Dykparadis paa oljerigg...
2009-06-26 Pulau Sipadan, Pulau Mabul, Semporna, Malaysia
Efter en naagot skakig och hetsig nattbussfaerd fraan KK anlaende vi i Semporna klockan fyra i onsdags morse. Tveksamt utvilade och i vaentan paa att bli upplockade av dykgaenget, slocknade i alla fall jag paa det (i jaemfoerelse med nattens obekvaema saete), underbart skoena betonggolvet utanfoer en staengd busstation. Klockan sex vaecktes vi av att de oeppnade och satte igaang TVn med arabiska boenutropare (inget som faar dig att vakna saa effektivt...), och vi kunde i alla fall faa frukost.
Aatta kom saa vaar pick up och vi skjutsades till den vaentande baaten som skulle ta oss 45 minuter ut paa havet, naermare bestaemt till naagot saa kulinariskt som en oljerigg en kilometer utanfoer oen Mabul. Haer huserar dykfoeretaget Seaventures paa en aekta gammal oljerigg som byggts om till dykbas, med mycket speciellt vattenliv 18 meter under sig. Naer vi naermar oss med baaten saa ser vi daa ett enormt monster som tornar upp sig - riggen! Maalad i alla moejliga faerger och dekorerad med vaexter, omgjorda hytter och ett gigantiskt saavael main deck som soldaeck goer hela grejjen till en raett unik upplevelse.
Vi faar vaelkomstdrink och info om vad som gaeller. Checkar in i vaar hytt och sen aer det dags foer vaart check in-dyk. Travis och mitt vill saega, Frida faar vaenta till eftermiddan innan det ges tillfaelle foer snorkling. Men riggen hade foerutom oss en bunt asiater som mer aen gaerna ville umgaas ;)
Det som aer saa fantastiskt bra haer aer att vi faar dyka med vaar "buddy" hur mycket vi vill under riggen naer vi inte aer ute med dykbaaten! Enda kravet aer minst en timmes yt-tid mellan dyken och inget dyk senare aen kl 20.00. Snacka om lyx...
Foersta dyket blev naagot av ett intro och rekogniseringsdyk foer omraadet under riggen. Och det fanns massa spaennande saker daerunder! Barracudor, lionfish, crocodilefish, frogfish, muraenaalar... Fantastiskt (nu kan ni boerja raekna antalet gaanger jag anvaender naagon form av superlativ i kommande inlaegg...) haeftigt!
Resten av dan tillbringades ungefaer som foeljer:
Mumsig lunchbuffet paa daeck.
Egen dykning under riggen i otroligt starka stroemmar att det var rena turen att vi naadde tillbaka.. .
Tea-time.
Dykbaat in till Mabul Island foer att se Mandarin fisken (som Travis tjatat om sen vi kom fram), vilken aer en liten gulblaa sak som bara kommer fram en gaang om dan, naermare bestaemt klockan 17.30 foer att "mate-a" med sin partner (och ja, vi saag den. Flera gaanger).
Middagsbuffe med grillning paa daeck, med efterfoeljande liveband bestaaende av divemasters och instruktoerer, och laet ungefaer saa bra som det laater. Den som ville fick inta scen foer att sjunga, saa vi rockade loss ordentligt med alla asiater, saekert till klockan 22... Slocknade saa fort huvudet naadde kudden.
Dag 2
Det vi alla vaentat paa - dykning utanfoer Sipadan Island som raeknas som ett av vaerldens absolut baesta dyksiter. Endast 50 st per dag faar tillstaand att betraeda omraadet och den vackra paradisoen vaktas av militaerer med enorma automatvapen.
Klockan 6 laemnade vi riggen och aakte ut till oen foer att goera tre dyk, och jag kan LAETT saega att de var de baesta dyk jag gjort naangaang. Saa fantastiskt mycket att se att huvudet spann runt som bara den. Otroliga korallvaeggar med ett fiskliv av en annan vaerld (uppenbarligen...). Som att simma runt i ett proppfullt akvarium. Vi saag enorma havsskoeldpaddor som svaevade omkring eller laag och sov paa botten, revhajar som gled foerbi i det djupa blaa, rockor, muraenaalar i skrevor, gigantiska humrar och kraeftor, smaa nudie branch i regnbaagens alla faerger... Listan kan goeras oaendlig och det gaar aldrig att goera upplevelsen raettvisa.
Tre dyk blev det innan lunch och det sista avslutandes med Barracuda Point daer, foerutom allt ovanstaaende, det fanns ett gigantiskt stim med barracudor som lagt upp sig i motstroemmen... Maektigt!
Helt lyriska aakte vi tillbaka till riggen foer lunchbuffet och aennu ett under-riggen dyk under eftermiddan. Under tiden innan vi kunde gaa ner foer naesta dyk blev jag oevertalad av Travis att simma in till Mabul Island foer att snorkla (med skoeldpaddor och mer mandarinfiskar). Han undgick dock att naemna att han varit med i skollaget foer simning antalet aar, saa det blev till att veva paa ordentligt. Det var lite tufft ocksaa med starka stroemmar och utan simfenorna skulle det aldrig gaatt. Tillbakavaegen gick desto laettare daa havet hunnit mojna lite.
Sen gick solen ner och vi hoppade i vaatdraekterna foer dagens 5:e dyk. Utrustade oss med ficklampor och gjorde oss redo foer ett nattdyk, vilket aer en upplevelse i sig. Kolsvart runt omkring dig och allt du ser aer det du lyser paa precis foer stunden. Haeftig kaensla. Och allt kaenns saa tyst, aeven fast det inte borde vara naagon skillnad... Fullt av sovande fiskar och knepiga kraeftvarelser som uppenbarligen kommer ut naer det aer moerkt. Vi lyckades till och med finna vaar vaeg tillbaka till riggen och den vaentande middagsserveringen naestan i tid.
I och med att det var sista kvaellen, drog vaar lilla trio med oss dynor och baeddade upp ute paa soldaeck. Laag och stirrade paa alla miljoner stjaernor tills vi somnade. Blev dock vaeckta av regnet vid ett-tiden och tvingades ner i hytten.
50 personer faar som sagt dyka Sipadan per dag, och vi fick igaarkvaell det unika erbjudandet om aennu en dags permit daa kvoten hade tvaa platser till oevers! Tackade vi ja? OM!
Saa idag, sista dan, var vi aater ute klockan sex och gjorde tre minst lika fantastiska dyk som under gaardagen. Idag hade vi aeven turen att se en blaeckfisk som stylade med att aendra faerg aatskilliga gaanger i fotoblixtrarnas sken.
Innan baaten tillbaka till fastlandet kom och haemtade oss, fick vi aennu en fantastisk lunch och passade paa att goera ett one-in-a-lifetime hopp fraan relingen paa oljeriggen. Jag menar, naer kommer jag befinna mig paa en rigg naesta gaang?
Nu vaentar jag och Frida paa nattbussen som ska ta oss tillbaka till KK. Travis laemnar vi haer och tackar foer en utomordentligt bra klaetter- och dykkompis (och jag tror han aer lite ledsen att behoeva skiljas fraan oss - jag menar, vaart saellskap aer faa foerunnat att faa dela 6 hela dagar i rad paa resande fot!).
Vi ska vara i KK imorron, sen flyger vi till Bangkok paa soendag och sen hem tisdagkvaell. Saa det kanske inte blir naagra fler inlaegg, vi faar se....
Puss och kram och vi ses snart!!
/ Carro
Rafting, snorkling och bergsbestigning!
2009-06-23 Kota Kinabalu, Malaysia
Vi aer nu paa Borneo, denna fantastiska oe som delas av Malaysia, Indonesien och Brunei. Vi befinner oss paa det nordoestra hoernet, naermare bestaemt malaysiska regionen Sabah och dess huvudstad Kota Kinabalu, KK i folkmun. Vi landade i torsdags klockan 17, och satte genast igaang att planera vaar knappa tid haer, vilket resulterade i att vi innan klockan 21 hade bokat upp oss foer rafting och bergsbestigning och inhandlat saavael moessa som handskar som fleecetroeja och kaende oss redo att saetta taenderna i paradiset!
Dag 1
Uppe och tog en lugn loeprunda runt stan innan det var rafting-time! Foerst naestan tre timmar i bil och sen det naagot o-2000-taliga transportsaettet jaernvaegstralla (heter det saa?). Taenk jaernvaeg som leder ut i ingenstans och paa denna en ca 1x1 m stor traeplatta med smaa hjul under. Haer satt vi tre stycken plus en kille som stakade oss fram laengs raelsen i naestan en timme innan vi naadde utgaangspunkten paa floden Sungai Padas. Vi blev foersedda med flytvaest, hjaelm och paddlar och fick saekerhetsinstruktioner innan vi kunde hoppa i gummibaaten och boerja paddla!
Baaten rymde 7 st ivriga paddlare och en guide. Jag och Frida foersoekte vara snabba med att knipa platserna i foeren, men guiden ville ha tvaa starka killar daer. Hmpf! De visade sig varken besitta naagon form av paddelteknik eller foermaaga att haalla jaemn takt, saa efter foersta floddoppet med genomgaang av flytteknik (vilket vi senare skulle komma att behoeva…), gjorde vi en s k kupp och skyndade oss att inta foeren!
Det var en haerlig rafting i omkring 3 timmar. Tyvaerr liiite foer laag vattennivaa foer att komma upp i grad fyra-forsar, men det fanns desto fler rejaela treor. Halvvaegs in i paddlingen kom foersta rejaela doppet foer min del. Vi koerde in i en stor sten med baaten, och jag och en till tjej kastades oeverbord och raett in i nedslagsplatsen foer vattnet fraan ovan. Haer kan man snacka naturkrafter! Jag trycktes ner paa botten (glad foer hjaelmen), snurrades runt och hade ingen aning om vad som var upp eller ner, utan saag bara brunt, brunt virvlande oeverallt.
Soerplade i mig lite av floden, innan jag hade vett nog att staenga munnen och lyckades behaalla lugnet och slappna av och lita paa att flytvaesten skulle goera jobbet. Och efter vad som kaendes som en mindre evighet doek skallen upp ovanfoer ytan igen och jag kunde inta safety positionen vi faatt inpraentat – foetterna i faerdriktningen, rygglaege och blicken framaat. Gled med och blev uppfiskad efter forsen lika glad foer det. Den andra tjejen hade faatt i sig betydligt mera vatten och fick plockas upp med safety kajaken naagot chockad, men oskadd.
Det var riktigt rolig rafting som gick genom fantastiskt haerlig Borneo-natur. Och det aer saan haerlig kaensla med styrkan fraan vattnet och att foersoeka rida fram paa vaagorna, ivrigt paddlandes framaat. Jag och Frida drog igaang med “Smaa grodorna”, midsommarafton till aera, och mitt i vaart “koackackaaaa” koerde vi in i dagens kraftigaste fors och hela baaten flippade oever. Yatta! Ploppade snabbt upp till ytan igen, asnoejda, och delade paa en paddel och red ut stroemmen med foetterna foere.
Vael nere naagra timmar senare haemtades vi foerst med speedboat och fick sen aaka Borneos snabbaste (och enda...) taag som gick i 30 laangsamma km/h innan vi naadde Beaufort och minibussen som skulle ta oss aater till KK.
Haer fick vi den traakiga nyheten att vaar planerade bergstur tvingats skjutas upp en hel dag pga fel i bokningsen. Mummel.
