Efter att ha haemtat ut vaara pass med nyklaeckta vietnamesiska visum, fixat noedvaendigt ont som tvaett, braent CD med alla bilder, osv saa klev Carro och Frida i torsdagskvaell paa nattbussen som skulle ta oss fraan Hanoi och soederoever.

Det haer med nattbuss var lite olikt den svenska motsvarigheten. Den aer utrustad med vaaningssaengar i rader om tre, naestan saa man faar plats utstrackt, och varje saete aer foersett med saavael kudde som taecke. Vi klaettrade upp i varsin saeng, pillade i hoerlurarna till iPoden och satte paa oegonmasken och slumrade innan vi laemnat Hanoi.

Resan skulle ta 15 timmar till Hoi An som var vaart naesta planerade stopp. Efter en halvslumrande natt (pga stopp foer toalettbesoek och en chauffoer som liksom alla andra vietnameser aelskade sin tuta) stannade vi saa efter 15 timmar. Dock inte i Hoi An, utan i Hue. Och fick beskedet att det var fyra timmars resa kvar. Haer var vi dessutom tvungna att byta buss, och den skulle inte gaa foerraen klockan 13, dvs om fyra timmar.

Bara att gilla laeget och vi hoppade pliktskyldigast paa en tur med varsin motorcykelguide som koerde runt oss i tre timmar bland tempel och gamla gravar. Det aer bara att konstatera, tempel aa saant i all aera, men det aer liksom inte vaar grej, jag aer ledsen. Det aer saekerligen jaetteintressant med alla buddha-statyers historia, kejsarnas imperium, osv, men daa kraevs en bra och engagerad guide som vet vad han snackar om annars faller mitt intresse ner mot noll.

Till slut fick vi trots allt kliva paa naesta buss foer att ta oss resten av vaegen och vi anlaende i Hoi An vid middagstid. Detta aer en underbar liten by som aelskas av alla turister. Dels tack vare den aldrig sinande shoppingen och moejligheten att billigt sy upp alla klaedesplagg du kan taenka dig, och dels foer sin mysiga stadsutformning vid floden, med gator upplysta av faergglada lampor och kantade av cafeer, barer och restauranger. Eftersom vi har prioriterat bort allt vad shopping heter i vaar budget (och packning), saa tilltalade den inte oss i samma utstraeckning, och vi bestaemde oss foer att bara tillbringa en dag haer. Det var dock inte utan bittra miner vi sneglade mot alla affaerer med sneakers, skor, surfshorts, vinterjackor, you name it...

Naesta dag (klockan ringer fem som vanligt) boerjade med loepning till stranden 5 km oester om stan och en haerlig soluppgaang. Vi hittade en frukostbuffe mittemot vaart hotell som vi kastade oss oever och hyrde sen tvaa aabaeken till damcyklar och trampade ner foer en foermiddag med sol och bad. Koepte aeven resans dyraste vatten paa ett lyxhotell - oever 30 spaenn, dvs minst 6 ggr normalpris... Det smakade inte riktigt lika gott som vanligt.

Ramlade tillbaka mot stan vid lunchtid naer det boerjade bli foer varmt, och det dessutom var hoeg tid att aegna oss aat dagens planerade aktivitet - matlagningskurs. Jo mamma, du laeste raett. Matlagningkurs! Hoi An aer foerutom sin shopping kaent som Vietnams matmecka, och saaledes det ultimata staellet foer denna naagot "inte Carro-och-Frida-aktivitet", men aendock naagot vi pratat om sen vi kom hit.

Vi hade kvaellen innan sett ut den restaurang som skulle faa aeran att laera tvaa svenska koeksmaestare att laga mat paa vietnamesiskt vis, och trampade dit med vaara cyklar. Kursen boerjade med en tur paa den lokala matmarknaden daer vaar kock-laerarinna paa knagglig engelska pekade och foerklarade vad de anvaende foer raavaror. Och vi kom daerifraan med groen papaya och riven kaal.

Tillbaka paa restaurangen hade de staellt iordning ett bord med tvaa skrivblock och pennor, en massa skaalar med spaennande innehaall och en gasspis, och vaar kock satte oss i arbete. Det skulle rivas groensaker och rullas vaarrullar och stekas ris och laga fisk i bananblad och gud vet allt. Fem raetter blev det och vi kaekade upp allihopa, fulla med saavael mat som nya ideer om hur sommarens kosthaallning ska se ut aatervaende vi till hotellet foer att checka ut och hoppa paa denna kvaellens nattbuss mot Nha Trang.

I Nha Trang rullade vi in klockan sex paa soendag morgon efter aennu en natt i liggbuss. Halvutvilade, men relativt pigga, kastade vi oss ut foer frukostbuffe och hyrde sen tvaa aennu risigare cyklar foer att aaka utanfoer stan och de omtalade (?) heta kaellorna. Leriga heta kaellorna ska kanske tillaeggas. Det var vi och sisaadaer trehundrasextiosju asiater som letat sig ut till denna anlaeggning.

Foerst skulle man duschas i mineralvatten foer att sedan haenvisas en tom stenpool som snabbt fylldes med, ja just det, lera. Haer fick man sitta och kuckilura baest man ville, och vi gjorde som alla andra och haellde lera oever oss, skrubbade, gnuggade och plaskade paa tills vi saag ut som traeskmonster. Sen skulle det duschas igen och daerefter haenvisades vi en annan pool som fylldes med varmt mineralrikt vatten. En riktigt behaglig foermiddag och huden var len som sammet efteraat.

