I onsdags var det då dags! Den årliga tävlingen för att kora bästa kåren på KI gick av stapeln, med deltagande från Medicinska Föreningen, Odontologiska Föreningen och Sjukgymnasterna. Vi hade självklart laddat rejält och anmält ett (nästan) rent IdrU-lag för att återinföra MF's plats på studentkartan. Superlaget bestod av mig, Elin, Jonathan, Erik, Erik å Jonas med det givna målet att krossa allt motstånd.  Grenarna bestod av fotboll, innebandy och en hemlig finalgren för de två gruppsegrarna, och då vi var rätt övertygade om att gå storsegrande ur innebandyn, bestod initialt vår plan att se till att spela oavgjort i fotbollen för att dra ifrån ordentligt i innebandyn. Detta då vi kanske inte hade nån direkt fotbollsstjärna - med undantag från Jonas då (som minsann gjort ett inhopp i div. II ;)  ). Planen gick ju sådär då vi (vissa av oss i alla fall) började med att spotta in mål i första matchen, å sen körde på i samma stil i andra... Vann med 6-2 och 6-3 å blev därmed lite oväntat gruppsegrare även i fotbollen. Inte lätt å va bäst inte... Innebandyn gick väl inte riktigt lika lysande som planen, första matchen var väl inga problem, men den andra vet jag inte vad vi sysslade med... Hursomhelst så vann vi i alla fall båda våra matcher - å jag gjorde minsann hat-trick. Minst. =) Ska till tjejer för å få några mål...  Segraren i andra gruppen var fjolårets vinnare - Sjukgymnasterna, å det var inte utan viss spänning vi inväntade avslöjandet av den hemliga finalgrenen, vilken visade sig  vara dopp-boll. Den där mellanstadielekbollsporten där det gäller att göra mål genom att doppa en boll i golvet inom ett målområdet genom att passa den mellan sig, dock med dopp mellan varje pass. Något av en nostalginoja infann sig, och taktikviskandet drogs snabbt igång.  Reglerna är enkla: "ingen kroppskontakt", men den detaljen glömdes i stundens hetta bort av samtliga tävlande och det hela utvecklades till nått slags rugbyaktigt slagsmål/sprint/passningssport, vilket enligt min mening var betydligt roligare, speciellt då vi gick segrande ur sammandrabbningen med 6-4 (2-2).  Ruggigt spännande, men tveksamt om det uppfyllde det ädla syftet att gynna integreringen mellan kårerna, då det blev en minst sagt hätsk stämning på plan - inte utan vissa brutala tacklingar, klagomål på de stackars domarna (som inte hade det lätt...) och anklaganden av det andra laget för fusk. Men, men, vi vann - och det är det som räknas!  Sjukgymnasterna blev bara liiite sura när vi tog ifrån dem vandringspokalen de haft i sin regi de senaste åren, hahaha, suckers! Jag och Elin hade tidigare under dagen diskuterat vilken känsla som var starkast:  att älska att vinna eller hata att förlora, utan att komma fram till nått vettigt... Men att vinna är allt bra härligt!
Sen avslutningsvis efter dagens tävlingar var det då sport-pub på MF. Då jag och Elin skulle agera bartenders var det då en extremt snabb dusch som gällde, på med mysbyxorna vi glidit omkring i hela dan, å spurt till MF för att börja servera de stackars törstande athleter som väntade. Intog alltså platsen bakom bardisken för en gångs skull  och började självklart med att fylla segerbucklan med öl för samtliga lagmedlemmar. Den blev under resten av kvällen påfylld ett antal gånger - och tömd lika många. Dock med lite dålig cirkulation bland oss bar-förvisade stackare som bara fick stå å se på när sjukgymnasterna försökte dränka sin förlust - å verkade lyckas rätt bra... Snacket om att dra vidare in på stan började studsa omkring, och vi gjorde vårt bästa att köra ut alla efter tio. Blev lite sugen på att gå vidare, har inte varit ut på flera helger ju, men det gick tydligen över av nån anledning... Fick istället skjuts hem av Elin, å väl hemma kändes det inte så tokigt trots allt. Sammanfattningsvis en utomordentligt trevlig tillställning. IdrU - bäst när det gäller!