Dag 2
Den planerade bergsbestigningen uteblev alltsaa, vilket med facit i hand var en himlans tur. Jag vet inte vad det var, kanske den enorma tidsomstaellningen med +1 h jaemfoert med Kambodjatid eller saa hade vi baada blivit nerdrogade av foer mycket flodvatten, men naer klockan ringde (visserligen klockan 05.00, men aendaa) var baade jag och Frida helt ovaeckbara, och aaterupplivades inte foerraen halv nio. Har inte sovit saa laenge paa hela resan...!
Saa vi klev upp och gjorde noedvaendigt ont (som att inte utan sorg boka returresa till Bangkok den 28:e) innan vi gick ner till hamnen och haffade en baat ut till Pulau Manuka, en av fem oear som utgoer Tunku Abdul National Park 20 min utanfoer KK.
Moettes av en paradisoe, om aen en rikligt turistbefolkad saadan. Vi hyrde oss varsitt par fenor och boerjade med att utforska snorklingsmoejligheterna daer de sades vara baest. Massor av fiskar, faerger och former! Gick sen fraan den naagot oeverbefolkade stranden (tack vare helgdag...) och fann oss paa oens andra aende en strand helt foer oss sjaelva. Mer i vaar smak!
Badade, plockade stenar och snaeckor, snorklade, laeste och maadde allmaent gott. Stranden var aeven full av underhaallande eremitkraeftor i alla storlekar och minst lika mycket fiskar, sjoestjaernor, mm ute i vattnet. Paa vaegen tillbaka moettes vi av en meter laangt oedledjur (Varan?) som i sakta mak kroep in i skogen. En ganska skoen dag med andra ord.
Tog baaten tillbaka vid 17, koepte med oss malaysisk take away i plastlaador och slog oss ner paa kajkanten foer att aeta i den underbara solnedgaangen innan vi gick hem och packade vaeskorna foer morrondagen!
Dag 3-4
Aentligen bergsdags! Efter en ordentlig groetfrukost (till vaar stora lycka!) aakte vi de knappa tvaa timmarna till Kinabalu National Park och blev tilldelade en bergsguide och ihopparade med en klaettringspartner, Travis fraan Colorado.
Vandringen utgick fraan Timpohon Gate (1866.4m) och det gick raett laett trots staendig uppfoerslut. Vi knatade paa i behaglig takt, stannade efter 4 km foer medhavd lunch och fortsatte sen utan problem de resterande 2 km till Laban Rata (3400m). Naturen skiftade fraan varm regnskog till sval och kargare barrskog, och nationalparken som saadan saegs vara en av de rikaste vad gaeller saavael flora som fauna (med bl a 1200 olika sorters orkideer - 1000 spaenn till den som kan raekna upp en tiondel!).
Totalt tog det oss knappa 3h med lunchstopp (och inte 4-5 timmar som informationsbroschyren foertaeljer...) till Laban Rata daer vi skulle stanna foer oevernattning. Vi slog oss ner foer att dricka kaffe, knapra noetter och russin och checkade in i vaar oevernattningsstuga. Vi var noejda i saekert en timme, innan naagon smart person (inga namn naemnda) klaeckte den brillianta ideen att vi minsann skulle kunna gaa till toppen redan ikvaell foer att se solnedgaangen. Vaar guide verkade minst sagt motvillig mot foerslaget och deklarerade att solnedgaangen var baettre haerifraan – hur den skulle kunna vara det naer solen gick ner paa andra sidan berget? Han erbjoed sig dock att OM vi VERKLIGEN ville saa kunde han foelja med...
Alla andra i vaar lilla tre-personers grupp nappade paa ideen, saa efter att vi dumpat lite av packningen och bestaemt oss foer att skona vaar motvilliga guide fraan bonus-klaettringen, gav vi oss av foer att goera resten av berget. Vi stoppades redan efter 100m av en staengd och laast grind med skylten: "Hit men inte laengre utan guide!” Men vi spelade olaeskunniga och klaettrade snabbt oever och sen var det bara vi och berget!
Helt fantastisk vaeg upp, foerst genom barrskog ut mot kargare vaextlighet som efter naan kilometer helt foersvann och ersattes av massiva granitvaeggar, stenblock och maektiga bergstoppar. Det sluttade ganska brant paa sina staellen, men ett kraftigt rep ledde vaegen upp och kunde anvaendas som klaetterhjaelp. Solen var paa vaeg ner och bjoed paa ett slaaende vackert faergspel oever klipporna. Laegg haer till ett regnvaeder som raett vad det var svepte in foer att lika snabbt foersvinna med efterfoeljande regnbaage, blixtrar och dunder i den moerka horisonten och ett molntaecke i rosa-orange-roeda skiftningar som bredde ut sig nedanfoer berget, och du kanske kan bilda dig en uppfattning om naturens skoenhet…
Paa 2 timmar (med otaliga fotostopp) naadde vi Low's Peak, som aer ett passande namn foer hoegsta toppen (?) paa 4095.2m och slog oss ner foer att under maaloesa betrakta solnedgaangen oever havet borta i horisonten. Helt otroligt vackert, som av en annan vaerld - och det var bara vi daer att beskaada underverket. Tur foer oss, synd foer alla andra.
18.20 hade solen naestan gaatt ner (typiskt nog saa var det aarets laengsta dag just idag...), och vi var verkligen tvungna att rusa foer att hinna ner till middan som staengde 19.30. Vi sprang, bokstavligt talat, daerhelst det gick att springa och var nere paa 50 minuter (med bara naagra fotostopp...). God marginal med andra ord, och vi hoegg utsvultna in pa middagsbuffen, om aen en naagot utplockad saadan, men det var det mer aen vaert!
Saengaaende haerefter med bara lite huvudvaerk och skakiga ben som kaenning av dagens aktivitet. Lyckades efter lite svaarighet somna tills klockan 02.30 ringde igen foer uppstigning och naesta dags etapp, den "officiella". Vi aat en snabb vickning (groet igen!) innan vi vid 3.30 boerjade faerd nr 2 mot toppen.
Kan tillaegga att vi var de sista som laemnade Laban Rata. Foervaanansvaert maanga hade hetsat ivaeg redan vid 2-tiden och satt antingen som stelfrusna fiskpinnar paa toppen naer vi kom dit, eller saa passerade vi dem paa vaegen upp staankandes och stoenandes. [Parentes. Vi gjorde oss av naagon anledning kaenda bland vaara medklaettrare som “super people from Sweden” (och kanske med prefixet crazy), men saa hade de flesta andra daer levt paa beer and beach-diet senaste tiden och inte dagliga morronrundor. Slut parentes.]
Kl 5.10 tog vi sista klivet upp paa toppen, med hela 20 minuters marginal till soluppgaangen. Det gick betydligt snabbare att ta sig upp utan alla fotostopp, trots nollgradigt, beckmoerker och pannlampor. Vi klaedde paa oss vaara nyinkoepta fleecetroejor, trekkingbyxor, handskar, moessa och halsduk och satte oss ner paa berget foer att njuta av soluppgaangen. Helt fantastisk den med, om aen naagot stimmigare med allt folk. Och kameran blev vael sisaadaer 200 bilder rikare aeven denna gaang.
Promenerade ner en timme senare foer frukostbuffe och var saadaer lagom skakiga i benen och fortfarande med lite huvudvaerk, men glaedjeruset oevervaegde det mesta. Sen vaentade nergaangen med sina 6 km nerfoersbacke som jag personligen tyckte var mycket vaerre aen det omvaenda. Gillar inte nerfoersbackar! Men det gick ju det med och vi kom ner foerst efter ganska bra precis 2 timmar utan stopp. Fick haer lunchbuffet serverad, och jag har nog aetit mer under dessa 24 timmar aen typ naansin foerut – och dessutom varit konstant hungrig. Antar att berg suger viss energi.
[Som ytterligare parentes maaste jag bara naemna att det paa Mt Kinabalu varje aar haalls ett "Climbathon", dvs springtaevling fraan basen, upp paa toppen och ner igen. Och rekordet foer denna imponerande bedrift ligger paa 2h 36 min foer maen och 3h 08min foer kvinnor... Naatt att bita i. Slut parentes.}
Dag 5 - idag
Sovmorron till sex och AJJJ vilken traeningsvaerk! :) Trappor aer ett djaevulens paafund, men det aer skoent att kaenna att man lever. Och nog hade vi varit besvikna om gaardagen inte gjort sig tillkaenna...
Idag har vi tagit det relativt lugnt. Vi aakte ut till en annan av nationalparkens oar, Mamutik, daer det fanns helt fantastiskt bra snorkling som roade i flera timmar. Fiskar i enorma maengder och riktigt fina koraller gjorde att det kaendes som att simma omkring i ett jaetteakvarium. Vi kom daerifraan vid tre och vaentar nu paa nattbussen som ska ta oss soederut.
Vad gaeller vaar bergsklaettrarpartner, Travis, saa var han oerhoert tacksam oever att ha blivit ihopparad med oss crazy swedes, och vi kunde inte ha haft en baettre paatvingad partner heller. Han jobbar naemligen som biolog/guide i nationalparken i Rocky Mountains och aer saaledes en riktig friluftsmaenniska. Han haengde med oss aeven idag, och naer det visade sig att han (liksom jag) saknar dykbuddy i detta dykparadis, saa bestaemde vi oss att aeven boka in naesta aeventyr ihop.
Ikvaell aaker vi nattbuss till Semporna, och imorronbitti blir vi haemtade med baat foer 3 dagars dykaeventyr paa bl a ett av vaerldens topp tio baesta dyksites – Sipadan Island. Vi ska bo paa oljerigg ute i havet och foerutom oedykningarna faar man unlimited dives fraan riggen. Ska bli fantastiskt kul!
Men mer om detta naesta gaang…
Pussar och kramar till er alla! Om bara EN VECKA kommer vi hem. Galet!
Moerdarapor, paradisoe och slutet paa Kambodja
2009-06-17 - Battambang, Sihanoukville, Koh Rung, Koh Kong, Phnom Penh - Kambodja
Tar vid daer jag laemnade er sist i Battambang i nordvaestra Kambodja.
I Battambang bokade vi in oss paa sightseeing med lokala moppemaffian. Vi blev upphaemtade paa hotellet 07.30 av Tin-Tin (min chauffoer) och tvaa killar som hade Frida och Sara paa sina motorcyklar. Alla tre var riktigt duktiga paa engelska, vilket ledde till en intressant konversation paa vaegen ut ur byn daer jag passade paa att staella naagra av alla de fraagor som slagit mig under resans gaang.
Tin-tin var lika gammal som jag, men bodde med sin mor och systrar i ett litet hus (laes: rum). Vi pratade sjukvaard, baade landets och hans egen (och naer han hoerde att jag laeste till laekare ville han veta om behandling foer sin astma, vilket jag mer aen gaerna upplyste honom om). Han jobbade med att skjutsa turister som idag, men hade inte haft naagra kunder paa hela veckan, vilket gjorde honom bekymrad. Det var ju han som skulle foersoerja sin familj...
Daa kan jag tillaegga att han ville ha 6 dollar foer vaar tur, vilket daa det slaas ut paa hela veckan ger en dagsloen runt 1-2 dollar. Han var saaledes mycket tacksam foer att vi kommit och valt att aaka med honom, och var en perfekt guide.
