Estland

Så var det dags att åka ännu ett länglopp, denna gången hade min älskade lurat i väg mig ända till estländska Tartu för deras 63 km långa skidlopp.

Vi lämnade Ronja hemma med farmor på fredan, jag hämtade David på jobbet vid elva och körde sen till Stockholm varifrån båten skulle gå. M/S Baltic Queen, klatschigt! Installerade oss i hytten, tog en tupplur och spanade sen in vad båten kunde erbjuda. Ett glas vin i baren och en middagsbuffé senare så  somnade man gott.

Lördagen (förövrigt våran 3-årsdag!) började med frukostbuffé (grötladdning!) och vi kom fram till Estland vid 11-tiden. Tog siktet mot Tartu, knappa 20 mil inåt landet. Estland är platt, vägen väldigt rak och alla höll hastighetsbegränsningen på 90km/h. Väl framme i Tartu började vi med att besöka tävlingscentrat, hämta ut nummerlappar, kolla in mässan och trycka några tallrikar från pastapartyt. Checkade sen in på hotellet, bytte om till skidkläder och åkte för att David skulle få glidtesta skidor och valla färdigt. Missen var väl att vi hamnade på Tartus konstsnöanläggning med ett platt spår runt, runt. Det fanns två konstgjorda backar, men förhållandena var suboptimala i jämförelse med loppets verklighet - till Davids stora förtret. Själv har jag ju bara ett par skidor att välja mellan...

All vallning och skidtestning var väl färdigt runt sex-tiden när mörkret lade sig. Åkte tillbaka till hotellet och David smet iväg för att "fixa lite". Kom åter med tulpaner, sängsnacks och presentkort på massage till undertecknad - han är inte så dum den där inte ;) Åt vindruvor och ost, drack tysk-japanskt äppelvin och knaprade pistagenötter tillsammans innan jag slank ner till spa:et på nedervåningen och David ställde sig för att lägga på sista vallan. När vi båda var färdiga med vårt, så gick vi ut och käkade middag på en superb sushirestaurang innan vi plockade fram och packade allt inför morgondagen och kom i säng i hyfsad tid.

Söndag och tävlingdag! Vaknade 5:25 och gick ner för att inta frukostbuffén. Fullt av likasinnade som slogs om grötkastrullen - typ 98% herrar, många 50+. Käkade så mycket som det gick att trycka ner så tidigt på morgonen, hämtade skidorna och traskade till uppsamlingsplatsen för bussfärden mot Otepää, ca 8 mil från Tartu. Rejält blåsigt, några minusgrader och tunga moln som skvallrade om det under dagen kommande snöfallet.

Klockan nio gick starten. David stod i elitledet längst fram, själv stod jag i 13:e startled med nr 4737 på bröstet och några tusen åkare framför mig. Startskottet gick. Trevlig, lite hetsig stämning och estländsk marschmusik i högtalarna följde mig de dryga 5 minuter det tog bara att komma ut från stadion. Trängseln fortsatte kommande 20 kilometrarna, mycket folk, många som inte var sådär helhaj på skidor, många vurpor i minsta lilla nerförsbacke och många som fått starta får långt bak som hetsade på framåt. Själv befann jag mig nånstans mittemellan, men sicksackade rätt frekvent mellan spåren för att ta mig fram och förbi.

Loppet som sådant var fint, många backar första halvan innan man nådde högsta punkten, sen lite mer utförs och relativt platt mot slutet. Fram till andra vätskekontrollen var det rejält trångt, men sen lättade det något och man kunde hitta lite mer eget tempo, även om det var fullt av folk överallt. Jag åkte riktigt lugnt hela vägen. Tror jag var rädd att bli för trött mot slutet, så jag sprade på krafterna. Svårt att veta när man aldrig åkt så långt förut. Efter halva loppet nångång började det snöa och hela tiden blåste det rätt kraftigt. Okej när det kommer i ryggen och man får skjuts framåt, jobbigare i motvind och kanske värst med sidvind som drog in stora snömängder över spåren så man delvis fick ägna sig åt att spåra själv. Totalt 6 vätske/matstationer med utglesande trängsel ju längre mot mål man kom. Drack blåbärssoppa, åt medhavd gel och choklad och tog mig nån banan, brödbit och mugg med sportdryck. Blev aldrig energilåg och klarade magen bra.

I mål kom jag sluteligen efter 5 timmar, 18 minuter och 47 sekunder efter startskottet. Hade knappat in några placeringar från startnumret och slutade 3053:a totalt, 178:e dam. I efterhand tänker jag att jag hade kunnat åka lite snabbare, men å andra sidan så blev det en behaglig upplevelse med krafter kvar hela vägen och jag är nöjd med att tagit mig runt!

