Cervinia och allt som det innebar
Hemma i Stockholm igen med mycket blandade känslor. Jätteroligt att träffa alla igen, men tråkigt att ramla in i vardagen och ut ur alplandskapet... Hursomhelst. Tänkte jag skulle göra en sammanfattad uppdatering om den tid som gått nere i Italien.
Lämnade sthlm den 24:e januari i Princen tillsammans med Elin å körde hela vägen ner till italienska rivieran på ett och ett halvt dygn (med endast ett fåtal missöden som nästan missad färja, bensinstopp på autobahn, osv...). Bodde hos min moster ett par dagar innan vi styrde norrut igen mot Cervinia som sen skulle bli vårt hem de närmaste månaderna. Kom fram utan boende, jobb, ingenting. Så smått skärrade började vi med att slå oss ner på lokalpuben å ta oss ett glas vin. Sen löste sig allt i rask takt (tänk vad lite alkohol kan göra). Träffade världens gulligaste svenskar som vi kom att hänga med resten av säsongen (Micke, Jonna, Adam, Staffan), gick sen för att käka middag på Lino's restaurang, och kom ut därifrån med jobb för oss båda i utbyte mot mat å boende. Kunde inte fått nått bättre! Jobbade lite strövis på helgerna de första två månaderna och hade därmed både dagarna fria för åkning å kvällarna fria för andra säsongaraktiviteter. Sista månaden blev det mer kvällsjobb, vilket gav en del inkomster till hushållskassan. Boendet var inte direkt av den högsta standarden (Elin fick ett nervöst sammanbrott första kvällen när vi såg lägenheten...), vi delade två rum med tre italienare,och hade heltäckningsmatta, men saknade dammsugare. Har dock bott värre, och snart kändes det som hemma (när vi möblerat om, infört rökförbud och strött ut våra saker överallt) och det var riktigt trist att lämna mot slutet.
Åkningen var kanske det bästa av allt. Hade hur tur som helst! Det stora dumpet alla hade väntat på sen säsongens början kom efter våra första två veckor. Konstant snöande nästan en vecka, å sen fanns det HUR mycket off pist som helst. Fantastiskt!
Me on tha skiiiis
Fick många helt underbara dagar då vi var först upp i orörd djupsnö som höll i sig hela dagen. Grymt ont i benen dagarna därefter, men vad gör väl det... Zermatt ligger i samma skidsystem, så där tillbringades en del dagar, men de hade inte lika mycket snö som Cervinia. Åsså dog det massa folk i laviner... Försökte åka både skidor å bräda ungefär lika mycket, men mot slutet tog snowboarden överhanden helt å hållet. Inte mycket som kan mäta sig med den inte. Gonna miss my board...
På väg mot det perfekta åket...
Fick lite besök därnere, huvudsakligen av familjer som kom å gick. Elins familj, pojkvän och min familj bytte av varandra under tre veckors tid, vilket var jätteroligt, men intensivt. Så när vi blev ensamma igen gjorde det inte så mycket... Sen kom det lite folk i en andra våg de sista veckorna, vilket gjorde att tiden bara flög iväg.
Hann med två turer till Torino - en för att se svensk OS-hockey (Sveriges kanske sämsta insats nånsin...), som förutom själva matchen å resultatet (5-0 mot Ryssland) var en upplevelse. Inte var dag man får se OS-hockey. Å självklart hade jag blågul ansiktsmålning ;) Sen nån månad senare fick vi biljetter till champions league kvartsfinalen mellan Juventus-Arsenal, vilket var ännu häftigare. Sån grym stämning på läktarn... Jäääj!