Vi koerdes laengs smaavaegar genom byn, den roeda sanden satte sig snabbt oeverallt, och vi kryssade mellan hyddor, kossor och cyklister. Efter typ en timme naadde vi dagens maal - Phnom Sampeau, aennu ett minne fraan Khmer Rouge-tiden. Detta aer en liten idyllisk utsiktskulle och paa toppen finns, foerutom utsikten, tempel och buddhastatyer. Och grottor - “Killing Caves”, ett namn som aer talande nog och anvaendes som baade faengelse och avraettningplats under Pol Pot-tiden.
Naer vi kommer in sitter tvaa smaa soeta nunnor och binder blomsterkransar paa golvet. Bredvid dem staar en glasmonter full med skelettdelar fraan naagra av alla tusentals som faatt saetta livet till just haer, baade barn och vuxna.
Vi faar hoera om de hemska avraettningarna och foerhaallandena i oevrigt, och vi staar maalloesa och bara lyssnar paa allt det hemska. Skaenker nunnorna lite pengar och saender en tanke till alla de som faatt saetta livet till innan vi klaettrar upp ur moerkret och foersoeker skaka av obehagskaenslan. Utsikten fraan kullen goer sitt till och aer en skoen kontrast mot de otaecka bilderna som maalats upp foer oss nere i grottan, aeven om de etsats sig fast i huvudet.
Paa nervaegen faar vi vaart foersta close encounter med en apa som sitter paa stigen. “Aaaa, vilken soet! Ge honom en banan” hojtar vi foertjust och slaenger en del av matsaecken aat honom. Apan tar snaellt emot bananen, skalar den och proppar in den i munnen samtidigt som han vackert posar foer naagra bilder.
Han foervandlas sen till ett monster och saetter sig demonstrativt framfoer Frida som haaller i bananpaasen och tittar uppfordrande paa henne. Tin-tin (som verkar ha stor respekt foer apor...) saeger aat oss att ge honom en till saa vi kan smita, och vi kastar en banan en bit bort paa stigen. Tror du apan laater sig luras?! Nae, knappast. Han visar taenderna och straecker demonstrativt ut handen mot paasen. Vi goer ett foersoek till att kasta honom en banan, men han boerjar daa vaesa och vi ser slaget som foerlorat, droppar matsackspaasen och skyndar oss daerifraan...
Apor – Oss 1-0
Kom tillbaka till stan och betalade vaara chaffoerer (gav rejaelt med dricks...) haemtade vaeskorna och det slog oss ploetsligt att vi skulle ta farvael av Sara haer och nu. Jaettekonstigt, hon har ju precis kommit kaendes det som! Kramades hejdaa och laemnade henne i ett gatuhoern varifraan hennes buss till Bangkok skulle avgaa. Vi blev sen avslaeppta i en annan aende av stan foer att haffa vaar buss tillbaka till Phnom Penh, ensamma igen, inte klokt vad tiden gaar fort!
Bussen skulle ta fem timmar. Den tog sju. Men vi boerjar vaenja oss och hade ingen braadska. Det blev bara ett oevernattningsstopp i Phnompan innan vi morgonen daerpaa aakte vidare mot sydkusten och Sihanoukville (skulle ta 4h, tog 5).
Sihanoukville aer kaent som Kambodjas “Beach town” vilket kaendes vaelkommet efter ett par veckor i inlandet. Vi valde att bo paa Serendipity beach, och moettes av ett riktigt backpacker hangout, men smaatrevligt aendaa. Det maerks dock att det aer low season; hostlen rear ut sina saengplatser och barer och restauranger lockar med erbjudanden om gratis oel, happy hour och middagar foer under 3 USD. Och paa straandens enda supermarket saaldes det Sildenafil (Viagra) till reapris (9.90 USD / 4 tabl). Som sagt, low season...
Vi spatserade ner “to the bitch”(som maanga kambodjaner uttalar ordet beach), en laangstraeckt sak med klart turkost vatten och kantad med barer och restauranger. Och folk, massor av folk. Haer spenderades eftermiddan under ett parasoll i varsin solstol med boklaesning, bad och ett staendigt avfaerdande av foerseljare... Lite tjatigt och efter 25:e gaangen man sagt nej stiger irritationen, men det aer klart de har det knapert naer turisterna minskar.
Vi sponsrade i alla fall en liten kille som gjorde armband (och var grym paa tre-i-rad) och fick vara ben haarplockade och naglarna fixade av ett gaeng tjejer.
Middag paa stranden i solnedgaangsljus innan vi drog oss tillbaka med lite maillaesning (och jag lyckades pricka in David online i Tanzania foer foersta gaangen paa flera veckor – lycka! :) ). Kvaellslyxade med faersk fruktsallad och kaffe innan vi gick hem och kroep in under vaara myggnaet.
Klockan ringde 04.45 och paa vaeg ner paa stranden foer morronloepningen, sprang vi foerbi folk som fortfarande satt kvar i baren. De tyckte foermodligen inte vi var kloka, och det kan vael saegas vara oemsesidigt...
Efter morronrutinerna tog vi med oss allt vaart pick och pack och hoppade paa en baat som vi bokat plats paa dan innan. Vi ville snorkla och oevernatta paa en av oerna utanfoer stan, dels foer aktiviteten som saadan, men aeven foer att komma ifraan allt folk - och det visade sig att vi aaterigen slagt till med en riktig fulltraeff.
Utan naan egentlig koll paa var vi skulle saa hamnade vi paa Paradisoen med stort P - Koh Rung. Oen ligger 2,5 timmes baatfaerd fraan S-ville och har en population paa ca 50 invaanare. Aegaren till dykbaaten vi aakte hade flyttat ut paa oen foer att uppraetta ett oevernattningsstaelle som oeppnat bara naagra veckor innan vi kom, och oen aer saaledes naagot av en turistjungfru.
Vi moettes av en groen oe, full av palmer, en kritvit straend med svarta klippor paa kanterna, turkost klart vatten och de mest intakta korallreven laengs kusten (maanga aer foerstoerda tack vara dynamitfiske, tyvaerr...). Smaa traehyddor ligger i ett kluster paa strandens ena aenda och bryggor sticker ut i vattnet med foertoejda fiskebaatar i roddbaatsstorlek. Paa land paagaar en febril aktivitet med att organisera fiskenaet och dagens faangst. Och that’s it.
Folket aer relativt ovana vid turister, och oeverallt moets man av hejja-rop fraan barnen, glada leenden och febrila vinkningar, men vi slipper hysterin fraan land med att folk ska foersoeka pracka paa oss saker vi inte vill ha och vi laemnas ifred. Skoent!
Boende-projektet laag ute paa en av bryggorna, “The Beachhouse”, och var egentligen bara en stor sovsal med glesa vaeggar och myggnaetsfoersedda saengar, vaegg i vaegg med en takfoersedd veranda med hemmasnickrade matbord, korgstolar, soffor och haengmattor att slappa i. Passade oss perfekt med andra ord! Haer jobbar lokala tjejer i koeket och killarna aer anstaellda som naan form av byggnadsarbetare foer att faa huset faerdigt.
Vi tog med oss mask, snorkel och fenor och gick ut foer att snorkla innan lunch. Haerlig snorkling, fina koraller och maengder av fisk! Utforskar stranden och badar efter lunch, och naer rastloesheten slaar till faar vaar kreativa sida sig en utmaning och vi aegnar ett par timmar aat att bygga ett rejaelt sandslott.
Det aer bara vi och fyra killar som stannar oever natten, saa lugnet aer fullkomligt. Spelar kort, laeser, aeter maten vi bjuds paa och jag och Frida tar oss en romantisk kvaellspromenad naer moerkret lagt sig oever stranden, avslutar laengst ute paa bryggan och sitter stumma och beundrar den mest fantastiska stjaernhimmeln. Paradiset alltsaa. Sov gott under myggnaetet till ljudet av vaagorna som kluckade under golvbraedorna.
Vi gick upp fem i vanlig ordning och letade oss ut i moerkret till stranden foer att moeta soluppgaangen. Helt ensamma slog vi oss ner och vaentade paa ljuset. Tunga moerkgraa regnmoln ramade in den orangefaergade horisonten med sin lysande maane och morgonstjaerna. Haerligt faergspel!
Naer solen sen efter en dryg halvtimme tittat fram var det som att himlen ploetligt oeppnat sig och vaerldens regnskur haellde ner, blixtrar slog och aasken mullrade och vi drog oss tillbaka till huset och njoet av aennu en dag i paradiset. Baaten tillbaka gick vid tre saa vi hade hela dan till att snorkla, laesa, traena och njuta av lugnet.
Stannade en natt till i Sihanoukville innan vi aakte laengre vaesterut till den lilla haalan Koh Kong. Hur vi hamnade haer aer oklart, men det aer i alla fall en liten by vid floden som utgoer graensen mot Thailand, och ligger vid foten av bergskedjan Cardemom Mountains. Inga andra turister och inte mycket att goera. Vi hade taenkt aaka ut och titta paa vattenfallen som ska vara vackra, men vaar tuktukfoerare propsade saa stenhaart paa att vi skulle ut och kolla paa traesken att vi till slut gav med oss.
En timme efter ankomst fann vi oss saaledes promenerandes paa smala walkways uppbyggda oever traeskmarker, genom traed och oever vatten. Enligt Lonely planet saa haeckar haer tusentals faaglar, krabbor och mollusker – vilket ju foerde med sig att vi gick paa molluskjakt. Varken jag eller Frida har naagon som helst aning om vad en mollusk aer, hur den ser ut, vad den aeter, lever eller goer (naatt svagt minne klaemtar i bakhuvudet fraan Kristers biologilektioner, men vill sig inte hela vaegen fram), saa man kan saega att vi var ytterst uppmaerksamma.
En timmes molluskletande gav foega resultat, men vi saag desto fler krabbor, klaettrade upp i ett utsiktstorn och fick ett skrackmoete med moerdarapor! En bit ut i traesket stannade vi och koepte kaffe vid ett provisoriskt mattaelt och fick bevittna hur tvaa apor foersoekte stjaela ananas fraan staandet och hur dessa motades bort med meterlaanga traepaalar av skrikande lokalbor.
Naer vi paa tillbakavaegen ska till att passera samma staelle moets vi av en av dessa apor som sitter mitt paa den 80 cm breda bron vi gaar paa. Foerst verkar den vika undan foer oss, men naer jag ska gaa foerbi (jag gaar foerst), kommer den mot mig, visar taenderna och fraeser. Vi fraeser tillbaka och foersoeker vifta och skraemma bort den, men daa goer den utfall mot oss och snart har den faatt backup fraan sin kompis.
Tvaa skrikande, fraesande apor med blottade huggtaender och sina aeckliga smaa svarta fingrar kommer mot oss och vi backar undan under minst lika hoega skrik som apornas... Saekert en rolig syn foer en utomstaaende, men riktigt otaeckt, pulsen aer snart paa max och i huvudet snurrar bara “ïnte bli biten av en rabiesapa...”.
Jag lyckas komma foerbi dem, medan Frida rusar aat andra haallet och snart faar vi undsaettning av en khmertjej utrustad med plaststol som blir vaar raeddare. Med fortsatt hjaertklappning och fnissiga som bara den skyndar vi daerifraan och aaker tillbaka till byn.
Apor - Oss 2-0
Det blev bara en dag i Koh Kong, men jag tror det raeckte. Vi tog en promenad oever bron till Thailand, kaekade mat hemma i koeket hos en soet familj med en son paa ca 7 aar som snackade oklanderlig engelska och gick paa marknaden och kollade paa grejer vi inte ska koepa.
