Permission
Efter en lugn helg och måndag blev jag äntligen beviljad permission under kvällen-natten. David hämtade mig efte jbbet, och mamma hade hämtat Ronja och var hos oss på kvällen då David skulle springa tävling. Så skönt att vara hemma igen efter 10 dagar inlagd... Mysigt att få vara med Ronja! Kändes helt bra i magen under kvällen och jag sov riktigt gott i min egna säng. Mamma hämtade mig och Ronja imorse, så efter hon lämnats på dagis åkte jag tillbaka till avdelningen.
Får snart veta att man nog tänkt skriva ut mig idag, jippie! Först ska dock CTG göras, och direkt när denna kopplas så känner jag hur jag börjar få sammandragningar igen. Inte så kraftiga, mer än några enstaka som kändes lite mer, men regelbundna vad som kändes som var 3-5:e minut. Kanske retades av banden runt magen, men förmodligen i kombination med mer aktivitet som det blir när man ska upp och iväg på morgonen. Har sen legat mest hela dagen och väntat på att de ska ge med sig. Mitt på dan minskade de under ett par timmar till kanske 20 min mellan, men sen framåt tre-tiden kom de åter tätare. Sa till bm och fick snart en Bricanylspruta, och sen har de klingat av. Haft enstaka under kvällen, men inget ihållande.
Min hemgång ställdes in och jag rekommenderades stanna kvar över natten, så nu sitter jag här på mitt rum igen och är rätt så uttråkad och börjar känna av i ryggen efter en heldag i halvliggande position. Ny bedömning imorgon, kanske jag kan få bli hemskriven då istället. Nog för att man inte tar det lika lugnt hemma - det är nästan omöjligt, men om man slapp ta sig fram och tillbaka till sjukhuset så tror jag nog den aktivitetsgraden skulle funka även hemma. Har som sagt inte känt nått på hela helgen förrän idag.
Mest vill jag hem för att få vara med Ronja som varit så stark genom allt detta, men det märks att hon är mer labil än tidigare, har svårare att sova och gärna vill ligga i vår säng - vilket hon aldrig velat tidigare, ens om man föreslagit det. Och det är klart att det är en otrygghet med mamma som är borta mest hela tiden, inte minst när vi försvunnit bägge två när hon sovit. Samtidigt är hon så förståndig och verkar förstå på sitt sätt när vi förklarar vad som händer. Älskade skrot....
Nu håller vi tummarna för morgondagen!
Får snart veta att man nog tänkt skriva ut mig idag, jippie! Först ska dock CTG göras, och direkt när denna kopplas så känner jag hur jag börjar få sammandragningar igen. Inte så kraftiga, mer än några enstaka som kändes lite mer, men regelbundna vad som kändes som var 3-5:e minut. Kanske retades av banden runt magen, men förmodligen i kombination med mer aktivitet som det blir när man ska upp och iväg på morgonen. Har sen legat mest hela dagen och väntat på att de ska ge med sig. Mitt på dan minskade de under ett par timmar till kanske 20 min mellan, men sen framåt tre-tiden kom de åter tätare. Sa till bm och fick snart en Bricanylspruta, och sen har de klingat av. Haft enstaka under kvällen, men inget ihållande.
Min hemgång ställdes in och jag rekommenderades stanna kvar över natten, så nu sitter jag här på mitt rum igen och är rätt så uttråkad och börjar känna av i ryggen efter en heldag i halvliggande position. Ny bedömning imorgon, kanske jag kan få bli hemskriven då istället. Nog för att man inte tar det lika lugnt hemma - det är nästan omöjligt, men om man slapp ta sig fram och tillbaka till sjukhuset så tror jag nog den aktivitetsgraden skulle funka även hemma. Har som sagt inte känt nått på hela helgen förrän idag.
Mest vill jag hem för att få vara med Ronja som varit så stark genom allt detta, men det märks att hon är mer labil än tidigare, har svårare att sova och gärna vill ligga i vår säng - vilket hon aldrig velat tidigare, ens om man föreslagit det. Och det är klart att det är en otrygghet med mamma som är borta mest hela tiden, inte minst när vi försvunnit bägge två när hon sovit. Samtidigt är hon så förståndig och verkar förstå på sitt sätt när vi förklarar vad som händer. Älskade skrot....
Nu håller vi tummarna för morgondagen!
Hemåt
V 28 idag, en vecka sen vi kom till Umeå och idag planeras det för hemfärd :). David lämnade precis sjukhuset och kör i förväg, själv får jag åka nångång framåt lunch. Var på ultraljud igår som såg bra ut, cervix mätte mellan 15-24 mm beroende på sammandragning eller inte, fortsatt öppen inifrån, men den har ju inte krympt i alla fall.
