Julstressen, rushen, julklappsköpsångesten å allt annat sånt där mysigt och traditionsenligt som man bara älskar den här tiden på året är över och förbi. Och jag slapp till och med att ha de sista klapparna kvar på julafton. Duktigt! Efter vår utomordentligt trevliga avskedsfest förra helgen dejtade jag å Elin både måndag och tisdag med CSOF-repeterande och träning. Hur duktigt är inte det då?! Vi hade förståss sparat på krafterna under patologin, så sådär värst ansträngande kändes det faktiskt inte, dock mycket seriöst!! Sa sen hejdå och good bye på tisdag eftermiddag för nån vecka framåt, och jag hade en riktigt skön kväll framför TV'n som sen fortsatte hemma hos Jonathan som haft lagavslutning med temaklädsel. Jag var ju tvungen att se reslutatet av mina utlånade kläder, och han var läskigt snygg som tjej och passade nästan bättre än jag i min strandoutfit *morr* Onsdan bestod av packning inför kvällens hemfärd och lite pluggande innan projekt "ta sig till tåget med alldeles för mycket packning" påbörjades... Kom hem till familjen vid tolv, lagom trött... Torsdan tillbringades med mina syskon i fotoateljé för produktion av årets julklapp till föräldrarna. Något som visade sig vara lättare sagt än gjort då min kära bror varken ville titta in i kameran eller se glad ut. Tvåhundra bilder och nästan tre timmar senare var vi i alla fall färdiga, trötta och hungriga, men nöjda med vår prestation. Sista klappinköpen på fredan, lurade sen med mamma på spinning (och fick ett träningskort för resterande tid här hemma) och sen var det glögg och uppesittarkväll hos Martin med hela gänget samlat. Så trevligt så, trots Bingolotto som stod på hela kvällen för att Berga envisades med att spela, och det rejält med sina fem lotter samtidigt... Promenerade hem när klockan blivit julafton, och blev något paff när hela familjen Burman - till och med mamma - var vaken. I normala fall annars världens mest kvällströtta familj. Så blev det då äntligen julafton... Sista paketet i klappkalendern bestod av en videokamera till "oss barn", men jag tror inte jag har nån chans på att få låna den överhuvudtaget... Även om jag försökte föreslå att jag kan ta hand om den första halvåret, men pappa lyssnade inte riktigt på det örat... Jag skjutsade sen ut lillasyster till stallet och åkte och körde ett pump-pass som uppladdning inför dagens frosseri... Petter kom över och fikade (dagens första glögg) och sen kom släkten å det blev Kalle å allmänt stimmigt... Mer fika. Glögg. Mat... Pust. Julafton är rätt intensiv. Sen skulle ju alla julklapparna öppnas, rimmen läsas, osv... Framåt tiotiden åkte i alla fall släkten, och vi blev ensamma - alla mer eller mindre slutkörda. Lekte lite med mina klappar såklart, men gick sen å la mig i hyfsad tid. Juldan. Kanske den bästa dan av dem alla. Inga krav. Ingenting som måste göras på heeeela dan! Var å tränade pump med mamma och hängde lite med familjen innan Frida kom och plockade upp mig vid åtta inför årets traditionella juldagsutgång. Förfest hemma hos Micke å Stefan med alla hemvändare (och hemmaboende) och sen utgång för hälften av gänget. Jag stannade kvar på förfesten nån timme till å promenerade sen med Matthis in till stan och Aveny. Trots en rätt lång kö kom vi in relativt snabbt och kunde sammanstråla med resten. Hade riktigt roligt å dansade större delen av kvällen. Träffade dock inte så många andra gamla bekanta, men de best of the best var ju redan där =) Blev kvar till stängning och följde sen med Micke hem, och där var delar av förfestfolket fortfarande kvar, dock med en något mer efterfestlig stämning... =) Tror inte jag somnade förrän vid sex nångång... Vaknade på annandan av att mamma ringer halv tre och kollar att jag inte glömt bort att vi ska vara hos farmor klockan tre. Öhm... Inte alls! Bara å hoppa in i duschen, slänga på sig kläderna å lifta med familjen upp till det som i år kallades "släktmingel" (och vad gjorde vi på julafton undrar jag då...?). Bakis å trött är det sällan nån större hit att tvingas vara social - denna gång inget undantag... Kom inte därifrån förrän långt senare, åkte tillbaka till Micke å degade i soffan hela kvällen framför reprisen av K1-finalen från i torsdags. Det är SÅ bakisdagar ska tillbringas, inte på nått annat sätt! Tisdag var det då dags att rycka sig i kragen och återuppta rollen som preklinpluggande student. Lyckades väl hyfsat och satt på Kulturmagasinet med Petter från i alla fall halv tolv till halv sex. Hann med en hel del neuro OCH skall-anatomi och kände mig jättenöjd! Var sen på spinning med mamma, vilket gick riktigt uruselt, kanske inte helt utan anledning då jag käkat värdelöst hela dan... Åkte till Micke å lekte med honom och Matthis som kom förbi lite senare. Öl- och utgångssugen. Klockan hann dock bli alldeles för mycket för att nånting fortfarande skulle ha öppet när avfärd kom på tal, och jag stannade (klok som jag är) kvar... Dagen har varit trist... Bara plugg. Å lite träning...

