Och historien fortsätter...

Jahaja, man ska aldrig börja prata om fullgången tid visst... I måndags var det en fin höstdag, så jag tog mig en promenad i sakta mak över Norra Berget ner till MVC. Tror det tog mig 1,5 timmar, så det var med riktiga myrsteg jag fick njuta av höstluften. Allt var bra hos barnmorskan, magen växer som den ska å vi planerade för uppföljning med vändningsförsöket v 36 då Pyret fortfarande ligger med rumpan ner. Gick ner på stan sen och satt på cafe, drack en latte och läste bok - rätt trevligt! Tog sen bussen till Granloholm och hämtade Ronja på dagis och traskade hem. 
 
Kände av dagens aktivitet lite grann under kvällen, hade regelbundna sammandragningar och tog en Bricanyltablett framåt åtta-tiden som tog bort dem. Kunde sova, men vaknade vid strax efter 4 med onda sammandragningar i magen och ryggen - helt olika de jag haft hittills. Kunde inte somna om, utan låg och väntade tills klockan ringde vid sex och sa till David att vi nog borde åka in och kolla. Ringde förlossningen som höll med och sa att vi var välkomna. De andra åt frukost, vi skjutsade Ronja till dagis och åkte till sjukhuset. Värkarna fortsatte var 3-7 min och gjorde betydligt ondare än vad jag haft tidigare.
 
På plats konstaterades att tappen var öppen ett par cm och man började snacka bebis. Hoppsan! Problemet var  dock Pyrets sätesläge som man inte vill förlösa i. Fick Bricanyl im för att minska värkarna, men utan effekt. Sen fick jag bricanyl iv när man skulle göra ett vändningsförsök, och då gav värkarna med sig. Vändningsförsöket var ju en upplevelse, men Pyret ville inte alls byta position utan ligger envist kvar med fötterna neråt och sparkar för fullt mot utgången...
 
Jag blev kvar på förlossningen över natten, hade en lättretad uterus under kvällen med enstaka värkar, men nu på morgonen känns allt bra igen. Har varit uppe och traskat i korridoren utan sammandragningar och kollat tappen med ultraljud. Det är 9-11 mm kvar av kanterna och öppen nån cm i mitten. Får dock gå hem nu, men är åter förpassad i huvudsak sängläge. Har fått en tid för nytt vändningsförsök om 2 veckor - om det nu inte händer nått dessförinnan förstås. 
 
Så nu väntar jag på att David ska sluta jobba och skjutsa hem mig! Fortsättning följer...
 
 

Ny vecka

Måndagsmorgon. Ny vecka, även om vi framförallt räknar veckobyten på fredagar då graviditeten byter veckonummer. Otroligt vad många som har koll på exakt längd i denna graviditet, nästan bättre än jag själv.
 
33+3 idag och på fredag nås nästa "mål" med v 34. Då avslutas mediciner och en ev förlossning hejdas inte längre då Pyret anses stor nog. Ska bli fantastiskt skönt. Sen har vi ju haft så lugna veckor mot slutet trots promenader och uppegående aktiviteter att förhoppningen finns om fullgången tid. Vem trodde det för 10 veckor sen när allt drog igång... Idag väntar besök hos barnmorskan. Inget märkvärdigt alls, utan får nu gå som alla andra på rutinkontroller och känna mig lite vanlig. 
 
Helgen en har varit lugn. Ronja fick en släng av magsjuka/matförgiftning i torsdagskväll och natt och kräktes rejält några gånger, så vi ställde in oss på en helg med kräk- och diarresjuka, men det blev aldrig nått mer och hon har varit pigg och ätit som vanligt. Märkligt, men skönt så klart. Fredag tillbringades dock i lugn och ro i soffan framför Bamse, spöket Laban och alla andra favoriter som hon bara får se vid sjukdom och långa bilfärder. 
 
I lördags var vi och spanade på bilar. Är inne på att köpa ny (begagnad) bil och var och klämde och kände lite. Tror vi har dragit ner valen till Volvo V70/XC70, Ford S-Max eller Skoda Superb. Prio ligger vid rejält tiltagna packningsutrymmen, plats för bakåtvända barnstolar i baksätet utan att påverka framsätena alltför mycket, bra och pålitlig vinterbil, minskad bränsleförbrukning och vettiga servicekostnader. Bland annat. Den som känner sig bilkunnig får gärna komma med åsikter :)
 
Var även ut till Bergeforsen för att köpa blocketskötbord och gå på BSK: s bytesmarknad och kom hem med slalomskidor till Ronja, lite barnullkläder, gummistövlar, babygym, badbalja, amningskudde, mm för typ 400kr. Begagnat är bra grejer det!
 
Igår hade SOK familjedag med tipsrunda runt Sidsjön och gofika i klubbstugan. Stor uppslutning som vanligt. Åkte även till favoritlekparken i Mårtensro där Ronja härjade runt innan tacomiddag och filmkväll. En riktig "svenssonhelg" med andra ord. Längtar efter långa helgutflykter till mer svåråtkomliga utflyktsmål, besöka nya berg, nya etapper på höga Kustenleden, att få springa långpass i höstskogarna, jaga första skridskoisarna och få första skidpassen i vinterlandskap... Snart så!
 
Tipsromenad runt Sidsjön
 
Kurragömma!
 