Saadaer efter-badet komiga (och kanske natten i bussen gjorde sitt till) cyklade vi tillbaka till stan och ner paa stranden daer vi hyrde oss varsin solstol under ett straaparasoll och snart sussade vi gott baada tvaa. Framaat eftermiddan svepte vaerldens monsunregn in och jag passade paa att avlaegga dagens loeptur i svalkan, innan vi kaekade middag och tillbringade en tidig kvaell i saengen.

Andra dan i Nha Trang boerjde med loepning paa stranden, och aaterigen blir man saa fascinerad. Haer kommer vi ner, tidiga i vaara oegon strax efter klockan fem paa morronen, och moets daa av barnfamiljer med hela hink-och-spade kittet som aer paa vaeg hem. Saavael havet som stranden aer fullpackad av folk som simmar, spelar fotboll och badminton, promenerar, springer, koer sina yoga/qi-gong/tai-chi-roerelser och allt annat du kan taenka dig. Och alla verkar ha varit daer ett bra tag innan oss... Fascinerande, taenk om svenska folkhaelsaroerelsen skulle kunna faa samma genomslag.

Strax innan klockan aatta blev vi upplockade av Octopus Diving foer dagens aktivitet. Dykning! Foer mig i alla fall, Frida foeljde med som snorkelsaellskap med sin nyinhandlade mask och snorkel. En minibuss fylldes och vi skjutsades ner till hamnen daer dykbaaten vaentade. Det var jag och en svensk tjej till som skulle noejesdyka, aatfoeljda av tvaa divemasters. Vi tuffade ut mot oearna och dagens foersta dyksite. Lite nervoest som alltid innan man kommer ner i vattnet, sen trillar alla bitarna paa plats och jag bara njuter.

Tvaa dyk blev det under dagen (foer ynka 40 dollar!), och framfoerallt det andra var fantastiskt vackert. Koraller i alla dess faerger, fiskar, sjoehaestar, sjoestjaernor, humrar... Jag njoet och undrar aaterigen varfoer det alltid ska gaa saa laang tid mellan dyken...

Vi kaekade lunch ombord paa baaten mellan dyken och kom tillbaka till stan vid ett-tiden.

* * * Kuriosa/parentes: Vi fick i slutet av dykning reda paa att divemastern som jag dykit med var ISLAENNING, varefter vi jublade hoegt! Vi har naemligen sedan boerjan paa resan konstruerat en poaengjakt daer vi listat saavael personer som djur, fordon, haendelser och saker som vi ska pricka av under resan. En islaenning tillhoerde en av de mer exotiska och svaarfunna objekten (ihop med en asiat oever tvaa meter, en trebent hund och volvo), saa foerstaa vaar lycka * * *

Som favorit i repris fraan dagen innan slog vi oss ner foer eftermiddagsvila paa stranden och jagades efter ett tag in under tak av det dagliga eftermiddagsregnet. Men vad goer vael det. Satte oss med varsin kopp kaffe och en bra bok paa ett kaffe, laeste och bara kaende lugnet som kommer oever en. Noejd, lyckliga, tillfreds. Att vara precis haer, precis nu. Finns naatt baettre?

Idag blev sista dan i Nha Trang, och en raett typisk saadan foer Carro och Frida paa semester:

05.00. Uppstigning och 60 minuters loepning och stretching. Daerefter dusch och frukostbuffe bestaaende av X antal tropiska frukter, omelett, kaffe och dagens kulinaritet (som idag var dimsum, ingen hoejdare).

Maetta och belaatna jagar vi saa vid halv aatta tiden runt i vad som kaenns som hela Nha Trang efter tvaa cyklar foer uthyrning. Kraven saenks i takt med obefintliga uthyrningsstaellen, och vi blir saaledes oeverlyckliga naer vi hittar tvaa damcyklar, envaexlade med halvkassa bromsar, rasslande kedja och loest styre. Men de hade cykelkorgar!

8.00 rullar vi ut fraan stan. Ryktet saeger naatt om fina straender 65 kilometer norrut, och vi intar raett vaederstreck foer lite planloest cyklande. Saafort man kommer utanfoer byn och den vaersta trafiken kommer cykelglaedjen och frihetskaenslan oever oss. Vinkar till lokalborna, vaejer foer vaegblockerande kossor, stannar och tar fina bilder och njuter av naturen och de haerliga vaegarna som kantar vattnet. Sen att sadeln aer asiat-laag och knaena slaar i hakan goer mindre till en boerjan, men efter att ha kaempat oss uppfoer ett antal laanga backar, nerfoer lika maanga nerfoersbackar och lite till, saa laegger vi ner planen paa den avlaegsna stranden och vaeljer efter 25 kilometer att vaenda tillbaka.

12.03 rullar vi saa aater in i Nha Trang. Med 1 mil loepning och 5 mil cykling rikare i benen joinar vi de normala semesterfirarna som precis boerjat flockas paa stranden. Tar ett uppfriskande dopp i havet, laegger oss i varsin solstol under parasollet, koeper mango och bananer av den lilla vietnamesiska gumman paa stranden och plockar upp pocketen foer att njuta av aennu en dag i paradiset.

Imorgon ska vi vidare paa nya aeventyr. Da Lat staar det paa kartan och vi ska visst ta oss dit paa motorcyklar.

Naagra dagar sen senaste updaten och saaledes mycket att skriva. Ber om ursaekt och oeverseende med att foeljande inlaegg aer i mastigaste laget och delar upp nedanstaaende text i lite rubriker, saa kanske det blir lite laettare att faa en oeversikt :)

HANOI
Foer alla oroliga kan jag boerja med att tala om att mitt VISA-kort mycket riktigt gick att aaterfaa paa banken dagen daerpaa. Puh!

Vaar sightseeingdag boerjade i vanlig ordning med uppstigning klockan fem foer promenad runt sjoen i en dryg timme. Detta tillsammans med alla morgonpigga vietnameser som aldrig upphoer att fascinera oss med sina gympaoevningar - det straecks och boejs och klappas och gud vet vad. Gammal som ung, man som kvinna.

