Måndag
Ronja sover. Solen skiner. Jag är hemma en vecka till. Får se vad dagen bjuder på, troligen en tur upp på Norra Berget för att njuta av det fina höstvädret, och sen ner till Kulturmagasinet för att lämna/låna böcker till skrotan.
Helgen har varit oplanerad och skön. I lördags fick jag ett nästan tre timmars långt orienteringspass i fina höstskogar på södra änden av stan. Middag med familjen och Davidtid när Ronja lagt sig för natten, spelade TP och åt popcorn, en alldeles ypperlig lördagskvällsaktivitet! Igår blev det mest hemmafix, David fick sitt tre timmars-pass och jag fick rensat uteförråd och sprungit i hemmaskogarna. Sen middag hos föräldrarna och därefter golvhäng framför Greys hemmavid.
Den här veckan står det lugn träning på programmet. David jobbar sex-dagars vecka (lördag), och på söndag hoppas vi på hyfsat väder för nån härlig höstutflykt! Nån som vill hänga på?
Vad jag och Ronja ska hitta på på dagtid är inte spikat, men skulle gissa på lite Öppna förskolan här i Granloholm, barn/föräldradejt på onsdag, och om hon blir mindre snorig ett nytt besök på Himlabadet där vi i torsdags spenderade över två timmar plaskandes - mycket poppis!
Nu verkar nån röra på sig vagnen - dags att kicka igång utedan!
Helgen har varit oplanerad och skön. I lördags fick jag ett nästan tre timmars långt orienteringspass i fina höstskogar på södra änden av stan. Middag med familjen och Davidtid när Ronja lagt sig för natten, spelade TP och åt popcorn, en alldeles ypperlig lördagskvällsaktivitet! Igår blev det mest hemmafix, David fick sitt tre timmars-pass och jag fick rensat uteförråd och sprungit i hemmaskogarna. Sen middag hos föräldrarna och därefter golvhäng framför Greys hemmavid.
Den här veckan står det lugn träning på programmet. David jobbar sex-dagars vecka (lördag), och på söndag hoppas vi på hyfsat väder för nån härlig höstutflykt! Nån som vill hänga på?
Vad jag och Ronja ska hitta på på dagtid är inte spikat, men skulle gissa på lite Öppna förskolan här i Granloholm, barn/föräldradejt på onsdag, och om hon blir mindre snorig ett nytt besök på Himlabadet där vi i torsdags spenderade över två timmar plaskandes - mycket poppis!
Nu verkar nån röra på sig vagnen - dags att kicka igång utedan!
Höstvecka
Snart två veckor sen Lidingö och äntligen har förkylningen jag drabbades av direkt efter börjat ge med sig! Det är jag som varit hemma med Ronja dessa veckor, och vi har hostat, snörvlat och nyst ihop, men både hon och jag har ändå varit rätt pigga som tur är. Hon blev dock riktigt tachypnoisk och obstruktiv i början av förra veckan, vilket hon typ aldrig varit innan, så nu har hon fått inhalera morgon och kväll i en vecka och det hela verkar bättre.
Denna vecka jobbar David natt tors-sön, vilket innebär att vi har fått långledigt ihop. Vardagslyx! Veckan har bestått av följande:
Måndag: Norra Berget med korvgrillning och lek. Jag provsprang mitt första pass, lugn distanslöpning 11 km på höstiga skogsstigar bortåt Birsta och hem. Underbart!
Tisdag: Babysim på morgonen, alltid en hit! Sen passade jag och kärleken på att luncha på Delicerano medans den yngsta sussade i vagnen utanför. Besök på Kulturmagasinet för att byta lite pekböcker. Hemma blev det storbak av matbröd och bullar. På kvällen basket med veterandamerna på Balders. Tog det lugnt och körde bara en timme, men oj vad kul att spela igen!
Onsdag: Har sen några veckor träffat andra föräldralediga från sjukhuset som turas om att vara hemma hos nån. I onsdags var vi här; Ronja och hennes kompisar Anton och Astrid. Efter lunch packade vi sen cyklarna och körde till Sidsjön, tog en promenad runt sjön och matade fåglarna - dvs vi matade fåglarna, Ronja förstod inte vitsen med att ge bort bröd utan stoppade i sin egen mun...
Torsdag: Åkte upp till Södra berget på förmiddan. Jag fick springa 10km-spåret med stavar och instruktion om skidgång i de långa backarna med sprättande skidgång sista metrarna och alla korta backar. Pust vad jobbigt! Sen fick David sova inför första nattpasset, medan jag och Ronja veckohandlade på CityGross. Ridning för mig på kvällen - hoppning med hästen Wera, och sen kvällsfika med mamma och syster som ryckt in som barnvakt för att David skulle hinna till jobbet.
