Snart sommar

Det är inte klokt vad dålig jag blivit på att skriva, men får väl ursäkta mig med en mer än välfylld vardag och helgdag. Imorron är sista dan på klinik härnere i Sthlm, sista duggan på fredag och sedan bär det av till Sundsvall på lördag för att göra en veckas externplacering på klinik, och sedan börja sommarjobbet som usk:a på akutmottagningen. Det är inte klokt vad skönt det ska bli att "bara jobba" hela sommaren. Slippa ha dåligt samvete över allt man borde läsa på ledig tid, och faktiskt vara helt ledig när man slutar för dagen.

Som om inte fulla dagar med klinik var nog, så måste jag dessutom vara ute ur min lägenhet nu i maj, så de senaste veckorna har kvällarna bestått av flyttkartongspackning och sortering. Inte klokt vad saker man samlar på sig, trots så lite utrymme... Frida och Martin var nere förra helgen med pappas bil å släpkärra och drog med sig en stor del av möblerna upp, underbara vänner man har! Trodde resten skulle få plats här i mitt lånade förråd, men insåg ganska snabbt att så inte var fallet, så nu kommer pappa ner med släpet igen på lördag och hämtar med sig mig, katten och resten av sakerna, och sen är jag ute ur min fina lägenhet för gott. Känns riktigt trist att inte få bo kvar, men det ska bli underbart att komma hem å bli hyresgäst hos Frida i sommar!

Annars har tiden gått fort. Hade syster på besök i helgen med bla bio, äta ute å självklart den obligastoriska heldagen på grönan, konstant åkning mellan 11-22.30. Helgen innan var jag ner i Lund med 19 andra idrottstokiga KI-studenter och deltog i det fantastiskt roliga medicinar-SM, i mitt tycke nog det bästa hittills.
Innan det så var det ju sista april och Valborg å Kvalborgsfirande i Uppsala med Magda och faktiskt en stor del Sundsvallsfolk som kommit ner. Grymt skoj. Har utöver det inte hunnit med så mycket mer än jobb, skola, träning å med god vilja försökt klämma in lite kompisar däremellan.

Som sagt, sommarlovet är MER än efterlängtat!

Feeling blue

Jag har liksom tappat lusten att skriva. Orkar inte, blir bara deprimerad om jag skulle försöka, och ändå sitter jag här nu. Så mycket som har hänt att jag inte orkar ta upp ens hälften. Livet svänger häftigare än den vildaste bergochdalbanan, och mitt humör likaså. Det ska bli så fruktansvärt skönt att få sommarlov och åka hem till alla därhemma, alla okomplicerade vänner som man vet precis var man har dem...

Det tog slut med min dansk för ca 3 veckor sedan, och det drog väl mer eller mindre igång hela karusellen. Jag vet fortfarande inte om det var det bästa eller det sämsta som kunde hända. Vet bara att jag inte trivs med konsekvenserna, men om det är ensamheten i sig jag inte tycker om har jag svårt att svara på...

Sen att alla andra verkar må mer eller mindre dåligt bland folk i min omgivning, gör ju knappast att man känner sig på topp speciellt ofta. Nä, jag längtar efter sommaren och att få komma härifrån. Tror miljöombytet kommer göra mig gott...