Efter uppfraeschning och frukost klaedde vi upp oss i vaara foer dagen infoerskaffade vietnames-hattar modell uppochnedvaend kon (allt foer att smaelta in) och begav oss ut foer att insupa stan.

Traengdes med folket i old town bland foersaeljare och en aldrig sinande trafik och laerde oss snabbt hur man korsar gatan - antingen haenger man paa en local, eller saa gaeller det att gaa laangsamt laangsamt raett ut i trafiken och lita paa att alla motorcyklar vaejer, vilket de i regel goer. Regel nummer ett aer att inte goera naagra snabba roerelser, aeven om det aer frestande.

Foersta stoppet blev Ho Chi Minh-mausoleumet, en stor koloss med den roeda vietnamesiska flaggan vajandes oeverallt. Vi ansaags foer oanstaendigt klaedda i vaara linnen (trots hattarna) foer att slaeppas in i sjaelva komplexet daer man kan besoeka hans hus, museum, mm. Men lika glada foer det fortsatte vi faerden med planen att aatervaenda med t-shirts.

Drack vietnamesiskt kaffe paa en bar och blev bjudna paa mystiska baer av aegarinnan som gjorde sitt baesta att kommunicera med oss. Delade saaklart med oss av vaara visitkort som hittills fallit i gloemska, och vi vaentar med spaenning paa foersta mailet!

Strosade runt massor och insoep atmosfaeren, vilket kanske aer det jag uppskattar mest med stadssightseeing - hellre det fraemfoer museumbesoek och monument. Blev staendigt fraagade om vi ville aaka sk cyclo - en cykel daer man skjutsas runt i saeten framtill. Vi tackade artigt nej, men var naera att aaka med han som daa besviket tillade "but I'm safe..."

Promenerade vidare och kaekade lunch paa gatukoek. Eller raettare sagt typ hemma hos naan. Paa mini-smaa plaststolar placerade ute paa gatan. Vi gjorde det laett foer oss och tog samma som bordsgrannen, vilket resulterade i naan slags ris och groent och okaent koett. Hoppas det inte var hund.

En turist-visit blev det sen paa "Hanoi Hilton" ett gammal faengelse sen franska ockupationen daer de displayade hemska tortyrredskap, guiljotinen och de smaa cellerna. Faengelset anvaendes aeven under vietnamkriger foer tillfaangatagna amerikanska piloter, dock under mer humana omstaendigheter (sa iaf den naagot partiska propagandavideon som gick paa repeat).

Hittade in paa en supermarket och koepte med oss konstiga aetbara saker i paasar som vi tog med ut i en park foer picnic. Fick haer saellskap av gubbarna paa ljugarbaenken och en vietnamesisk tjej som ville traena paa sin engelska. Dagens andra visitkort laemnat. Check.

Summa sumarum saa kaenns Hanoi riktigt trevligt och inte saa stort. Mycket liv och roerelse, men aldrig hotfull eller osaeker, foerutom moejligen trafiken...


HALONG BAY
Uppe innan tuppen foer 45 minuters loepning innan utcheckning och dagens tripp mot Halong Bay, som aer ett av maastena i Vietnam - vaerldsarvslistad som den aer. Det aer en bukt med 2-3000 sandstensoaer i olika storlekar och formationer och saaledes en helt fantastisk naturupplevelse.

Vi aakte buss med ett gaeng andra turister fraan Hanoi till Halong city daer vaar baat foer det kommande dygnet vaentade paa oss. En vacker traebaat med sovhytter, matsal och soldaeck, allt i moerkt polerat trae. Vi var nio turister, vaar soeta guide och besaettning ombord.

Boerjade med lunch ombord samtidigt som vi tuffade ut fraan hamnen tillsammans med ett hundratals andra baatar som snabbt skingrades snabbt bland oerna. Ganska snabbt var det dags foer foersta stoppet vid tvaa enorma grottor med flashiga neonbelysningar och alldeles foer turisthetsigt foer min smak. Visst var de coola, men tacka vet jag smaa, moerka fladdermoessgrottor i Laos ?

Lugnet infann sig sen snabbt naer vi slog oss ner paa daeck, sakta kryssandes fram mellan klippor och den efterlaengtade sjoebrisen som haaller temperaturen paa en behaglig nivaa. Mycket tid foer eftertanke och livsfilosofi, och jag saknade med ens D daerhemma i Sverige.

Kom saa smaaningom in i ett litet samhaelle paa havet som liknade flytande kolonilotter. Fick kliva av baaten och paddla runt paa egen hand naan timme i kajaker. Eller ja, kajak och kajak, de var ett under att de floet oeverhuvudtaget. Haeftigt att komma naera bergsvaeggarna och in i smaagrottorna dock.

Slutade dan med att hoppa fraan baattaket foer ett uppfriskande dopp (efter att alla braennmaneter skraemts ivaeg av naan annan...), aat god mat och somnade ovaggade.

CAT BA ISLAND
Efter ett snabbt baatbyte och frukost steg vi iland paa den stoersta och befolkade oen Cat Ba Island. Boerjade med en tur till nationalparken foer en snabb hajk uppfoer ett berg. Inte riktigt i vaar smak haer heller daa det var fullt med andra turister som skulle samma vaeg, men vi tog ledningen i vaar klunga och spurtade ifraan alla bakfulla backpackers in i djungeln saa vi fick gaa foer oss sjaelva.

