Helsingfors, get-together å partykryssning
Nu har vi varit på kryssning. Efter tisdagens föreläsningar var det dags att gå ombord på m/s Silja Symphony, där jag och Elin till vår stora glädje upptäckte att vi fick en alldeles egen hytt!! Stämningen blev således hög redan från början, alla var på toppen humör och det var fler än jag som kände sig småberusade redan innan första vinflaskan korkats upp... När vi gled ut från Stockholm började vi med det resan var avsedd för, nämligen en introduktion på medicin-kursen med presentation av kursledningen. Det var ganska snabbt överstökat å vi var ett gäng som begav oss en snabb vända på tax-free för att sen göra sig iordning för kvällen i våra hytter. Kändes som de gamla goda dagarna när jag å Elin bodde tillsammans på minimal yta, duschade, klädde oss å sminkade oss ihop under tonerna från båtens radio (det enda vi kunde hitta i musikväg), skålade i vin å käkade cashewnötter. Sen var det middagsbuffé med massa smaskens - hann med att gå fyra vändor (kall fisktallrik - varmrätt - ostbricka - efterrätt) innan det blev massiv förflyttning till däck 12 och karaokebaren. Man kan säga att T6 tog över totalt... Underhöll oss tills de stängde (alldeles för tidigt), och sen var det gubb-rock-live-band som gällde resten av kvällen. Rockade loss rejält fram till 3-tiden, och var rejält slut efteråt så sängen var mer än välkommen.
Frukostbuffé, kanske den bästa uppfinningen nånsin! Kom fram till Helsinki runt halv tio å packades in i den väntande bussen för färd mot sjukhuset och föreläsningar, som må vara intressanta, men kanske onödigt att lägga in på en sån här resa. Lyssnade med ett halvt öra. Lunch sen på ett inhemskt ställe där vi fick finska specialitéer i genuin finsk miljö. Förrätt och efterrätt var jättegod, men varmrätten... Sen hade vi kanske en timme på egen hand innan båten skulle avgå, så vi gick till domkyrkan, tog den långa trappan i värsta rocky balboa-stil, hade snöbollskrig och passade på att göra snöänglar på torget innan vi återvände till båten. Seminarie om våra förväntningar på kursen, å sen tupplur innan middan, som ikväll var á la carte supergod!
Resten av resan blevd et fest med start i karaokebaren (som stängde rätt snart), vidare till livedansgolvet och slutligen discobaren. Dansade mest hela kvällen å hade riktigt kul! Nästan hela kursen var med på dansgolvet, samt ett gäng militärgrabbar å lite annat smått å gott... Sen var det då dags för efterfest, som kanske blev den sjukaste natten nånsin... Vi var några tappra kursare som hängde på grabbarna (som fírade sin leave från Kosovo) för utlovad efterfest i deras hytt, och fick sällskap av bl.a. finnen, regissören å hans syster, samt ett antal mindre välkomna fulla finnar... Hytten blev snabb för trång, å ljudnivån för hög, så vi blev hänvisade till översta däck där resten av natten utspelade sig... Bara så absurt, med allt från skönsång, fotograferande, filmproduktion, snöbollskrig på däck, exkursioner på den övergivna båten och kvällens fullaste finne (vi kan kalla honom steve) som utmärkte sig genom att hälla i sig 100cl vodka mellan klockan 4-7 och finns förevigad på film i sina mest ljusa stunder. Och så vidare. Kommer inte ihåg allt, men snart var klockan 7 och frukostbuffén öppnade, och hungriga som vi var (åtminstone jag) blev det en riktigt bastant frukost som snabbt gick över i trötthetsillamående. Jag, M, A och C gick så till jacuzzin för att njuta infarten genom stockholms skärgård innan vi la till 9.30 och det var dags att åka hem och sova... Är fortfarande trött.
Snö å slutspel
Idag var det sista matchen för KFUM Grimsta, trist men sant. Vi har varit alldeles för få, å för många har hoppat av, så det finns ingen utväg mer än att lägga ner laget. Egentligen skulle vi inte ha spelat idag heller, men vi var för sena med att ställa in, så det skulle kostat oss 1700 spänn. Istället åkte vi fyra som kunde spela ut till Bromma för att bli förnedrade av serietvåan. Trodde vi ja. Istället blev det en riktig match med helt klart allas bästa insats den här säsongen, å trots att vi var fyra mot fem så vann vi första perioden med 18-6, ledde med fem poäng i halvtid å förlorade surt med endast tre poäng, 58-61 efter fulltid, efter en missad trea av mig med 15 sekunder kvar... Argh! Fast jag satte nytt poängbästa med 30 p, å det kändes faktiskt som seger. Gissa om våra motståndare blev sura, förstår inte vad de sysslade med som inte sprang slut på oss direkt, de hade dessutom en bänk på 5 spelare att byta med, men, men... Vi var grymma helt enkelt å satte allt. Synd att vi måste lägga ner... =(
Skola imorron, Helsingfors tis-tors å nu bara två veckor kvar till jag får åka till Alperna =) Lääängtar galet mycket!
Hej mitt vinterland...
