio oever nio. Efter 20 minuter boerjar vi skruva paa oss. Efter 30 minuter faar vi bara konstatera att den foermodligen inte gaar foerraen den aer full... Klockan 10 rullar vi dock ut fraan stationen (det FANNS tydligen en tidtabell).

Aaker den mest sceniska vaegen hittills bland groena kullar och bergssluttningar som alla aer taeckta med odlade faelt och smaa hus (mest hyddor). Vaegen kantas av haestar, aasnor, kor, grisar, lamor och alla dessa indigenas - urbefolkningen - i sina vackra faergglada lager paa lager klaeder.

Vi passerar div smaabyar innan vi naar den minsta av dem alla efter ca 2,5 timme - Quilotoa. Kanske ett 20-tal hus mitt ute i ingenstans. Vi moets saa fort vi stiger av av Manuel som vill att vi ska bo hos honom, och visar stolt upp sitt hus som han aeven har som hostel. Vi kliver in i ett litet skjul, i vilket hela familjen sitter samlade bredvid den enda vaermekaellan som finns - en kamin. I rummet bredvid (det andra av de tvaa) har han staellt in saekert 10 saengar av olika former och storlekar, vilka han vill hyra ut aat oss.

Sjaelvklart tar vi det, konstigt vore vael annars... Dumpar vaara vaeskor och gaar ut bakom huset foer att se det vi kom dit foer - Quilotoalagunen. Och vilken syn sen! Bara 20 meter bakom huset kommer vi fram till ett vraalstup och en enorm krater breder ut sig framfoer oss. I denna krater, saekert 100 meter ner, ligger daa en stor blaagroen sjoe. Helt otroligt vackert. Maaloesa boerjar vi promenera laengs kraterkanten och upphoers aldrig fascineras av kratern aa ena sidan, och vaender man paa huvudet breder Ecuadors groena kullar ut sig aat andra...

Quilotoa daa. Haer fanns exakt ingenting att goera, men desto mer tid foer eftertanke och livsfilosoferande. Vi promenerar lite, laeser och planerar lite fortsatt resa och njuter av lugnet. Samtidigt foerundras man oever att folk verkligen kan leva saa laengre aen de 24 timmar vi befinner oss i byn. Mitt ute i ingenting, utan naatt att goera, i ruggigt vaeder och kyla utan moejlighet till uppvaermning.

Inhandlar varsin uppsaettning alpacka-outfits, bestaaende av moessa, vantar och stickade troejor, naagot vi aer mer aen noejda med framaat kvaellen naer celsius naermar sig nollstraecket. Vi traengde dock ihop oss med familjen framfoer kaminen med varsin kopp oertte i naevarna och hoell vaermen saa gott det gick.

Middagen ungefaer saa haendelserik kvaellen blev. Vi blev serverad groensakssoppa och ris med stekt aegg eftersom vi sagt att vi var vegetarianer (i Ecuador har de naemligen en specialitet vi gaerna undviker, cuy cuy - grillat marsvin...). Sen var det inte saa mycket mer att goera aen att klae paa sig understaell, fleecetroeja, alpackatroeja och moessa och krypa ner under de fyra tjocka filtarna i saengen och foersoeka sova.

Vaknar sen kl 6 hyfsat varm och utvilad, men kylan har bitit ordentligt i taarna och jag vaknat naagra gaanger daa det kraevs lite muskelkraft foer att orka vaenda sig under alla lager. Fick veta att bussen skulle gaa klockan sju, saa efter frukost gaar vi ut och vaentar. Det visar sig dock att den gaar halv aatta, och med buss menas en ung kille som lastar alla byinvaanare i sin pickup - daer vi fick hedersplatserna inuti bilen - och koer till naermaste stoerre by, Zumbahua, varifraan den riktiga bussen ska gaa.

Medan vi vaentar kommer en taxi uppkoerande och erbjuder oss lift foer samma pris som bussen fast paa kortare. Saa foer 2 dollar faar vi daa lift den dryga timmeslaanga faerden tillbaka till Latacunga och vaara vaeskor.

Haemtar snabbt packningen och beger oss till busstationen igen (ingen rast och ingen ro). Tre bussar och tre taxiresor senare (daer vi bla faatt sitta ihopklaemd bakom busschauffoeren i brist paa platser medans denne spelar 80-talstechno - vaar europeiska haerkomst till aera...) naar vi saa slutstationen, Tena.

Fraan att ha vaknat i minusgrader, aer vi nu i ett djungellandskap (vilket inte minst kaendes naer vi steg av bussen i vaara understaell och varma klaeder i denna varma och fuktiga mijoe). Checkar in paa ett urmysigt hostel, Limoncocha, som aegs av ett tysk-ecuadorianskt par, och boerjar med att 1) slaenga oss i duschen (iskall, mmmm...) och 2) slaenga alla vaara klaeder (med smuts fraan strand, havsvatten, lera, varma kaellor, flygresa, storstad, nationalparkshike, vulkankrater och laang bussresa) i tvaettmaskin.

Idag daa, dags foer vaart aeventyr som vi kommit hit foer - Whitewater Rafting! Efter att med lite tur och mycket paastridighet faatt tag i det guidefoerteg vi taenkt oss, fick vi slutligen plats paa en tur idag. Vaar ursprungliga plan att goera Rio Mishualli (som ska vara en av de haeftigaste i sydamerika), fick vi skrota daa skyfallen gjort den alldeles foer hoeg och farlig. Istaellet blev det Jakon Yaco (med reservation foer stavningen...) som skulle avklaras.

Vi hamnade i en liten grupp med 2 tyska killar och guide, provade ut flytvaestar och hjaelmar och lastades upp paa flaket foer att koeras ut i djungeln. Naer vi naermar oss maalet, visar det sig att vaegbron regnat sender under natten, saa det aer bara att packa av allt, ta baaten paa huvudena (otroligt vad tung en luftfylld gummibaat kan kaennas) och promenera sista biten fram till en minst sagt skraltig bro.

Baaten hissas ner, vi foeljer efter och faar en kort saekerhetsgenomgaang av Papito, vaar guide, innan det bara aer dags att boerja paddla. Fem personer i baaten, tvaa kayakare och en hel bunt starka stroemmar.

Och gud vad kul det aer! Paddlar foer glatta livet och foersoeker goera Papito noejd fraan bakaaran. Hoega vaagor som slaar oever, kraftiga forsar som vi rusar nerfoer och sjaelvklart det obligatoriska "flyta med stroemmen" - baade med och utan baat.

Efter en timme stannar vi foer lunch uppdukad i en hydda paa stranden och sen fortsaetter faerden. Efter ytterligare en timme stannar vi till paa en liten strand och ombeds kliva ur baaten och foelja efter ut i vattnet naagra meter ner. Daer, goemd i bergsvaeggen gaar en smal canyon i vilken en aa flyter, kantad av hoega bergsvaeggar paa sidorna och djungel till tak. Vi plaskar in, oroligt spanande efter vattenormar och pirayor, men gloemmer detta snabbt naer vi ser den otroligt vackra naturen.

Vi naar en liten undangoemd oas, och vaar guide aer vaenlig nog att smeta in oss med lera han hittar i grottan daer, oever ansikte, haar och armar. Har nog aldrig liknat en vilde saaa mycket som nu... Lerinpackning, bra foer huden, saeger han. Jovisst... Plaskar vidare en bit in, en aennu traengre passage och moerker foer att se fladdermoessen som haenger och sover, men boerjar flaxa foer fullt naer vi stoer.

Ut igen och innan vi naar slutdestinationen, stannar vi till en tredje gaang foer en en vaelbehoevlig dusch i ett vattenfall. Naer vi saa faatt upp baaten, kommer utmaning nr 2 - Hoppas fraan bron vi precis passerat. Och man aer vael aldrig den som aer den...? Sagt och gjort, jag och Frida tar taeten, med tyskarna lite mesigt efterslaentrande, och rusar ut paa den 10 meter hoega bron. Vael daer klaettrar vi upp paa brokanten, och en svindlande kaensla infinner sig med det forsande vattnet nedanfoer. Gulp. Efter en kort stunds mentalt laddande ber vi om nedraekning och tar ett stort spraang ut och faaaaaaaaaller... Hinner taenka baade det en och det andra innan man slaar i vattenytan och faar en snabb chock i det kalla, svarta, virvlande...

Simmar med viss moeda tillbaka till stranden och aer mer aen noejda med oss sjaelva. Blir bjudna paa oel och sen aer det bara att kravla upp paa flaket igen och aaka tillbaka till stan.

Saa, det faar vara allt foer nu. Imorgon aaker vi vidare mot Riobamba. Just ja: - Ingen av vaara telefoner fungerar, saa bli inte sura/arga/foervaanada/oroliga om vi inte svarar paa sms.

---

2008-02-28 22:24 Tumbes, Peru - Peru!

Nu har vi naatt Peru!

Efter naagra jobbiga dygn med alldeles foer maanga timmars bussaakande och alldeles foer sunkiga hotell har vi nu kommit oever graensen till Peru och vaentar paa att vaar naesta buss ska ta oss 12 timmar soederut till Huanchaco foer naagra dagars strand och surfning.

Efter en natt paa lyhoert och sunkigt hotell i Riobamba tog vi bussen klockan 6 morgonen daerpaa ner till Alausi daer vi koept biljett foer att aaka - hoer och haepna - taag.

Ett minilitet taag, och foermodligen den mest turistiga attraktionen hittills paa resan, vilket kaendes lite trist. Men resan var cool, smalt jaernvaegsspaar kantad av raviner laengs med Nariz del Diablo - Djaevulsnaesan. Och vi fick sitta paa taket. Kaendes ett antal gaanger som taaget skulle spaara ur eller vaelta ner de 100 metrarna till floden under, men vi steg av helt oskadda.

Efter taagturen paa runt en timme, aakte vi till Manchala naera graensen och tog in paa ett aennu sunkigare hotell. Utan stroem och rinnande vatten visade det sig naer vi kom hem efter att varit ute aa kaekat. Och saengarna var svampliknande och luktade skunk. Isch.

Sov mindre gott, inte minst med tanke paa allt ljud utanfoer, utan klev upp tidigt och checkade snabbt ut. Inga fler saanna naetter tack!

Bussen till Tumbes, Peru, gick 8.20 och efter en resa paa 2,5h med supersmidig graensoevergaang aer det daer vi befinner oss nu.

Haer fick vi saa fort vi steg av bussen en tuctuc-chauffoer som sjaelvmant tagit paa sig att vara vaar guide under dan foer 10 dollar. Han har skjutsat oss till hamnen, restaurang, fixat dusch aat oss (inte klokt vad aecklig man aer efter senaste dygnens resande i kombination med boende utan vatten.) och sightseeing av byn. Kaenns som vi aer byns foersta turister paa saekert 20 aar... Saa nu har vi tagit foton paa jag vet inte hur maanga statyer han visat oss, mest foer hans skull...

Bussen gaar klockan 18.30, och 6.00 imorron naar vi Trujillo och sen 20 minuters resa kvar till Huanchaco.

Hoers daerifraan!! (Ulli: Liftar med hjaernan, men kommer haer foersoeka undvika detta - naer det gaar bussar vill saega..) Puss och kram!!

---

2008-03-03 22:48 Huanchaco, Peru - Surfing i Huanchaco

Kom fram till Trujillo fredagmorgon efter 12 timmars lyxbussfaerd med liggbara saeten, middagsservering och filmvisning, men bara tvaa laegen paa ACn (iskallt eller varmklibbigt) och en Peruansk poliskontroll av bagaget sent paa kvaellen + diverse omstaendiga medresenaerer...

Tog en taxi direkt till Huanchaco, och hittade till hostelet Solange, lite dyrare aen tidigare (ca 60kr inkl frukost), men trevligt, och med en halvdoev men ack saa soet aegarinna. Och vi fick ett fraescht rum, med fraescha saengar och baade elektricitet och rinnande vatten...

Huanchaco aer en liten by som lever upp under helgerna pga alla lokala turister fraan naerliggande staeder och mest populaert foer sin surfing. Och det var vael daerfoer vi aakte hit ocksaa - foer att praktisera lite mer paa braedorna!

Foersta dan tog vi en lektion paa en av surfskolorna, bara foer att repetera lite. Annan strand, andra vaagor, andra braedor... Frida den stackaren har dragit paa sig en tendovaginit (eller senknarr som jag laert mig det heter paa ren svenska), saa hon har faatt tagit det lugnt med surfandet och smort in / knaprat antiinflammatoriska istaellet. Mindre kul...