Ca 40 minuters promenad uppfoer paa branta, leriga stigar daer myggmedlet kom vael till anvandning. Uppe paa toppen stod ett hoegt, rostigt torn som man paa egen risk kunde klaettra upp i. Skraltiga trappor - eller bjaelkar ska jag kanske saega - som tog en 30 meter upp. I sista avsatsen saknades samtliga bjaelkar och bara ett stort haal gapade mot marken nedanfoer. Aldrig att naatt liknande skulle faatt staa kvar i Sverige. Men utsikten var hisnande.

Aakte sen vidare till Cat Ba Town foer lunch och incheckning paa i vaara oegon lyxhotell. Med badkar! Och AC!

Hoppade paa naesta baat paa eftermiddan foer en tur till Monkey Island. Tyvaerr kom vi under apornas eftermiddagslur, som skulle vara fram till klockan fem, saa vi passade paa att njuta av den vita sandstranden och ta ett efterlaengtat dopp i havet istaellet innan vi aakte aploesa tillbaka till Cat Ba.

Vi bestaemde oss foer att inte aaka med turen tillbaka till Hanoi, utan stanna ett par dagar paa Cat Ba istaellet. Vi hittade oss ett hotell vid vattnet foer ynka 6 dollar natten. 8 dollar om vi ville ha AC, vilket vi ansaag oss ha raad med.

CAT BA - DAG ETT
Jag aelskar vaara morgonrutiner sen vi kom hit. Uppstigning samtliga mornar klockan fem foer 45-60 minuters loepning laengs vattnet (eller var vi nu aer). Haer var det fantastiskt vackert att springa laengs klipporna i soluppgaangen och en behaglig temperatur daer det flaektar. Och som Frida saa klokt paapekade - det aer lika maanga timmar mellan kl 5-10 som mellan 10-15, vilket goer att vi naestan faar tvaa dagar/dygn att hitt paa grejer under. Effektiva? Javisst.

Foersta dan paa Cat Ba hyrde vi cyklar, vilket inte var det laettaste. Tandemcyklar fanns oeverallt, men med sadelhoejd foer dvaergar (eller asiater?) och troegcyklade som bara den. Ramlade slutligen paa en mountainbike som vi gjorde anspraak paa, och killen som hyrde ut den sprang paa foerfraagan ivaeg efter en till, foermodligen hans egen.

Vaexlarna funkade typ inte alls, bara 2-3 st varav inga hoega vaexlar och cyklarna gnisslade haerligt, men bromsarna funkade och vi var glada oever att vi hittat naagra oeverhuvudtaget. Cykel aer aendaa det optimala saettet att uppleva nya platser paa. Alla andra hyrde sina vespor, men varfoer goera som maengden... Jag tror vi fick baade sett och upplevt mer, foer att inte tala om frihetskaenslan!

Koepte matsaeck och trampade (med betoning paa trampade - benen fick gaa som trumpinnar, och vi fnissade efter varje nerfoersbacke naer man kunde boerja trampa igen. Saag inte riktigt kloka ut) paa ut ur byn laengs slingriga vaegar som foer det mesta klaettrade laengs vattnet. Branta uppfoersbackar varvat med laanga nerfoersbackar (tack foer att bromsarna funkade!). Naturen var enastaaende, maanga klippor och stup, lite djungelpassager, ris- och fiskodlingar och vi moette saavael vattenbufflar som kossor som getter. Blir mest fascinerad oever faergkontrasterna, den staalblaa himlen, den groena vaextligheten, de graaa klipporna och glittrande vattnet. Skoenhet.

Efter ca 20 avverkade kilometer fick jag punktering paa min cykel av en stor fet spik som naan laemnat paa vaegen. Surt. Men vi som verkar vara foedda med tur hade vid tillfaellet saellskap av tvaa smaa vietnamesiska killar paa typ 14 aar som tyckte det var jaettekul att cykla med oss. De kunde visserligen ingen engelska (mer aen "what's your name"), men visade med gester att vi skulle fortsaetta framaat. Efter kanske en kvarts promenad var vi framme i naesta by, daer de tydligen bodde.

En av grabbarna skickade sin lillebror efter verktygslaadan (vaelutrustad saadan) och de tvaa tog tag i min punktering. Efter 20 minuter var haalet hittat, lagat och daecket pumpat foer oss att fortsaetta. Vi tackade saa hemskt mycket och gav honom 15 kronor foer besvaeret, foer vilka han blev oeverlycklig.

Efter ytterligare naagra 15 kilometer hade vi naatt oens aende och dessutom cyklat in i ett rejaelt monsunregn, saa vi vaende paa hojjarna och boerjade vaegen tillbaka igen. Vi var raett moera naer vi rullade in i Cat Ba ett par timmar senare, saa vi laemnade tillbaka vaara halvkassa cyklar, kaekade lunch och promenerade till stranden daer vi vaelfoertjaent spenderade eftermiddan.

DAG 2
Den sedvanliga morgonloepningen aatfoeljdes av en foermiddag paa beachen och naagra tankar aat Tysons haall som fyllde tre aar (!), innan vi klockan tolv steg in paa Slo Pony som anordnar klaetterturer paa oen. Vi hade bokat in oss foer en halvdags klaettring och traeffade daer Mel fraan Australien som skulle instruera och saekra oss under dan.

Vi blev foersedda med hjaelmar och satta bakpaa tvaa motorcyklar med all utrustning och for ivaeg till Butterfly Valley i mitten av oen. Haer bjoeds paa lunch medan Mel underhoell oss med hennes klaetterhistorier. Hon jobbade med att filma klaettrare, och hade kommit hit foer att filma klaettringen ute i Halong Bay paa klipporna i havet, daer man koer utan rep och med vattnet som skyddsnaet. Laet ascoolt (men smaertsamt). Kanske naesta gaang?

