Tycker inte att jag gjort annat än flängt runt i sommar. Är nu åter i Sundsvall och ute på Spikarna utan internetuppkoppling (men dock med tre datorer i huset - jävla multimediafamilj man bor i), därav denna försenade uppdatering (060801). Hade ett snabbt stopp i Sthlm igår, där jag träffade Elin och fikade i flera timmar under utbyte av diverse upplevelser och skvaller och bodde sen hos Jonathan å bytte ut lite packning, innan det idag åter var dags att sätta sig på tåget mot Sundsvall. 

Har varit två härliga veckor i Danmark med min älskade dansk… Lördagen efter att jag slutat jobba, och även hunnit ta sista chansen (trodde jag) till wakeboardåkning i härligt svenskt 8-gradigt sommarvatten, satte jag mig på tåget från Sundsvall halvtolv kvällstid. Trodde jag skulle bli ensam, men ack så fel man kan ha. Det var ju passande nog Gothia Cup i Göteborg samma helg, och då mitt tåg gick via Götet… Ja, du kan ju föreställa dig. Tåget fullproppat av både små som större fotbollsgrabbar med precis så högt oljud som det skulle kunna bli. Stoppade i mina mp3-lurar och sov så gott jag kunde på mina två säten i den ena rygginvalidiserande ställningen värre än den andra. Tågkrångel i Göteborg, försening och inställda tåg till trots, så var jag tillslut framme i Rödekro halv sex kvällen därpå, och det blev ett kärt återseende. Hade inte insett hur mycket jag saknat honom…  

Bodde två nätter i Andreas familjs sommarhus vid Aabenraa fjord, innan vi beslöt oss för att ge oss av på cykelferie. Packade cyklarna med allt som fick plats i cykelväskor och vagn (tält, spritkök, spel, stereo, godis, you name it!) och trampade därefter iväg i ett soligt och varmt Danmark med det lösa målet Fyn. Hade inte direkt någon plan, utan tog dagen som den kom, vilket resulterade i ett virrande fram och tillbaka över Sydjylland, Fyn, Langeland och Aerö under sex dagar. Slet dock inte ut oss direkt utan rullade på i behagligt tempo på de små vägarna över åkrar, genom byar, längs vatten. Fick sällskap av en pratglad äldre dansk första dan som verkade så glad över sällskapet att han bjöd oss på lunch. Åkte färjor mellan öarna och lekte irriterande nyförälskade snorungar (kanske en av de saker vi är bäst på), badade på både stränder och färjeterminaler och tillbringade nätterna på campingar i tält eller under bar himmel, lagade mat på spritkök, drack vin och öl och spelade spel och pratade. Efter en hård historia på liggunderlag första natten beslöt vi att luftmadrass stod högst på inköpslistan dan därpå, och snart införskaffades en mjuk sak som var rena lyxen för resten av tiden. Fick vara sådär somrigt smutsren och bohemisk som man blir när man bara badar i havet, inte har nån hårborste eller smink, går barfota och bor på gräsmattor och stränder. Tog sovmornar och hade absolut noll tidspress på dagarna, cyklade och stannade då och då för att äta matsäck, njuta av naturen, palla körsbär å annat gott från gårdarna, titta på slott (vilka det finns många av i danmark), äta glass eller bara hångla, vilket för det mesta slutade med en tur in i nån närbelägen skogsdunge (hmmm), varifrån vi kom ut mer eller mindre sönderbitna av myggen som straff… ;) Hann även med poolparty på en av campingarna, hamnfest på en annan och fick en dos dansk historia och matkultur i form av dybbel mölle, kungafamiljens skepp, dansk pölse (varmkorv med obligatorisk senap, ketchup, remoulad, rå lök, rostad lök och saltgurka) och glass med guf och flödebolle (sliskigare kombination får man leta efter). 


min snygga dansk


Kom tillbaka till Aabenraa på söndan, och veckan som kom jobbade Andreas så jag fick roa mig bäst jag ville tills han slutade vid 13-tiden. Låg mest å läste och badade om dagarna. Och diskuterade svenska språket (mer eller mindre frivilligt) med hans språkgalna pap-far. Hämtade honom efter jobbet en dag för att besöka Legoland (som var det enda jag visste om Danmark sen tidigare…), och strosade runt med sjuhundrafemtioelvatusen andra svenskar, danskar å tyskar bland alla dessa fascinerande små plastbitar tills stängning. Åkte en bunt olika tåg å åkattraktioner (mycket köande dock) och jag fick en sån där indianfjäder som alla som varit på Legoland kom hem med när jag var liten. Och därmed var Carro nöjd =)  Åkte direkt från legolandet till grillkväll med en bunt av hans gamla gymnasiekamrater, men det blev en lugn tillställning då alla skulle upp å jobba dan därpå, alla utom jag då, men jag körde ju =/ . 

Hela familjen dansk (föräldrar å tre syskon med familjer…) skulle sen upp till Sverige och besöka Vimmerby å Astrid Lindgren, vilket passade utmärkt eftersom jag kunde få lift en bra bit av hemvägen. Åkte på lördan till Köpenhamn och bodde hos en av systrarna (väldigt mycket danska och väldigt mycket familj), fick sällskap i bilen dan därpå av storebroren och körde sen till Vimmerby för att sluta upp med den andra systern med familj (ännu mer familj och ännu mera danska). Skulle egentligen fortsatt till sthlm direkt, men hittade inget bra transportmedel, så jag blev kvar en natt till. Lyckosamt nog eftersom det visade sig bli en av de bästa kvällarna tillsammans; vi drog oss från familjen efter middan (som faktiskt var riktigt trevlig trots allt), tog en långpromenad i de mörka småländska skogarna och hittade en stenhäll där vi låg och tittade på himlen och bara pratade i flera timmar. Det kändes förlösande på nått sätt, liksom sista chansen att säga allt som inte hunnit blivit sagt. Släppa de där sista små spärrarna och komma innanför ytterligare ett lager av de osynliga känsloskyddande murar som man bär runt sig, inte minst jag. Samtidigt gjorde det att det blev hundra resor värre att lämna honom dan därpå…  

Hatar att behöva välja att åka, hatar att säga hejdå, hatar farväl, hatar tågstationer, hatar att rulla bort och bara känna avståndet växa, hatar den velande känslan som bara vill vända håll och åka tillbaka, hatar att inse att jag nu är ensam på obestämd tid. Igen. Hatar att jag är kär.
Smsen avlöser varandra och hopplösheten över att behöva skiljas och att bo på olika håll visar sig på de 160 tecken det finns utrymme för, som ett sista desperat försök att hålla fast vid varandra. Bara lite till. Bara lite längre. Alltid värst i början, jag VET, men det är ju början nu, så då får man väl klaga?! Är i Sundsvall nu till söndag å sen ska jag med familjen på kryssning Rom-Barcelona. Det blir kul.