So far so good. Återstår att se var nyår ska tillbringas och när det blir återtåg till Stockholm... På återseende!

Så var det då dags. Dagen för årets fest hade äntligen anlänt! Vår avskedsfest /slash/ tentafest /slash/ julfest som vi planerat så inför. Patologitentan avklarades i fredags (troligvis godkänd) och nu är det bara en månad kvar innan vi drar till Alperna!! Temat för festen var såklart just Alperna, något vi under de senaste  veckorna har jobbat hårt för genom att hålla SL mfl hårt under uppsikt i händelse av snö-associerad affischering. Å hårt arbete lönar sig! Den här gången i form av åtskilliga fina dekorationer hämtade från diverse plundrade bussar, T-baneuppgångar, Stadiumaffärer å Vingbutiker och nu fick de då äntligen chansen att pryda väggarna i festlokalen. Jag å Elin möttes upp i Kungshamra vid två, båda överbelamrade med festattiraljer, och började med snabbköpsbesök å mat i form av pizza då båda var utsvultna (hade varken hunnit med frukost eller lunch..). Började sen efter en abstinensstillande kopp kaffe att pryda väggarna, möblera om, ordna snacks, producera is å lita annat smått å gott innan vi övergick till att fixa oss själva och sprätta korken på kvällens första flaska - finsk 21 procentig jubileumsglögg från elins mamma. Fina grejjer! =)  Sen var det dags att placera ut vår otroligt fina skyltning som vi kämpat med kvällen innan, så iväg till T-banan för att tejpa upp våra egenhändigt producerade vägvisare med tillhörande marschaller å alpbilder som ledde raka vägen fram till dörren. Slog oss sen ner med varsin till glögg, mycket nöjda med oss själva, och väntade in våra gäster. Runt åtta började folk trilla in, och vid tio hade nog de flesta kommit. Jag tror nätt å jämt vi klarade lokalkapaciteten på 50 pers. De flesta hade varit vänliga nog att bidraga med nån typ av snacks (inte utan påtryckningar från vårt håll kanske), så till slut hade vi ett riktigt smörgåsbord av ätbara ting - tapas à la Eva, Simon-dipp, Malin å Åsas mormors bullar, godis-Anna, Linn goes nuts, pi-råger från Jonas å Jonathan, Marjas korv å brö, naturligt gott från Johan å Ann, mm, mm. Vi fick även massa fina presenter av folk - guidebok (så nu hittar vi i alla fall lite bättre), osthyvel och flasköppnare (viktigaste köksredskapen!), pocketböcker, choklad, blommor, espressokokare till Carro (jäääääj), mm. Så himla gulligt! Kvällen blev sen jättelyckad, lite dåligt med folk på dansgolvet trots mina idoga försök att få dra upp fler, men så går det när det finns så många trevliga människor att prata med =) Såsmåningom började folk droppa av, och vi gjorde faktiskt ett seriöst ryck med städningen ("hellre städa full än bakfull" som elin kommenterade), och fick hjälp av några vänliga själar. Vet inte vad klockan hann bli, men till slut kom även vi därifrån tillsammans med Erik, Jonathan, Jonas, Sofie å Simon som varit vänliga nog att hjälpa till (eller bara agerat trevligt sällskap och DJ:at för oss städande människor). Efter att ha fått lokalen i någotlunda representabelt skicka slirade vi iväg till tunnelbanan och tajmade precis in ett tåg. Elin hoppade sen av med Erik å jag följde med Tantosambosarna till söder. Summa sumarum: Årets fest såklart!