David hamnade på en 66:e plats på tiden dryga 3h 05min, och i täten var det svenskt x fem på herr-och damsidan. Kul!

Fick min medalj och lokaliserade David i målet. Bytte till torra, varma kläder (dock utan dusch, dusch och bastu fanns bara för herrarna...), åt den erbjudna soppan, varm glögg och estländska specialiteten varm öl (förvånandsvärt gott) innan vi hämtade ut diplom och lokaliserade bussen som skulle ta oss tillbaka till Tartu. En varm dusch och välbehövlig siesta senare var vi redo att se lite av stan och leta rätt på dagens middagsrestaurang. Vandrade längs ån och genom centrala Tartu, spanade in broarna och universitetet och slank sen in på en mysig italiensk restaurang driven av en italienare med det klassiska namnet La Dolce Vita. Åt utsökt buffelmozzarella och prosciotto crudo till förrätt och en favorit, gnocchi quattro formaggi, därefter. Fantastiskt god och prisvärd mat, väl värd att rekommendera om nån mot förmodan ska till Tartu kommande åren? Restaurangen fylldes framåt nio-tiden av en busslast italienare (mest gubbar, 65+ som kört loppet under dan) och stämningen blev därefter.

Måndan sov vi ut, ut hotellfrukost i lugn och ro, checkade ut och satt i bilen påväg mot Tallinn vid 10-tiden. Ägnade dan åt att strosa runt i den medeltida gamla stan med ringmur, torn, kullerstenar, gamla fina hus och charmiga kvarter. Åt indisk ekologisk lunch och tog lite pliktskyldiga turistfoton (överlag dåligt med fotande denna resa...). Båten gick vid 18-tiden och vi körde ombord strax innan fem. Trötta efter gårdagens påfrestning och en förkylning som började ge sig tillkänna hos mig, så sov vi först middag, åt därefer middag, satt och snackade ett tag i baren och gjorde tidig kväll. Hade dock svårt att somna trots (eller kanske på grund av) det intensiva gungandet på öppet hav.

På svensk mark hade vi brått att komma hem till den tredje parten av familjen, körde av färjan strax efter 10 och nådde Sundsvall 4 timmar senare. Kärt återseende för alla, även om hon klarat sig alldeles förträffligt utan sina päron...

Mysig kvalitetstid

När man jobbar sina två veckor hinner man knappt umgås med Ronja, i alla fall inbillar jag mig det, även om man säkerligen hinner med en hel del timmar/dag. När man då blir ledig med henne så är det så mycket man vill göra, saker som man vet att hon uppskattar och saker som får fram bästa sidorna hos oss båda två. Jag är sällan, för att nästan säga aldrig, hemma en hel dag med henne, då klättrar vi på väggarna båda två.

Vi har väl inga rutiner direkt (gillar inte ordet), men börjar oftast dagen på liknande sätt. Hon vaknar runt 8-tiden och vi skrotar på hemma ett tag, äter frukost, tar på "lappen" (dvs ocklusionsförband på ena ögat för att träna bort skelning), läser böcker, leker med dockor, bygger pussel, klär på oss, borstar tänder, tittar på Bondgården (svtplay) medan jag försöker reda ut hennes toviga hår, åker bilen, går med vagnen, mm... Innan vi ger oss ut för dagens äventyr. Denna vecka blev som följande:

Måndag: Hemma förmiddan innan Ronja ville sova, fick sussa i CX:en så jag fick mig en löptur. Käkade lunch hemma och gick ut för pulkatur till Öppna förskolan - ett säkert kort. Sov middag en stund igen och åkte sen till Birsta där jag var tvungen att fixa ilägg till mina klassiska pjäxor som gett mig Mortons-ont. Middag och lek på IKEA (David gick kvällsjour så vi var för lata för att orka laga mat). Hem, bad, läggdags.

Tisdag: Promenad ner till Himlabadet och plask och lek. Köpte babysimringar som vi tränade med ett tag, badade bubbelpool, åkte rutschkanan, mm. Åt lunch där innan vi promenerade in till stan och Ronja sov middag. Strosade, handlade och åkte den alltid lika spännande bussen hem. David slutade tidigt och mamma kom för att vara barnvakt på kvällen så vi kunde köra skidintervaller med ART på Södra Berget - 800 meters intervaller, mestadels stakning, totalt 11km.