OS-hockeyfans
Utelivet i Cervinia var begränsat till en nattklubb; Biancognilio alias white rabbit alias vita kaninen alias banka kaninen, men så länge det var högsäsong var det riktigt roligt å bra drag. Å var det det inte, såg vi minsann till att fixa draget på egen hand =) Mot slutet av säsongen anordnades temakvällar med obligatorisk utklädning. Karnival, woodstock, pyjamasparty... Helt galna kvällar, och de flesta ansträngde sig ytterst för att faktiskt klä ut sig. De hade dessutom byns bästa bartenders som gjorde de godaste Daiquiri nånsin... Mmmmm... Innan klubben kom igång (framåt 1-tiden), var det dock pubarna som gällde, och där var Dragon storfavoriten. De hade såklart svenskor i baren (vi finns överallt), och som säsongare såg alla andra säsongare till att man fick grymt med rabatt. Om man nu behövde betala alls... Kommer sakna de billiga utekvällarna...
Afterski =)
Dragon var även stället som gällde för after ski med sitt danska liveband som bestod av några av de galnaste personer jag träffat. Grymt duktiga och alltid roliga att se. Och höra. De spelade blandat klassiska hits med nya after ski-låtar. Blev många kvällars röj och dansande i skidkläderna. Svettigt som faaan. Kanske kunde deras repertoar ganska bra mot slutet, men vad gör väl det. Blev första gången vi såg dem tokkär i en av grabbarna, Andreas (svårslagen kombination sångare/ gitarrspelare/ pianospelare - också snygg dessutom!), men det dröjde en hel månad innan han också fattade att vi var menade för varandra ;) Lite trögfattade de där danskarna, men när det väl gått upp för honom så hade vi hur kul som helst ihop.
Jag å dansken ;)
Tills den hemska tidpunkt då han å co fick för sig att åka hem. Hela tre veckor före oss. Kanske det värsta avskedet nånsin. Usch. Slutet av säsongen präglades av alla dessa avsked, och det var alltid jobbigt när nån skulle åka. Kanske inte alltid för personen i sig, men vetskapen om att slutet närmade sig. Att allt det roliga snart skulle vara över. Att vi var tvungna att åka tillbaka till Sverige. Sista månaden var det dessutom så härligt väder, strålade sol varje dag, jättevarmt å vårigt. Å underbar vårsnö att glida omkring på. Drog ner lite på skidåkningen å tillbringade slutet av dagarna i nån solstol, smuttandes på drinkar... Vem vill lämna nånting sådant? Livet var alldeles för perfekt...
Så småningom var det då även dags för oss att åka hemåt. Jobbade först massor under en hektisk påskhelg då byn fullkomligt svämmat över av folk. Tog dock ett brejk på skärtorsdan, klädde ut oss till påskkärringar å susade nerför backarna på varsin kvast. Fick många underliga blickar från alla som inte var svenskar... Grymt kul =)
Påskkärringar - framåt!
Hade sen efter helgen en sista härlig åk- och soldag innan vi packade våra saker, sa hejdå till alla som var kvar å dan därpå rullade ner från berget för sista gången och vinkade hejdå åt Matterhorn. Vemodigt. Körde duktigt hela onsdan (och lyckades göra oss av med alla äckliga 1-, 2- och 5-centsmynt i vägtullarna - suckers!) tills vi 14 timmar senare nådde Kassel i Tyskland, där vi uttröttade tog in på motell och slocknade direkt. Dan därpå körde vi drygt sex timmar till Danmark där Elin var så gullig att hon dumpade mig hos Andreas och körde resten av vägen hem själv. Tanken var att jag skulle stanna över helgen, men jag blev kvar en hel vecka ute på danska landsbygden in the middle of nowhere. Var riktigt skönt som nedvarvning att bara vara fast utan att kunna göra nått annat än att ta det lugnt. Också var det ju så roligt att träffa honom igen! Tillbringade dagarna med att ta långa promenader på stranden, i skogen, på kullarna å bara prata. Använde gräsklipparen för att ta oss till närmsta café å dricka varm choklad. Tog cyklarna ner till Tyskland å käkade mjukglass, badade i havet å åt grekiskt. Sen var det kanske inte lika roligt att cykla de dryga två milen hem på kvällen. Men ganska nödvändigt. Hann även med att uppleva Aabenraas krogliv (förstod inte mycket av vad som sades då alla snackade danska överallt), blev slagen i TP (eftersom det också envisades med att vara på danska) och gjorde mitt bästa för att inpränta svenska språket istället. Lyckades hyfsat på vissa håll =) Tillslut var dock även jag tvungen att åka hem och det tog bara två bussar, fyra tåg och en tunnelbana för att komma hem. Nästan så man kan veckopendla... Suck. Kommer sakna honom.