Fredag. Igen! Fattar inte var tiden tar vägen?!!! Inga fler föreläsningar, en vecka kvar på Patologikursen, prepförhör, tenta å sen är det preklinplugg för hela slanten en månad - å sen inget mer plugg förrän i september. Hur härligt låter inte det? Hade dugga igår, vilken inte gick så där jättebra, men med lite flyt kanske jag klarade mig... Troligen inte dock, eftersom de hade bytt ut nästan alla frågor från gamla duggor, vilket var det enda jag läst på. Taskigt... Resten av veckan har varit lugn, har pluggat rätt duktigt faktiskt å tränat bra med. Tyvärr har skrivsalen varit stängd för alla bollsportsaktiviteter pga förberedelser inför Nobel-föreläsningen i torsdags, men gymmet har ju varit öppet =)
Hade värsta mysiga kvällen i lördags förresten. Rätt lugn dag, med lite löpning å pluggning (!!!) under dan. Elin hade sen fått inbjudan till glöggfika hos Ali i vår kurs framot kvällen, så vi tänkte att det lät ju trevligt å åkte dit utrustade med presenter till värdparet i form av chokladkalendrar. Kom dit vid sex och kom när vi stod utanför porten på att vi varken tackat ja eller sagt att vi skulle komma, så det var bara att ringa å berätta att vi stod utanför och förväntades bli insläppta. Några av utbytesstudenterna från Holland var kvar, å vi blev så välkomnade till världens finaste lägenhet! Det bjöds på glögg å pepparkakor, ischoklad å lussebullar. Åsså trevligt sällskap då! Man borde hälsa på folk oftare, det är ju så trevligt... Åkte hem till mig efter nån timme å lagade mat - pasta med krämig kycklingsås - å hade en jättetrevlig tjejmiddag. Blev dock aningens fulla efter allt vindrickande (BiB + stoooora vinglas = farlig kombination) å drinkblandande (både mojitos å cosmosar), så när klockan närmade sig halv tolv kände vi oss båda i form för en utekväll. Gick till T-banan å åkte mot Söder för att sluta upp med Erik å co som haft pokerkväll. Efter en trevlig tunnelbanefärd med diverse sjungande, fotande å filmande kom vi då till Öst 100 och lyckades övertala vakten att släppa in oss före den halvlånga kön med bara killar... =)  Det visade sig där att även att Jonathan hade lagfest på samma ställe så det var ju trevligt, ju fler man känner desto roligare! In och ut på dansgolvet direkt! Självklart såg vi till att ta oss upp på scenen längst fram på R'nB-dansgolvet, trots några stora svarta killars idoga försök att hålla oss nere på dansgolvet, och shejkade loss rejält som vanligt. Try to stop us! Hade riktigt roligt ända till stängningsdags. Elin åkte hem med Erik (fast utan Erik som det sen visade sig...), medan jag utan att jag riktigt vet hur, hamnade på efterfest hos en PrU-are från KI tillsammans med annat folk... Lyssnade på Winnerbäck å sakta infann sig efterfeststämningen... Blev bjuden på den där sista onödiga drinken vid fem-sex-tiden nångång och följde sen med Jonathan därifrån runt sju. Man känner sig sådär lagom pigg när man åker hem med samma buss som det morgonpigga sjukhusfolket som precis ska kliva på sitt pass... Bjöd in mig själv och våldsgästade honom - eller sängen snarare - och fick väl sova några timmar i alla fall innan Elin var vänlig nog att ringa å väcka mig vid elva för att höra om jag var i lika usel form som hon. Vi skulle egentligen åkt ut till Malin för att rida på söndan, men kan man knappt stå upprätt utan att känna sig sjukt illamående så kanske det inte var sån bra idé... Låg istället å komade till två, åkte hem å somnade direkt i soffan å tvingade mig sen iväg för att spela innebandymatch framåt sju... Kanske inte världens bästa idé, och jag har väl sällan känt mig så bakis, men det var å andra sidan alla andra med... Hursomhelst så vann vi visst, men knappast med nått bidrag från mitt håll...