Har klarat mig själv nästan en hel vecka, och vardagslivet har gått tillbaka till det normala. Skola, träning, kompisar, sova själv... Konstigt ändå hur man kan vänja sig av med att vara två så snabbt. Första dygnet är hemskt, allt påminner om dig och allt lockar fram gråten. Som om något slitits ut ur mig. Men redan andra dan börjar det släppa mer och mer, man lyckas fokusera på annat och tänker inte på att du är borta på samma sätt. Sen blir det bara bättre och bättre och de sista dagarna har jag accepterat att du är långt borta, utan att ens behöva fälla några tårar... Kanske Skype har ett finger med i spelet, denna fantastiska uppfinning som gör att vi kan snacka hur mycket som helst utan att behöva bli ruinerade på köpet. Nu var det dock två dagar sedan sist, och jag börjar känna ett visst ökat behov... Eller kanske att det känns så mycket ljusare har något att göra med att vi kommer ses om bara två veckor. Bokade resa till Cervinia häromdan, och kommer åka den 5:e februari och vara nere en vecka. Ska bli sååå kul, men samtidigt känns det jättekonstigt att åka tillbaka, å lite läskigt med eftersom det inte kommer vara så som jag minns det, annat folk, mm... Och att komma som turist istället för att bo där... men du är ju där, och det är i alla fall det viktigaste, så om bara elin skulle följa med hade det ju nästan inte varit nån skillnad... Det dumma är dock att jag kommer missa en hel veckas avdelningsplacering, min andra vecka totalt, och det känns lite dumt, inte minst som man max får missa fem dagar totalt fram till september nästa år... Men, men... man får väl se till vad som är viktigast, och jag längtar något enormt!!
Veckan i övrigt har varit rätt busy. Spelade basket för första gången sedan operationen nu i måndags och torsdags, och det gick bättre än väntat. Rent funktionsmässigt i alla fall, har sjukt dålig kondis, och var kanske lite väl mjäkig i vissa matcher, men det får man kanske ta så här i början...
Var och simmade med Magda i onsdags med nedsläkt bassäng, stearinljus på kanten å klassisk musik i högtalarna. Inte så populärt att crawla, men otroligt avslappnande. Bastu på det med hårinpackning och man känner sig som en ny människa - tills vi kom ut och det ösregnade och jag var minst lika blöt når jag kom hem som direkt när jag klivit ur bassängen...
Igår blev det en liten utgång, först middag här, sen några glas vin på Grappa på St Eriksplan å därefter begav vi oss mot söder och fick massa trevliga bekantskaper på T-banan. En liten kille på 14 år som plundrade godisautomaten på sådant han inte ens tyckte om utan gav till oss (och jag gav honom pengar för besväret), en uteliggare som blev räddare i nöden då Magdas stövlars dragkedja gått sönder, och han lyckligtvis hade med sig tejp så vi kunde fixa dem halvsnyggt med ett tjockt lager tejp, en kines (hong-kong-ian?) som visade bilder på sina barn (sonen med en kines, dottern med en svenska, osv...) å bjöd på tuggummi medan han läste kinesiska... Sen var vi framme på söder å gick på Södra Bar där det var "Djungelfeber med långkalle och hans vänner" som vi drog igång dansgolvet till och dansade oss svettigast av alla...
Ikväll blir det dock hemmakväll. Har suttit å filat på min utbytesansökan under dan, letat kattvakt till nästa vecka då vi ska till Helsingfors med skolan, försökt hitta spelare till vårt basketlag, som tyvärr kommer läggas ner efter morrondagens match då vi är alldeles för få och sen varit ute å sprungit, tränat styrka hemma, tagit ett långt bad, lagat god middag å sett på film. Tänk vad mycket man kan hinna med på en dag, å klockan är inte ens nio... Ska poppa mig lite popcorn och se ett avsnitt av Grey's anatomy som precis blev färdigt...
Hugs!
Back in reality
Det var det. En vecka tillsammans blev snabbt tre, men nu är även dessa slut, jag är själv igen och vardagen börjar imorron med termin 6 å medicinkurs. Å visst ska det bli spännande, men just nu önskar jag bara att sagan kunde få fortsätta... Har hunnit ha en underbar jul uppe i Sundsvall, Andreas kom upp lördagen innan julafton å vi hann käka introduktionsmiddag med familjen å gå på glögguppesittarkväll hos Martin innan det dagen efter blev julfirande med släkten Burman. Vi fick under hela lovet låna Fridas lägenhet då hon var bortrest hela julen. Perfekt att få nånstans att bo själva, men riktigt synd att inte få träffa henne nått. Under våren kanske? Jullovet flöt rätt snabbt förbi med skridskoåkning, ridning, sightseeing i Sundsvall, besök i sommarstugan, åsså juldag å nyårsfest då med alla hemvändare - och Andreas som blev övertalad att stanna å fira nyår och inte åka hem dan innan som var planerat. Det bästa var ändå att få vara tillsammans, som alltid. Vi åkte ner till Stockholm den 4:e, å hann med att besöka fjärilshuset, kaknästornet å tekniska innan han skulle hem den 7:e, men det gick verkligen jättedåligt. Separationsångest och lite påtryckningar från mitt håll ledde till att han blev kvar en vecka till, en mer normal vecka än vad vi brukar ha, med skola, träning, bio å fest. Riktig vardagsvecka för en gångs skull. Den veckan tog slut idag, och jag har varit ensam i snart 12 timmar, vilket känns som en evighet. Han är borta på riktigt, å jag sitter och lyssnar på skivan jag fick i julklapp, och genomgår nån slags pendling mellan gråt å skratt när jag hör hans röst i högtalarna, och jag förstår inte hur jag ska kunna somna själv för första gången på tre veckor... Saknar dig så förbannat mycket!