Tog bussen tillbaka till Phnom Penh igaar (skulle ta 4 h, tog 5,5h) och vi aer nu foer tredje gaangen i denna metropol, paa samma hostel sen tidigare, och de kaenner numera igen oss. Vi moettes av en stad i oeversvaemmning och oesregn, och gjorde inte maanga knop resten av dan. Laeste, kollade paa film, kaekade...
Idag har varit desto aktivare. Uppe with the tupp och ute och sprang innan vi haffade en tuk-tuk foer att koera oss till Phnom Tamao och dess djurpark 45 km fraan stan (tog minst 75 minuter...). Haer roade vi oss med att spana paa djur naagra timmar, allt fraan stora tigrar och elefanter till smaa krokodilbaebisar och mungodjur (och bjoernar, storkar, raadjur, hjortar, illrar, uttrar, pelikaner, gibbons, pytons, leoparder.. You get it). Vaar tuk-tukfoerare hade hoer och haepna aldrig varit haer, saa vi slaepade med honom mellan hagarna och jag vaagar nog saega att han tyckte det var aennu roligare aen vi.
Lite skrajsa sedan apincidenten haeromdan moettes vi (till vaar stora foerskraeckelse) vid entren av inte mindre aen 400 (!) frigaaende apor. De fanns oeverallt, stora som smaa, med sina laeskiga fingrar och vassa huggtaender (kan ha varit inbillning fraan vaar sida) och vi vaegrade foerst kliva ur tuktuken. Guiden som foeljde med oss foersaekrade oss aatskilliga gaanger att de var snaella, men vi laet oss inte luras saa laett, utan hoell oss naera honom med oegonen paa skaft.
Vi klarade oss dock utan incidenter, och det kan vael anses varit ganska bra terapi fraan var nyutblommade ap-fobi. Kanske t o m att de kan vara raett soeta aendaa, speciellt ungarna... Foer att inte tala om gibbonaporna som underhoell oss med makaloesa akrobatiknummer. Hittade aeven till vaar stora foertjusning naagra apor som satt i bur, och det var med ett raagat maatt skadeglaedje vi lipade aat dem fraan utsidan.
Apor – Oss 2-1
Aater i Phnom Penh aakte vi till ’Ryska marknaden’, ett helt enormt marknadskomplex med ALLT mellan himmel och jord. Vaar jakt hade tvaa maal: trekkingbyxor infoer Borneoturen och en khmersjal att taecka axlarna med saa vi skulle bli inslaeppta paa Royal Palace. Naer baegge prylarna prickats av paa listan, tog vi saa sikte paa palatset!
Det haer med palatsbesoek aer naagot vi skjutit paa foer var gaang vi hamnat i Phnompan. I aerlighetens namn saa aer ingen av oss speciellt sugna paa att aaka dit, och vi har lyckats slippa undan tvaa gaanger redan. Idag var alltsaa sista chansen. Foer att goera det hela till lite mer av en happening saa klaedde vi upp oss i klaenningar och maalade t o m oegonfransarna, samt koepte ovan namnda sjalar - allt foer att det skulle bli av!
Naanstans paa vaegen dit blev vi dock hungriga och sen boerjade det regna och sen blev klockan saa mycket... Osv. Undanflykter eller otur, vi kom oeverrens med oss sjaelva att vi skulle slippa ett palatsbesoek idag ocksaa.
Sista kvaellen i Kambodja ikvaell alltsaa, och vi har aetit gott, kluppit haaret och sagt adjoe. Imorron gaar flyget till Malaysia och Borneo, vilket kaenns aningens overkligt och lite som boerjan paa avslutningen paa vaar fantastiska resa.
Men aen staar naagra aeventyr paa planeringen och naesta uppdatering kommer foerhoppningsvis fraan Borneo.
Puss och kram saa laenge :)
I Battambang bokade vi in oss paa sightseeing med lokala moppemaffian. Vi blev upphaemtade paa hotellet 07.30 av Tin-Tin (min chauffoer) och tvaa killar som hade Frida och Sara paa sina motorcyklar. Alla tre var riktigt duktiga paa engelska, vilket ledde till en intressant konversation paa vaegen ut ur byn daer jag passade paa att staella naagra av alla de fraagor som slagit mig under resans gaang.
Tin-tin var lika gammal som jag, men bodde med sin mor och systrar i ett litet hus (laes: rum). Vi pratade sjukvaard, baade landets och hans egen (och naer han hoerde att jag laeste till laekare ville han veta om behandling foer sin astma, vilket jag mer aen gaerna upplyste honom om). Han jobbade med att skjutsa turister som idag, men hade inte haft naagra kunder paa hela veckan, vilket gjorde honom bekymrad. Det var ju han som skulle foersoerja sin familj...
Daa kan jag tillaegga att han ville ha 6 dollar foer vaar tur, vilket daa det slaas ut paa hela veckan ger en dagsloen runt 1-2 dollar. Han var saaledes mycket tacksam foer att vi kommit och valt att aaka med honom, och var en perfekt guide.
Vi koerdes laengs smaavaegar genom byn, den roeda sanden satte sig snabbt oeverallt, och vi kryssade mellan hyddor, kossor och cyklister. Efter typ en timme naadde vi dagens maal - Phnom Sampeau, aennu ett minne fraan Khmer Rouge-tiden. Detta aer en liten idyllisk utsiktskulle och paa toppen finns, foerutom utsikten, tempel och buddhastatyer. Och grottor - “Killing Caves”, ett namn som aer talande nog och anvaendes som baade faengelse och avraettningplats under Pol Pot-tiden.
Naer vi kommer in sitter tvaa smaa soeta nunnor och binder blomsterkransar paa golvet. Bredvid dem staar en glasmonter full med skelettdelar fraan naagra av alla tusentals som faatt saetta livet till just haer, baade barn och vuxna.
Vi faar hoera om de hemska avraettningarna och foerhaallandena i oevrigt, och vi staar maalloesa och bara lyssnar paa allt det hemska. Skaenker nunnorna lite pengar och saender en tanke till alla de som faatt saetta livet till innan vi klaettrar upp ur moerkret och foersoeker skaka av obehagskaenslan. Utsikten fraan kullen goer sitt till och aer en skoen kontrast mot de otaecka bilderna som maalats upp foer oss nere i grottan, aeven om de etsats sig fast i huvudet.
Paa nervaegen faar vi vaart foersta close encounter med en apa som sitter paa stigen. “Aaaa, vilken soet! Ge honom en banan” hojtar vi foertjust och slaenger en del av matsaecken aat honom. Apan tar snaellt emot bananen, skalar den och proppar in den i munnen samtidigt som han vackert posar foer naagra bilder.
Han foervandlas sen till ett monster och saetter sig demonstrativt framfoer Frida som haaller i bananpaasen och tittar uppfordrande paa henne. Tin-tin (som verkar ha stor respekt foer apor...) saeger aat oss att ge honom en till saa vi kan smita, och vi kastar en banan en bit bort paa stigen. Tror du apan laater sig luras?! Nae, knappast. Han visar taenderna och straecker demonstrativt ut handen mot paasen. Vi goer ett foersoek till att kasta honom en banan, men han boerjar daa vaesa och vi ser slaget som foerlorat, droppar matsackspaasen och skyndar oss daerifraan...
Apor – Oss 1-0
Kom tillbaka till stan och betalade vaara chaffoerer (gav rejaelt med dricks...) haemtade vaeskorna och det slog oss ploetsligt att vi skulle ta farvael av Sara haer och nu. Jaettekonstigt, hon har ju precis kommit kaendes det som! Kramades hejdaa och laemnade henne i ett gatuhoern varifraan hennes buss till Bangkok skulle avgaa. Vi blev sen avslaeppta i en annan aende av stan foer att haffa vaar buss tillbaka till Phnom Penh, ensamma igen, inte klokt vad tiden gaar fort!
Bussen skulle ta fem timmar. Den tog sju. Men vi boerjar vaenja oss och hade ingen braadska. Det blev bara ett oevernattningsstopp i Phnompan innan vi morgonen daerpaa aakte vidare mot sydkusten och Sihanoukville (skulle ta 4h, tog 5).
Sihanoukville aer kaent som Kambodjas “Beach town” vilket kaendes vaelkommet efter ett par veckor i inlandet. Vi valde att bo paa Serendipity beach, och moettes av ett riktigt backpacker hangout, men smaatrevligt aendaa. Det maerks dock att det aer low season; hostlen rear ut sina saengplatser och barer och restauranger lockar med erbjudanden om gratis oel, happy hour och middagar foer under 3 USD. Och paa straandens enda supermarket saaldes det Sildenafil (Viagra) till reapris (9.90 USD / 4 tabl). Som sagt, low season...
Vi spatserade ner “to the bitch”(som maanga kambodjaner uttalar ordet beach), en laangstraeckt sak med klart turkost vatten och kantad med barer och restauranger. Och folk, massor av folk. Haer spenderades eftermiddan under ett parasoll i varsin solstol med boklaesning, bad och ett staendigt avfaerdande av foerseljare... Lite tjatigt och efter 25:e gaangen man sagt nej stiger irritationen, men det aer klart de har det knapert naer turisterna minskar.
Vi sponsrade i alla fall en liten kille som gjorde armband (och var grym paa tre-i-rad) och fick vara ben haarplockade och naglarna fixade av ett gaeng tjejer.
Middag paa stranden i solnedgaangsljus innan vi drog oss tillbaka med lite maillaesning (och jag lyckades pricka in David online i Tanzania foer foersta gaangen paa flera veckor – lycka! :) ). Kvaellslyxade med faersk fruktsallad och kaffe innan vi gick hem och kroep in under vaara myggnaet.
Klockan ringde 04.45 och paa vaeg ner paa stranden foer morronloepningen, sprang vi foerbi folk som fortfarande satt kvar i baren. De tyckte foermodligen inte vi var kloka, och det kan vael saegas vara oemsesidigt...
Efter morronrutinerna tog vi med oss allt vaart pick och pack och hoppade paa en baat som vi bokat plats paa dan innan. Vi ville snorkla och oevernatta paa en av oerna utanfoer stan, dels foer aktiviteten som saadan, men aeven foer att komma ifraan allt folk - och det visade sig att vi aaterigen slagt till med en riktig fulltraeff.
Utan naan egentlig koll paa var vi skulle saa hamnade vi paa Paradisoen med stort P - Koh Rung. Oen ligger 2,5 timmes baatfaerd fraan S-ville och har en population paa ca 50 invaanare. Aegaren till dykbaaten vi aakte hade flyttat ut paa oen foer att uppraetta ett oevernattningsstaelle som oeppnat bara naagra veckor innan vi kom, och oen aer saaledes naagot av en turistjungfru.
Vi moettes av en groen oe, full av palmer, en kritvit straend med svarta klippor paa kanterna, turkost klart vatten och de mest intakta korallreven laengs kusten (maanga aer foerstoerda tack vara dynamitfiske, tyvaerr...). Smaa traehyddor ligger i ett kluster paa strandens ena aenda och bryggor sticker ut i vattnet med foertoejda fiskebaatar i roddbaatsstorlek. Paa land paagaar en febril aktivitet med att organisera fiskenaet och dagens faangst. Och that’s it.
Folket aer relativt ovana vid turister, och oeverallt moets man av hejja-rop fraan barnen, glada leenden och febrila vinkningar, men vi slipper hysterin fraan land med att folk ska foersoeka pracka paa oss saker vi inte vill ha och vi laemnas ifred. Skoent!