Den här helgen blir lugn. Borde verkligen plugga inför prep.förhöret på måndag å tentan på fredag, men vi får väl se. Micke kommer hit ikväll å stannar förhoppningsvis ett par dagar, så njaaa... Kanske inte så mycket plugg, men det ska bli så trevligt så! Å sen är det väl bara att ladda för nästa lördag då vår avskedsfest ska gå av stapeln. Den kommer bli årets grymmaste händelse!!  ;)

Jag läste igår kväll en artikel om polyamorösa förhållanden. Den handlade om två par med överenskommelsen att tillåtas träffa andra, vilket kanske inte är helt ovanligt, men poängen var att det inte handlade om tillfälliga förbindelser på andra håll, utan om riktiga förälskelser och att ha flera seriösa förhållanden samtidigt… Kraven för att det skulle funka är väl självklara; att man ger av sig själv i alla förhållanden, pratar öppet och ser till att bekräfta varandra inom alla relationer för att undvika den svartsjuka folk har så lätt för att känna. Låter inte det bra?! Tänk att samtidigt ha fördelarna i en relation, dvs känna sig älskad, få bekräftelse, närhet, möjlighet att spendera tid med någon man tycker om, kanske till och med bo ihop, osv, men samtidigt ha kvar de möjligheter och den frihet man har som ouppbunden med tillåtelse att träffa andra, flirta och förälska sig på annat håll (vilket nog de flesta ändå gör) och eventuellt inleda ytterligare ett förhållanden om man skulle passa ihop, utan att för den sakens skull tvingas välja mellan att stanna kvar eller påbörja nånting nytt.
Jag vet inte när det ändrades egentligen… Tidigare var drömmen den där traditionella tvåsamheten. Eller dröm och dröm, det var det som gällde. No alternatives.  Jag hade värsta seriösa fem-års förhållandet som jag var övertygad skulle hålla hela livet, det fanns liksom inga alternativ. Allt var bestämt, jag visste vad som skulle hända och blev förstås förkrossad när det tog slut. Fruktansvärd period, men stärkande när man ser tillbaka. Och utvecklande. Och rätt. Vi växte över tiden in i en vänskapsrelation, inte så det märktes då, men passionen tog liksom slut. Vi blev mer som bästa kompisar och hade jäkligt roligt ihop. Det finns nog ingen som känner mig lika bra som han, och kommer kanske aldrig finnas heller, så det var väl ett klokt beslut. Men vad jag skulle komma till är hur synen på förhållanden har växlat. Nu har liksom den där binda upp sig drömmen kanske svalnat en del. Eller lagts på is helt å hållet skulle man kanske kunna säga. Även om det tog ett tag att vänja sig vid den ofrivilliga ensamheten så gick det till slut och nu älskar jag mitt liv som singel (mer eller mindre), och det är blandade känslor inför tanken på att ge upp det för ett förhållande. Åtminstone vissa delar. Att tappa friheten att bestämma själv var jag är, vem jag träffar, vad jag gör... Att sluta flirta med X, ha sex med Y, sova över hos Z, osv… Sen finns det ju andra bitar som gör det så skönt att vara en del i ett förhållande, att veta att i alla fall just den här personen står ut med mig även de dåliga dagarna och att slippa vara ensam de gånger man nu inte känner för det… Men att välja en person framför alla andra, och resten då? Bara för att man gillar en person, betyder inte det att man slutar tycka om resten, och det känns ju onödigt att ens försöka… Varför skulle man inte kunna vara kär/förälskad i flera samtidigt? Och följaktligen, tillsammans med flera än en…?

(Jonas, Jonathan, jag, Elin, Erik - andra Erik saknas...)