Jag hyrde braeda sjaelv dag tvaa hos Chicho, en 40-plussare som sedermera visade sig vara byns lokala surfchampion och guru. Han satt och betraktade mig fraan stranden och hade aatskiligt att kommentera... Resultatet blev att jag signade upp foer surflektion hos honom dan efter istaellet - och vilken skillnad!

Jag fick hans bror, Homar, som instruktoer och vi gick igenom allt fraan grunden, detaljerat med deras "egna" flerstegsteknik som bygger paa baade stil och teknik och som passar saavael stora som smaa braedor. Snacka om utvecklande!

Fortsatte lektionen idag, och lyckades klaemma ihop tre lektioner till tvaa (tiden rinner ivaeg...), och i slutet gick det foervaanandsvaert bra, bara jag lyckas komma med raett vaag saa gaar det nu finfint att surfa! Fortfarande nyboerjarbraeda, men vad goer vael det...

Igaar var det lite dramatik haer paa stranden. Jag fick avbryta mitt i min lektion pga enorma vaagor som vaelde in oever stranden, och polis och lokala byalagets badvakter jobbade haart foer att haalla alla (taenk semesterfull kuststad) fraan stranden. Vaagorna slog aatskilliga meter laengre aen vanligt, och paa denna smala strand innebaer det att ALLT vattenlades.

Ingen fick gaa i vattnet, eller ens vara i naerheten, och naer vi gaatt en bit bort daer det var mindre folk, kom en av livraeddarna springande laengs stranden, viftandes aat oss att gaa laengre upp medan han skrek "Tsunami, tsunami". Nu var det ju inte fraagan om riktiga tsunamivaagor, men det hade ju sin effekt. Och visst faar man respekt foer vattenmassorna, inte minst naer det i foerrgaar var en man paa 35 som drunknade...

Har foer oevrigt hunnit med naan springtur paa stranden (haerligt!), lite sollapande och aetit massa god havsmat. Fisk och skaldjur staar paa menyn oeverallt, grillat, stekt eller i saaser. Har provat lokala specialiter som ceviche (mer eller mindre raa, inlagd fisk i naan aettikaliknande lag) och chicharones, och sjaelvklart Pisco Sours. Alla middagar/barbesoek med den fantastiska solnedgaangen oever havet... Det AER naatt speciellt med dessa! Har aeven raakat paa falska pengar, vilket ska vara otroligt vanligt haer i Peru. 300 soles (ca 600kr) som vi tog ut fraan en bankomat vid ankomst, visade sig vara falska naer vi skulle handla med dem. Gick till polisen som beklagade detta vanliga problem, haelften (?!) av alla pengar i omlopp aer tydligen falska. Tvveksam till om detta staemmer, men vi blev ombedda att gaa till banken foer att ev kunna vaexla in dem. Vi har dock lyckats praangla ut (laes: raakat handla med...) 200 falska soles redan, saa vi faar se om vi lyckas med de sista ocksaa... ;)

Det har varit haerliga fyra dagar, inte minst att faa befinna sig paa samma staelle ett tag. Faar se om detta var slutet paa surfningen, men foerhoppningsvis kan vi faa naagra dagar till innan vi aatervaender till Sverige.

Nu ikvaell vaentar naesta laanga bussresa paa 9 timmar innan vi naar Huaraz och Cordilleras Blanca imorgon bitti. Dags foer natur och nationalpark igen!
Pussar och kramar till er alla!!!!

---

2008-03-05 02:41 Huarás, Peru - Temperaturfoeraendring och turer i Huaraz

Aaterigen tvingad att skriva allt tvaa gaanger pga datorer som haenger sig. Suck.

Vi satte oss i maandagskvaell paa bussen fraan Trujillo i shorts och linne, 30-gradig vaerme och icke-existerande AC. Foersoekte sitta saa stilla som moejligt och ta del av den lilla luften som kom in via takluckan. Lyckades efter en stund somna (mycket tack vare nackkudde och oegonmask) och vaknade sen efter ett par timmar i beckmoerker, otroligt skumpig vaeg och en temperatur som sjunkit mot nollstrecket. Brrrr. Var bara att leta raett paa mitt nya favoritplagg, alpackatroejan, dra paa sig moessan och sova vidare.

Rullade in i Huaraz runt sju paa morgonen. Blev uppraggade av guiden Juan paa busstationen och han fixade snabbt billigt boende till oss och hjaelpte oss fixa turer haer.

Aptroetta efter nattens resa stupade vi foerst i saeng ett par timmar i vaart mysiga rum med utsikt oever stan och dagens happening: VARMvattendusch, den foersta paa resan hittills. DET kan man kalla vardagslyx!

Gick sen ut paa stan foer att foersoeka bli av med vaar falska sedel, naagot som visade sig vara i princip omoejligt. Mycket tack vare den oviljan som finns att ta tag i problemet. Blev runtslussade hos tvaa banker och dubbla antalet banktjaenstemaen, men zero. zip. nada. noll. De tyckte vi skulle kontakta den bank daer vi faatt sedeln, foer HAER hade man minsann inga falska sedlar...

Eller hur... Tog ut mer pengar inne paa banken (nu i mindre valoerer), med foersaekran om att de var riktiga, men nu naer vi skulle anvaenda en av den, fick vi beskedet att den ocksaa var falsk. Visserligen bara 40 spaenn, men aendaa. Blir saa less!

Till det roligare... Igaar eftermiddag hyrde vi varsin haest och begav oss upp paa Cordillera Negra, en tur paa ca 3 timmar med vacker natur och haerlig utsikt. Och ponnyerna var helt okej med lite fart i.

Innan vi aakte ringde vi runt till olika haestgaardar foer att kolla priser. Paa ett av staellena hade vi uppenbarligen fel nummer, foer naer jag fraagade om de hade haestar, fick jag det tvekande och naagot maerkliga svaret att "nej, men vi har kyckling". Det tog ett tag paa spanglish att reda ut missfoerstaandet, och tydligen hade felringningen gaatt till en restaurang...

Idag har vi varit turistiga och aakt paa guidad busstur. Paa spanska saaklart och med majoriteten sydamerikanska turister koerdes vi runt i smaabyarna haerikring:

Carhuaz - stopp foer lokalproducerad glass i smaker jag inte vet det svenska namnet paa.

Yungay - en by som 1970 totalfoerstoerdes av jordbaevning och efterfoeljande jordskred som oedelade byn och doedade naestan hela befolkningen. Nu fanns daer minnesplats och kyrkogaard. Hemsk historia!

Nationalparken Huascarán och Lagunas de Llanganuco - aennu en av dessa fantastiska naturupplevelser som aer svaara att beskriva med ord. Uppe paa Cordilleras Blanca laag den blaegroena lagunen kantad av slaeta, stupande, svarta bergsvaeggar paa 5000 meters hoejd. Snoetackta toppar, glasklart vatten, vattenfall, floder...

Ancash - lunchstopp (skippade dock cuy cuy haer med)

Ytterligare naagra korta stopp i smaabyar innan vi aatervaende till Huaraz runt halv sju. En riktig heldag.

Foer alla sjukdomsintresserade har vi efter naan veckas eskalerande magproblematik beslutat att ta tag i problemet och jag har mot alla infektionslaekares gyllene regel satt in oss paa antibiotika UTAN foeregaande odling. Fy skaems Carro. Var paa apoteket igaar, vilket i sig aer en kul upplevelse eftersom:
1) ALLT aer receptfritt - fraan alvedon och diclofenak till viagra och waran.
2) Man faar alla piller loest ur foerpackningen, bipackssedel ska vi inte ens tala om
3) "Apotekaren" avslutar med att fraaga - Aer ni saekra paa att ni inte behoever naagot annat?
4) Alla piller kostar i princip lika mycket, 1kr/st. Ska storhandla innan vi aaker haerifraan...

Koepte en bunt metronidazol och paaboerjade idag en kur foer att bli av med de giardia-parasiter jag aer oevertygade om lever livet i vaara stackars magar. Saa nu blir det strikt alkoholfritt en vecka pga metronidazolets antabusliknande egenskaper. (Tillaeggas kan foer den oroliga, att vi inte kaenner oss jaettesjuka, ingen feber, mest jobbigt med alla toabesoek...).

Nu vaentar vi paa att bussen mot Lima ska gaa halv elva ikvaell, och sen ska vi vidare imorron till Nazca. Paa aaterseende och PUSS OCH KRAM

---

2008-03-12 16:46 Cusco, Peru - Nazca linjer och inca-byar

Hej alla!

Vi aer kvar i Cuscu, men det blir foerhoppningsvis sista dan i Peru idag. Om vi hittar naan bra buss till Bolivia innan kvaellen vill saega...

Maanga timmar i buss hann det bli fraan Huaraz via Lima innan vi naadde Nazca foerra torsdan. Men bussarna i detta landet aer inte av jordisk standard. Stora, nerfaellbara laedersaeten med fotstoed, filtar, middagsservering och filmvisning goer att resorna blir mer aen uthaerdliga.

Hittade ett mysigt hostel i Nazca, daer vi fick hjaelp att boka Nazca-linesturen foer dagen daerpaa och la oss tidigt, vilket nog var tur daa vaar naermaste granne var en morgonpigg tuppj**el (ursaekta spraaket) som boerjade sin serenad kl 5 och fortsatte gala var tioende sekund tills vi var tvungna att kliva upp. Prio ett paa inkoepslistan: naagon form av skjutvapen foer att slaa ut kommande plaagoandar...

Saa var det sen dags foer flygning! Nazcalinjerna aer en maengd figurer ute i oeknen som man upptaeckte foer inte saa maanga aartionden sen - eftersom de bara kan ses fraan luften. Jag och Frida och tre till boardade tillsammans med piloten ett mini-litet propellerplan och togs med foer att se de maerkliga skapelserna. Vi floeg runt och oever valen, kondoren, apan, astronauten, hunden, kollibrin (kolla - en kolibri!), spindeln, mm allt eftersom piloten pekade och snirklade runt saa vi kunde ta foton. Otroligt haeftigt, inte minst med tanke paa hur laang tid de funnits och mysteriet bakom syfte med figurernal...

Lyxade sedan till det ordentligt i Nazca, betalade in oss paa lyxhotell och nyttjade deras pool i den trettiogradiga oekenvaermen resten av dan, innan vi packade och steg paa bussen vid aatta paa kvaellen. Aennu en av dessa nattbussar foer att ta oss till Cuscu.

Kom fram loerdagmorgon till Cuscu, som aer en haerlig stad. Vet inte vad jag hade foer foerutfattade meningar, men inte detta. Den aer baade vacker och genuin, full av marknader, mysiga restauranger och caféer. Och otroligt god mat! De flesta staellen har fixade menyer med foerraett, soppa, varmraett och dryck + olika erbjudanden om gratis vitloeksbroed/nachos och guacemole, till inga pengar alls (typ 20 spaenn). Hittade foersta kvaellen ett danskaegt café daer vi snackade danska och saag film i deras stora biosalong med mat och popcorn. Varfoer finns inga saanna staellen i Sverige? Urmysigt!

Vi bokade naestan direkt in oss paa en 2-dagarstur till Machu Pichu, och fick paa koepet en guidad dagstur i Sacred Valley.

Saa soendag: Avfaerd mot Sacred Valley kl 8.30. Hade en riktigt bra guide med kanske den roligaste engelska accenten naansin. Som att han liksom sjoeng. Martin Martinez hette han, och han tog med oss genom the Sacred valley som aer den boerdigaste delen i Peru (sydamerika?) och ursprunget foer potatisen. Groent. Flod. Vackert.

Besoekte marknader med alpackashopping foer den intresserade (vi boerjar bli lite maetta). Aakte till den stoersta inkastaden Pisac, med ruiner och inkalaemningar och minst lika maanga historier. Slutar inte fascineras av den gamla kulturen och alla astrologiska utraekningar. Aat lunchbuffet i Ollentaytambo och sen mer inkalaemningar och byar i Chinchero. Laerorik dag!

Maandag: Hoppar paa taaget mot Aguas caliente som gick tio i sju och tog - hoer och haepna - 80 km paa fyra timmar. Gaesp. Blir moetta och guidade till vaart hostel som enligt tour-bolaget aer "very basic". Kommer till i vaara oegon ett lyxstaelle med stort badrum och vita HANDDUKAR och undrar vad de skulle kalla standarden paa vaara boenden...

Aguas Caliente aer en liten by i foten av berget till Machu Pichu. Riktig smaastad utan egentliga bilar, underligt byggda hus laengs bergsvaeggarna och med den kraftiga floden som daanar genom hela byn. Vi kaekade och gick sen upp till de varma kaellorna foer lite sjaels- och kroppsbehandling. Varmt svaveldoftande vatten i oesregnet som haellde ner kaendes vaelfoertjaent.