Efter en smaskig lunch promenerade vi in till dalens bortre aende daer en enorm bergsvaegg reste sig. Allt som allt skulle det finnas drygt 40 leder i alla svaarighetsgrader och hoejder. Tvaa smaa vietnamesiska killar (vi gissade att de var 12 och 16 aar, men de var tydligen 17 och 22) var med under dan som assistans, och de hade redan satt upp topprep paa de tvaa leder vi skulle boerja med. Saa det vara bara att klaemma in foetterna i skorna, paa med sele och hjaelm och boerja klaettra.

Saa fantastiskt kul! Jag har aldrig klaettrat utomhus tidigare, men oj vad roligt det var. Och sandstensklipporna aer tacksamma med sina maanga gropar, sprickor, grepp och kanter. Vi tog de tvaa foersta lederna paa ca 20 meter utan stoerre problem, aeven om det tar rejaelt paa kroppen och alla muskler man inte aer van att anvaenda goer sig paaminda.

Gick sen en bit bort dit daer "de stora barnen" lekte och imponerades foerst av de rutinerades laetta kringklaettrande paa de enorma vaeggarna. Det ser ju saa laett ut!

Naesta led var dubbelt saa hoeg och blev verkligen en utmaning. Hela kroppen sattes paa prov, saavael skallen som fysiskt daer man haenger och foersoeker roera sig saa ekonomiskt som moejligt, anvaenda benen och inte armarna och planera stegen i foervaeg.

En stor nackdel naer man inte aer van aer att det tar saa mycket laengre tid att ta sig upp och man aer saaledes rejaelt troett naer man naermar sig toppen och, i det haer fallet, det svaaraste partiet. Kom upp tillslut, men foell en gaang och var tvungen att vila innan sista passagen. Maerklig kaensla naer huvudet saeger aat armarna och benen vad de ska goera, men det liksom som funkar inte. Saa paa slutet var det bara viljan som drev och kroppen mest bara skakade.

Fantastiskt rolig upplevelse i alla fall, och jag aer mer peppad aen nagonsin att en gaang foer alla ta tag i det haer med klaettring naer jag kommer hem - det aer ett loefte.


Detta var igaar. Nu har vi laemnat Cat Ba - i oesregn ska tillaeggas (som sagt, vissa foeds med tur, andra inte. Vi vaknade med smatter mot rutorna imorse och fick resans foersta regniga loeptur vilket iofs bara aer skoent, men det kanske inte hade varit lika kul med de andra aktiviteterna). Haer i Hanoi skiner solen saaklart, och det aer som det gamla djungelordspraaket saeger:
Dit Carros och Fridas naesor pekar - daer aer paradiset!

Spenderar natten i Hanoi, haaller tummarna foer att vi faar vaara visum imorron och aaker soederut imorron kvaell. Det aer planen.

Vaaran nya morgonrutin haaller i sig, det aer vi och alla laoer som aer uppe vid soluppgaangen, vilket aer riktigt skoent. Inte minst temperaturen vid denna tid, daa det endast aer strax ovan 30+ graensen, foer att sedan bli betydligt varmare under dan. Jag var ute och sprang foersta gaangen igaar, 50 min och runt milen. Gick riktigt bra trots vaermen, aeven om jag svettades aatskilliga liter och var raett skakig efteraat.

Frukost paa vaart numera stamhak - scrambled eggs, kaffe, fruktsallad och yoghurt med musli. Och massa vatten och massa salt. Tog sen en raett lugn foermiddag strosade lite i byn, fixade med fortsatt resa och saa innan vi gav oss ivaeg paa dagens happening -  TUBING.

Det aer lite roligt, anledningen till att vi boerjade taenka Laos redan naangaang i hoestas var just foer att vi laeste om detta fenomen. Tubing innebaer i princip att man aaker paa en stor gummiring laengs med floden. Laengs flodkanten ligger smaa bambuhyddor i vilka lokalborna slaenger ut linor till foerbipasserande, drar in en och bjuder paa den inhemska specialiteten Lao-Lao-whiskey. Saa fortsaetter det... Detta laater med andra ord precis som en Frida och Carro aktivitet!

Nu var det alltsaa dags. Paa med bikini, surfshorts och solskydd och ivaeg foer att hyra oss varsitt traktordaeck. Forslades daerefter med tuk-tuk upp en bit laengs floden och kom saa till tubingens startpoint. Haer moettes vi av rosaklaedda tubing-veteraner (rekordhaallaren hade "147 days of tubing") som boerjade med att haella i oss varsin lao-lao (smakar typ som det laater, fast vaerre) och namntagga oss paa broestet med spritpenna, foer att sen gaa loes fullstaendigt med att maala tatueringar paa all bar hud de kom aat (vi slank snabbt undan).

Vi blev sen visade till baren daer man fick koepa sig en HINK med dricka - i vaart fall rom, cola och den lokala varianten av redbull. Naagra sugroer och lite is och sen var det bara att koera. Fler och fler tuk-tuks kom, och det blev mer och mer folk. Musik i hoegtalarna, dans paa bryggan i regnet som haellde ner, glada maenniskor och fullt av traktordaeck.

Alla barer var dessutom foersedda med naagon form av lian, linbana eller liknande i olika hoejder och konstruktioner foer den som ville att kasta sig ut i floden. Vilket vi med glaedje gjorde!

Det kraevdes inte maanga sippar paa rom-hinken innan den steg upp i skallen paa oss, daalig vaetskebalans fraan boerjan och laang tid sen naagon form av alkohol intagits oeverhuvudtaget. Vi bestaemde oss foer att foersoeka ta det hyfsat lugnt och var paa saadaer perfekt bra humoer daer vi laag i vaara ringar och guppade neraat floden.

Gjorde ett antal stopp efter vaegen (dock inga fler hinkar!), dansade lite haer, badade lite daer och efter ett par timmar boerjade vi istaellet satsa paa att ta oss hela vaegen tillbaka till byn.