Onsdag: Stämde träff med Petter och Ronjas kompis Anton på Drakborgen. Lek och stoj, rutschbanor, klättring, bollkastning, mm några timmar. Lunch på IKEA och Ronja fick sova middag på bröstet i Manducan medan jag gick ett varv på IKEA och kom ut med några bra-å-ha-saker. Åkte till Färsta och tittade och klappade på hästarna i nästan två timmar innan vi åkte hem. Ingen träning alls idag - första dagen detta år! -  men familjetid på kvällen; Ronja slocknade innan sju, David vallade skidor och jag städade förrådet ;)

Torsdag: Promenad ner på stan, Ronja somnade middag. Kultrumagasinet med babybokläsning och sång. Mera lek bland böcker och piratskepp. Lunch på Piccolo med deras fantastiska lekhörna - en av Ronjas favoritplatser. Bussen hem, Ronja somnade när vi klev av och sover fortfarande. Snart slutar David och Bella kommer för den kommande helgens barnvaktande!

Fredag-tisdag: Vi åker till Estland och vad Ronja hittar på med farmo och farfar är helt upp till dem!

Kvällarna är den yngsta av oss för det mesta hemma, leker med den hårt arbetande föräldern, medan hemmalunkaren får fixa middag (oops, glömt att handla dagens tortellini...!). Äter ihop. Sen vill dotra för det mesta bada, vilket hon får såklart, varje kväll... Oftast med nån av oss. Ibland är hon uppe till 21 (om hon sovit mycket på dan, som idag...), ibland slocknar hon ovaggade vid 19 (inte heller ovanligt).

Nu är det nån som vaknat! Ciao

Barnfri helg väntar

Imorgon sätter jag mig i bilen och hämtar upp David från jobbet innan lunch för att sen styra söderöver mot Stockholm. Vi ska till Estland över helgen, inte BARA för att vi firar 3 år tillsammans på lördag (inte alls därför faktiskt, men man kan ju låtsas att det fanns med i planeringen) utan för att på söndag åka skidloppet Tartu Marathon. 63 härliga km över estländska landsbygden och återigen ett lopp som överskrider vad jag tidigare åkt längdmässigt i sträck tidigare. Det ska bli spännande och en bra uppladdning inför Vasaloppet som närmar sig med stormsteg!

Förhoppning är dock att vi mellan snörekning, vallning, pastaladdning, lopp och återhämtning hinner med att göra lite annat och njuta av att ha en barnfri helg tillsammans, bara vi! Och det ska nog hinnas med, vi är ju borta fredag-tisdag och har båtresan dit och tillbaka, god mat, frukostbufféer, hotellvistelser, spa och allt annat Estland kan tänkas bjuda på att se framemot. Ronja får massa kvalitetstid med farmor och farfar sin, så henne går det säkerligen ingen nöd på!

Lugn jobbvecka

Så var den här veckan snart färdigjobbad. Må-fre på avdelning +  bonuseftermiddag på akuten igår och 13-21 jour på akuten imorgon. 6 dagarsveckor är alltid lite dryga, inte minst som jag går jour när det är SULK-fest och md andra ord in så populärt pass att få bortbytt.

Fritidsmässigt har det väl mest blivít träning och familjehäng.

Måndag lugn rörlighetsträning med yoga och stretch efter söndagens tävling.

Tisdag inleddes dagen med crawlkursen 0640 - den här gången grunderna i ryggcrawl. Efter jobbet hade jag tid hos naprapat pga en rygg som börjar göra lite ont, men han hittade som tur var inget strukturellt fel, hade en bra och stark rygg. Felet låg snarare i felaktig rekryteringsordning av musklerna vid arbete, så nu ska jag träna rumpa och stretcha densamma så ska det nog lösa sig! Första gången hos naprapat för mig, men kände att det var lika bra att boka tid redan efter några veckor med ont så man inte går och drar på sig nån onödig smärta.

Onsdag började dagen med 11km skidor runt Birstaspåret innan jobbet. Underbart det där, att kliva upp, ta på sig skidkläderna, traska ner till spåren med pannlampa, helt själv ute och åka i den extremt vackra vinterskog som är nu! Lite snöfall och ospårat gjorde dock att det tog aningens längre tid än planerat, tur man har flextid...

Torsdag sovmorron till halv sju. På kvällen har jag min ridtid, den här gången teorilektion så jag lämnade bilen ute i stallet och sprang hem med 8 x 1 minuters backintervaller insprängda upp i Bosvedjan och Bydalen. -15 och fortsatt snöfall bet rejält i början, men snart så vande man sig. Längesen jag sprang fort, det kändes i intervallerna.

Fredag snart jobbdags. Planerat gympass med fokus överkropp efter jobbet och sen fredagsmiddag och vardagsrumshäng med familjen.

Nu dricka upp kaffet, borsta tandsingar, på med kläder och iväg till allas vårat sjukhus.