Paa kvaellen knaprade vi coca-blad som aldrig foerr (kokain-vaexten - finns aeven som te och godis). Detta saegs vara bra mot "hoejdsjuka" och ha diverse andra cirkulatoriska foerdelar (men aer foerbjudet naestan oeverallt utanfoer peru). Vi firade sen att vaar antibiotikakur var oever med att dricka VIN foer foersta gaangen paa en hel vecka. Kaekade alpacka till middag och saag saen film paa en bar med naestan gratis mojitos och hemgjorda nachos. Inge synd om oss... (foertfarande)

Tisdag: Uppstigning 04:45 foer att utforska Machu Pichu! Gaar med guiden Cosmos i tvaa timmar, under vilka han tar oss med genom Inka-historien i allmaenhet och historien bakom Machu Pichu i synnerhet. Allt fraan gamla inkalegender och seder till nutidens arkeologiska bevis och historien om hur staden upptaecktes paa 70-taelet. Mycket intressant och att faa det i den miljoen - oslagbart, trots oesregnet som haellde ner med jaemna mellanrum.

Han tog sist med oss upp och delade med sig av "hemligheten" om hur man finner den aennu foerlorade gyllene inkastaden, med allt inkaguldet och de oeverlevande inkafolket. "60 dagars promenad ditaat. Inkaspeed." Pekade han ut oever djungeln... Indiana Jones-inspirerade funderade vi starkt ett tag paa att strunta i resten av resan och boerja promenera...

Efter turen hade vi egen tid att utforska resterande by, och efter att ha faatt i oss vaerldens stoersta macka som energidepaa, hade det slutat regna och vi boerjade promenera inkaleden upp till solporten som aer entrén till stan. Traeffade baade lamor och japaner paa vaegen (vet inte vilka jag tycker aer roligast att studera).

Strosade runt och tog actionbilder med ruinerna i bakgrunden och besloet oss sen foer att bestiga Wayna Pichu (som enligt guiden man bara gjorde om berget kallade paa en - vilket det uppenbarligen gjorde). En timmes promenad/klaettring uppaat, naagra liter vaetska fattigare och ben skakiga som oeverkokt spagetti naadde vi toppen paa 2630 m oe h. Ett ord: WOW! Haer stod man verkligen paa toppen, 360 graders utsikt oever berg, djungel och inka-byn. En haeftig kaensla!

Efter att ha masat oss ner, utan att ramla, toerstiga som gnuer (hade slut paa vatten redan innan bergsbestigningen, smart...) och med om mojeligt aennu skakigare ben, kaende vi oss noejda med dan och tog bussen tillbaka till Agua Calientes runt tre-tiden. Kaekade mat i vaentan paa taaget tillbaka till Cuscu och bokstavligen stoep i saeng naer vi kom tillbaka runt nio.

So far so good. Det enda negativa aer att Fridas arm inte vill riktigt bli bra fraan seninflammationen. Testar en veckas intensiv diklofenakbehandling och lindning och hoppas det gaar till sig. Eller andra tips?

Idag aer det projekt tvaettning och bilduppladdning och sen hamnar vi daa foerhoppningsvis i Bolivia innan imorgon. Hoers daerifraan!! Stort grattis pappa och andreas som aer veckans foedelsedagsbarn ;)

PUSS OCH KRAM!

---

2008-03-16 16:52 La Paz, Bolivia - Isla del Sol och Doedsvaegen

Sista dan i Cuscu hann vi med att baade tvaetta klaeder, avlaegga ett barbesoek paa mysiga Los Perros och aeta 3-raetters middag med vin och Pisco Sours innan bussen gick vid 22.

Vi hade bokat buss via vaerldens soetaste lilla gubbe - Fabian - som naer vi kom till hostelet foer att haemta vaara vaeskor stod och vaentade paa oss foer att fixa taxi aat oss och vinka av oss mot busstationen. Avskedskommitteen utoekades av den gulliga lilla gumman som Frida laemnat in vaar tvaett till tidigare under dan (som naer vi haemtade den minsann talade om hur otroligt smutsiga vissa klaeder varit, och att hon faatt tvaetta dessa foer hand). Saa vi kaende oss riktigt saknade naer vi hoppade in i taxin.

Lagom lulliga satte vi oss redo foer aennu en 12-timmars resa mot Copacabana, Bolivia. Vi ankom till Puno, naera graensen, kl 6 paa morgonen, bytte buss och fortsatte mot Bolivia. Smidig resa och enkel graensoevergaang till fots.

Vael framme i Copacabana koepte vi batbiljetter till Isla del Sol som ligger i Lago Titicaca, 3800 meter oever havsytan. Isla del Sol aer ursprunget och foedelseplatsen foer inka-mytologin. En oe bebodd av inka-folket, utan vaegar eller bilar, men desto fler branta trappor, smaastigar och aasnor och lamadjur.

Det visade sig vara vaerldens kanske laangsammaste baattur ut till oen. Det som med normalsnabb motorbaat borde tagit MAX 20 min, puttrades nu fram paa 1,5 timme... Mañana, mañana... Vi moettes naer vi kom fram till soedra delen av oen av vaar minsta guide hittills, en liten grabb paa 8 aar som ville visa oss olika hostel.

Med fulla ryggsaeckar var det daa bara att boerja traska, och som med allt ink-igt hittills, var det uppfoer som gaellde... Och aeven om vaar guide foersaekrade om att det bara var "cercita" och "pocito mas", saa kaendes vaegen (trappan!) fantastiskt laang innan vi naadde fram - syrebristen goer sig paamind. Checkade in i dubbelrum med eget badrum och fantastisk utsikt oever sjoen och Isla del Luna.

Man slogs snart av lugnet paa oen. Ingen trafik och inte saa maanga turister heller. Gick ut och strosade i den fantastiska naturen, njoet av utsikten och retades med lamor och aasnor som stod och saag dumma ut efter stigarna.

Naer solen boerjade gaa ner letade vi raett paa en restaurang med aennu en fabuloes utsikt. Vi var de enda gaesterna, foermodligen hemma hos restaurangaegaren, aat varsin tallrik pasta och delade en flaska roedvin. Vardagslyx! Daa det inte fanns alltfoer mycket att goera paa oen, tog vi en kopp varm choklad innan vi gjorde tidig kvaell och med viss svaarighet lyckades hitta tillbaka till hostlet i beckmoerkret.

Solen vaeckte oss vid sju och klockan halv elva satt vi paa taket till slow-baaten tillbaka igen, koepte med oss lunch och satte oss paa bussen mot La Paz. Det visade sig att vi var bussens enda passagerare den 3,5 timme laanga faerden, daer vi efter halva vaegen tvingades kliva ur och ta en faerja oever ett sund, medans bussen aakte naatt som mer liknade en medeltida traeflotte.

Bussresan var minst sagt scenisk. Vida groena slaetter, hoega berg, snoetaeckta toppar och sen att komma in ovanfoer La Paz med hus som straecker sig saa laangt oegat naar laengs bergsvaeggarna var en upplevelse det med. Vi blev avslaeppta i naerheten av det hostel vi taenkt ta in paa - Cactus. Haer hade de bara en saeng ledig i sovsal, men vad tusan, vi tog den saaklart. Skavfoetters aer ju mysigt!

Hostlet laag mitt i den delen av La Paz som aer kaend foer sin haexmarknad. Och mycket riktigt, utanfoer doerren traengdes gamla gummor med stora utbud av oerter, stenikoner och - inte minst - torkade lamafoster! Tydligen graevs de ner under bron till ditt nya hus foer att ge tur och bra framtid... Yuck.

Igaar daa, hade vi bokat in oss paa en av de haeftigaste uplevelserna hittills. Mountainbiketur nerfoer "the Worlds Most Dangerous Road" fraan toppen av La Paz ner till Coraico. En straecka paa totalt 64 km och med ett hoejddropp paa 3600 meter. Vi hade bokat med Gravity Assisted Mountainbiking som faatt bra rekommendationer, inte minst i saekerhetssynpunkt (viktigt, inte minst naer man saag en del andra halsbrytande faerder med andra foeretag...). Boerjade klockan sju med att aeta en ordentlig frukost samtidigt som vi delades in i grupper om ca 12 personer. Vaara guider hette Dale och Javier, och de briefade oss snabbt om dagens kommande upplevelse.

Hoppade in i en landcruiser med cyklarna paa taket och faerdades en timme upp ur La Paz innan det var dags att ta paa grejorna och bestiga cyklarna! Utrustade med understaell, oeverdragsbyxor, vindjacka, moessa, hjaelm, solbrillor och cykelhandskar blev det aningens svettigt att staa och vaenta paa att faa komma ivaeg, men saa snart vi boerjade rulla var alla lager mer aen velbehoevliga.

Foersta straeckan var asfalt, laettrullat och bra foer att kaenna in cyklarna - inga problem foer oss cykelkungar saaklert. En av guiderna i taeten och vi en efter en efteraat paa en laang rad. Vilken haerlig kaensla att susa fram i full fart! Vi stannades med jaemna mellanrum foer att haalla ihop gruppen och njuta av utsikten och utfordras med snacks. Naan timmes asfaltcykling gick fort. Mest nerfoer, men en straecka paa 5 km i uppfoerslut tog verkligen paa krafterna i den tunna luften. Man FICK ju aaka i bilen om man ville, men...

Sen var det dags foer den "riktiga" vaegen - dvs grus/lervaeg, max 3 meter bred och med stup paa 60 meter som LAEGST precis vid vaegkanten. Helt otroligt och fantastiskt roligt! I regn och sol, under vattenfall, genom floder, haepnandsvaeckande vyer och magsugande hoejder. Att susa fram en meter fraan ett 100 meters STUP rakt ner i djungeln paa en slipprig grusvaeg satte verkligen igaang adrenalinpumpen, och med den viljan att koera aennu fortare... (maaste gaa in och googla paa bilderna bdaerifraan).

Vi koerde saaklart som riktiga mountainbike-proffs och laag i taeten med grabbarna (som foerstaass envisades med att foersoeka koera om naerhelst de fick chansen) efter Dale, som bestaemt sog foer att kalla oss det vackra smeknamnet ABBA. Efter 6 timmars underbar, fantastisk, nervpirrande cykling naadde vi slutligen dalen nedanfoer. Totalbloeta, leriga, svettiga och euforiska bjoeds vi paa oel, fick varsin T-shirt och varm dusch innan den mastiga lunchbuffen uppdukad i ett naturreservat fullt med saavael rabies-apor som paerlhoens.

Helt klart en av de baesta upplevelserna hittills, och vi gick lyckliga omkring med ett stort flin resten av dan. Vid fem hoppade vi in i jeepen igen, och faerdades den 3 timmar laanga vaegen tillbaka till La Paz, dock laengs en annan, nybyggd och saekrare vaeg, innan vi slutkoerda kaekade middag och stoep i saeng - skavfoetters igen.

Idag aer det soendag och vi har med daalig framgaang foersoekt faa vaara klaeder tvaettade. Nu blir det till att packa och aaka fraan La Paz ner mot Uyuni daer naesta aeventyr ska ta vid =) Paa aaterseende!

---

2008-03-21 22:27 Iquique, Chile - Saltoeken, laguner och paragliding

I soendags boerjade vi naesta reseaeventyr med en buss fraan La Paz till Oruro, en liten haala som mest anvaends som knytpunkt foer taagfoerbindelser, och aeven foer vaar del. Satt baenkade paa taaget till Uyuni klockan sju paa kvaellen, och det var skoent med taag som till skillnad fraan bussarna inte skumpar saa aeven jag kunde laesa under resan.

Vi anlaender till Uyuni klockan tvaa paa morgonen, stapplar yrvakna ur taaget och de ca 100 metrarna till hostlet vi bokat och ramlar i saeng. Stannar en dag i Uyuni foer att goera s k "maaste-saker"; laemnar in klaederna foer tvaett (leriga och svettigas fraan cyklingen), klipper och faergar haaret (kostar ju bara 55 spaenn), fixar utresestaempel i passet, bokar tur foer naesta dag och bara strosar omkring en den lugna lilla byn. Roar oss med att spela hjaerter med tvaa israeler, dricker pisco sours, kaekar lama-stek, osv...

Sen, tisdag, dags foer saltoeknen! Vid elva paa foermiddagen stuvar vi in oss och vaar packning i en 4WD tillsammans med ett franskt och irlaendsk par och vaar guide foer de kommande tre dagarna - Duro. Jag och Frida intar snabbt bagageluckans saeten och undviker att beblanda oss allt foer mycket med paren framme i bilen...

