Efter att inte hört av BVC ringde vi igår för att få komma och väga. Det visade sig att vår BVC-ssk var sjuk, så det var ju bra att vi ringde. Har fått samma som till Ronja som vi varit nöjda med - hon jobbade tidigare på 45:an så är van vid prematurer. Nu fick vi träffa en annan och var mest intresserade av att kolla så hon går upp i vikt som hon ska. Dagens vikt låg på 2980g, vilket är väl godkänt med 200g upp på fyra dagar! Skönt, inte för att jag tvivlat så som hon käkar å mjölk har jag ju i massor. Jag började ju pumpa var tredje timme från start, så det kom igång en rejäl mjölkproduktion, som hon inte klarar att äta såklart. Försöker minska ner så jag slipper pumpandet, men har byggt upp ett rejält lager bröstmjölk i frysen för ev framtida ensamaktiviteter, och har blivit mjölkdonator till neonatalen.

 

inte utan att man känner sig som en mjölkkossa ibland bara. Eller som Ronja säger när jag antingen pumpar eller ammar - "Mamma sitter å mjölkar". 

 

Jag har sovit till 8-9-halv tio varenda dag sedan vi kom hem från sjukhuset, helt totalt däckad dessutom. Den här veckan går ju an, och nästa när David fortfarande är hemma, men sen ska vi ju hitta en vardag tillsammans jag, Noomi och Ronja och då funkar det ju inte att sova bort halva förmiddan längre. Nu sussar visserligen Ronja oftast till halv åtta tiden om hon får, men tanken är ju att hon ska få sina tre gånger fem timmar dagistid i veckan och då duger det ju liksom inte att komma in till lunch. 

 

Det positiva är att jag känner mig utvilad om dagarna, har bara somnat i soffan några gånger :) Noomi fortsätter käka var tredje timme som en klocka, och nu kan vi snart sluta ställa väckning om nätterna som vi gjort av rädsla för att hon ska missa något mål, vilket hon helst inte ska nu när hon fortfarande väger så lite. I natt blev det käk kl 22, 01.30, 03, 06.30 där hon som vanligt hade en lååång vaken period där efter halv två. En och en halv timme för att vara exakt... Jääj, precis den tiden man känner för att gulla med bebis. Sen sover hon ju i prinicip hela dagarna i övrigt. 

 

Det blir nog en tuff omställning att vara hemma själv med mina fantastiska tjejer, men som med alla omställningar så gäller det att hitta sina roller och sätt att hantera dagarna på, vilket blir den största utmaningen i början. Det har varit lyxigt med så lång tid hela familjen hemma, Ronja har kunnat få full uppmärksamhet av nån av oss, utan att man bara låter Noomi ligga för sig själv. Är inställd på en del konflikter framöver, men Ronja är en så klok och resonerande tjej att det nog ska kunna hanteras genom diskussion. Får väl återkomma i ämnet efter några veckor som hemmavarande tvåbarnsmamma.

 

Just nu sover Noomi fortfarande, men börjar röra på sig lite smått för nästa mål. Ronja och David har gått iväg till öppna förskolan, och jag tänkte att vi gör dem sällskap när morgonbestyren är över.

 

... och just jag - jag har TRÄNINGSVÄRK idag efter gårdagens löp/gångtur. Hur underbart är inte det?!

 

Så där, då är vi utskrivna från neo och behöver inte ens komma till neomottagningen, utan får härdanefter gå på BVC som alla andra. Helgen har gått bra efter sonddragning, hon äter mer och mer och hade idag passerat sin födelsevikt med nytt rekord på 2770 g!

 

Vi vi börjar därmed våra tio "familjedagar", när David tar ut pappadagarna och Ronja får vara ledig från dagis för att hitta våra roller i den nya familjekonstellationen. Och för de som vill är det nu fritt fram för besök - bara man är frisk såklart. 

 

Igår gav jag mig tillåtelse att för första gången sen i augusti dra på mig träningskläder och ge mig ut för att svettas lite. Underbart! Dagen innan hade jag tagit en barnvagnspromenad i rätt raskt tempo utan att få ont efter snittet, och igår testade jag vara utan värktabletter, vilket gick fint. Så då var det bara att knata iväg.