Lugnet ersatte feststaemningen och vi guppade fram i sakta mak i vattnet, vacker natur som alltid med all groenska och berg, broar, smaa hyddor, traefiskebaatar... Vi oemsom paddlade, oemsom floet och haer och daer kom smaa rapids som gav en rejael skjuts framaat.

Efter dryga tvaa timmar naadde vi saa vaar slutdestination. Klockan var naermare sex och vi var raett troetta men supernoejda med dan. Kaekade en god middag i en av byns alla soeta restauranger och gjorde misstaget att bestaella in Lao-vin (soett, sliskigt, bubbligt, odrickbart), men vad goer vael det.

Avslutade kvaellen med att faa oss varsin 40 minuters nack-, rygg- och huvudmassage och somnade sen gott under vaara myggnaet.

Nu har vi checkat ut fraan boendet och vaentar paa att klockan ska bli nio daa vi blir upplockade foer fortsatt faerd. Vi ska idag ta oss till huvudstaden, Vientiene, som ligger 15 mil haerifraan, och planen aer att goera detta saa laangt det aer moejligt via floden i kajak. Hur det gaar faar jag aaterkomma om... :)


Puss och kram och paa aaterseende!

Haer duggar det taett med uppdateringarna, men det gaeller att passa paa naer man hittar kombinationen snabbt internet OCH air condition :) Har aeven lagt upp lite facebook-bilder foer den som vill.

I Luang Prabang tillbringade vi tvaa naetter under myggnaet modell radhus (sov i dubbelsaeng) och med flaekten paa max. Aennu inte ett myggbett. Peppar, peppar...

Igaar daa... Staellde klockan paa halv sex, vaar nya morgonrutin, och gick en laangpromenad innan frukost och dagens aktivitet som bestod av cykling och elefantridning. Vi var duktiga turister och valde ut ett staelle rekommenderat foer sin ekologisk-aktiga elefantinstaellning.

Efter frukost i baesta Waynes-stil (kaffekopp gigantico) moette vi upp med vaar cykelguide foer dagen, en liten Lao (vars namn jag inte ens foersoeker skriva, saa vi kallar honom bara "Lao"). Vi fick vaelja cyklar, hittade varsin hjaelm och foersaags med vattenflaska foer den naetta turen paa 15 km till elefantbyn.

Foersta stoppet blev raett snabbt uppe paa en kulle foersedd med buddhisttempel och vaerldens soetaste lilla nunna som mer aen gaerna staellde upp som fotomodell - foerutsatt att hon fick se bilderna, varefter hon log ett haerligt tandloest leende.

Fortsatte sen laengs hyfsat kuperade grusvaegar, genom taet vegetation blandat med smaa byar och ideligen vinkande barn. Vacker vaeg, om aen otroligt dammigt naer de stora lastbilarna dundrade foerbi, men riktigt kul att cykla. Vaar stackars lilla Lao verkade ha vaentat sig en lugn tur och hoell paa att avlida x flera naer vi trampade paa. Men saa cyklade han i jeans och verkade inte ha full koll paa det haer med vaexlar... Jag tror han var glad oever vaara maanga fotopauser daa vi stannade och vaentade in honom...

Kom raett snabbt fram till elefanterna och konstaterande att vi var smutsigast av ALLA (inkluderat elefantskoetarna). Svett, solskydd, myggmedel och vaegdamm i en egenkomponerad soerja kallad djungelolja. Varvade ner i skuggan vid floden innan vaar elefant var redo foer oss.

Jag och Frida klaettrade upp i korgen och vaentade med spaenning paa avfaerd! Saa bar det av. Ett steg. Ett steg till. Och ett till... Tror vi fick byns laangsammaste elefant. Och foerkyld dessutom. I fall naan missat att se en elefant nysa kan jag meddela att snabeln rymmer mycket snor... Turen gick genom djungeln och genom floden, och vaar "chauffoer" var storsint nog att laata oss prova paa att rida sjaelva bakom oeronen. Dock med vissa spraakproblem, daa elefanten endast talade lao och vaart uttal tydligen var under all kritik.

Vael tillbaka fick vi lunchbuffe innan vi hoppade paa cyklarna tillbaka. Koerde en annan vaeg paa asfalt (som hoell paa att smaelta bort i vaermen) och med en rejael bergsklaettring, vilket aer en raett daalig kombination ihop med dagens varmaste tidpunkt, ingen skugga, 5 km uppfoersbacke och bara en flaska vatten. Men det gick riktigt bra, foerutom att jag var oevertygad om att vi skulle braenna oss rejaelt daa allt solskydd (foerlaat, djungelolja) liksom som bara rann av. Men vi klarade oss.

En laang nerfoersbacke innan vi var framme, drypvaata och toerstiga, men noejda. Men vaar stackars lilla Lao orkade knappt prata. Han vill nog aldrig mer cykla med svenska tjejer...

Daa vi var tillbaka redan kl 14 (och inte halv fem som de sagt innan), fick vi ju naestan en bonus-heldag till. Efter en efterlaengtad dusch och paa med finklaeder (=kjol) bestaemde vi oss foer egenvaard och ramlade in paa naermaste haelsoanlaeggning foer benvaxning och pedikyr.

Tvaa smaa soeta tjejer visade in oss i ett rum med tvaa britsar daer vi fick laegga oss med skraeckblandad foertjusning. Men det haer med vaxning visade sig inte vara saa lyckat, daa de efter flertalet foersoek konstaterade att vi hade foer lite haar paa benen (saa nu ska vi spara!). Istaellet bytte vi plaageriet till massage, vilket var en betydligt mer angenaem upplevelse. Det klappades, oljades, knaadades, boxades och gicks paa hela kroppen i dryga halvtimmen. Underbart skoent!