Turen boerjar med taagkyrkogaarden utanfoer Uyuni. Roar oss ett tag med att klaettra paa taagen och leka vilda vaesternbanditer. Naesta stopp aer en liten by som i stort sett bara bestaar av salt, saavael hus som souvenirer. Koeper fem salttaerningar och en kopp foer kommande spelkvaell, men boerjar redan i bilen daerifraan slicka paa de nyinkoepta sakerna, saa vi faar se hur laenge de raecker...

Sen kommer daa hoejpunkten - Salar de Uyuni, saltoeknen! Milsvida straeckor av vitt, vitt, vitt mot den klarblaaa himmeln i bakgrunden. Helt fantastiskt! Stannar till vid flera tillfaellen foer att foerundras, smaka paa, krypa i och leka i saltet. Vaar fantasi skenar i vaeg och vi roar oss med att ta otaliga perspektivbilder paa oss och div attiraljer - maaste ses!

Tillbringar hela dan i oeknen. Aaker paa de obefintliga vaegarna, besoeker salthotellet (taenk Jukkasjaervi, fast i salt) stannar foer lunch paa Isla de Pescado som aer oevervuxen av enorma kaktusar och avslutar med att koera genom saltsjoen daer omgivningen speglar sig i vattnet och himmel aer omoejlig att skilja fraan land... Helt. Absolut. Otroligt. (bilder kommer...)

Natten spenderas i en 30-invaanare stor by, daer stroemmen saetts paa klockan 19 och staengs kl 23, varmvatten finns i 2h per dygn och med ungefaer lika mycket att goera som det laater. Vi aer dock vaelfoerberedda och har med oss en flaska roedtjut, vaara nya taerningar och kortlek, saa vi dricker vin och spelar spel och har det trevligt. Gaar ut och spanar paa stjaernorna som taecker exakt hela himlen och snackar med en italienare som bjuder paa cigg och bjuder ner oss paa besoek i Florence naerhelst vi vill...

Onsdag. Naan smart typ fick foer sig att vi skulle se soluppgaangen, saa klockan staells paa 6 och vi stapplar ut i kylan foer att beskaada fenomenet. Avresa efter frukost vid halv aatta, en laang dag i bilen genom elaendig terraeng, men desto vackrare natur. Saltet har bytts ut mot stora quinoa-faelt, roeda klippformationer, snoetackta berg, faergglada laguner och kantas av lamor, alpackor, vicuñas och flamingor. (fotnot: fick av haarfrisoerskan foerklarat skillnaden mellan alpacka - mest haar, vicuña - inget haar, och lama - mas o menos med haar, men minst kolesterolhalt... Foer alla som undrat).

Aaterigen obeskrivligt, och bilderna blir fantastiska. Naan sa att vi aakte 20 mil under dan paa icke-existerande vaegar, och det staemmer saekert. Aatminstone kaenns det saa i alla valskakade kroppsdelar. Stannar foer fotograferingar, smaa vandringar och picknicklunch.

Vi kommer fram till oevernattningsstaellet vid Laguna Colorado runt fem. En helt roed lagun full med flamingos och en vind av inte denna vaerld. Mer bilder, mer vin, mer spel. Traeffar en svensk (!) och ett amerikanskt par som vi tjattrar med under kvaellen och faar tips om Argentina.

Torsdag. Om gaardagen var tidig, aer det INGET motfoer idag. Klockan aer staelld paa tio i fem foer att vi ska hinna se soluppgaangen vid de termiskt aktiva geysrarna en timmes bilfaerd fraan sovplatsen. Kommer fram till sci-fi-liknande miljoe i gryningsljuset, bubblande lerpoelar och 200-grader varm aanga som ryker ur stora haal i marken. Svaveldoften ligger tung i luften, och haer maerks att man aer i Bolivia, daa saker som avspaerrningar eller varningsskyltar helt saknas...

Aaker en bit till, till aennu en spegelblank lagun daer man graevt ett stort haal i marken som faar tjaenstgoera som bassaeng foer alla frivilliga morgonbadare. 0-gradigt i luften goer det lite ont att klae av sig understaell, fleece och hela kittet, men det 35-gradiga vattnet vaeger upp foer kylan och det aer otroligt skoent. Dock bara jag och Frida som badar fraan vaar bil... *host*mesar*host*

Fler berg, flamingos och spegelblanka laguner med namn som "vita lagunen", "groena lagunen", osv innan vi blir avdroppade naera den chilenska graensen och bortforslade i ny buss. Paa det hela taget, en helt fantastisk tur och Bolivia staar hoegt paa listan oever favoritlaender!

Graensoevergaangen aer lite omstaendig. Man faar inte ta med sig naagra farliga saker in i Chile (laes: groensaker, frukt eller animaliska produkter), varfoer alla potentiella morotssmugglares baggage genomsoeks noggrant - dvs ALLAS. Saa hela busslasten paa 30 pers faar vackert ta med sitt pick och pack, oepnna vaeskor och laata tullmaennen genomsoeka. Hittade de naatt? Knappast...

Kommer sen fram till San Pedro de Atacama, och vi har paa timmen det tog att aaka fraan graensen, helt lagt om vaar kommande resrutt. Nu aer planen att vi skippar Santiago, flyget till Argentina och i stort sett resten av Chile. Istaellet har vi bokat en bussbiljett som ska ta oss till Argentina nu paa tisdag istaellet, direkt till Salta i nordvaestra delen av landet. Eftersom Argentinga-bussen gaar fraan SP, bestaemde vi oss foer att aaterkomma paa maandag, och fram tills dess ta en avstickare till den chilenska kuststaden, Iquique.

Daer befinner vi oss nu efter mycket om och men igaar... Foerst och fraemst fanns det ingen direktbuss som passade, istaellet hoppade vi paa en buss till Calama, ca 2h resa. Avslaeppta paa en busstation och paa jakt efter naesta buss promerar vi lite virrigt runt i saekert en timme innan vi hittar ett bussbolag som koer till Iqique. Bussen gaar dock inte foerraen elva, saa vi har ca 5 timmar att roa oss i det stora koepcentrat varifraan bussen ska gaa. Kollar paa klaeder, koeper USB-minne till Frida och foersoeker handla malaria-tabletter (som aer slut), men blir foerst erbjudna "anti-conceptiva" i form av kondomer och tvingas ta till kroppsspraak gestaltandes myggor, djungel och parasiter, men icke. Saant hade de minsan inte.

Kaekar groensaksbuffe i naagra timmar och dricker vaerldens stoersta cappuccino till tonerna av ABBA i bakgrunden, innan vi klockan elva staar ute och vaentar in bussen. En buss som inte kommer. Och inte kommer. Och inte kommer. Som tur aer saa aer vi inte de enda som kaenner oss lurade, utan en hel busslast chilenare staar och skruvar paa sig tillsammans med oss. En halvtimme foersent rullar saa en buss in, men det aer daa inte VAARAN buss, utan halv tolv bussen... Saaklart. Det fantastiska aer att det aer samma foeretag som vi bokat med, men alla vi som vaentat en halvtimme redan, faar vackert staa kvar medan de som bokat halv tolv bussen faar aaka foere... Fantastiskt system...

Saa smaaningom tar en man tag i saken och ringer bolaget, som paastaar att naan elva-buss, det finns det daa inte. Suck. En och en halv timme efter utsatt tid kommer tillslut en extrainsatt buss som koer oss till Iquique, framme sex imorse. Och haer aer vi nu. Har checkat in paa supermysigt hostel i denna kuststad paa 200 000 invaanare. Strandpromenad, surfvaagor, bodyboardare och anledningen till att vi kom hit - sydamerikas mecka foer paragliding, skaermflygning.

Efter att ha sovit ett par timmar nu paa morgonen, lyckades vi boka in oss paa tandemflygning vid lunchtid, laangfredag till trots. Flyt som vanligt, jag undrar naer vaara motgaangar ska komma? Saa efter en timmes slappande paa stranden blev vi upplockade av en minibuss och koerda de dryga 600 metrarna upp paa berget som ligger som en kedja runt stan med havet nedanfoer. Kort briefing om hur vi skulle bete oss, paa med helkroppstrumpa, hjaelm, sele och varsin karl paa ryggen, vaends vi mot bergskanten, skaermen fylls med luft och vi blir tillsagda att springa.

Swisch saa aer man uppe i luften! Haerlig kaensla att svaeva som de otaliga stora faaglarna genom luften, upp och ner med vindbyar och kastvindar. Frihetskaensla av inte denna vaerld, och vilken utsikt! Flyger runt en halvtimme innan vi mjukt saetts ner paa stranden 5 km bort fraan startplatsen, adrenalinfyllda och som tvaa breda leenden... Inget daaligt paaskfirande inte.

Glad paask paa er alla! Vi ska ha picknick paa stranden ikvaell med maalade aegg, pastasallad och vin i solnedgaangen (vilket aer snart, dags att skynda sig!). Hoppas alla ni daerhemma njuter lika mycket av ledigheten som vi goer ;) Passar aeven paa att skaala lite extra foer Timraa som aer i slutspel och Dragons som vunnit ligan, aeven om det aer foerargligt att de gaar och passar paa nu naer man inte aer hemma och kan se fenomenet...
STOR KRAM OCH EN BUNT PUSSAR - C

---

2008-03-28 16:20 Salta, Argentina - Sandboardning, nytt land och cowboys

Chile: check.
Efter naagra dagars strandhaeng, solandes och badandes, lite bodyboarding och vad som kaendes som familjeliv paa hostlet i Iquique hoppade vi paa nattbussen tillbaka till San Pedro. Ett dygn hade vi paa oss innan naesta laangfaerd mot Argentina. Daa San Pedro aer en oekenstad, var temperaturen daerefter. Varmt som satan, men en mysig liten stad med dammiga jordgator och barer och cafeer i vartendaste gatuhoern.

Haer var det dags att testa paa sandboarding, snoens motsvarighet fast paa de enorma sanddynerna ute i Atacamaoeknen. Agencien vi bokade med visade en promotionvideo med TIMBAKTU som soundtrack, saa daa var vi ju fast. Runt fem hoppade vi in i pickupen tillsammans med vaar tutor, Sebastian. En 30 aarig rastatyp som skrattade EXAKT som Willy Wonka i Kalle och chokladfabriken :) Aakte till Death Valley, en dal med lercanyons, roeda klippor och saaklart sandbackar. Fick varsin traebraeda med kardborrbindningar, ett ljus att vaxa den med och boerjade gaa uppfoer.

Aakningen var riktigt skoj. Paaminner lite om offpist snowboarding, men lite svaarare att faa upp hoeg fart. Och naer vaxet skrapats bort efter naagra 100 meter, gick det troegt, och det var bara att gaa upp igen. Roade oss naagra timmar med attt knata upp i sanden och glida ner, tills solen hoell paa att gaa ner och vi tog en tur sjaelva upp paa toppen foer att se faergskaadespelet den roeda solnedgaangen skapade. Och eftersom vi var helt ensamma daer paa toppen, passade vi paa att ta naagra oanstaendiga bilder foer ev kommande kalender ;P (som kommer saeljas dyrt...)

Bussen sen till Argentina var en 12 timmar laang historia, daer vi foer foersta gaangen fick gaa igenom en riktig knarkkontroll. Alla suspekta grabbar ombord blev en och en intagna paa busstoaletten och ombedda att strippa alla klaeder i jakt paa goemt kokain. Vi tjejer slapp dock, alltid saa oskyldiga...

Kom fram till Salta, Argentina, vid aattatiden paa kvaellen, checkade in och gick ut foer att kaeka. Salta aer en livlig stad med 500 tusen invaanare, och har smeknamnet La Linda - typ den vackra. Blev inkastade med vaara sunkiga reseklaeder paa restaurang med vita dukar och hela kittet, aat empanadas till foerraett och sen vaerldens godaste pasta med gott vin till foer under femtiolappen. Gillar Argentina redan!

Aegnade dagen daerpaa aat sightseeing, koepte med oss picknick och tog Teleféricon upp paa en av bergstopparna daer vi njoet av utsikten, kaekade vindruvor, ost och drack vin. Lagom wozzy gick vi gaangvaegen ner och in till stan, cafe-haengde (och kaffet smakade AENTLIGEN gott, och inte pulver), sov lite siesta och var paa de tvaa museerna som finns. Har boerjat laga mer mat sjaelva, nu naer vi bor paa riktiga hostel, saa det blev naan pastasallad till middag och mer vin - vi aer ju aendaa i vindistrikten.

Igaar hade vi en fantastisk dag ute paa argentinska landsbygden. Vi blev upplockade runt halv tio och koerda till fincan (ranchen) Sayta daer ridning stod paa schemat. Vaelkomnades med frukost tillsammans med de fyra andra som skulle med och guiderna, samt aegaren till staellet - Enrique, ett riktigt orginal och haerlig typ som bara kunde svaerord paa engelska, men pratade desto mer (och tydligare) spanska.