Boende-projektet laag ute paa en av bryggorna, “The Beachhouse”, och var egentligen bara en stor sovsal med glesa vaeggar och myggnaetsfoersedda saengar, vaegg i vaegg med en takfoersedd veranda med hemmasnickrade matbord, korgstolar, soffor och haengmattor att slappa i. Passade oss perfekt med andra ord! Haer jobbar lokala tjejer i koeket och killarna aer anstaellda som naan form av byggnadsarbetare foer att faa huset faerdigt.
Vi tog med oss mask, snorkel och fenor och gick ut foer att snorkla innan lunch. Haerlig snorkling, fina koraller och maengder av fisk! Utforskar stranden och badar efter lunch, och naer rastloesheten slaar till faar vaar kreativa sida sig en utmaning och vi aegnar ett par timmar aat att bygga ett rejaelt sandslott.
Det aer bara vi och fyra killar som stannar oever natten, saa lugnet aer fullkomligt. Spelar kort, laeser, aeter maten vi bjuds paa och jag och Frida tar oss en romantisk kvaellspromenad naer moerkret lagt sig oever stranden, avslutar laengst ute paa bryggan och sitter stumma och beundrar den mest fantastiska stjaernhimmeln. Paradiset alltsaa. Sov gott under myggnaetet till ljudet av vaagorna som kluckade under golvbraedorna.
Vi gick upp fem i vanlig ordning och letade oss ut i moerkret till stranden foer att moeta soluppgaangen. Helt ensamma slog vi oss ner och vaentade paa ljuset. Tunga moerkgraa regnmoln ramade in den orangefaergade horisonten med sin lysande maane och morgonstjaerna. Haerligt faergspel!
Naer solen sen efter en dryg halvtimme tittat fram var det som att himlen ploetligt oeppnat sig och vaerldens regnskur haellde ner, blixtrar slog och aasken mullrade och vi drog oss tillbaka till huset och njoet av aennu en dag i paradiset. Baaten tillbaka gick vid tre saa vi hade hela dan till att snorkla, laesa, traena och njuta av lugnet.
Stannade en natt till i Sihanoukville innan vi aakte laengre vaesterut till den lilla haalan Koh Kong. Hur vi hamnade haer aer oklart, men det aer i alla fall en liten by vid floden som utgoer graensen mot Thailand, och ligger vid foten av bergskedjan Cardemom Mountains. Inga andra turister och inte mycket att goera. Vi hade taenkt aaka ut och titta paa vattenfallen som ska vara vackra, men vaar tuktukfoerare propsade saa stenhaart paa att vi skulle ut och kolla paa traesken att vi till slut gav med oss.
En timme efter ankomst fann vi oss saaledes promenerandes paa smala walkways uppbyggda oever traeskmarker, genom traed och oever vatten. Enligt Lonely planet saa haeckar haer tusentals faaglar, krabbor och mollusker – vilket ju foerde med sig att vi gick paa molluskjakt. Varken jag eller Frida har naagon som helst aning om vad en mollusk aer, hur den ser ut, vad den aeter, lever eller goer (naatt svagt minne klaemtar i bakhuvudet fraan Kristers biologilektioner, men vill sig inte hela vaegen fram), saa man kan saega att vi var ytterst uppmaerksamma.
En timmes molluskletande gav foega resultat, men vi saag desto fler krabbor, klaettrade upp i ett utsiktstorn och fick ett skrackmoete med moerdarapor! En bit ut i traesket stannade vi och koepte kaffe vid ett provisoriskt mattaelt och fick bevittna hur tvaa apor foersoekte stjaela ananas fraan staandet och hur dessa motades bort med meterlaanga traepaalar av skrikande lokalbor.
Naer vi paa tillbakavaegen ska till att passera samma staelle moets vi av en av dessa apor som sitter mitt paa den 80 cm breda bron vi gaar paa. Foerst verkar den vika undan foer oss, men naer jag ska gaa foerbi (jag gaar foerst), kommer den mot mig, visar taenderna och fraeser. Vi fraeser tillbaka och foersoeker vifta och skraemma bort den, men daa goer den utfall mot oss och snart har den faatt backup fraan sin kompis.
Tvaa skrikande, fraesande apor med blottade huggtaender och sina aeckliga smaa svarta fingrar kommer mot oss och vi backar undan under minst lika hoega skrik som apornas... Saekert en rolig syn foer en utomstaaende, men riktigt otaeckt, pulsen aer snart paa max och i huvudet snurrar bara “ïnte bli biten av en rabiesapa...”.
Jag lyckas komma foerbi dem, medan Frida rusar aat andra haallet och snart faar vi undsaettning av en khmertjej utrustad med plaststol som blir vaar raeddare. Med fortsatt hjaertklappning och fnissiga som bara den skyndar vi daerifraan och aaker tillbaka till byn.
Apor - Oss 2-0
Det blev bara en dag i Koh Kong, men jag tror det raeckte. Vi tog en promenad oever bron till Thailand, kaekade mat hemma i koeket hos en soet familj med en son paa ca 7 aar som snackade oklanderlig engelska och gick paa marknaden och kollade paa grejer vi inte ska koepa.
Tog bussen tillbaka till Phnom Penh igaar (skulle ta 4 h, tog 5,5h) och vi aer nu foer tredje gaangen i denna metropol, paa samma hostel sen tidigare, och de kaenner numera igen oss. Vi moettes av en stad i oeversvaemmning och oesregn, och gjorde inte maanga knop resten av dan. Laeste, kollade paa film, kaekade...
Idag har varit desto aktivare. Uppe with the tupp och ute och sprang innan vi haffade en tuk-tuk foer att koera oss till Phnom Tamao och dess djurpark 45 km fraan stan (tog minst 75 minuter...). Haer roade vi oss med att spana paa djur naagra timmar, allt fraan stora tigrar och elefanter till smaa krokodilbaebisar och mungodjur (och bjoernar, storkar, raadjur, hjortar, illrar, uttrar, pelikaner, gibbons, pytons, leoparder.. You get it). Vaar tuk-tukfoerare hade hoer och haepna aldrig varit haer, saa vi slaepade med honom mellan hagarna och jag vaagar nog saega att han tyckte det var aennu roligare aen vi.
Lite skrajsa sedan apincidenten haeromdan moettes vi (till vaar stora foerskraeckelse) vid entren av inte mindre aen 400 (!) frigaaende apor. De fanns oeverallt, stora som smaa, med sina laeskiga fingrar och vassa huggtaender (kan ha varit inbillning fraan vaar sida) och vi vaegrade foerst kliva ur tuktuken. Guiden som foeljde med oss foersaekrade oss aatskilliga gaanger att de var snaella, men vi laet oss inte luras saa laett, utan hoell oss naera honom med oegonen paa skaft.
Vi klarade oss dock utan incidenter, och det kan vael anses varit ganska bra terapi fraan var nyutblommade ap-fobi. Kanske t o m att de kan vara raett soeta aendaa, speciellt ungarna... Foer att inte tala om gibbonaporna som underhoell oss med makaloesa akrobatiknummer. Hittade aeven till vaar stora foertjusning naagra apor som satt i bur, och det var med ett raagat maatt skadeglaedje vi lipade aat dem fraan utsidan.
Apor – Oss 2-1
Aater i Phnom Penh aakte vi till ’Ryska marknaden’, ett helt enormt marknadskomplex med ALLT mellan himmel och jord. Vaar jakt hade tvaa maal: trekkingbyxor infoer Borneoturen och en khmersjal att taecka axlarna med saa vi skulle bli inslaeppta paa Royal Palace. Naer baegge prylarna prickats av paa listan, tog vi saa sikte paa palatset!
Det haer med palatsbesoek aer naagot vi skjutit paa foer var gaang vi hamnat i Phnompan. I aerlighetens namn saa aer ingen av oss speciellt sugna paa att aaka dit, och vi har lyckats slippa undan tvaa gaanger redan. Idag var alltsaa sista chansen. Foer att goera det hela till lite mer av en happening saa klaedde vi upp oss i klaenningar och maalade t o m oegonfransarna, samt koepte ovan namnda sjalar - allt foer att det skulle bli av!
Naanstans paa vaegen dit blev vi dock hungriga och sen boerjade det regna och sen blev klockan saa mycket... Osv. Undanflykter eller otur, vi kom oeverrens med oss sjaelva att vi skulle slippa ett palatsbesoek idag ocksaa.
Sista kvaellen i Kambodja ikvaell alltsaa, och vi har aetit gott, kluppit haaret och sagt adjoe. Imorron gaar flyget till Malaysia och Borneo, vilket kaenns aningens overkligt och lite som boerjan paa avslutningen paa vaar fantastiska resa.
Men aen staar naagra aeventyr paa planeringen och naesta uppdatering kommer foerhoppningsvis fraan Borneo.
Puss och kram saa laenge :)
Killing fields, delfiner, tempel och ridning
Kambodja har nu intagits och avverkats till haelften och Sara staar redo att laemna oss imorron foer att aaka tillbaka till Sverige. Inte klokt vad tiden har gaatt fort! Och idag aer det prick tre veckor kvar tills vi kommer hem, iiiihhhhhh!
Phnom Phen, Kambodjas huvudstad foer den som inte visste det, inleddes med ett besoek ute paa Killing Fields, Choeng Ek, daer Kambodjas moerka historia fraan Pol Pot regimen rent ut sagt kastades i ansiktet paa en. Det var haer man utfoerde massmord under aaren 75-79, och mitt i ett groent, vackert och fridfullt parkomraades tornar en enorm glasmonter upp sig i vilken kranier fraan naagra av alla massgravar man graevt upp finns uppradade. Enorma maengder. Gaar man en tur paa faeltet ser man utgraevningsplatserna foer gravarna och skyltar som foertaeljer historier man inte tror aer av denna vaerld.
2 miljoner maenniskor moerdades under Roeda Khmerernas makttid. 2 MILJONER! Fatta hur maanga det aer?! Alla intellektuella, laerda, religioesa, konstnaerer, foerfattare… Ja, i stort sett alla som levde istaellet foer att totalt underkuva sig blev uppsoekta, satta i faengelse, torterade och avraettade. Bara saa daer.
Vi fortsatte vaar tur med att besoeka Tuol Sleng, som aeven gaar under namnet S-21, och aer en gammal highschool som omgjordes till faengelse och tortyrkammare foer alla faangar i vaentan paa avraettning. Maanga starka beraettelser, fotografier, mm. Och att det bara var 30 aar sedan det haende goer det hela aen mer ofattbart..
Naagot tagna och sammanbitna avslutade vi vaar sightseeing daer och saag staden och folket med andra oegon naer vi strosade runt bland tempelkantade gator och laengs floden som stilla flyter genom stan. Maanga aer offren som fortfarande lever, lemlaestade, utfattiga och hur de rent psykiskt maar kan man ju bara ana…
Aatergaar nu till lite mer upplyftande laesning. Dagen daerpaa boerjade vi med morronloepning laengs med floden innan vi hoppade paa bussen mot Kratie med avgaang 07.00. Anlaende efter en smaertfri tripp kl 15 paa eftermiddagen, checkade snabbt in paa hotel och innan vi hann saega “soetvattendelfin” saa satt vi bakpaa varsin motorcykel paa vaeg ut ur stan mot O Kapi daer man kan beskaada denna utrotningshotade art av plattnosade flipprar. Naanstans hade vi dessutom laest att de skulle vara rosa, men vi boerjar tro att vi kanske bara droemt detta, foer kaellan till denna (i efterhand visat felaktig) information gaar inte att aaterfinna.