Sen fick vi slaa oss ner i fotoeljer paa verandan med varsitt kallt fotbad varefter vaara taanaglar aegnades mer kaerlek aen de faatt tillsammans under hela sina laanga liv. Nu aer mina groena och Fridas rosa och saa fina saa. 140 000 kip ville de ha totalt foer besvaeret, inte ens 70 kr per person.

Sen blev det middag daer vi slog paa stort och bestaellde in olika inhemska specialiteter foer testning, som papayasallad (jaettestark), friterade bambuskott, nudel-kycklingsoppa och currysoppa. Och varsitt efterlaengtat glas vitt vin. Soppa + stark mat + vaerme - rekommenderas inte den kaensliga, men det aer haerligt att kaenna att man lever!

Idag ringde klockan redan kl 5 med soluppgaang och morgonwalken. Och typ hela byn var uppe med oss, staaendes utefter gatorna med sina korgar fulla med ris att ge de foerbipasserade munkarna (som vi varvade). Vi gick en och en halv timme innan frukost, ihoppacking och tuk-tuk till busstationen foer att fortsaetta vaar resa.

Den lokala bussen gick inte foerraen paa eftermiddan, saa det slutade med att vi klaemde in oss i en minivan med fem andra backpackers foer att ta oss till Vang Vieng.

Och haer aer vi nu. Har precis kommit fram efter 6 timmar paa otroligt slingriga och klaettrande vaegar, till och fraan enormt hett (ingen AC saaklart, men oeppna foenster), men foer det mesta riktigt flaektande naer solen var i moln. Fantastisk scenisk vaeg. Allt aer saa otroligt groent, trots slutet paa torrperioden. Och det aer ju alltid naatt visst med berg, berg och aater berg.

Vi flydde fraan bussen, via tuk-tuk och in paa naermsta internetcafe som saag ut att vara hyfsat ventilerat, och haer sitter vi nu och vaentar paa att den vaersta hettan ska laegga sig. Taenkte foersoeka laegga upp lite bilder och sen blir det boendejakt!

Taenk, inte ens en vecka har gaatt, men det kaenns som vi varit ute foer evigt. Naestan som att tiden mellan sydamerika och nu inte existerat - saa laett aer det att falla in i de gamla backpackervanorna. Vi trivs och njuter och taenker saaklart paa alla er daerhemma.

Puss och kram
- C

090509
Vi landade i Bangkok 05.30 lokal tid efter en tio timmar laettsam flygresa. Planet var halvfullt, saa vi hade gott om plats och hann under resan med att totalt aendra om vaar planerade resrutt efter lite studerande av lonely planet - vaar bibel. Baestaemde oss helt enkelt foer att aaka direkt till Laos istaellet foer Kambodja, med planen att laemna Bangkok direkt foer thailaendska graensen.

Sagt och gjort, efter avstigning med 30-grader hetta slaende mot oss, vaeskhaemtning och smaertfri passkontroll, snackade vi med turistinformationen foer att hoera naer och om och hur bussarna gick. Fick svaret kl 7 och 19 och kastade oss i en taxi mot bussterminalen foer att foersoeka hinna med den foersta.

Vi raeknade sjaelvklart kallt med att den inte skulle avgaa i tid, och blev saaledes naagot besvikna naer vi kom fram cirka tio oever sju och fick veta att vi inte kunde aaka med... Men skam den som ger sig! Efter att ha oevertalat en mycket motvillig biljettfoersaeljerska fick vi plats paa naan form av inhemsk buss som skulle gaa 8.15. Dock med varningen om att den skulle ta 12 timmar (inte 10 som den "riktiga") och saknade toalett ombord. Men vi aer ju typ baest paa att aaka buss, saa...

Glada i haagen koepte vi paa oss diverse torkade frukter, bananchips och vatten och knatade ombord efter en laang harang med busschauffoeren foer att komma hyfsat oeverens om vaar slutdestination, Chiang Khong. Alla felbetoningar paa stavelser leder till ett helt nytt namn, saa det aer ju som baeddat foer missfoerstaand...

Ett 40-tal thailaendare stegade paa bussen tillsammans med oss, och alla betraktade oss med en road min daer vi satt laengst fram. Bussen gick och paa TVn avloeste japanska TV-shower thaidubbade actionfilmer med ljudet paa hoegsta volym. Men bussaakande aer ju som vaar grej, och saetena var faellbara, ACn gick foer fullt och bussen var utrustad med saavael rosa filtar som nackkuddar som gardiner.

Vi kom snart in i busskomat, mycket tack vare tidsskillnaden och daalig soemn dygnen innan, saa tiden floet paa. Stopp foer mat- och kisspaus efter 6 timmar, sen rullade vi vidare - i foerhoppningsvis raett riktning. Inga vaegskyltar kunde tydas, och ortssnamnen som ropades ut hittade vi inte paa kartan. Och inte en turist i sikte sen flygplatsen. Bra traening i att helt slaeppa kontrollen.

12 timmar gick. 13 timmar... 14 timmar... naestan 15 timmar hade gaatt, solen foersvunnit och moerkret traett in. Vi var de enda kvar paa bussen tillsammans med tvaa stackars thailaendare, naer avslaengarkillen aentligen pekade paa oss och bussen stannande vid en moerk vaegkant. Vi klev av, fick vaara vaeskor och hoell tummarna foer att vi var paa raett staelle.

Ett oeppet 7-eleven laag vid vaegkanten, och vi boerjade med att foersaekra oss om att vi var paa raett staelle, vilket vi var! Saag en skylt utanfoer om ett guesthouse naan kilometer bort, och boerjade traska laengs vaegen. En snaell moppekille pekade oss raett och aakte till och med i foervaeg och utropade vaar ankomst. Snacka om skoent att aentligen vara framme!