Tilldelades haestar, fina haestar (speciellt i jaemfoerelse med ponnyrna vi ridit hittills) och tog paa oss vaara cowboyhattar och satte upp foer att lotsas runt av Javier och Ramon - riktiga cowboys :) Vaesternsadel saaklart och en-hands grepp om tyglarna. Red i tvaa-tre timmar genom tobaksplantage och med bergen runt om, galopperade, fick en liten barbackatur med Javier (tror mest det var foer hans skull...) och njoet.

Tillbaka foer lunch - BBQ med hela gaenget och hur mycket vin du ville ha. Eller INTE ville ha, daa Enrique smoeg upp och fyllde paa allas glas var femte minut. Supertrevligt och haerliga maenniskor. Efter naan timmes lunchpaus (eller vinpaus), var det saa dags att sitta upp igen - naagot vingligare aen innan, men alla hoejde sig ett snaepp som ryttare, haha. Lika laang tur igen, oever faelten, genom floden, maanga galopper innan vi aatervaende och fick eftermiddagsfika i vaentan paa skjutsen tillbaka till stan...

Jag skulle LUGNT kunnat stanna, leva ranchliv naagra maanader och bara varit, men, men... Idag ska vi foersoeka ta oss vidare till Mendoza, men det aer jordbrukssstrejk och vaegblockeringar haer, saa vi faar se om bussarna gaar. Och ja, jag har lagt upp nya bilder paa facebook :)

PUSS och KRAM!

---

2008-04-05 16:15 Puerto Madryn, Argentina - Vingaardar, rafting, nationalparker och fisketur

Man hinner med alldeles foer mycket paa saa kort tid haer att det kaenns som en evighet sen jag uppdaterade dagboken...

Efter en 19-timmars laang bussresa fraan Salta kom vi saa fram till Mendoza, huvudstaden i Argentinas mesta vindistrikt som staar foer 75% av landets producerade viner. Haer checkade vi in paa hostelet Damajuana som kaendes som att bo hemma. Fraescha rum (fick tjej-sovsal med toalett med badkar och lukt av parfym!), stort vardagsrum med soffor och storbildsTV, traedgaard med utemoebler och pool, osv.

Aegnade dagen aat stadsvandring, god mat och vin. Och letade efter de blommiga klaenningar vi baestamt oss att vi MAASTE ha naer vi cyklar runt bland vingaardarna. Hittade tvaa likadana, fel storlek, men bara ca 60 spaenn - foer baada - och slog till. Hade sen ambitionen att gaa ut paa kvaellen, men hamnade i soffan framfoer film och slumrade till ett antal gaanger, troetta efter bussresan.

Blev dock abrupt klarvakna klockan ett naer ett gaeng vi snackat med under dan kom och skulle ha med oss ut. Och man aer ju inte den som aer den... Vatten i ansiktet och in i taxin med tvaa nya zeelaendska grabbar, ett brittiskt par och en amerikan. Hamnade paa nattklubb (gratis foer tjejer saklart), fick i oss vaerldens dyraste drinkar (dvs 50 spaenn foer en 12:a, hur ska det gaa att komma hem..?) och skumpa och dansade sen hela natten till allt fraan latinopop till gamla rockklassiker.

Kom hem runt sex naangaang, daa oevertalade av kiwisarna att dela taxi, eftersom de skulle upp och klaettra klockan aatta dan daerpaa... Sjaelva tillbringade vi hela soendagen utslagna i soffan, och inte foerraen framaat halv aatta pa kvaellen orkade vi oss ut foer att aeta. Men vilken mat! Vaerldens stoersta "allt-du-kan-aeta"-buffe med kockar som lagade allt fraan pastaraetter till skaldjurswok och grillade stekar + en buffe av inte denna vaerld med ALLT paa. Foer 50 kronor! Vi rullade hem...

Maandag var det vingaardsdags! Tillsammans med samma folk som utekvaellen blev vi upplockade med bil och koerda ut till vingaardarna daer en bunt cyklar stod och vaentade. Glada i haagen boerjade vi trampa mot gaarden som laag laengst bort, foer att sen jobba oss tillbaka. Fick en tur av vinproduktionen och sen provsmakning saaklart. Tre av cyklarna hade paa vaegen dit redan gatt soender (en punktering, en tappad pedal, ett avbrutet styre!), saa medan vi vaentade paa nya cyklar, delade vi paa tvaa flaskor av det roeda vi faatt smaka. Bra start. Tur att man har typ 60 hoegskolepoaeng i att cykla hem fraan krogen...

En haerlig dag, och vi gjorde saaklart succe i vaara blommiga klaenningar. Cyklade i straalande solsken genom alléer laengs vinfaelten, stannade och provade viner och lyckades med konsttycket att tappa bort (och aaterfinna) naestan hela gruppen laengs vaegen vid olika tillfaellen. Aat lunch paa en av gaardarna och gjorde sista stoppet paa choklad och likoer-fabrik. Aatervaende till starten runt 18, och kiwisarna var inte sena med att koepa en bunt oel foer att fira den avklarade vinprovningen...

Koerdes hem och vaentade paa att vaar buss till Bariloche skulle gaa halv tio. Bussresan startade sen lite otaeckt med att en av rutorna ploetsligt krossas, vet inte om naan kastade naatt eller vad som haende, men vi fick byta buss innan vi kunde fortsatte de dryga 20 timmarna.

Vi kom fram vid 18 till Bariloche, en jaettefin by nere i norra patagonien, mitt i nationalparken Nahuel Huapi och belaeget vid sjoen med samma namn, omgiven av berg och groena skogar. Den grundades ursprungligen av schweizare, och byn aer oeveroest med soeta traestugor á la alperna, och chokladshopparna traengs med skid- och snowboardaffaerer. Ett haan mot oss som missat vintern...

Bodde foersta natten paa 1004, ett hostel paa 10:e vaaningen med storslagen utsikt oever sjoen och staden.

Dag 1 bokade vi in oss foer en ny omgaang av rafting! Haemtades paa morgonen och koerdes laengre in i nationalparken mot chilenska graensen till Rio Manso. Foersaags med frukost, vaatdraekt och hjaelm och sen bar det av nerfoer floden, tillsammans med guiden Pedro. Mer teknisk rafting aen den i Ecuador, men laegre vatten, snaellare rapids och en natur av inte denna vaerld!

Floden hade helt kristallklart groenblaatt vatten och kantades av klippor och svarta kanyons daer den rann genom taet skog i hoestfaerger med bergen i bakgrunden. Amazing! Raftade dryga 2 timmar, fick ta oss en simtur laengs vaegen (glad foer vaatdraekten) och klarade oss fraan att vaelta. Naer vi var framme hade vi kommit in i Chile, och vi blev upplockade foer att faa BBQ-lunch innan vi koerdes de tva timmarna tillbaka till Bariloche. Haerlig dag!

Dag 2 sov vi laengre aen naansin - dvs 10. Foermodligen vaelbehoevligt. Klockan 14 blev vi upplockade av Aldo, vaerldens mysigaste guide i 40-aars aaldern, foer att aaka paa fiskeaeventyr! Blev iklaedda vadarbyxor, flytvaest och fiskehatt och klev sen i fiskebaaten med Aldo i mitten som roddare, och jag och Frida i varsin aende med kastspoen i handen. Gled nerfoer floden Limay och blev foersta biten intruerade i spinn-fiskets aedla konst, och om jag faar saega det sjaelv (vilket jag faar), saa visade vi oss snart vara naturbegaavningar, aeven om Frida ju saaklart har mer vana aen jag.

Det var betydligt roligare aen jag kunnat foerestaella mig, och jag hade nyboerjarens tur att faa napp efter napp med rainbow och brown "troucha" (=oering). Bara smaa fiskar, men vem bryr sig om det. Efter ett par timmar stannade vi vid strandkanten och Aldo dukade upp ett bord med rutig duk, vin, broed, frukt, choklad och delade med sig av sina enorma kunskaper om natur, fiske och argentinska seder och bruk, och var lika intresserad av att laera sig allt om Sverige. Lunchen avslutades med mate och sen var det dags att prova paa flugfiske. Svaart, och i mitt tycke inte lika roligt, men kul att faa proeva paa, och saekert betydligt roligare naer man kan. Avslutade med mer spinning och Frida drog upp dagens faangst - en firre paa tvaa kilo. Kul! Och aaterigen - denna natur! Boerjar bli tjatigt att skriva om det, men allt aer saa andloest vackert att vi borde vara vana snart, men icke...

Vi haemtades med bil och blev sen medbjudna paa BBQ paa kvaellen hemma hos Aldo med sina vaenner. Vi som hoert saa mycket om argentinska grillseder var ju inte sena med att tacka ja. Vael framme har klockan hunnit bli halv tio och vi moets av 5 grabbar/gubbar i 35-40 aars aaldern som haaller paa att faa fart paa kolen som baest. Vi serveras vin och ost och salami i vaentan paa att grillen ska bli faerdig, och har riktigt trevligt. Alla jobbar som guider inom olika faelt, och goer allt foer att vi ska trivas.

Kvaellen fortsaetter inne med middag - koett, koett, koett, och sallad (foer vaar skull), goda viner och laettsamt saellskap. Tydligen foersta gaangen Aldo bjuder hem naan av sina turister till sig, aa det aer ju smickrande. Runt tvaa (efter improviserad dessert och brasilianska drinkar) bryter vi upp, blir skjutsade in till stan och stannar foerst paa vaar kvartersbar foer en drink, innan vi tackar foer oss och gaar hem.

Dag 3 var planen en cykeltur runt Circuito Chico laengs med sjoerna i nationalparken. Inte helt pigga och fraescha fraan kvaellen innan pallrar vi oss upp halv nio, gaar och handlar matsaeck och haffar bussen. Hyr cyklar 2 mil utanfoer stan, faar en karta med oss och lite tips och boerjar trampa den dryga 3 mil laanga straeckan.

Skoena vaegar laengs sjoen, genom uraaldriga skogar och ordentligt backigt som faar upp pulsen. Stannade med jaemna mellanrum foer fotografering, kortare promenader till sevaerdheterna och picnicar. Dukade upp med vindruvor, broed, ost, serranoskinka, avokado och tomat och sjaelvklart vin och njoet av saavael maten som naturen. Det aer inte synd om oss inte...

Efter 3-4 timmar laemnade vi tillbaka cyklarna och tog en sittlift upp paa toppen av naesta berg foer att faa en oeverblick av nationalparken och den runda vi precis cyklat. Maektigt! Helt slutkoerda i baade kropp och huvud (jag har dessutom gaatt och blivit foerkyld) tog vi bussen in till Bariloche, haemtade vaara vaeskor och var beredda att bege oss till busstationen naer telefonen paa hostlet ringer. Doem av vaar foervaaning naer den som svarar saeger "It´s for you...". Sjaelvklart var det Aldo (hur maanga andra kaenner vi) som ville komma och laemna tillbaka en kasse vatten och frukt vi gloemt fraan fisketuren. Inte alls noedvaendigt tyckte vi, men...

Vi aaker till busstationen, och mycket riktigt saa kommer han och en kompis med vaar paase och som avskedspresent har han med sig roekt troucha och en flaska fint vitt vin. Saa himla gulligt, blir alldeles roerd. Saeger hejdaa igen och vi faar honom att lova att hoera av sig om han kommer till Sverige... Och vi finns nu paa hans hemsida: www.fishinglife.com.ar

I den lyxigaste bussen hittills med saengsaeten, kudde, filtar, bra filmer, middag och hela koeret slocknar vi raett gott de 13 timmarna det tar att naa Puerto Madryn. Och haer aer vi nu, paa atlantkusten, och ska roa oss ett par dagar innan naesta faerd. Vilket inte laer vara naagra problem... Ber om ursaekt foer att det blir uppsatslaanga inlaegg, men livet haer aer saa spaeckat med upplevelser att det inte kan hjaelpas... Hoppas ni alla har det gott daerhemma. Trist att Timraa aakte ur slutspelet, men hejja drakarna! Stort grattis till Lill-Carro som fyllt aar i dagarna!! Och snart aer det min tur ;)

PUSS och KRAM och paa aaterseende!

---

2008-04-12 18:45 Calafate, Argentina - Pingviner, sjoedjur, gammal is och foedelsedag!

Foersta dan som 26 aaring. TACK foer alla gratulationer!