Sååå, nu är jag alltså tillbaka i Stockholm. Utan jobb. Utan bostad. Utan plan. Det var något av en chockartad upplevelse att återvända, men det börjar lugna ner sig lite nu. Har flyttat alla mina saker och bor hos Jonathan så länge. Åker nog till Sundsvall nästa helg för att fundera vad jag vill göra fram till skolstarten i september. Det känns så bortkastat att inte utnyttja den här tiden till att göra nånting roligt. Ska försöka ta mig ut ur Sverige igen tror jag... Vi får väl se, först ska jag vara med å försvara Stockholm och KI's färger i Medicinar-SM som går av stapeln fredag-lördag den här veckan. Kom å hejja vetja! ;)
På återseende!
Elin å jag - kan man bli nöjdare? Tveksamt...
Lämnade sthlm den 24:e januari i Princen tillsammans med Elin å körde hela vägen ner till italienska rivieran på ett och ett halvt dygn (med endast ett fåtal missöden som nästan missad färja, bensinstopp på autobahn, osv...). Bodde hos min moster ett par dagar innan vi styrde norrut igen mot Cervinia som sen skulle bli vårt hem de närmaste månaderna. Kom fram utan boende, jobb, ingenting. Så smått skärrade började vi med att slå oss ner på lokalpuben å ta oss ett glas vin. Sen löste sig allt i rask takt (tänk vad lite alkohol kan göra). Träffade världens gulligaste svenskar som vi kom att hänga med resten av säsongen (Micke, Jonna, Adam, Staffan), gick sen för att käka middag på Lino's restaurang, och kom ut därifrån med jobb för oss båda i utbyte mot mat å boende. Kunde inte fått nått bättre! Jobbade lite strövis på helgerna de första två månaderna och hade därmed både dagarna fria för åkning å kvällarna fria för andra säsongaraktiviteter. Sista månaden blev det mer kvällsjobb, vilket gav en del inkomster till hushållskassan. Boendet var inte direkt av den högsta standarden (Elin fick ett nervöst sammanbrott första kvällen när vi såg lägenheten...), vi delade två rum med tre italienare,och hade heltäckningsmatta, men saknade dammsugare. Har dock bott värre, och snart kändes det som hemma (när vi möblerat om, infört rökförbud och strött ut våra saker överallt) och det var riktigt trist att lämna mot slutet.
Åkningen var kanske det bästa av allt. Hade hur tur som helst! Det stora dumpet alla hade väntat på sen säsongens början kom efter våra första två veckor. Konstant snöande nästan en vecka, å sen fanns det HUR mycket off pist som helst. Fantastiskt!
Me on tha skiiiis
Fick många helt underbara dagar då vi var först upp i orörd djupsnö som höll i sig hela dagen. Grymt ont i benen dagarna därefter, men vad gör väl det... Zermatt ligger i samma skidsystem, så där tillbringades en del dagar, men de hade inte lika mycket snö som Cervinia. Åsså dog det massa folk i laviner... Försökte åka både skidor å bräda ungefär lika mycket, men mot slutet tog snowboarden överhanden helt å hållet. Inte mycket som kan mäta sig med den inte. Gonna miss my board...
På väg mot det perfekta åket...
Fick lite besök därnere, huvudsakligen av familjer som kom å gick. Elins familj, pojkvän och min familj bytte av varandra under tre veckors tid, vilket var jätteroligt, men intensivt. Så när vi blev ensamma igen gjorde det inte så mycket... Sen kom det lite folk i en andra våg de sista veckorna, vilket gjorde att tiden bara flög iväg.