En soet liten thailaendsk kvinna med relativt bra engelska moette oss och visade oss in till vaart rum. Huset var jaettemysigt, flera smaa traehyddor paa paalar precis vid Mekongfloden daer vi kunde se Laos spaa andra sidan. Vi fick ett dubbelrum med dusch (yatta!) och liten veranda utanfoer.

En skoen och vaelbehoevlig dusch senare slocknade vi, trots alla timmars buss-slumrande och sov som stockar till morgonen daerpaa.

Frukost paa verandan med ljumma vindar och en fantastisk utsikt, innan vi tog vaart pick och pack och blev skjutsade paa flaket av en gammal pickup till graensen. Fixade uttraedesstaemepel fran Thailand och tog baaten oever floden till Laos foer att fixa visum och staemplar, innan det var dags foer naesta etapp paa resan - med flodbaat.

Vi och en bunt andra backpackers och lokalbor klev ombord paa en ca 50 meter laang baat med traedaeck och tak, men oeppna sidor, som under tvaa dagar skulle ta oss till Luang Prabang (daer vi aer nu). Underbart ressaett!

Baaten tuffade paa i sakta mak laengs floden som kantas av djungel och haer och daer smaa byar. Man moets av lokalborna i sina smaa traebaatar eller vinkandes paa stranden. Kossor (eller vattenbufflar som jag vill paastaa) laengs med flodkanten och oeverallt saanna groena faerger i kontrast till den naagot rostfaergade floden. Hoejden av avkoppling.

Vi laag paa daeck i foeren under tak och bara njoet hela foersta dan. Aat medhavd matsaeck, laeste lite, lyssnade paa musik och bara fascinerades av att vi faktiskt AER HAER! Livet aer bra maerkligt ibland.

Efter 6-7 timmar stannade vi foer natten i den lilla byn Pak Beng. Fick oss ett rum och gick ut och aat vaart foersta riktiga maal mat - ris och nudlar saaklart - och provade den beryktade Beer Lao (som ska vara den godaste oelen haer), och det satt inte helt fel. Foerutom att ingen av oss taalde ens ett glas innan det gick raett upp i skallen. Blev tidig kvaell haer med, och vi kroep in under vaara myggnaet innan tio. Vilket var lika bra daa stadens elgenerator staengs av efter kl 22.

Uppe med tuppen bokstavligt talat imorse. 05.35 vaknade vi av att byns alla fjaederfaen hade morgonshow. Jag var dock ordentligt utvilad och all jet lag kaenns som bortblaast. Tog med en laettoevertalad Frida paa morgonpromenad laengs med floden, och tro om det var skoent att roera paa sig efter allt resande!

Var ute och gick i dryga 80 min och passerade ett antal byar laengs vaegen, daer ju laengre bort fraan "vaar" by vi kom, var mer och mer intressanta att titta paa. Vaende tillbaka foer frukost och packade sen ihop foer aennu en dag paa floden.

Aennu en dag i lugnet. Vacker natur. Rofyllt. Tar bilder, laeser boecker, planerar fortsatta resan, slumrar till, spelar kort, loeser rebusar, aeter mat, pratar, betraktar livet. Livet naer det aer som baest. Klockan undanlagd, tid existerar inte, det aer solen som gaeller. Mobilen saknar taeckning, onaaddbara. Mitt i ingenstans. Jag tror det kallas frihet. Tycker synd om alla daerhemma som inte aer haer, som inte vet vad de missar (eller aer lyckligt ovetande?) och kan bara uppmana alla att AAK, AAK, AAK!

Vi kom fram till Luang Prabang efter 7-8 timmar, en jaettecharmig by som aer vaerldsarvslistad. Vi hann se solen dala bakom bergen innan vi checkade in paa vaart guesthouse. Foer 25kr natten.

Nu aer det moerkt, gatorna kantas av matstaellen och jag baerjar bli riktigt hungrig. Allt aer saa billigt haer, en maaltid gaar paa 8-15kr. Vi har gaatt fooerbi ett flertal staellen som erbjuder massage - 1h 30kr, inte omoejligt att kvaellen faar avrundas med en saadan.

Resten av byn faar vi ta imorgon, i dagsljus. Nu blir det middag!!

Så var det dags igen. Carro och Frida står redo för nya äventyr. Vietnam, Laos och Kambodja heter guideboken, Bangkok står det på flygbiljetten och om två dagar är vi på väg!

Har inte kommit ikapp tanken än att vi ska åka, men det kanske är lika bra. Resfebern har idag så smått börjat infinna sig i samband med att jag plockade fram väskan, min nya 40-liters ryggsäck, och började packa - i god tid för ovanlighetens skull. Det blir en mycket begränsad packning ska tilläggas, men oj så skönt det ska bli att slippa kånka runt på jätteväskan!

Kamerabatteriet är laddat, iPoden fylld med musik och allt annat bra att ha (som ögonmask, rep, kortlek, handsprit, USB-minne, visitkort, Lariam, silvertejp, flipflops och bikini) och lite till är snart nerpackat. Och jag har hämtat ut ett helt nytt pass som skriker efter att fyllas på med stämplar.

Jag skriver terminens sista tenta imorron, sen kommer Frida ner och på tisdag vinkar vi adjö till nära och kära och boardar planet från Arlanda kl 14.30. Resplanen är än så länge diffus, men vi landar i Bangkok 05:50 lokal tid på onsdag, och tanken är att vi ska luska reda på en buss som tar oss över till Kambodja så fort som möjligt. Var vi hamnar därefter och fram till den 1:a juli framtiden utvisa.

Asien - here we come!