I Puerto Madryn hade vi naagra raett skoena dagar. Foersta dan tog vi det lugnt och strosade paa stranden daer vi blev lite avis paa alla kite- och vindsurfare som haerjade i vaagorna (vill ocksaa!). Besoekte deras Eco Centro med utstaellning om omraadets havs- och djurliv. Intressant. Paa loerdagkvaellen lagade vi en riktig gourmetmiddag av fisken fraan Bariloche med faersk pasta och spenat och drack gott vin till. Hostlet hade en del skoena maenniskor, saa efter en god middag och lite smaatjattrande blev det barrunda och nattklubb. Och sjaelvklart kom vi inte i saeng foere 6 den haer gaangen heller...

En lugn soendag som avslutades med bio foer foersta gaangen paa resan. En intressant upplevelse. Vi var och saag 10.000 BC, och uppenbarligen saknas all form av aaldersgraens, daa biografen fylldes av saavael vagnar med nybakingar och tvaa-aaringar i knaet som farmoedrar och ungdomar. Filmen var bra, och paa ENGELSKA, men en stor besvikelse var popcornen. Trodde jag aentligen skulle faa riktiga popcorn, det aer ju aendaa BIO, men som oeverallt annars paa hela denna kontinent aer de sockrade, inte salta... Besviken.

Dagen daerpaa var det daa dags foer det vi kommit till Pt Madryn foer, naemligen djurlivet. Tillsammans med tysken Thomas och italienaren Davide bestaemde vi oss foer att hyra bil i dryga 24 timmar foerdelat paa tvaa halvdagsutflykter till huvudattraktionerna. Vi gjorde dock misstaget att oeverlaemna hela bilhyrningsprojektet aat dem, vilket resulterade i att den firma vi trodde vi skulle ha (dvs den billigaste), inte hade reserverat naagon bil aat oss, saa vi fick boerja dan med att knata in paa biluthyrningskontor foer att hitta en annan i samma prisklass.

Efter mycket om och men (som tre bilar senare pga div defekter och febrilt soekande efter fungerande ATMs) kom vi ivaeg runt lunchtid i vaar Volkswagen modell mini. Jag tror starkt att grabbarna var otursfoerfoeljda baada tvaa, foer sen lyckades vi hamna vilse i naesta by och koera fel vaeg (vi stod inte foer kartlaesningen, en stor miss), saa vi hamnade paa en 2,5h laang grusvaeg innan vi slutligen naadde maalet, Punta Tombo - sydamerikas stoersta pingvinkoloni.

Vi fick dock valuta foer besvaeret, foer pingviner fanns det gott om. 1000-tals smaa svartvita typer vartaen oegat saag, under buskar, paa vaegen, fulla stranden. OEVERALLT. Och eftersom de var vilda allihopa var det bara att promenera gaangstigen fram och fullkomligt omringas av dem - de var inte direkt blyga av sig. Kameran blev saekert 200 pingvinbilder rikare, men de aer ju saanna lustiga varelser. Taenk att det kan vara saa underhaallande att se naagon gaa...

Roade oss i dryga tvaa timmar med pingvinskaadning och funderade starkt paa att plocka med ett par i bilen, det finns ju saa maanga att det nog inte skulle maerkas. Tyckte dock skogsvaktaren saag lite foer grym ut, och naer sen den utvalda pingvinen svarade med att bita mina taar, la jag ner projektet... Aangrar mig lite. Hemresan gick konstigt nog mer eller mindre felfritt, med en fantastisk solnedgaang och det blev saengen direkt foer att orka kliva upp tidigt dan daerpaa.

Klockan 6 ringde klockan, vi aat snabb frukost och klaemde in oss i bilen igen foer att aaka till nationalparken Peninsula Valdes som aer kaent foer sitt djurliv. Vi stannade efter vaegen jag vet inte HUR maanga gaanger foer att Thomas tysk (vid ratten) skulle foersoeka faanga guanachos (typ lamadjur) paa bild, ett djur han uppenbarligen var omaattligt foertjust i, men inte vice versa. Saag aeven en raev och kappkoerde mot en struts (som kom upp i 60km/h) i jakt efter foton.

Foersta riktiga stoppet blev sen en saelkoloni paa stranden. En bunt paa 8 tjockisar som laag och vraekte sig i vattenbrynet, vinkade lite och vaende paa sig. Skoent liv. For vidare foer att hinna till tidvattnets peak vid Punta Norte daer den stora attraktionen fanns, sjoelejonkolonin och den minimala chansen att faa se en spaeckhuggare in action (3% enligt LP).

Sjoelejonen aer ju fantastiska att se i sig daer de simmar och leker, men har man RIKTIG tur saa faar man se spaeckhuggarna attackera upp paa stranden foer att faa sig en munsbit. Vi hade inga stoerre foerhoppningar med tanke paa vaart olycksdrabbade resesaellskap, men kom i god tid innan hoegvattnet och slog oss ner foer att vaenta. Lite absurt att aa ena sidan sitta och fascineras av de soeta sjoelejonbaebisarna som kravlar sig fram, medan man samtidigt hoppas paa att en jaetteval ska kasta sig fram och kaeka upp dem.

Efter en halvtimmes vaentan blev det riktigt spaennande naer man kunde se en stor grupp med spaeckhuggare simma naagra hundra meter ut fraan stranden och aat vaart haall, men mer aktion aen saa blev det inte. Vi var raett noejda med dan aendaa naer vi gick tillbaka till bilen, och daer paa parkeringen vaentade istaellet mamma och pappa armadillo. Ett av de mest udda djuren som finns, kanske att de heter baeltdjur paa svenska (?). Typ en mix av igelkott, skoeldpadda och myrslok, en knapp halvmeter laanga, med laang spetsig nos och helt klaedda i naatt "pansar"-liknande hoelje. Och baade jag och Frida aer helt oevertygade om att de baade aer blinda och doeva, ja egentligen har de nog INGA sinnen, saa som de irrade runt bland foetter och bilar (taenk roerelsemoenstret foer en sjaelvgaende dammsugare).

Kameran har nu foeljdaktligen ca 200 pingvinbilder, 20 solnedgaangsbilder, 100 sjoelejonbilder och saekert 50 bilder paa armadillos.

Paa kvaellen sa vi hejdaa till Thomas och baade vi och Davide klev paa (den foersenade) bussen mot Rio Gallegos som skulle ta 20 timmar. Det som aer saa fascinerande haer i Patagonien aer dess typiska landskap av mil efter mil av INGENTING! Platt landskap av karg stepp, gult graes och torra buskar i otaenkbart stora omraaden. I Rio Gallegos skulle vi byta buss mot El Calafate, men vi var saaklart mer foersenad, saa det blev dryga 5 timmars vaentetid istaellet foer 1,5 som taenkt. Aakte in till stan, slog oss ner paa en restaurang och bestaellde vin...

Halv nio gick naesta buss, BARA 4 timmar, naestan saa man inte ens hann somna innan vi var framme. Checkade in paa vaerldens mysigaste hostel, America del Sur, daer man moets av en skylt som saeger "Vaelkommen hem" och ber en TA AV SIG SKORNA. Underbart. Haerligt traehus med vaerldens utsikt oever sjoen och snoeklaedda berg. Golvvaerme, oeppen spis, stora soffor, loft och smaa fraescha sovsalar, daer vi somnade raett snabbt.

El Calafate aer mest kaent som utgaangsport foer att besoeka natinalparken Los Glaciares, vilket aeven stod paa vaar agenda. Staellde klockan tidigt foer att kunna komma med en tur redan dan daerpaa och hade turen att det fanns plats. Tvaa timmar i minibuss och vi var framme vid Lago Argentino. En enorm sjoe med ett djup paa 700 (!!!) meter som mest. Den har en speciell groenblaa-grumlig faerg paa vattnet som kommer av mineralerna fraan de smaeltande glaciaererna som ligger utplacerade runt om sjoen.

Vi boerjade dan med en timmeslaang baattur foer att komma naera Perito Moreno, en 60 meter hoeg glaciaer som fortfarande avancerar 2 meter per dag! Maektig syn och fraan det enorma ismassivet hoer man knarrande och explosioner naer isen roer paa sig. Vi hade turen att se en enorm kalvning, daa ett isblock naestan lika hoegt som hela glaciaeren ploetsligt slaeppte och rasade ner i vattnet daer den gav upphov till enorma svallvaagor. Efter baatturen sattes vi i land foer att beskaada glaciaeren fraan balkongerna paa fastlandet och fick se naagra till stora kalvningar. Coolt (i dubbel bemaerkelse).

Dag 2 var det daa min FOEDELSEDAG! Klockan staelld okristligt tidigt foer naesta glaciaer-tur och vi var mer lika zombies aen ivriga turister naer vi packades in i bussen och skjutsade till en annan del av Lago Argentino. Steg ombord paa katamaranen Upsala Explorer som skulle ta oss paa guidad tur till naagra av de andra glaciaererna i omraadet, daeribland den stoersta av dem alla - Upsala. 50 x 10 km massiv is, som faktiskt faatt sitt namn av Uppsala universitet som var foerst med att sponsra forskning i omraadet - kuriosa.

Laengs hela baatturen floet isberg i alla moejliga former och storlekar omkring, de stoersta maette saekert en 50 meter i diameter, och daa aer det bara 10% som syns ovanfoer vattenytan. Saavael bergen som glaciaererna har faergskiftningar fraan vitt till riktig isblaa, beroende paa hur taett packad isen aer. En speciell, naestan overklig syn och otroligt vackert.

Efter att ha kryssat runt i naagra timmar stannde vi till foer lunch. Jaettedyrt och tyvaerr helt smakloest. Men restaurangen laag i en liten skog som kunde ha varit Sverige, och efter en kort promenad mellan traeden, kom man fram till en annan sjoe full av "isbitar". Vi boerjade vid det haer laget bli raett maetta paa gammal is, saa efter naagra plikskyldiga bilder posandes bland isklumparna, drog vi oss undan till skogen istaellet och tog mulle-bilder.

Tillaegg till kamerainnehaallet aer nu ca 200 bilder paa is och 30 bilder paa Frida and Carro goes nuts in the forrest... Och jag kaenner mig raett ung med mina 26 aar i jaemfoerelse med de 1000-tals aar gamla isbitarna vi omgivits av. :)

Sen var turen slut, vi koerdes hem och jag blev oevergiven av Frida och Davide som tisslade och tasslade en himla massa och var tvungna att "goera naagra aerenden" paa stan. Passade paa att ta en laang varm dusch och mysa i sofforna innan de aatervaende med diverse attiraljer. Kvaellen blev en trevlig tillstaellning, Davide lagade supergod pasta och vi delade paa en damajuana roedvin. Och efter middan hade Frida koept taarta med ljus och "happy birthday" framfoerdes paa saekert fyra spraak. Samtidigt. Ocksaa fick jag en alldeles egen liten trae-armadillo som doeptes till Anton.

Vi fick uppslutning av annat hostelfolk och gick ut paa byn foer en riktig helkvaell. Kom hem efter fem imorse, lagom pigg, och lider nu av rejael soemnbrist daa vi var tvungna att vara packade, klara och ute ur rummet innan tio... Dagen aegnas aat tvaett och lite sjaelvoemkande innan vaart flyg till Buenos Aires gaar ikvaell. Ser framemot det, och tydligen spelar Sverige Davies Cup mot Argentina imorron. Ska jaga biljetter...

Till naagot helt annat: Om naagon raakar kaenna naagon som kaenner naagon som har en laegenhet eller liknande foer uthyrning foer sommaren eller hoesten och framaat i STOCKHOLM. Tveka inte att saega till. Bostadsloeshetsfraagan boerjar goera sig paamind - mindre aen fyra veckor kvar till hemfaerd.

NU har aptiten infunnit sig tillrackligt mycket foer att kaeka frukost. PUSS och KRAM / C

---

2008-04-23 17:22 Buenos Aires, Argentina - Storstadsliv

Det kaendes naestan lite konstigt att kliva paa flyget fraan Calafate istaellet foer bussen, men raett skoent att foerkorta resvaegen med typ 57 timmar... Vi landade i denna storstaedernas storstad runt tolv paa kvaellen och hittade en taxi in till kvarteret San Telmo, daer vaart hostel laag.

För att få nån slags överskådlighet så delar jag upp BsAs i teman, det aer saa mycket att skriva...

SPORT:
Paa soendag hade vi faatt tips fraan coachen (pappa) att Sverige moette Argentina i Davis Cup, saa direkt efter uppvaknandet kastade vi oss in i en taxi foer att aaka ut till tennisstadion. Matchen hade redan boerjat och Soederling laag under med ett-noll i set, vilket snart vaendes till en spaennande fem-setare. Vi, kanske sex blaagulmaalade gubbar och ett tusentals argentinare paa laektaren foeljde spelet under tre timmar, innan Sverige slutligen fick se sig besegrade. Betydligt roligare aen jag hade foervaentat mig, och haerligt att faa vara lite patriotisk. Och argentinska tennissupportar aer en klass foer sig daer hela publiken staemmer upp i saang mellan varje boll foer att snabbt tystas ner av domarna.