Nu återstår att se om jag kanske vågas släppa hem också, men räknar med att få stanna inneliggande över natten i alla fall. Längtar efter hemma och Ronja!
Nu återstår att se om jag kanske vågas släppa hem också, men räknar med att få stanna inneliggande över natten i alla fall. Längtar efter hemma och Ronja!
Ronjabesök
Onsdag. 27+5. Gjorde ultraljud i förrgår som visade en minskad cervix på 15 mm som öppnade sig inifrån vid sammandragningar. Så visst har den påverkats av senaste dagarnas aktivitet i livmodern, men håller sig fortsatt stängd. Får fortsätta ligga, men har fått dispens att gå ut till dagrummet för att äta och skjutsas runt på promenad i rullstol - underbart att komma ut lite!
Igår fick vi besök av Ronja som kom med farmor på tåget, underbart att få träffa henne igen! Vi var ner på lekterapin och läste på rummet. De sov på vandrarhem och kom tillbaka i morse, så vi har varit i lekparken och ätit lunch nere på restaurangen. Skönt att göra annat. Nu ska hon sova middag innan tåget går vid tre-tiden.
David blir kvar hela veckan då sammandragningarna kommer och går och inte känns tillförlitliga, även om tanken på förlossning fortfarande känns orealistisk. Nytt ultraljud väntar på torsdag eller fredag inför hemtransport till Sundsvalls sjukhus på fredag om inget oväntat tillstöter. Ska bli skönt att komma hem, får väl se om de släpper hem mig eller tycker jag ska fortsätta ligga inne. Känns som jag lika gärna kan vara hemma, förutom att det ÄR svårare att hålla sig inaktiv. Som det varit dessa dagar så krävs inte mycket aktivitet för att sammandragningarna ska dra igång igen, så lite skakigt känns det allt. Ultraljudet får väl vara utslagsgivande.
Ny vecka
Igår morse stängdes tractocildroppet av, och dagen var relativt lugn.. Framåt eftermiddan återkom regelbundna sammandragningar var tredje minut, så jag fick en Bricanylspruta vilket gav resultat direkt. Lugn natt med andra ord.
Idag är det måndag, v 27+3, och en dag närmare målet. Har lite sammandragningar nu också, men mindre kraftiga. Planen är ett nytt ultraljud under dagen för att kolla tappåverkan, också vila, vila, vila... Diskuterade med läkaren om veckans plan, och det handlar mest om expektans, mest liggande och om allt är stabilt hemförd mot slutet av veckan. Längtar, inte minst efter Ronja! Hon verkar haft en bra helg hos mormor och morfar och vi har kunnat skypea lite i alla fall - även om hon nästan inte hade tid för mamma och pappa. Idag är hon på dagis och sen kommer farmor ner för att vara med henne under veckan, vilket såklart också blir toppen. Tror vi saknar henne mer än hon oss, men det är kanske så det ska vara....
Igår kväll fick vi den obehagliga överraskningen att någon snott våra bakhjul på bilen som står på långtidsparkeringen utanför sjukhuset. Helt fräckt plockat bort bägge hjulen så bilen stod på bromsskivorna... David har polis- och försäkringsanmält, och är nu ute för att möta bärgningsbilen för transport till verkstan för att se hur stor skada den tagit. Hoppas den är körduglig mot slutet av veckan i alla fall.
Idag är det måndag, v 27+3, och en dag närmare målet. Har lite sammandragningar nu också, men mindre kraftiga. Planen är ett nytt ultraljud under dagen för att kolla tappåverkan, också vila, vila, vila... Diskuterade med läkaren om veckans plan, och det handlar mest om expektans, mest liggande och om allt är stabilt hemförd mot slutet av veckan. Längtar, inte minst efter Ronja! Hon verkar haft en bra helg hos mormor och morfar och vi har kunnat skypea lite i alla fall - även om hon nästan inte hade tid för mamma och pappa. Idag är hon på dagis och sen kommer farmor ner för att vara med henne under veckan, vilket såklart också blir toppen. Tror vi saknar henne mer än hon oss, men det är kanske så det ska vara....
Igår kväll fick vi den obehagliga överraskningen att någon snott våra bakhjul på bilen som står på långtidsparkeringen utanför sjukhuset. Helt fräckt plockat bort bägge hjulen så bilen stod på bromsskivorna... David har polis- och försäkringsanmält, och är nu ute för att möta bärgningsbilen för transport till verkstan för att se hur stor skada den tagit. Hoppas den är körduglig mot slutet av veckan i alla fall.