Långrutschkanan
 
 
 
 

Helgutflykter

I helgen har vi haft finhöst! Både David och Ronja var lediga i fredags så vi lekte hemma och var efter lunch med Ronja på habiliteringen där hon fick träffa sjukgymnast och arbetsterapeut för den första mätningen i uppföljningsprogrammet. Hon älskar att gå dit, så det gick toppenbra. Och inga konstigheter på mätningen heller, mer än sin stelhet i ffa höftböjare och adduktorer. Efteråt åkte vi hem och bakade LCHF-inspirerad morotskaka på Ronjas önskemål (morotskakan alltså - inte LCHF-biten). Den blev jättegod!
 
I lördags åkte Ronja med mormor på HImlabadet, och jag och David fick oss en hel förmiddag på tu-man-hand. I vanliga fall hade den nog ägnats åt diverse fysiska aktiviteter ute i nån fin natur, men nu fick vi nöja oss med att vara bilbundna. Vidgade dock våra vyer och åkte till Barsviken utanför Häggdånger, tog en promenad i skogen ut till vackra klippor och slog oss ner med medhavd matsäck. Sagolik dag!
 
Utanför Barsviken
 
 
På söndan åkte vi på allmeanut i Njurunda hela familjen och Fredde. Frågeslinga och medhavd matsäck, ibland räcker det med de små utflykterna...
 
Ronja svarade på barnfrågorna... 
 
Fikapaus
 
 
Ny vecka väntar. Allt känns för det mesta lugnt i magen, haft lite sammandragningar efter längre aktiviteter, men inte värre än att de gett med sig vid vila. Nu ska jag ge mig ut och hämta Ronja på dagis innan David kommer hem!
 
 
 
 
 
 

Ännu ett delmål...

Imorgon blir det v 32+0 och nästa delmål är uppnått! Så siktar vi vidare mot v 34. Jag var på kontroll på vanliga MVC förra torsdan och spec-MVC på fredan. De gjorde ett nytt tillväxtultraljud av Pyret som fortsätter att växa i rätt takt. Borde nu vara uppe i 2 kg!! Kontrollerade även tapplängden som krympit till runt 18 mm, men fick inga ytterligare restriktioner utan uppmanades att successivt trappa upp aktiviteten och så länge det inte gav sammandragningar så var det ok. Nu följs jag bara på MVC och får höra av mig vid behov till spec-.MVC, efter ett gemensamt beslut med läkaren.

Denna helg var vi på löptävling i Töva i lördags. David skulle springa avslutande deltävling i deltaterrängen, och Ronja ville inte vara sämre så hon fick ställa upp i 500m-klassen för 0-6 år. Gissa om hon var stolt när hon passerade mållinjen.
 
 
 
 
 
Ronja i full fart på målspurten. Det gäller att hålla tungan rätt i mun...
 

Vi tog oss sen en längre promenad på skidspåren där innan vi åkte hem. Och just ja, David vann sin klass med god marginal.
 
På söndan var vi hemma, ute å lekte i höstlöven och lekparken med Ronja och gick runt Sticksjön innan vi var på födelsedagskalas på Höjdgatan.
 
 

 
Ronja i underbara höstfärger


Den här veckan har jag varit lite mer aktiv. Fått fixat liiite i trädgården på baksidan. Sorterat och tvättat gamla Ronjakläder som ska få ärvas av Pyret, tagit några småpromenader och hämtat Ronja från dagis. Imponerande aktiviteter va...?! Läser böcker, bloggar, fixar med foton, ser på serier, handlar på Tradera och låter tiden rulla på. 
 
 
Imorgon är både David och Ronja lediga så vi har en skön långhelg framför oss :)
 
Så har jag till slut kommit mig för att faktiskt ta kort på magen... Från förra veckan, dvs 30+6.
 

En vecka till

 
 
... har gått sen utskrivning förra torsdag. Det har varit underbart att få vara hemma med familjen igen. Var redan i fredags tillbaka på återbesök för tillväxtultraljud av Pyret och cervix. Pyret växer som h*n ska! följer kurvan och uppskattades till ettochetthalv kilo. Tjockis! Redan Ronjas dubbla födelsevikt, vilket känns fantastiskt bra. Mätte livmodertappen till ny rekordlängd på 34 mm hur nu det kan komma sig. Positiv överraskning. Nu får jag vara i fred med två veckor mellan kontrollerna.
 
Hemmaveckan har varit lugn, men har successivt fått tillåtelse att vara mer aktiv hemma, vilket nästan är oundvikligt. Dels vill ju Ronja leka, så då kryper man ju omkring på golvet, bygger tåg, leker med gubbar och myser. Sen har man ju fler anledningar att kliva upp hemma, fixa mat, rensa svamp (David fick själv stå för årets kantarellskörd och gjorde det med råge) och pula på.
 


Det jobbigaste är att inte få vara ute och röra sig, och vissa dagar går humöret verkligen ner i botten och allt känns bara hopplöst. David har då "gett mig dispens" och tagit med mig ut. En biltur upp på Norra Berget för att strosa i höstdoftande skog följt av våffla med hjortronsylt på hembygdsgården har effekt flera tusen gånger starkare än vilken uppiggande medicin som helst.

Igår var vi lediga hela familjen då David har nattvecka. Åkte till en ny lekpark, tog med primuskök och mat och stannade ute å lekte, åt och nöjt i solen. Livskvalitet är de små sakerna i vardan.
 


Dagens uteprojekt är att plantera ljung i blomlådorna. Ronja är lämnad på dagis av mormor och snart kommer David hem för att sova efter nattjobbet.