Fredag: Tvättstuga. David sover. Ronja sover. Ska ner på stan med syster framemot eftermiddan, får se om vi tar en tur upp till Norra Berget dessförinnan i finvädret! På träningsprogrammet står det cirkelstyrka. Inga kvällsplaner mer än middag innan David börjar jobba 21 igen.
I helgen ska vi hinna träffa Hanna som är i stan, äta födelsedagsmiddag på Höjdgatan, springa orientering, kanske simma och förhoppningsvis umgås lite hela familjen. Måndag är det jag som är tillbaka i arbete igen.
Denna vecka jobbar David natt tors-sön, vilket innebär att vi har fått långledigt ihop. Vardagslyx! Veckan har bestått av följande:
Måndag: Norra Berget med korvgrillning och lek. Jag provsprang mitt första pass, lugn distanslöpning 11 km på höstiga skogsstigar bortåt Birsta och hem. Underbart!
Tisdag: Babysim på morgonen, alltid en hit! Sen passade jag och kärleken på att luncha på Delicerano medans den yngsta sussade i vagnen utanför. Besök på Kulturmagasinet för att byta lite pekböcker. Hemma blev det storbak av matbröd och bullar. På kvällen basket med veterandamerna på Balders. Tog det lugnt och körde bara en timme, men oj vad kul att spela igen!
Onsdag: Har sen några veckor träffat andra föräldralediga från sjukhuset som turas om att vara hemma hos nån. I onsdags var vi här; Ronja och hennes kompisar Anton och Astrid. Efter lunch packade vi sen cyklarna och körde till Sidsjön, tog en promenad runt sjön och matade fåglarna - dvs vi matade fåglarna, Ronja förstod inte vitsen med att ge bort bröd utan stoppade i sin egen mun...
Torsdag: Åkte upp till Södra berget på förmiddan. Jag fick springa 10km-spåret med stavar och instruktion om skidgång i de långa backarna med sprättande skidgång sista metrarna och alla korta backar. Pust vad jobbigt! Sen fick David sova inför första nattpasset, medan jag och Ronja veckohandlade på CityGross. Ridning för mig på kvällen - hoppning med hästen Wera, och sen kvällsfika med mamma och syster som ryckt in som barnvakt för att David skulle hinna till jobbet.
Fredag: Tvättstuga. David sover. Ronja sover. Ska ner på stan med syster framemot eftermiddan, får se om vi tar en tur upp till Norra Berget dessförinnan i finvädret! På träningsprogrammet står det cirkelstyrka. Inga kvällsplaner mer än middag innan David börjar jobba 21 igen.
I helgen ska vi hinna träffa Hanna som är i stan, äta födelsedagsmiddag på Höjdgatan, springa orientering, kanske simma och förhoppningsvis umgås lite hela familjen. Måndag är det jag som är tillbaka i arbete igen.
Lidingöloppet
Så var det gjort då. Lidingöloppet. I lördags gick det av stapeln och visst var man taggad efter så lång tids väntan. Första delen av klassikern, äntligen skulle man få springa!
Planen var att ta det "lugnt" första milen, dvs ligga på ganska bekvämt tempo och med hyfsad puls, ca 165/min. Planen var att låta pulsen styra loppet, men av någon anledning så har den varit så mycket högre de senaste 3-4 veckorna motför innan när jag sprang samma hastighet/sträcka. Så även denna dag.
Jag hade blivit uppseedad till tredje startled, vilket är åtminstone ett startled för långt fram för lilla jag, men tackvare en påstridig pojkvän tillika PT så hamnade jag där efter min kanoninsats på Höga Kusten halvmaraton i sommar. Men det är ju ingen nackdel att starta långt fram, undantaget då att man hetsas upp i alla andras tempo, vilket ändå låg rätt lågt i början. Starten gick 12:50 och alla rusar iväg, härligt att få springa, även om det är trångt och det blir trängsel och mycket stå och hoppa på stället åtminstone första kilometrarna-milen. Springer på i ett behagligt tempo, tills jag kollar pulsklockan och ser att jag ligger tio slag högre än tänkt, trots att det känns så lätt. Gör några försök att sänka pulsen, hålla tillbaka osv, men då tappar jag flytet istället. Väljer alltså att köra på.
Jag ska inte påstå att jag kommer ihåg loppet, för det gör jag knappt. Första 10 km gick lätt, nästa 5 också. Sen kommer de beryktade 15-20 km som tydligen knäckt många. Och det är jobbigt. Tvära, branta, korta upp-och nerförsbackar som avlöser varandra, och pulsen fortsätter att ticka uppåt. Jag tvingas gå i en del uppförsbackar, försöker stanna upp helt en minut och få ner pulsen, men kommer bara strax under 170 och fortsätter.