Vi hoppade hursomhelst paa en egen longboat med kapten som skjutsade ut oss paa floden, och efter ivrigt spanande (efter rosa varelser) saa boerjade saa smaaningom vattenytan att brytas av GRAA delfiner i alla storlekar. Faergen gjorde mindre betydelse och det blev en riktigt haeftig naturupplevelse, naestan magiskt med oss ensamma paa floden, drivande i total tystnad som bara bryts av puffande delfiner naer de gaar upp foer att andas. Laegg till solnedgaangsfaerger paa det saa… Foertrollningen broets efter naan halvtimme naer en baatslast hoegljudda japaner kom ikapp oss, och vi fortsatte sakta tillbaka till land – ca 300 delfinbilder (laes: ringar paa vattnet och ev en stjaertfena) rikare.
Aakte motorcyklar hem igen i en helt fantastisk solnedgaang, och det blir lite av en kollision mellan det otroligt spartanska och fattiga livet som utspelar sig haer mitt i allt det vackra som naturen har att erbjuda. Kontraster.
Dagen daerpaa blev det obligatorisk morronloepning innan naesta bussfaerd mot Siem Reap . Det haer med bussresor aer ju ett kapitel foer sig, denna dag inget undantag. Det som aer saa fascinerande aer tidsaspekten. Vi har slutat fraaga om hur laang tid resan ska ta, foer det staemmer i 99 fall av 100 aendaa inte, och det aer naestan vaerre att tro att det ska ta visst laang tid och bli naagra timmar foersenade, aen att inte ha den blekaste.
Haer satte vi oss alltsaa paa bussen kvart oever sju, aakte 2-3h innan bussbyte och gjorde misstaget att goera en uppskattning efter kartan oever hur laang tid det borde vara kvar. Vaar gissning var att vi skulle vara framme runt halv tvaa. Strax efter sex kom vi till slut fram, men det var en behaglig resa och jag hann laesa en hel bok.
Vi hittade oss ett mysigt hotel foer 10 dollar foer oss tre, kaekade supergod inhemsk middag och strosade en svaeng paa stan i denna turistuppbyggda, men foer den sakens skull, trevliga metropol. Foerudrades oever allt som finns att koepa foer inga pengar och bestaemde oss foer att vi kanske skulle faa byta ut naagra delar av packningen innan vi aaker vidare….
Naesta morgon var det saa dags foer ett besoek paa nationalsymbolen Angkor Wat och omkringliggande tempel. Uppstigning 04.35 och moete med Mr Jack, vaar tuk-tukfoerare foer dagen. Saa blev det snabb faerd till tempelomraadet foer att hinna se solen gaa upp bakom den vaelkaenda siluetten av Angkor Wats fem torn.
Dagen som foeljde innehoell tempel och aater tempel. Maffiga, magnifika, maektiga. Vi promenerade genom, oever och under ett myller av gaangar och trappor i Angkor Wat, hoppade bland tempel i ursprungsskick och de inrasade taken med sina enorma stenblock under restaurering i Angkor Thom, fascinerades av alla detaljrika utsmyckingar som var inristade och inbyggda i tempel och paa elefantterrassen, aktade oss foer ormar, skorpioner och giftiga spindlar (saag inte en enda) i Baphuon, och kaendes oss som Lara Croft i Tomb Raider naer vi smoeg omkring i Ta Prohm som fullkomligt genomvaexts av gigantiska traed vars grenar och roetter spraengde fram genom stenblocken. Haeftigt.
En overklig kaensla, naestan som att hamna mitt i en film och vi foersokte foergaeves hitta de goemda loenndoerrarna som skulle ta oss ner till de goemda skattkammararna. Vid 12 var vi maetta paa tempel, men desto hungrigare paa mat, och fick skjuts av Mr Jack tillbaka till stan. Vi hade ju aenda tillbringat dryga sju timmar paa omraadet. Softade fram till fyra daa vi aakte tillbaka foer att njuta av solnedgaangen. Klaettrade upp paa toppen av Phnom Bakhang, och slog oss ner med en triljon andra foer att se hela faergskaadespelet.
Vi stannade totalt tre naetter i Siem Reap, och dagen efter den stora tempeltittardagen hade vi letat reda paa Kambodjas enda ranch, och bokat upp oss foer ridning. Foervaentansfulla kom vi tidigt paa morronen ut till Happy Ranch foer en fyra timmars tur, och det blev precis saa bra som vi hade kunnat taenka oss. Vi moettes av ett klanderfritt skoett stall som huserade ett fyrtiotal inhemska ponnyer. Aegaren hade bott trettio aar i vilda vaestern innan han flyttat tillbaka till sitt hemland och boerjat foeda upp sina egna haestar.
Vi fick paa oss varsin hjaelm och shortchaps och tilldelades tre fina D-ponnyer. Min var en fd vietnamesisk kapploepningshaest vid namn Ron Weasley, som omskolats till turhaest, uppenbarligen med inslag av naagra dressyraadror, foer han var riktigt mjuk och foeljsam att rida och det droejde inte laenge foerraen han trippade paa i form laengs landsvaegen. Underbart att sitta i sadeln igen!
Det var bara vi tre som red, och alla har vi ju erfarenhet sen tidigare, vilket inbjoed till ett antal haerliga galoppstraeckor laengs risfaelt och genom smaabyar. Och haer visade min paalle att hans gamla race-takter satt i.
Turen blev jaettelyckad, fyra timmar floeg ivaeg med ett kortare stopp vid ett tempel och ett intressant moete med en khmer i vaar aalder som ville traena sin engelska. Han hade precis paaboerjat sin utbildning foer att bli munk, och visade oss runt i templet. Lyckliga och aningen moera i baken aakte vi saa tillbaka till stan.
Jag och Frida gjorde vaar shoppingrunda, och fyndade varsin klaenning och byxor efter ihaerdigt prutande, och jag fick en ny ryggsaeck storlek mini foer dagsturer. Vid fyra moette vi upp med Mr Jack igen och aakte ut till floden foer en baattur genom flytande byar och foersoek till solnedgaang, men molnen ville annorlunda.
Eftermiddan blev dock en jackpot foer vaar poaengjakt daa vi kunde pricka av saavael trebent hund som krokodil, orm och rosa tuk-tuk. Laegg sen till att vi dagarna innan traeffat paa baade en munk med hoerlurar och svansloes katt och du kan foerstaa vaar lycka.
Vi passade aeven paa att besoeka apoteket i Siem Reap, och har nu infoerskaffat resterande maengd malariatabletter foer inga pengar alls. Frida har dessutom aadragit sig naan form av oegonaakomma som Dr Caroline faatt foertroende att behandla. En maattligt uttalad periciliaer injektion paa vaenster oega som vi foersoekte hitta laempliga oegondroppar foer. Resultatet blev ofloxacin (bredspektrumantibiotika – bra skit!) som vi nu ihaerdigt droppat varannan timme sen ett dygn tillbaka, och det boerjar ta sig. Kontaktlinsfoerbud kvarstaar dock ytterligare naagra veckor.
Sista kvaellen i Siem Reap, igaar, slog vi paa stort och gick ut foer resans andra kvaell i alkoholen tecken. Kaekade god mat och provade saekert 15 drinkar tillsammans, happy hour oeverallt (= koep tvaa, betala foer en = 1 USD / drink). Laettpaaverkade som vi aer blev det snabbt en trevlig kvaell, och Sara hittade resans laengsta asiat – 187 cm, naestan godkaend foer poaengjakten.
Idag laemnade vi Siem Reap, inte utan att alla var lite troettare i skallen aen vanligt. Sen om det var soemnbrist (haemtning kl sex) eller gaardagens bravader later vi vara osagt, men unertecknad kommer inte vara sugen paa procenthaltig dryck paa ett bra tag framoever.
Faerden till Battambang skedde med flodbaat oever sjoen Tonle Sap och upp laengs floden Stung Sanker, en slingrande vattenvaeg kantad av flytande hus, baatar, byar. Allt paa vatten. Det aer lite beklaemmande att se maanga av “husen”, eller hyddorna snarare. Byggda av pinnar, ofta inte stoerre aen ett rum som rummer flera generationer av samma familj. Uppstolpade paa rangliga paalar foer att undkomma floden under vaatsaesongen eller helt enkelt byggda paa hoegar av flytande bambupaalar.
Floden utnyttjas till saavael transport, som bad, avfallsstation, mm och aer sanitetsmaessigt under all kritik, och det kaenns stundtals konstigt att aaka som betraktare av allting. Samtidigt ser de flesta ut att vara tillfreds och vinkar glatt och hojtar naer vi tuffar foerbi. Aaterigen, kontraster.
Efter en aatta timmar paa baat kom vi slutligen fram till Battambang, och haer blir vi kvar tills imorron. Daa vi maaste skilja paa oss, Sara aaker till Bangkok foer flyg hem och vi fortsaetter ner till sydkusten foer lite strand och bad.
Sen har vi i foerbifarten raakat koepa tvaa enkelbiljetter till Borneo, naagot av ett infall som legat och grott sen vi blev tipsade om en tur upp paa Mount Kinabalu som enligt saeker kaella “”borde vara vaaran grej”. Saa sagt och gjort, resans sista tio dagar blir det till att intensivgoera Malaysia!
Har gjort en insats och lagt upp en droes med vietnambilder paa facebook, den som aer nyfiken kan ju gaa in och kolla!
Puss och kram och paa aaterseende!!
/ Carro
Paradisoe och landsbyte igen
Sara kom fram som hon skulle i fredags kvaell och det kaendes jaettemaerkligt at traeffa naan hemifraan haer borta i Asien, men saaklart kul. Och hon hade med sig baade solskydd och djungelvraal – vilket inte aer det laettaste att faa tag i haer har det visat sig...
Loerdagen vaknade jag friskare aen en noetkaerna igen, en riktig laettnad efter tvaa mindre roliga dagar. Vi spenderade dan med sightseeing i Ho Chi Minh City (HCMC). Besoekte krigsmuseum med utstaellning av saavael amerikanska krigsvagnar som en enorm maengd av fotografier och beraettelser fraan vietnamkriget och den foerestaande franska ockupationstiden. Hemska beraettelser och otroligt starka bilder, vael vaert ett besoek!
Efter att ha varit lite kulturella taenkte vi tillbringa dygnets varmaste timmar vid naagot vatten, saa vi traskade till en pool vi laest om i lonely planet. “Olympic sized” deklarerade den, och vi taenkte oss naatt i stil med Sporthallsbadet en varm sommardag. Tji fick vi. Hit gick man foer att simma, och det paa tid.
Man betalade in sig foer en timme, sen fick man vaenta paa att klockan slog och det blev din tur, alla slaepptes in samtidigt och prick en timme senare ljoed visselpiporna och det var bara att hoppa upp ur vattnet igen. Behoever jag naemna att vi var de enda vaesterlaenningarna daer? Och de enda i bikini?. Skoent var det i alla fall och vi hann simma 2km.
Paa hemvaegen passade vi paa att gaa foerbi ett massageinstitut som drivs av blinda, och vi fick oss varsin gudomlig timme med helkroppsmassage foer ynka 25 spaenn.
Saavael kulturellt som fysiskt och kroppsligt tillfredstaellda kaekade vi en god middag innan det vid 20-tiden var dags foer avfaer soederut. En resa som blev naagot alldeles extra… Foerst en fullpackad minibuss genom HCMC till busstationen daer det hela var hoegst oklart hur vi skulle fortsaetta. Med lite hjaelp fraan en lokalbo som desutom snackade engelska hittade vi till sist raett plats och sattes paa raett buss med avgaangstiden 22.00.