Hann med två turer till Torino - en för att se svensk OS-hockey (Sveriges kanske sämsta insats nånsin...), som förutom själva matchen å resultatet (5-0 mot Ryssland) var en upplevelse. Inte var dag man får se OS-hockey. Å självklart hade jag blågul ansiktsmålning ;) Sen nån månad senare fick vi biljetter till champions league kvartsfinalen mellan Juventus-Arsenal, vilket var ännu häftigare. Sån grym stämning på läktarn... Jäääj!
OS-hockeyfans
Utelivet i Cervinia var begränsat till en nattklubb; Biancognilio alias white rabbit alias vita kaninen alias banka kaninen, men så länge det var högsäsong var det riktigt roligt å bra drag. Å var det det inte, såg vi minsann till att fixa draget på egen hand =) Mot slutet av säsongen anordnades temakvällar med obligatorisk utklädning. Karnival, woodstock, pyjamasparty... Helt galna kvällar, och de flesta ansträngde sig ytterst för att faktiskt klä ut sig. De hade dessutom byns bästa bartenders som gjorde de godaste Daiquiri nånsin... Mmmmm... Innan klubben kom igång (framåt 1-tiden), var det dock pubarna som gällde, och där var Dragon storfavoriten. De hade såklart svenskor i baren (vi finns överallt), och som säsongare såg alla andra säsongare till att man fick grymt med rabatt. Om man nu behövde betala alls... Kommer sakna de billiga utekvällarna...
Afterski =)
Dragon var även stället som gällde för after ski med sitt danska liveband som bestod av några av de galnaste personer jag träffat. Grymt duktiga och alltid roliga att se. Och höra. De spelade blandat klassiska hits med nya after ski-låtar. Blev många kvällars röj och dansande i skidkläderna. Svettigt som faaan. Kanske kunde deras repertoar ganska bra mot slutet, men vad gör väl det. Blev första gången vi såg dem tokkär i en av grabbarna, Andreas (svårslagen kombination sångare/ gitarrspelare/ pianospelare - också snygg dessutom!), men det dröjde en hel månad innan han också fattade att vi var menade för varandra ;) Lite trögfattade de där danskarna, men när det väl gått upp för honom så hade vi hur kul som helst ihop.
Jag å dansken ;)
Tills den hemska tidpunkt då han å co fick för sig att åka hem. Hela tre veckor före oss. Kanske det värsta avskedet nånsin. Usch. Slutet av säsongen präglades av alla dessa avsked, och det var alltid jobbigt när nån skulle åka. Kanske inte alltid för personen i sig, men vetskapen om att slutet närmade sig. Att allt det roliga snart skulle vara över. Att vi var tvungna att åka tillbaka till Sverige. Sista månaden var det dessutom så härligt väder, strålade sol varje dag, jättevarmt å vårigt. Å underbar vårsnö att glida omkring på. Drog ner lite på skidåkningen å tillbringade slutet av dagarna i nån solstol, smuttandes på drinkar... Vem vill lämna nånting sådant? Livet var alldeles för perfekt...
Så småningom var det då även dags för oss att åka hemåt. Jobbade först massor under en hektisk påskhelg då byn fullkomligt svämmat över av folk. Tog dock ett brejk på skärtorsdan, klädde ut oss till påskkärringar å susade nerför backarna på varsin kvast. Fick många underliga blickar från alla som inte var svenskar... Grymt kul =)
Påskkärringar - framåt!