Umeå
... Sagt å gjort så blev det ambulansfärd till Umeå natten mot fredag. Var framme vid fem-tiden, träffade jouren och nytt CTG, men var relativt lugnt. Inte mycket sömn den natten dock. David kom efter I bil efter att hämtat lite grejer hemma och organiserat för Ronja som bor med mormor och morfar nu.
Är nu inne i tristessen av att ligga inne. Har pågående dropp till imorgonbitti och ska helst ligga till sängs. Har gjort nytt UL som kollat Pyret som mår prima och växer som h*n ska. Fick en fin 3D-bild också.
Tappen mättes nu till mer sannolika 20mm, lite öppen inifrån, men ser stabilt ut. Fått en till kortisondos för lungutmognaden och barnläkaren har varit här och visat David neoavdelningen - som vi INTE planerar att hamna på inom närmsta tiden.
Droppet stängs av i morgon och vi hoppas att det håller sig lugnt fortsättningsvis, inte känt av nånting alls idag, så det är ju lovande. Skulle sammandragningarna börja igen imorgon så låter man det dock vara så och fortsätter inte med dropp, vilket känns lite läskigt såklart. V 27+1 idag, så förutsättningarna är ju såååå mycket bättre än de var för Ronja ändå. Planen är att vara kvar i Umeå i alla fall nästa vecka, sen kan ju Sundsvall ta tillbaka oss då de kan ta hand om barn från v 28 som är på fredag. Får se om David stannar hela tiden eller åker tillbaka innan.
Bokläsning, slösurf, film, serier och väntan. Jobbigt för ryggen att ligga. Hoppas få komma upp snart!
Veckan som varit
Hann vara hemma en vecka i Sundsvall, hur skönt som helst att få komma hem, men en ny utmaning att ta det lugnt och det tar emot så att inte vara ute och röra sig i det underbara sensommarvädret som varit. Tog en tur till Spikarna på söndan och fick plockat lite lingon med familjen. Annars har det blivit några kortare skogspromenader i krypfart, men känslan att få gå på stig och andas frisk höstskog gör under för välmåendet. Fått plockat lite svamp med, rimskivlingar och fårtickor som det bara kryllar av i hemmaskogen. Har hämtat Ronja från dagis, med hjälp av mamma och farmor några av dagarna och varit på Norra Berget.
Annars har veckan bjudit på lite måsten som besök på spec-MVC för mig och tandläkare och ögonmottagningen med Ronja. Torsdag var en sådan intensiv dag dag då Ronja fick vara hemma på morgonen innan sjukhusbesök vid 10. Lite lekpark, CityGross och 2,5 timmar på sjukhuset. Hon är så duktig och förståndig och är införstådd med att jag inte får bära henne, men det är svårt för henne att förstå att det gäller hela tiden, så visst är man betydligt mer aktiv i sällskap med en treåring. Vilade några timmar efter lunch och tog sen en skogspromenad med svampplock sen eftermiddag innan nästa motgång började.
Annars har veckan bjudit på lite måsten som besök på spec-MVC för mig och tandläkare och ögonmottagningen med Ronja. Torsdag var en sådan intensiv dag dag då Ronja fick vara hemma på morgonen innan sjukhusbesök vid 10. Lite lekpark, CityGross och 2,5 timmar på sjukhuset. Hon är så duktig och förståndig och är införstådd med att jag inte får bära henne, men det är svårt för henne att förstå att det gäller hela tiden, så visst är man betydligt mer aktiv i sällskap med en treåring. Vilade några timmar efter lunch och tog sen en skogspromenad med svampplock sen eftermiddag innan nästa motgång började.
Fick sammandragningar när jag kom hem som inte gav med sig. Låg i soffan och gjorde ingenting, men de kom med 5-10 minuters intervall under hela kvällen. Till slut var det dags att gå och sova, och velade mellan att bara lägga sig och hoppas att det skulle ge med sig, eller att kolla upp det. Ringde till slut förlossningen för att rådgöra, och de tyckte (såklart) att vi skulle komma in för kontroll. Pappa fick komma hem som barnvakt och strax efter 22 åkte vi in. Sammandragningarna tilltog något i styrka och mängd av färden in och promenaden upp, men inte så det gjorde ont. Lades i CTG och undersöktes av läkare och fick påbörja värkhämmande dropp med Tractocil. Ganska snart gick det tillbaka på detta, tappen var väs opåverkad (men suboptimal bild på UL där man gick den till 36 mm, vilket inte kändes rätt alls). Efter en halvtimme kom små sammandragningar tillbaka och man ville inte ha kvar mig i Sundsvall längre efter diskussion med barnjouren. Försökte argumentera lite mot detta, men gav oss snart.