Haer kom daa naesta problem naer chauffoeren skulle kolla biljetterna, och en del paa en av vaara biljetter saknades. Till historien hoer att oavsett vad du ska goera haerborta saa foerses du med, inte bara en, utan gaerna tvaa eller tre biljettlappar av olika slag och former. Saa aeven i detta fall, och han hoell ju paa att faa hjaertattack naer han insaag att vi TAPPAT en del av biljetten.
Tre gaanger kom han och kollade oss, och tvingade Frida att leta igenom vaeskan aatskilliga gaanger. Bussen blev tjugo minuter foersenad, och tro vaar (och inte minst, chauffoerens) lycka naer vi faktiskt fann den aatraavaerda papperslappen laengst ner i vaeskan. Annars hade vi nog staatt kvar daer aen...
Avgaang alltsaa och halvskoena sateen till trots lyckades jag precis slumra in naer bussen klockan ett stannar och alla maaste ut. Foer vaddaa kan man ju undra, mitt i natten – jo, foer att aeta Pho. Pho aer nudelsoppa av olika slag, ett vietnamesiskt paafund som kaekas i tid och otid och uppenbarligen saa kan tidpunkten aldrig vara fel….
Saa daer staar vi och vill helst bara fortsaetta sova medan alla andra saetter sig och aeter sin Pho. Att staellet fullkomligt kryllade av knott gjorde knappast saken baettre… En halvtimme och en matt busschaffoer senare aer vi paa vaeg igen, och jag hade aaterigen precis lyckats somna, naer naesta stopp kommer klockan tre (“bara inte Pho igen?!!).
Den haer gaanger skulle vi dock aaka bilfaerja, vilket tog naestan en timmes procedur… Tredje gaangen gillt och jag lyckades somna igen, naer vi klockan fem stannar och har naatt vaart maal foer resan – Rach Gia, en hamnstad och utgaangspunkt foer faerjan till paradisoen Phu Quoc.
Troetta och sega och saa smaaningom hungriga ockuperar vi trottoaren utanfoer ett litet guesthouse paa piren, laanar deras toalett och faar serverat frukost innan faerjan avgaar klockan aatta. Faerden tar 2,5 timme UTAN STOPP, och mesta delen sovs bort med tonerna av vietnamesiska versionen av Let’s Dance paa repeat paa DVDn.
Phu Quoc aer Vietnams stoersta oe naera graensen till Kambodja, och beskriven som en paradisoe med palmkantade vita straender. Vaar ursprungsplan var en annan oe som vi faatt tipsat av Nicke, men det visade sig kraevas aatskilliga veckor i framfoerhaallning foer att lyckas boka flygbiljetter, saa den fick vi tyvaerr skippa., med maalet Phu Quoc istaellet.
Vi kom nu dit under laagsaesongen, vilket snabbt avspeglas i bristen paa turister och priser daerefter, dvs loejligt laaga. Vi fick vaar egen spartanska bungalow paa stranden foer 4 USD/person. Daa delade vi visserligen en dubbelsaeng paa tre, men vad gjorde vael det. Den hade baade myggnaet och veranda med haengmatta och 30 meter till havet...
Eftermiddan tillbringades paa stranden, laesandes boecker, promenerandes och vi blev paatvingade haarborttagning paa benen av vaerldens soetaste, gladaste - och envisaste - smaa gummor paa stranden. Solnedgaangen ute i havet var av en helt annan vaerld med underbara fargskiftningar och kameran blev ett antal bilder rikare.
Dagen daerpaa kund vi aentligen aatergaa till vaara morronrutiner efter naagra dagars svaghet i samband med sjukdom. Saa vi steg upp vid 5-snaaret foer en timmes morronloepning paa stranden. Finns det naatt mer rogivande?
Jag fick utfoera dagens goda gaerning daa jag sprang paa en flod i vilken en far och son stod och foersoekte knuffa ut sin tunga fiskebaat i havet, men den roerde sig typ inte alls paa flodbanken. Efter lite teckenspraakiga foersoek att fraaga om de ville ha hjaelp, med svaartolkat svar, klev jag i alla fall ur skorna och hoppade i vattnet upp oever laaren. Och med gemensamma krafter lyckades vi faa ut baaten paa oeppet hav. Gubben saag saa lycklig ut och tackade foer hjaelpen. Jag fortsatte min loeprunda, nu barfota, och han vinkade foer fullt naer jag sprang bortaat stranden.
Stretching, bad och frukost paa stranden innan vi vid nio haemtades upp och skjutsades till hamnen foer dagens aktivitet, dykning och snorkling. Vi klev ombord paa en stor traebaat med soldaeck tillsammans med en bunt japaner, ett brittiskt par och en kanadensisk kille.
Turen boerjade med stopp foer “fiske“, dvs de som ville (japanerna och Sara) fick en traadrulle med krok paa i handen att hoppas paa det baesta med. Foervaanansvaert nog, saa fick ingen naatt.
Naesta stopp var det bara att hoppa i vaatdraekterna, ta paa viktbaelte och BCDer, paa med mask och fenor, regulatorerna i munnen, ett stort kliv och ner i vattnet. Dykdags! Sara doek med mig och Frida snorklade. En knapp timme blev det, och alltid lika haerligt att komma ner till vaerlden under ytan. Dock lite halvdaalig sikt, men den blev betydligt baettre paa naesta stopp och dagens andra dyk. Helt fantastiska koraller! Inte saa mycket fisk, men jag saag en stenfisk, en hummer och en gigantsisk havssnigel vaerda att naemnas.
Mellan dyken hann vi med lunch ombord och dagen avslutades med ett tredje snorkelstopp, vilket ju aer riktigt kul det med och ger en annan form av frihetskaensla. En underhaallning i sig aer ocksaa att se japanerna bada. I sina heltaeckande baddraekter och flytvaestar. Vi funderade paa om de aer foedda med naan form av genetisk defekt som goer att de inte kan simma, eller om det bara aer vaeldigt ont om badhus i Japan... Tror mer paa det sistnaemnda.
Vi saag aeven en parlfiskare som kom upp efter att ha traskat omkring med sin korg paa botten och plockat musslor. Han hade en slang i munnen i vilken jag antar han foersaags med luft... Parentes.
Hemkomna och havstroetta slog vi oss ner i varsin solsaeng och blev snabbt (och laett) oevertalade till massage av strandgummorna. Helt fantastiskt skoent! Paa kvaellen slog vi paa stort och bestaellde in vin till maten, vilket foer foersta gaangen smakade riktigt gott. Saa gott att vi paa hemvaegen bestaemde oss foer ett hederligt svenskt nattlig nakenbad och skuttade omkring spritt spraangande i vaagorna i moerkret, foerevigade med foton av tveksam karaktaer...
Dagen daerpaa vaknade vi till storm, oesregn, blixtrar och dunder och vaar planerade snorkelingstur gick om intet. Tog morronloepningen barfota i regnet, paa en perfekt numera haardpackad strand, och njoet av skaadespelet naturens krafter bjoed paa.
Traskade in till den lilla byn och haengde paa cafe och planerade det som komma skall. Kunde sen inte haalla oss utan tillbringade flera timmar i de stora vaagorna. Frida lyckades dessutom snacka till sig ett par bodyboards fraan ett lyxhotell paa stranden och sen var lyckan fullkomlig. I sedvanlig ordning sponsrade vi sen strandgummorna, idag med massage OCH manikyr/pedikyr...
Laagsaesong eller ej, saa aer jag personligen raett noejd oever de molniga, mer humana dagarna vi faatt. Saa man faktiskt klarar av att vistas utomhus aeven mitt paa dan, med en temp runt 30-strecket. Och de numera naestan dagliga monsunregnen som fullkomligt draeper marken under naagra minuter aer maffiga baade att se paa och att vistas i.
Onsdag blev avfaerdsdag. Skjuts till faerjan vid lunch och en gungig faerd oever till fastlandet. Haer moettes vi av beskedet att den buss vi ville med skulle gaa halv fem, dvs om en halvtimme. Busstationen laag bara 7 km bort, saa det borde inte varit naagra problem, men daa hade vi inte raeknat med en kanske inte alltfoer bright taxichaffoer. Ingen engelska kunde han och han koerde i maxfart paa 30km/h, vilkte gjorde att vi hoell paa att komma foersent.
Men i sedvanlig ordning hoell reseturen i sig och vi satt snart paa en skrothoeg till buss, dock utan att ha hunnit vare sig aeta eller koepa mat med oss. Efter ett par timmar i trasiga saeten och tvn paa hoegsta volym, blev vi utkickade och intryckta i en minibuss istaellet. Och daa menar jag verkligen intryckta, jag tror de foersoekte slaa naatt slags rekord i hur maanga som gaar in i en minibuss, och vi slutade raekna vid 24 personer. Tur man varken har klaustrofobi eller bacillskraeck... Tvaa timmar senare var vi saa framme i Chau Doc och kunde checka in paa kvaellens hotell.
Chau Doc ligger precis vid graensen mot Kambodja, daerav valet av resmaal. Idag klockan sju haemtades vi upp foer att ta oss mot graensen. Foerst blev vi runtrodda i smaa traebaatar bland flytande byar och fiskefarmar som guppade lite varstans i Mekongfloden. Daerefter sattes vi paa en flodbaat modell stoerre och koerdes i sakta mak mot gransen. En ovanligt smidig graensoevergaang, daer vaar kapten fixade ALLT fraan att ge oss blanketterna som ska fyllas i, till att skaffa oss visum, utresestaempel, osv. Allt som kraevdes av oss var att vi skulle hinna kaeka lunch paa den timmen det tog foer honom att ordna.
Bytte efter graensen baat foer fortsatt faerd uppfoer Mekongfloden mot Phnom Phen, Kambodjas huvudstad. Det aer alltsaa samma flod som vi reste paa i Laos, men nu med mer bebyggelse och aktivitet laengs flodkanten. Fullt av smaa hyddor med tillhoerande traebaatar som kantar det allt annat aen klara vattnet.
Haerligt faerdsaett att tuffa fram, och efter en avslutande tripp i minibuss naadde vi huvudstaden daer vi aer nu!
Tack foer alla kommentarer och mail, alltid lika roligt att laesa... Jag maar som sagt alldeles utmaerkt nu, tur man har en snabbt aaterhaemtande kropp.
Matthis - vi har noga dokumenterat skjutandet, baade paa kort och film... ;)
Och ett bamsegrattis till David som fyllde aar igaar ;)
Puss och kram och paa aaterseende!
Loerdagen vaknade jag friskare aen en noetkaerna igen, en riktig laettnad efter tvaa mindre roliga dagar. Vi spenderade dan med sightseeing i Ho Chi Minh City (HCMC). Besoekte krigsmuseum med utstaellning av saavael amerikanska krigsvagnar som en enorm maengd av fotografier och beraettelser fraan vietnamkriget och den foerestaande franska ockupationstiden. Hemska beraettelser och otroligt starka bilder, vael vaert ett besoek!
Efter att ha varit lite kulturella taenkte vi tillbringa dygnets varmaste timmar vid naagot vatten, saa vi traskade till en pool vi laest om i lonely planet. “Olympic sized” deklarerade den, och vi taenkte oss naatt i stil med Sporthallsbadet en varm sommardag. Tji fick vi. Hit gick man foer att simma, och det paa tid.