I onsdags var det då dags! Den årliga tävlingen för att kora bästa kåren på KI gick av stapeln, med deltagande från Medicinska Föreningen, Odontologiska Föreningen och Sjukgymnasterna. Vi hade självklart laddat rejält och anmält ett (nästan) rent IdrU-lag för att återinföra MF's plats på studentkartan. Superlaget bestod av mig, Elin, Jonathan, Erik, Erik å Jonas med det givna målet att krossa allt motstånd.  Grenarna bestod av fotboll, innebandy och en hemlig finalgren för de två gruppsegrarna, och då vi var rätt övertygade om att gå storsegrande ur innebandyn, bestod initialt vår plan att se till att spela oavgjort i fotbollen för att dra ifrån ordentligt i innebandyn. Detta då vi kanske inte hade nån direkt fotbollsstjärna - med undantag från Jonas då (som minsann gjort ett inhopp i div. II ;)  ). Planen gick ju sådär då vi (vissa av oss i alla fall) började med att spotta in mål i första matchen, å sen körde på i samma stil i andra... Vann med 6-2 och 6-3 å blev därmed lite oväntat gruppsegrare även i fotbollen. Inte lätt å va bäst inte... Innebandyn gick väl inte riktigt lika lysande som planen, första matchen var väl inga problem, men den andra vet jag inte vad vi sysslade med... Hursomhelst så vann vi i alla fall båda våra matcher - å jag gjorde minsann hat-trick. Minst. =) Ska till tjejer för å få några mål...  Segraren i andra gruppen var fjolårets vinnare - Sjukgymnasterna, å det var inte utan viss spänning vi inväntade avslöjandet av den hemliga finalgrenen, vilken visade sig  vara dopp-boll. Den där mellanstadielekbollsporten där det gäller att göra mål genom att doppa en boll i golvet inom ett målområdet genom att passa den mellan sig, dock med dopp mellan varje pass. Något av en nostalginoja infann sig, och taktikviskandet drogs snabbt igång.  Reglerna är enkla: "ingen kroppskontakt", men den detaljen glömdes i stundens hetta bort av samtliga tävlande och det hela utvecklades till nått slags rugbyaktigt slagsmål/sprint/passningssport, vilket enligt min mening var betydligt roligare, speciellt då vi gick segrande ur sammandrabbningen med 6-4 (2-2).  Ruggigt spännande, men tveksamt om det uppfyllde det ädla syftet att gynna integreringen mellan kårerna, då det blev en minst sagt hätsk stämning på plan - inte utan vissa brutala tacklingar, klagomål på de stackars domarna (som inte hade det lätt...) och anklaganden av det andra laget för fusk. Men, men, vi vann - och det är det som räknas!  Sjukgymnasterna blev bara liiite sura när vi tog ifrån dem vandringspokalen de haft i sin regi de senaste åren, hahaha, suckers! Jag och Elin hade tidigare under dagen diskuterat vilken känsla som var starkast:  att älska att vinna eller hata att förlora, utan att komma fram till nått vettigt... Men att vinna är allt bra härligt!
Sen avslutningsvis efter dagens tävlingar var det då sport-pub på MF. Då jag och Elin skulle agera bartenders var det då en extremt snabb dusch som gällde, på med mysbyxorna vi glidit omkring i hela dan, å spurt till MF för att börja servera de stackars törstande athleter som väntade. Intog alltså platsen bakom bardisken för en gångs skull  och började självklart med att fylla segerbucklan med öl för samtliga lagmedlemmar. Den blev under resten av kvällen påfylld ett antal gånger - och tömd lika många. Dock med lite dålig cirkulation bland oss bar-förvisade stackare som bara fick stå å se på när sjukgymnasterna försökte dränka sin förlust - å verkade lyckas rätt bra... Snacket om att dra vidare in på stan började studsa omkring, och vi gjorde vårt bästa att köra ut alla efter tio. Blev lite sugen på att gå vidare, har inte varit ut på flera helger ju, men det gick tydligen över av nån anledning... Fick istället skjuts hem av Elin, å väl hemma kändes det inte så tokigt trots allt. Sammanfattningsvis en utomordentligt trevlig tillställning. IdrU - bäst när det gäller!