Vi hade planerat att stanna kanske fyra dagar i Buenos Aires, men det utoekades snabbt till en vecka foer att vi skulle ha moejligheten att se Boca Juniors spela paa loerdagkvaellen. Innan dess blev det dock aennu ett sportevengemang, mer fotboll i form av Copa Libertadores - sydamerikas svar paa Champions League. River Plates moette peruanska San Martin, och vi (som redan inhandlat Boca-troejor till naesta match) koepte och klaedde upp oss i blaavita argentinatroejor dagen till aera. Om tennisarenan hade hoeg staemning, var det inget motfoer detta, fantastisk staemning! Matchen slutade 5-0 till River och vi var mer aen noejda.

Bocamatchen var dock naagot alldeles saerskilt. Boca aer ett av stadens fattigare kvarter, men naagot speciellt. Alla husen aer maalade i de mest brokiga faergerna som blivit oever naer skeppen maalats i hamnen, inte minst blaagult som aer laget, Boca Juniors, faerger. De aer faktiskt svenska flaggans faerger och historien lyder att man hade svaart att bestaemma lagets faerg, saa man sa "Naesta skepp som kommer in i hamnen, dess flaggas faerg ska vi ha". Och vad kommer om inte ett svenskt fartyg...

Matcherna i Boca kan vara raett riskabla hade vi hoert, saa tankarna vandrade fraan inhandling av pepparsprej till att foerse oss med diverse vapen, men la ner de planerna och koepte varsin Bocatroeja istaellet :) (sen laeste vi paa hostlet att de rekommenderades "neutrala klaeder" paa matcherna, men, men...). Vi skippade aeven hostlets s k erbjudande om matchbiljett, guide och chaffoer till hutloesa priser (160 pesos, naer en biljett vid entren gick paa 24...) och tog istaellet taxi till Boca tidigt paa dan foer att insupa atmosfaeren och visa upp oss i vaara fina troejor.

Matchen sen var en haerlig upplevelse. Ett saa gott som fullsatt Bombonera (som Frida laerde mig rymmer 57 365 personer) med staendig kampsaang daer alla i publiken , fraan farfar 82 aar till 3-aaringen paa pappas axlar, sjunger med (ocksaa vi daa som gjorde vaart baesta att aatminstone klappa takten). Matchen slutade 2-1 till Boca, och vi kaende oss relativt trygga naer vi gick ut.

SIGHTSEEING
Mellan allt springandes paa fotbollsstadioar (eller vad det nu heter i plural) hann vi saaklart med att se lite av byn. Vi tog en busstur foer att ganska enkelt faa lite historia och se alla sevaerdheterna och de olika kvarteren Palermo, Boca, San Telmo, Recoleta. Allt fraan obelisken paa Avenida 9 Julio till otaliga plazas och statyer. I Recoleta besoekte vi deras enorma kyrkogaard daer alla som betyder naatt begravs, och mest kaend aer daa Eva Peron - Evita. Kyrkogaarden aer otroligt vacker med gravar stora som hus och foersedda med alla moejliga utsmyckningar och statyer. Det kaendes dock lite olustigt och spookey att irra runt i labyrinterna av sten och marmor.

MUSIK
Foersta dan traeffade vi en amerikan som varit en maanad i BsAs och tipsade oss om naagot som hette "La Bomba del Tiempo" och gick av stapeln varje maandag. Vi fick inget riktigt hum om vad de var, mer aen naan slags trumshow, men letade oss efter mycket om och men till den foerevisade platsen. Vi moets utanfoer av en tvaa kvarter laang koe, daer minst 75% hade dreads och resterande 25% var klaedda i hippieutstyrslar och roekte graes. Kommer in paa en stor innergaard, fullpackad med folk och en scen laengst fram, paa vilken det sitter 14 killar med diverse slaginstrument som de gaar loes paa. Helt otroligt bra! Att bara trummor kan skapa saanna melodier och rytmer. Medryckande som aldrig foerr och hela publiken blir ett enda stort hav av dansande, skakande, hoppande maenniskor. Galet bra!

Om det var naagot vi visste att vi skulle goera haer, saa var det saaklart att se en tangoshow. Saa en av kvaellarna klaedde vi upp oss (dvs tog paa det minst smutsiga linnet och vaedrade de nu trasiga jeansen lite extra) och begav oss ut i San Telmo, tangons hemtrakter. Vi hade laest oss till en rekommenderad tangoshow (annars finns de i stort sett OEVERALLT) och blev inte besvikna. Showen inkluderade vin och dessert och dansarna hoell till precis framfoer bordet, naestan som wallmans. Saang, levande musik med dragspel, fioler, piano, mm och dans framfoert av sex vackra par under en tvaa timmar laang show. Blev riktigt sugen paa att laera mig tango...

SKYDIVE
En sak vi pratat mycket om att goera aenda sen vi aakte, aer att goera ett skydive, och nu naer resan boerjar naerma sig sitt slut tog vi aentligen tag i saken! Vi plockades upp och skjutsades en bra bit utanfoer till ett faelt med en stor barack och vaerldens pyttigaste flygplan. Vi moette aatta till foervaentansfulla hoppare och instruktoerer, och jag och Frida skrek saaklart hoegst naer de fraagade vilka som ville boerja. Paa med selarna, hej till kameramannen och instuvade i planet innan vi hann saega fallskaerm. Paa vaeg upp boerjade det pirra till i magen, inte minst naer selarna drogs aat och skinnmoessan kom paa. Sen paa 3000 meters hoejd oeppnade min tandempartner doerren som jag satt lutad mot och det soeg till ordentligt naer jag tittade ner. Gulp. Kamerakillen klaettrade ut under vingen, och sen var det min tur. Ett trappsteg, sen ingenting 3 kilometer rakt ner. Jag hann knappt saetta ut foten innan vi hade hoppat och stoertade raett ner. Weeeeiiiii, vilken kaensla! Obeskrivligt. Dryga 30 sekunders frittfall innan fallskaermen vecklades ut och vi seglade ner till de imponerade vaentande hopparna. Vill hoppa igen!

UTFLYKT
Samma amerikan som rekommenderat "la Bomba", tipsade oss aeven om ett hostel ute i floddeltat norr om stan. Saa naer vi bestaemt oss foer att stanna en hel vecka i BsAs, planerade vi in en liten get away. Packade rena underklaeder, bikini och vantar i vaara smaa ryggsaeckar och hoppade paa Subten (t-banan) till taagstationen foer taag mot Tigre. En timmes taagresa senare var vi framme i en mysig liten foerort och letade raett paa den flodbaat som skulle ta oss ut till hostlet (vilket var enda saettet, daa inga vaegar gaar dit). En fin gammal traeflodbaat som tuffade fram i vindlande kanaler kantade av soeta hus och bryggor i oever tvaa timmar. Vi koerde paa saekert 15 krokodiler paa vaegen (kan eventuellt varit traedstammar) innan vi naadde hostel marcopoloINN nautica.

Paa bryggan moets vi av en kille som undrar VAD vi goer daer, och det visade sig snart att staellet inte direkt var vaelbefolkat. Hostlet var helt enormt stort, laag direkt paa stranden, hade en stor pool och vi var typ ensamma. Vi, en aeldre man som jag inte foerstaar hur han hittat dit och de tre killarna som jobbade. Lite konstig kaensla att vara helt sjaelv i en saa stor byggnad, det kaendes som haemtat ur "the Shining". Killarna var jaettetrevliga och passade upp oss bra. Vi fick god mat, moette dem i biljard och aegnade kvaellen aat drinklekar. Dagen efter letade vi raett paa naagra gamla fiskespoen och stod och kastade i den foermodligen fisktomma floden, innan det var dags att foersoeka haffa flodbaaten tillbaka. Vi blev erbjudna middag och en natt till gratis, men var tvungna att tacka nej daa vi hade en av fotbollsmatcherna att passa. Ett skoent break fraan storstan.

NIGHTLIFE
Sjaelvklart var vi tvungna att se vad BsAs beroemda nattliv gick foer, men det aer inte det laettaste. Som i resten av Argentina KAN man inte gaa ut foere klockan 2 paa natten, vilket innebaer mycket planering i sin sovtid. Vi gick och la oss runt sju på kvällen, sov till elvatiden och foersoekte sen vakna tillraeckligt foer att goera sig i ordning och gaa ut. Boerjade med naagra drinkar paa hostlet (och blev erbjudna kokain paa toaletten) innan vi aakte med deras transfer saekert en halvtimme utanfoer stan. Enorm klubb med fyra dansgolv och otroligt mycket folk. Dansade till fem-sex paa morgonen innan det blev taxi hem och en totalfoerstoerd naesta dag. Var ute naesta kvaell med, men det tog haart att pallra sig ivaeg... Tror jag foeredrar svenska tider aendaa...

GRILLAT
Sista maaste-goerat i Argentina, aeta deras beroemda grillade koettbitar. Jag som inte gillar lamm, tog tjuren vid hornen och bestaellde in husets rekommenderade tenderloin. Och GUUUD vad gott! Kanske det godaste koettet naansin och jag fattar vad alla snackar om. Taenker dock inte foerstoera min positiva lamm-upplevelse med att kaeka lamm naansin igen :)

Hjaelp vad mycket det blev och vad fort tiden gaar. Maste avrunda nu, vaar buss till Brasilien gaar om 40 minuter... Vi aer nu i Iguazu och har varit och sett de beroemda fallen under tvaa dagar, aakt baat paa floden och draenkts i ovan naemnda fall. Otrolig naturupplevelse! Nu maaste jag springa. Ciao och paa aaterseende!

---

2008-05-01 07:41 Rio de Janeiro, Brasilien - Kaerlek, fotboll och sambatoner

Jag aer foeraelskad! I Rio, vilken underbar stad. Tror jag maaste flytta dit. Paa fullaste allvar.

Vi kom alltsaa fram till Rio foerra torsdan efter 20-naanting timmar i buss fraan argentinska graensen, och haer var det dags att utnyttja couchsurfing* foer foersta gaangen paa resan.

* couchsurfing aer foer de som inte vet ett internetcommunity med medlemmar oever hela vaerlden som gaar ut paa att man erbjuder sin soffa till behoevande resenaerer naer man aer hemma, och sen surfar paa andras naer man reser. Helt gratis och vaerldens enklaste men kanske baesta ide! www.couchsurfing.com

Saa vi hoppade in i en taxi och aakte soederut en halvtimme foer att naa Recreio och Macumba beach, daer vaar host bodde. Vi kom fram till en liten laegenhet paa ett rum med kokvraa och en stor uteveranda precis vid vaerldens droemstrand. Vaar host, Walter, aer en kille paa 23 aar och en reseaelskare saa klart. Han laeser till laekare, men under vaar vecka i Rio var han i skolan EN dag, istaellet gaar surfingen som prio ett och han har en befriande livsfilosofi och maanga ideer, galna men klart fascinerande. Vi hann med maanga djupa diskussioner och jag kommer sakna hans saellskap.

Foersta dan paa plats blev till avkoppling. Foerst en hel del runtaakande i de naerliggande kvarteren med W paa jakt efter ett modem, vilket kan tyckas simpelt, men var ett mission impossible. Sen koepte vi med oss en frukt-picknick och gick ner paa stranden ett par timmar innan det senare paa kvaellen blev biobesoek.

Efter bion slutade vaar lugna dag, och vi blev medbjudna paa naagot som beskrevs som en studentfest inne i centrum. Leo, en av Ws kompisar plockade upp oss med bil och vi aakte den knappa timmen in till stan. Studentfest i mina oeron aer en liten lokal, halvschaskigt klaedda studenter, kamratlig staemning och gamla godingar i stereon. Det haer var naatt HELT annat. En koe paa oever 100 meter utanfoer och det fullkomligt VIMLADE av folk. Foerundrades oever alla uppklaedda tjejer i de minsta och tajtaste utstyrslar man kan taenka sig - och det oavsett baade kroppsstorlek och form - och alla i hoegklackat... Sjaelv kom man i skoena jeans, enkelt linne och sneakers…

Kom in relativt snabbt till naagot som var en enorm utomhuslokal med scen laengst fram, proppfullt med dansande folk och hoeg funkmusik. I intraedet ingick gratis oel, saa grabbarna fyllde snabbt den medtagna gigantiska oelsejdeln och vi hjaelptes aat att toemma den ett antal gaanger innan vi letade oss fram mot scenen, daer det nu oevergaatt till samba och karnivalmusik. Dansade som aldrig foerr till maanga nya rytmer och steg och hade asskoj! Mindre kul aer dock alla otroligt naergaangna brasilianare som haer naadde naatt slags rekord... Skoent aendaa att inte gaa sjaelv en saadan gaang, utan alltid ha naan annan att vaenda sig till. Aakte daerifraan runt fyra kanske (Leo koerde…) och ramlade i saeng.