Första milen gick på 55 min. Andra på 60. Jag hade alltså 65 min att ta mig runt sista milen för att komma under tre timmar, vilket var nästan minimummålet. Sista milen var hemsk, så trött, så snabb puls, andning och sega ben... Också alla dessa uppförsbackar som avlöser varandra. Men det som var värst var nästan att det till och med var tungt att springa på platten, vilket det typ aldrig är... Jag sprang, gick, joggade, släpade mig fram, hela tiden med koll på klockan och tidspressen på varje kilometer. När målet närmade sig dök David upp i publiken på inte mindre än fem ställen och peppade, men inte förrän jag såg målet insåg jag att jag nog skulle komma in under tre timmar trots allt. Och mycket riktigt, vid målgång stannade klockan på 2:59:12. Det jobbigaste jag gjort, kanske mycket beroende på att jag trodde det skulle gå så mycket lättare. Och det hade det säkert, för en månad sen, om jag hållit mig till "planen".
Efter loppet tänkte jag "aldrig igen", men dagen efter börjar man liksom tänka om och kanske och om man gör si och så och första gången ska ju alltid vara värst, så vi får väl se. Ska inte påstå att jag itne är lite sugen att testa igen. Det har varit grymt kul att träna inför något, och det är inte utan att det känns lite tomt nu...
Men hursomhelst, första delen av klassikern - check! Nu laddar vi om inför Vasaloppet!
Planen var att ta det "lugnt" första milen, dvs ligga på ganska bekvämt tempo och med hyfsad puls, ca 165/min. Planen var att låta pulsen styra loppet, men av någon anledning så har den varit så mycket högre de senaste 3-4 veckorna motför innan när jag sprang samma hastighet/sträcka. Så även denna dag.
Jag hade blivit uppseedad till tredje startled, vilket är åtminstone ett startled för långt fram för lilla jag, men tackvare en påstridig pojkvän tillika PT så hamnade jag där efter min kanoninsats på Höga Kusten halvmaraton i sommar. Men det är ju ingen nackdel att starta långt fram, undantaget då att man hetsas upp i alla andras tempo, vilket ändå låg rätt lågt i början. Starten gick 12:50 och alla rusar iväg, härligt att få springa, även om det är trångt och det blir trängsel och mycket stå och hoppa på stället åtminstone första kilometrarna-milen. Springer på i ett behagligt tempo, tills jag kollar pulsklockan och ser att jag ligger tio slag högre än tänkt, trots att det känns så lätt. Gör några försök att sänka pulsen, hålla tillbaka osv, men då tappar jag flytet istället. Väljer alltså att köra på.
Jag ska inte påstå att jag kommer ihåg loppet, för det gör jag knappt. Första 10 km gick lätt, nästa 5 också. Sen kommer de beryktade 15-20 km som tydligen knäckt många. Och det är jobbigt. Tvära, branta, korta upp-och nerförsbackar som avlöser varandra, och pulsen fortsätter att ticka uppåt. Jag tvingas gå i en del uppförsbackar, försöker stanna upp helt en minut och få ner pulsen, men kommer bara strax under 170 och fortsätter.
Första milen gick på 55 min. Andra på 60. Jag hade alltså 65 min att ta mig runt sista milen för att komma under tre timmar, vilket var nästan minimummålet. Sista milen var hemsk, så trött, så snabb puls, andning och sega ben... Också alla dessa uppförsbackar som avlöser varandra. Men det som var värst var nästan att det till och med var tungt att springa på platten, vilket det typ aldrig är... Jag sprang, gick, joggade, släpade mig fram, hela tiden med koll på klockan och tidspressen på varje kilometer. När målet närmade sig dök David upp i publiken på inte mindre än fem ställen och peppade, men inte förrän jag såg målet insåg jag att jag nog skulle komma in under tre timmar trots allt. Och mycket riktigt, vid målgång stannade klockan på 2:59:12. Det jobbigaste jag gjort, kanske mycket beroende på att jag trodde det skulle gå så mycket lättare. Och det hade det säkert, för en månad sen, om jag hållit mig till "planen".
Efter loppet tänkte jag "aldrig igen", men dagen efter börjar man liksom tänka om och kanske och om man gör si och så och första gången ska ju alltid vara värst, så vi får väl se. Ska inte påstå att jag itne är lite sugen att testa igen. Det har varit grymt kul att träna inför något, och det är inte utan att det känns lite tomt nu...
Men hursomhelst, första delen av klassikern - check! Nu laddar vi om inför Vasaloppet!