 

Det blev en skön promenad i Norraskogarnas backar, klädde på mig massor för att inte råka få mjölkstockning i det nollgradiga regnvädret, och fick upp både värme och puls under de 75 minuterna jag var ute. Logistiskt gällde det ju att amma och pumpa precis innan så alla höll sig nöjda och glada, och det lyckades nästan. Minstingen hade vaknat en kvart innan jag var hemma och börjat kräva mat.  Så härligt att få röra sig i sin egen takt igen!

 

Idag blev det en barnvagnspromenad till sjukhuset för vägning och sen upp till Norra där vi mötte resten av familjen för korvgrillningslunch. Sen fick jag mig en träningsprominix hemmavid också under eftermiddan. Det var riktigt varmt idag, 10 grader och soligt och mjuka grusvägar. Blev såååå sugen att springa (gick i mina fiviesar) och testade att ta några löpsteg, men det drog i ärret om man inte höll emot magen med handen, så det får vackert vänta några dagar (veckor?) till, men snart så!

 

 

Så har vi varit hemma några dagar och allt går framåt. sonden drog vi igår efter att Noomi bara ammat i nästan 2 dygn, och idag hade hon gått upp lite ytterligare i vikt, så det verkar lovande. Ny vikt på måndag å då räknar vi med att bli utskrivna! Lägger upp lite bilder från dagarna som varit...

 

4 dagar gammal och Noomi sköter sig finfint. Hon har gått ner i vikt till 2505g, men nu verkar det ha stabiliserat sig och vänt. Hon äter fantastiskt bra för att vara så liten, har till och med orkat amma några hela mål, men sondas annars till extra. Är nu uppe i 45ml var 3:e timme och ammas delvis så gott som varje mål. 

 

Vi har fått komma ut på små promenader och idag fick vi första längre permissionen och var hemma mellan 12-19 - helt underbart! Ronja tyckte så klart det var toppen att vi var hemma, och nu längtar vi ännu mera hem. Målet är att vara sondfri innan hemgång, och med tanke på hur bra det gått med maten hittills så borde inte det vara alltför avlägset bort.

 

Då var hon här, vår nyaste medlem av familjen. Vi åkte in måndagskvällen den 4:e november pga onda sammandragningar som höll i. Hade under helgen haft lätt för sammandragningar efter att medicinen avslutades i fredags, och nu hade de nästan gått över i värkar. Ronja lämnades hos mormor å vi styrde mot förlossningen för jag vet inte vilken gång i ordningen. 

 

Pyret låg fortfarande i säte, så det blev ett nytt vändningsförsök som inte ville sig. Fick lite effekt av Bricanylet med minskade värkar och kunde slumra ett par timmar, men vaknade framåt ett-tiden av kraftiga värkar var tionde minut. Låg med dessa i ett par timmar och sov mellan intervallen, innan jag väckte David vid tre och vi ringde på barnmorskan. Ny CTG visade kontraktionerna, Pyret mådde bra och jag var öppen 3 cm. Inte så mycket att diskutera om, man ville inte förlösa i säte, och förlossningen verkade vara ett faktum. Dr L kom förbi och vi bestämde för att plocka ut den lilla. Efter lite förberedelser var vi snart nere på op, fick spinalbedövning och det dröjde inte länge förrän ett gnyende hördes och stegrades i ett skrik. Barnmorskan visade upp underverket som var en flicka och David följde med ut till barnbordet. Apgar 9-3-9 efter en apne vid fem minuter som fick puffas och ventileras lite i CPAP, men sen höll andningen sig fint. David kom och visade upp henne igen så jag fick pussa på henne, innan de försvann upp på neo. Jag blev ihopsydd och skjutsades sen direkt till avdelning 45 och resten av familjen. 

 

Född: 5 november 2013, graviditetsvecka 34+4

Vikt: 2760 g

Längd: 48,5 cm

Huvudomfång: 33,3 cm

 

Resten av dagen låg hon i min famn å gosade. Ronja kom och var här under dagen och tyckte nog det var rätt omtumlande att bli storasyster. Dagarna därefter har hon varit jättestolt vid besöken, hjälpt till att sköta, hålla i famnen och pussar och klappar massor. 

 

Nu nu har vi kommit överens om namn också - det blev en Noomi.