Lugn hemmadag dan daerpaa med en laang omgaang Risk ute paa verandan. Var ivaeg och kaekade buffelunch med SUSHI (och allt annat du kan taenka dig) och stannade hemma paa kvaellen. Jag och Frida hade dock svaart att sova, saa efter naagra timmars sovfoersoek, kortspel och annat, gick vi vid tvaatiden ut, beundrade stjaernorna, korkade upp en flaska vin och filosoferade om resan som varit och tiden som kommer.

Soendag blev det stranddag och sen, en av vaara topprioriteringar i Rio, BRASSEFOTBOLL! Derby mellan Flamengo och Botafugo paa Macarana-stadion med Walter och hans kompisar som alla var Flamengo-fans. Vi koepte oss saaklart varsin flamengotroeja paa vaegen in och foersoekte som baest laera oss de portugisiska fotbollssaangerna (varav en fastnade raett bra...) och skrika lika hoegt som de runtikring oss (lyckades saemre). Matchen slutade 1-0 till Flamengo, och staemningen var fantastisk med saang, bengaliska eldar, smaellare, dans och rolig fotboll. Firade segern med middag och oel utanfoer arenan, och fortsatte sen utekvaellen paa hemmaplan med vodka-guaranagrogg, strand, stjaernhimmel och loesningar av vaerldsproblemen...

Vaknade dagen daerpaa tidigt till vaaran stora sightseeingdag! Smoeg ut fraan grabbarna som laag och sov och lyckades hitta en buss som gick in mot stan.

* Tillaeggas haer boer att portugisiska naermare laater som japanska naer det talas, inte minst rio-dialekten med sina maanga harklande och sh-ande ljud. Spanskan kan man goera sig foerstaadd paa, men sen att foerstaa svaret man faar, det aer en konst, varfoer varje konversation aer en utmaning.

Saa, foer att aatergaa till bussturen saa lyckades vi aldrig faa naan klarhet i var vi skulle av, utan bestaemde oss efter naan timmes resa foer en plats med mycket folk, aa hoppade av. Frukost blev prio ett, och sen boerjade jakten paa lokalisering. Kalla det slump, oede eller vad som helst, men vi traskade in paa en glassbar foer att fraaga om vaegen och stoette ihop med en taxichauffoer som gaerna ville koera oss runt stan. Efter ett kort oevervaegande tackade vi ja och hoppade in i bilen. Och baettre guide faar man leta efter!

Davi som han hette var en man paa 50+ som vuxit upp som gatubarn paa Rios gator, innan han som tio-aaring blev omhaendertagen och adopterad av ett par. Sen hade han utbildat sig baade till pilot och advokat, aegde en fabrik och koerde nu taxi, mest foer skojs skull. Och han aelskade att resa! Saa Davi skjutsade oss runt i Rio medan han beraettade om byggnaderna, stadsdelarna och folket, han slaeppte av oss foer det obligatoriska Jesus-besoeket, stannade till foer fotografering efter vaegen, tog oss till Ipanema beach och Copacabana och laemnade oss slutligen vid Pao de Azucar efter dryga 5 timmars tur. Och inte ville han ha speciellt mycket betalt heller… Guld vaert med saadana maenniskor, jag hoppas han kommer till Sverige saa vi kan aatergaelda honom.

Om stadsturen kan bara saegas att Rio aer en fantastisk stad, min nya kaerlek. Omgiven av hoega groena berg med vidstraeckta vyer kombinerat med ett livligt gatuliv och de mest fantastiska straender daer alla cariocas tillbringar saa mycket tid av dygnet som moejligt. Vill ocksaa leva saa!

Vi kaekade middag naanstans downtown efter mycket kraanglande med den portugisiska menyn och fem vaelvilliga kypare som med kroppsspraak och minimal spanska forsoekte foerklara vad den bestod av. Maten blev en succe dock, och likasaa de caipirinhas vi bestaellde till. Foerstaa sen vaar enorma lycka naer vi efter bara naagra minuters letande hittade den buss som skulle ta oss hem! Som att vinna paa jackpot, fast baettre. Att vi efter en och en halv timmes bussresa sen lyckades kliva av paa raett plats fullaendade kvaellen totalt och vi firade genom att slaenga av oss alla klaeder och nakenbada i de kolsvarta, daanande vaagorna.

Hemma vaentade tvaa oroliga brasilianare som undrat var vi tagit vaegen och trott att vi blivit minst kidnapped i Rios favelas… Ett par dagar till foerfloet, och vi hoell oss borta i Recreio, ett lugnt omraade med baesta surfingen. Jag hade ju saa hemskt gaerna velat hyra en braeda, men det blev aldrig riktigt av; fel vaagor, foer lite tid… Anledning att aaka tillbaka?

Sista kvaellen hade vi en liten avskedsfest bara vi tre. Jag och Frida koepte och lagade massa mat och hade fyllt paa baade vin och oelfoerraadet ordentligt. Blev en laang middag ute i vaermen, vaar sista varma kvaell och det sista stoppet i hela sydamerika…

Naesta dag blev vi skjutsade till flygplatsen i vaerldens regnvaeder, och det var alldels hemskt att behoeva aaka. Nu aer vi I NY och lever loppan, men det tar jag i det naesta (och sista) inlaegget, foermodligen hemifraan… Saa om mindre aen 3 dygn betraeder jag aater svensk mark. Hur konstigt kaenns inte det? Ser sjaelvklart framemot att traeffa er alla igen, men hade nog gaerna stannat bara liiiite till… Stor kram, och alla som eventuellt raakar vara lediga paa maandag faar mer aen gaerna hoera av sig saa jag slipper vara sjaelv... Ses snart! / C

---

2008-05-05 13:15 New York, NY, USA  - Det stora äpplet

Jag är hemma i Sverige igen. Vi landade nu i morse utan en blunds sömn på planet hem (tacka vet jag bussarna...), och jag har sagt hejdå till Frida efter 4 månader ihop 24-7. Omställning. Jag är trött som satan, men lyckas inte somna, så jag tänkte avsluta resedagboken med ett sista inlägg från NY.

Vi landade vid lunchtid i torsdags, efter ett byte i Houston, och bestämde oss för att dumpa våra stora väskor på flygplatsen och bara ta med småväskorna in. Efter en snabb ompackning hoppade vi på flygbussen in mot centrum och snart tornade NY-siluetten upp sig framför oss! Bussen stannade vid Grand Central mitt på Manhattan, och vi letade snabbt rätt på en karta och började lokalisera oss bland streets och avenyer. Upprymda över att vara på THE place, gick våra huvuden fram och tillbaka för att insupa atmosfären, stirra upp mot skyskraporna, fascineras av folket och promenera på gator som 5th Aveny och Broadway. Gick även in på Sheraton där en vän till familjen skulle husera i helgen, men de hade inte hunnit dit, så vi lämnade ett meddelande. Vi kände oss dock rejält malplacerade (typ "finn två fel...") nere i den förgyllda lobbyn bland affärsmän och burrberry-väskor.

Tog en snabb starbuckskaffe innan vi traskade till Central Park för att "göra en Phoebe-löpning" (för de som sett Vänneravsnittet...) och köpte varsin varmkorv "med ALLT på i sann amerikansk anda. Godare har jag ju ätit... Efter några timmars stadsvandring var det dags att inviga metron för att ta oss upp till Washington Heights där vi kontaktat couchsurfaren Dan för boende.

Lite andra kvarter än centrum, lite mindre guld, lite mera slum och vi var typ de enda "vita". Dan delade en jättefräsch trea tillsammans med en annan kille, dock visade det sig att han själv hade bokat upp sig på andra planer för helgen, så han gav oss helt enkelt nycklarna till lägenheten och lät oss husera i hans rum som vi ville. Första kvällen hade han dock tid för oss, och vi hängde med på couchsurfingparty nere vid Union Square. Liten pub, massa trevliga människor och billiga drinkar. Vi var väl inte direkt pigga efter flygningen, men höll ut till ett-tiden nångång, och lyckades sen med kontstycket att hitta hem själva utan vare sig Dan eller karta.

Klev upp hyfsat tidigt dan därpå för att sightseea. Stopp ett blev fd WTC, som nu är en stor byggnadsplats men med åtskilliga minnessymboler och foton från 9/11. Läskigt att tänka sig in i det om hände... Åkte sen längst söderut på Manhattan till Battery Park för att beskåda frihetsgudinnan på håll. Vi brydde oss aldrig om att ta nån båttur up close då det var mulet och flera hundra meter lång kö, utan fotograferade från stranden och promenerade vidare norrut. Gick förbi Charging Bull och pillade på den stora tjurstatyns pungkulor som sägs ge tur (???), promenerade förbi City Hall och gick in och våldsgästade en rättegångsförhandling i Supreme Court. Hamnade sen i chinatown där Frida roade oss båda med att räkna kineser... Hade sen tänkt åka upp i Empire State Building, men skippade det när sikten var så dålig. Köpte istället varsin Yankeeskeps, åkte hem och klädde på oss allt vi hade med oss (kallt!) och tog en promenad till Yankeestadium för att se vårt livs första baseballmatch.

NY Yankees vs Seattle Mariners stod på spelschemat och vi slog oss förväntansfulla ner på våra platser med varsin jättekringla med senap på (ännu ett försök till amerikanisering). Jag försökte förgäves få japanen bredvid mig att förklara baseballreglerna, men hans engelska var typ lika bra som min japanska, så... Vi figurerade ut det mesta av spelet på egen hand (tror vi), men jag måste säga att jag inte blev speciellt imponerad. Tråkigare sport får man väl leta efter, det HÄNDER liksom ingenting... Efter 2 timmar (dvs 5 innings, en stor hink med popcorn och två genomfrusna svenskar) så tyckte vi att vi stått ut länge nog och gick därifrån. Det roliga är att vi inte direkt var ensamma som lämnade arenan i förtid, utan det var fullt av yankeesfans som gick samtidigt. Knepig sport, nä, tacka vet jag brassefotboll...

Lördan blev sen en aktiv dag som börjades med att konstatera att även idag var sikten NOLL från både Empire State och Rockefeller. Tog oss istället till broadway för att se matinéföreställningen av Mel Brooks musikal "Young Frankenstein". Riktigt bra, med mycket humor, imponerande scensättning och bra skådespelare. En snabb vända hem för dusch och ombyte till våra finaste plagg, innan vi begav oss ut igen för middag och jazzklubb på Cleopatras Needle vid Central park. Drack Cosmopolitans, åt god mat och lyssnade på ett gäng killar som trollade fram jazztoner från scen. Efter maten tog vi en promenad genom central park i mörkret för att nå Upper East Side där vi för kvällen hade biljetter för stand up komik.

Vi var lite tidigt ute så vi slank in på en kvarterspub i "Sex and the city"-kvarteren innan vi begav oss till the Comic Strip, kanske mest känt från inledningsscenerna från Seinfeld. Showen var riktigt bra med fem olika ståuppare, som efter en lite trevande start fick igång publiken ordentligt. Bra sätt att avsluta en annars lite melankolisk kväll i och med att det var vår sista...

Söndag. Allra, allra sista dan som känts så overkligt långt borta under hela resan. Vi packade och tog med oss våra väskor och åkte in för att gå på American museum of Natural History. En imponerande byggnad som skulle kräva åtskilliga dagar för att se allt. Vi gjorde dock en snabbtur på ett par timmar bland allt från dinosaurieben till kometer, och bestämde oss för att komma tillbaka nästa gång.

Allt som allt en intensiv weekend, men jag tycker vi lyckades riktigt bra med att hinna med allt vi ville. Så var det bara den sista etappen kvar. Flygbuss ut till Newark flygplatsen för att checka ut våra väskor och sen invänta planet hem till Sverige bland alla andra svenskar...

Landade imorse klockan åtta lokal tid och allt känns fortfarande så overkligt. Precis som om jag när som helst kommer vakna och vara kvar nånstans i Argentina och ha halva resan kvar. Tiden har gått så otroligt fort, men allt har verkligen överträffat de största förväntningarna och alla minnen kommer hägra en lång tid framöver... Tack för mig, kul att så många följt med på vår resa, hoppas det inte dröjer allt för länge innan nästa...

Stor kram / Carro