Man betalade in sig foer en timme, sen fick man vaenta paa att klockan slog och det blev din tur, alla slaepptes in samtidigt och prick en timme senare ljoed visselpiporna och det var bara att hoppa upp ur vattnet igen. Behoever jag naemna att vi var de enda vaesterlaenningarna daer? Och de enda i bikini?. Skoent var det i alla fall och vi hann simma 2km.
Paa hemvaegen passade vi paa att gaa foerbi ett massageinstitut som drivs av blinda, och vi fick oss varsin gudomlig timme med helkroppsmassage foer ynka 25 spaenn.
Saavael kulturellt som fysiskt och kroppsligt tillfredstaellda kaekade vi en god middag innan det vid 20-tiden var dags foer avfaer soederut. En resa som blev naagot alldeles extra… Foerst en fullpackad minibuss genom HCMC till busstationen daer det hela var hoegst oklart hur vi skulle fortsaetta. Med lite hjaelp fraan en lokalbo som desutom snackade engelska hittade vi till sist raett plats och sattes paa raett buss med avgaangstiden 22.00.
Haer kom daa naesta problem naer chauffoeren skulle kolla biljetterna, och en del paa en av vaara biljetter saknades. Till historien hoer att oavsett vad du ska goera haerborta saa foerses du med, inte bara en, utan gaerna tvaa eller tre biljettlappar av olika slag och former. Saa aeven i detta fall, och han hoell ju paa att faa hjaertattack naer han insaag att vi TAPPAT en del av biljetten.
Tre gaanger kom han och kollade oss, och tvingade Frida att leta igenom vaeskan aatskilliga gaanger. Bussen blev tjugo minuter foersenad, och tro vaar (och inte minst, chauffoerens) lycka naer vi faktiskt fann den aatraavaerda papperslappen laengst ner i vaeskan. Annars hade vi nog staatt kvar daer aen...
Avgaang alltsaa och halvskoena sateen till trots lyckades jag precis slumra in naer bussen klockan ett stannar och alla maaste ut. Foer vaddaa kan man ju undra, mitt i natten – jo, foer att aeta Pho. Pho aer nudelsoppa av olika slag, ett vietnamesiskt paafund som kaekas i tid och otid och uppenbarligen saa kan tidpunkten aldrig vara fel….
Saa daer staar vi och vill helst bara fortsaetta sova medan alla andra saetter sig och aeter sin Pho. Att staellet fullkomligt kryllade av knott gjorde knappast saken baettre… En halvtimme och en matt busschaffoer senare aer vi paa vaeg igen, och jag hade aaterigen precis lyckats somna, naer naesta stopp kommer klockan tre (“bara inte Pho igen?!!).
Den haer gaanger skulle vi dock aaka bilfaerja, vilket tog naestan en timmes procedur… Tredje gaangen gillt och jag lyckades somna igen, naer vi klockan fem stannar och har naatt vaart maal foer resan – Rach Gia, en hamnstad och utgaangspunkt foer faerjan till paradisoen Phu Quoc.
Troetta och sega och saa smaaningom hungriga ockuperar vi trottoaren utanfoer ett litet guesthouse paa piren, laanar deras toalett och faar serverat frukost innan faerjan avgaar klockan aatta. Faerden tar 2,5 timme UTAN STOPP, och mesta delen sovs bort med tonerna av vietnamesiska versionen av Let’s Dance paa repeat paa DVDn.
Phu Quoc aer Vietnams stoersta oe naera graensen till Kambodja, och beskriven som en paradisoe med palmkantade vita straender. Vaar ursprungsplan var en annan oe som vi faatt tipsat av Nicke, men det visade sig kraevas aatskilliga veckor i framfoerhaallning foer att lyckas boka flygbiljetter, saa den fick vi tyvaerr skippa., med maalet Phu Quoc istaellet.
Vi kom nu dit under laagsaesongen, vilket snabbt avspeglas i bristen paa turister och priser daerefter, dvs loejligt laaga. Vi fick vaar egen spartanska bungalow paa stranden foer 4 USD/person. Daa delade vi visserligen en dubbelsaeng paa tre, men vad gjorde vael det. Den hade baade myggnaet och veranda med haengmatta och 30 meter till havet...
Eftermiddan tillbringades paa stranden, laesandes boecker, promenerandes och vi blev paatvingade haarborttagning paa benen av vaerldens soetaste, gladaste - och envisaste - smaa gummor paa stranden. Solnedgaangen ute i havet var av en helt annan vaerld med underbara fargskiftningar och kameran blev ett antal bilder rikare.
Dagen daerpaa kund vi aentligen aatergaa till vaara morronrutiner efter naagra dagars svaghet i samband med sjukdom. Saa vi steg upp vid 5-snaaret foer en timmes morronloepning paa stranden. Finns det naatt mer rogivande?
Jag fick utfoera dagens goda gaerning daa jag sprang paa en flod i vilken en far och son stod och foersoekte knuffa ut sin tunga fiskebaat i havet, men den roerde sig typ inte alls paa flodbanken. Efter lite teckenspraakiga foersoek att fraaga om de ville ha hjaelp, med svaartolkat svar, klev jag i alla fall ur skorna och hoppade i vattnet upp oever laaren. Och med gemensamma krafter lyckades vi faa ut baaten paa oeppet hav. Gubben saag saa lycklig ut och tackade foer hjaelpen. Jag fortsatte min loeprunda, nu barfota, och han vinkade foer fullt naer jag sprang bortaat stranden.
Stretching, bad och frukost paa stranden innan vi vid nio haemtades upp och skjutsades till hamnen foer dagens aktivitet, dykning och snorkling. Vi klev ombord paa en stor traebaat med soldaeck tillsammans med en bunt japaner, ett brittiskt par och en kanadensisk kille.
Turen boerjade med stopp foer “fiske“, dvs de som ville (japanerna och Sara) fick en traadrulle med krok paa i handen att hoppas paa det baesta med. Foervaanansvaert nog, saa fick ingen naatt.
Naesta stopp var det bara att hoppa i vaatdraekterna, ta paa viktbaelte och BCDer, paa med mask och fenor, regulatorerna i munnen, ett stort kliv och ner i vattnet. Dykdags! Sara doek med mig och Frida snorklade. En knapp timme blev det, och alltid lika haerligt att komma ner till vaerlden under ytan. Dock lite halvdaalig sikt, men den blev betydligt baettre paa naesta stopp och dagens andra dyk. Helt fantastiska koraller! Inte saa mycket fisk, men jag saag en stenfisk, en hummer och en gigantsisk havssnigel vaerda att naemnas.
Mellan dyken hann vi med lunch ombord och dagen avslutades med ett tredje snorkelstopp, vilket ju aer riktigt kul det med och ger en annan form av frihetskaensla. En underhaallning i sig aer ocksaa att se japanerna bada. I sina heltaeckande baddraekter och flytvaestar. Vi funderade paa om de aer foedda med naan form av genetisk defekt som goer att de inte kan simma, eller om det bara aer vaeldigt ont om badhus i Japan... Tror mer paa det sistnaemnda.
Vi saag aeven en parlfiskare som kom upp efter att ha traskat omkring med sin korg paa botten och plockat musslor. Han hade en slang i munnen i vilken jag antar han foersaags med luft... Parentes.
Hemkomna och havstroetta slog vi oss ner i varsin solsaeng och blev snabbt (och laett) oevertalade till massage av strandgummorna. Helt fantastiskt skoent! Paa kvaellen slog vi paa stort och bestaellde in vin till maten, vilket foer foersta gaangen smakade riktigt gott. Saa gott att vi paa hemvaegen bestaemde oss foer ett hederligt svenskt nattlig nakenbad och skuttade omkring spritt spraangande i vaagorna i moerkret, foerevigade med foton av tveksam karaktaer...
Dagen daerpaa vaknade vi till storm, oesregn, blixtrar och dunder och vaar planerade snorkelingstur gick om intet. Tog morronloepningen barfota i regnet, paa en perfekt numera haardpackad strand, och njoet av skaadespelet naturens krafter bjoed paa.
Traskade in till den lilla byn och haengde paa cafe och planerade det som komma skall. Kunde sen inte haalla oss utan tillbringade flera timmar i de stora vaagorna. Frida lyckades dessutom snacka till sig ett par bodyboards fraan ett lyxhotell paa stranden och sen var lyckan fullkomlig. I sedvanlig ordning sponsrade vi sen strandgummorna, idag med massage OCH manikyr/pedikyr...
Laagsaesong eller ej, saa aer jag personligen raett noejd oever de molniga, mer humana dagarna vi faatt. Saa man faktiskt klarar av att vistas utomhus aeven mitt paa dan, med en temp runt 30-strecket. Och de numera naestan dagliga monsunregnen som fullkomligt draeper marken under naagra minuter aer maffiga baade att se paa och att vistas i.
Onsdag blev avfaerdsdag. Skjuts till faerjan vid lunch och en gungig faerd oever till fastlandet. Haer moettes vi av beskedet att den buss vi ville med skulle gaa halv fem, dvs om en halvtimme. Busstationen laag bara 7 km bort, saa det borde inte varit naagra problem, men daa hade vi inte raeknat med en kanske inte alltfoer bright taxichaffoer. Ingen engelska kunde han och han koerde i maxfart paa 30km/h, vilkte gjorde att vi hoell paa att komma foersent.
Men i sedvanlig ordning hoell reseturen i sig och vi satt snart paa en skrothoeg till buss, dock utan att ha hunnit vare sig aeta eller koepa mat med oss. Efter ett par timmar i trasiga saeten och tvn paa hoegsta volym, blev vi utkickade och intryckta i en minibuss istaellet. Och daa menar jag verkligen intryckta, jag tror de foersoekte slaa naatt slags rekord i hur maanga som gaar in i en minibuss, och vi slutade raekna vid 24 personer. Tur man varken har klaustrofobi eller bacillskraeck... Tvaa timmar senare var vi saa framme i Chau Doc och kunde checka in paa kvaellens hotell.
Chau Doc ligger precis vid graensen mot Kambodja, daerav valet av resmaal. Idag klockan sju haemtades vi upp foer att ta oss mot graensen. Foerst blev vi runtrodda i smaa traebaatar bland flytande byar och fiskefarmar som guppade lite varstans i Mekongfloden. Daerefter sattes vi paa en flodbaat modell stoerre och koerdes i sakta mak mot gransen. En ovanligt smidig graensoevergaang, daer vaar kapten fixade ALLT fraan att ge oss blanketterna som ska fyllas i, till att skaffa oss visum, utresestaempel, osv. Allt som kraevdes av oss var att vi skulle hinna kaeka lunch paa den timmen det tog foer honom att ordna.
Bytte efter graensen baat foer fortsatt faerd uppfoer Mekongfloden mot Phnom Phen, Kambodjas huvudstad. Det aer alltsaa samma flod som vi reste paa i Laos, men nu med mer bebyggelse och aktivitet laengs flodkanten. Fullt av smaa hyddor med tillhoerande traebaatar som kantar det allt annat aen klara vattnet.
Haerligt faerdsaett att tuffa fram, och efter en avslutande tripp i minibuss naadde vi huvudstaden daer vi aer nu!
Tack foer alla kommentarer och mail, alltid lika roligt att laesa... Jag maar som sagt alldeles utmaerkt nu, tur man har en snabbt aaterhaemtande kropp.
Matthis - vi har noga dokumenterat skjutandet, baade paa kort och film... ;)
Och ett bamsegrattis till David som fyllde aar igaar ;)
Puss och kram och paa aaterseende!