Hade sen efter helgen en sista härlig åk- och soldag innan vi packade våra saker, sa hejdå till alla som var kvar å dan därpå rullade ner från berget för sista gången och vinkade hejdå åt Matterhorn. Vemodigt. Körde duktigt hela onsdan (och lyckades göra oss av med alla äckliga 1-, 2- och 5-centsmynt i vägtullarna - suckers!) tills vi 14 timmar senare nådde Kassel i Tyskland, där vi uttröttade tog in på motell och slocknade direkt. Dan därpå körde vi drygt sex timmar till Danmark där Elin var så gullig att hon dumpade mig hos Andreas och körde resten av vägen hem själv. Tanken var att jag skulle stanna över helgen, men jag blev kvar en hel vecka ute på danska landsbygden in the middle of nowhere. Var riktigt skönt som nedvarvning att bara vara fast utan att kunna göra nått annat än att ta det lugnt. Också var det ju så roligt att träffa honom igen! Tillbringade dagarna med att ta långa promenader på stranden, i skogen, på kullarna å bara prata. Använde gräsklipparen för att ta oss till närmsta café å dricka varm choklad. Tog cyklarna ner till Tyskland å käkade mjukglass, badade i havet å åt grekiskt. Sen var det kanske inte lika roligt att cykla de dryga två milen hem på kvällen. Men ganska nödvändigt. Hann även med att uppleva Aabenraas krogliv (förstod inte mycket av vad som sades då alla snackade danska överallt), blev slagen i TP (eftersom det också envisades med att vara på danska) och gjorde mitt bästa för att inpränta svenska språket istället. Lyckades hyfsat på vissa håll =) Tillslut var dock även jag tvungen att åka hem och det tog bara två bussar, fyra tåg och en tunnelbana för att komma hem. Nästan så man kan veckopendla... Suck. Kommer sakna honom.
Sååå, nu är jag alltså tillbaka i Stockholm. Utan jobb. Utan bostad. Utan plan. Det var något av en chockartad upplevelse att återvända, men det börjar lugna ner sig lite nu. Har flyttat alla mina saker och bor hos Jonathan så länge. Åker nog till Sundsvall nästa helg för att fundera vad jag vill göra fram till skolstarten i september. Det känns så bortkastat att inte utnyttja den här tiden till att göra nånting roligt. Ska försöka ta mig ut ur Sverige igen tror jag... Vi får väl se, först ska jag vara med å försvara Stockholm och KI's färger i Medicinar-SM som går av stapeln fredag-lördag den här veckan. Kom å hejja vetja! ;)
På återseende!
Elin å jag - kan man bli nöjdare? Tveksamt...
Bara før sakens skull...
Har fått tillgång till internet før førsta gången på tre månader, så æven om det inte blir nått långt inlægg, kunde jag ju inte hålla mig från att skriva. =)
Ær på hemvæg efter en alldeles fantastiskt sæsong i alperna, och befinner mig før tillfællet nånstans på danska landsbygden. Læmnade Cervinia i førrgår med blandade kænslor. Allt har varit så underbart så det kændes hemskt åka dærifrån, men samtidigt ær ju sæsongen slut, alla andra har åkt hem och snart ær snøn borta... Tænkte ta en ordentlig update nær jag kommer hem, men kan kort sæga att dessa tre månader slår det mesta, det har varit bland det bæsta jag gjort, jag har aldrig haft så roligt så længe och jag kommer sakna ALLT!
Så, som sagt... Återkommer om ett par dagar nær jag återvænt till Sverige. Puss på er alla, speciellt Elin - værldens bæsta ressællskap ;)
Ær på hemvæg efter en alldeles fantastiskt sæsong i alperna, och befinner mig før tillfællet nånstans på danska landsbygden. Læmnade Cervinia i førrgår med blandade kænslor. Allt har varit så underbart så det kændes hemskt åka dærifrån, men samtidigt ær ju sæsongen slut, alla andra har åkt hem och snart ær snøn borta... Tænkte ta en ordentlig update nær jag kommer hem, men kan kort sæga att dessa tre månader slår det mesta, det har varit bland det bæsta jag gjort, jag har aldrig haft så roligt så længe och jag kommer sakna ALLT!
Så, som sagt... Återkommer om ett par dagar nær jag återvænt till Sverige. Puss på er alla, speciellt Elin - værldens bæsta ressællskap ;)