Tror du på ödet?

Mitt spontana svar är nej. Jag tror inte på ödet. Jag tror inte det finns nån underliggande mening i det jag gör. Jag tror inte på nån slags plan för alla människor. Det som händer, det händer slumpartat och det är inget man kan göra nånting åt.

Men igår kväll låg jag vaken och kunde inte somna och började filosofera runt livets gång, jag vet inte hur jag kom in på det, men jag tänkte bakåt i tiden på alla de små händelser och sammanträffanden som gjort mig till den jag är. Hur stor roll den minsta petitessen kanske visat sig ha i efterhand, en yttepytteliten detalj som visade sig leda till att jag mötte just den personen eller tog just det beslutet. Exemplen blir snabbt ganska många, och det dröjde inte länge förrän rationaliteten och naturvetaren tog över och jag började tänka i matematiska banor. Jag är visserligen ingen matematiker, långt ifrån, men om man tänker rent hypotetiskt att man verkligen skulle kunna räkna på det, gammal hederlig sannolikhetslära alltså, vad skulle sannolikheten bli? Börja med personen du är idag och börja sen backa i tiden. Allt du gjort fram till precis nu har ju påverkat allt. Vem du är, vad du gör, vilka du umgås med, vad du har för planer... Tänk igenom alla små val i alla enskilda situationer (omöjligt, jag vet, men välj ut de viktigaste delarna). Hur stor är då sannolikheten för att den följd av händelser som tagit dig dit du nu befinner dig, verkligen skulle inträffa i just den ordningen inom just den tidsaspekten och med just den utgången? Jag tror ingen skulle påstå att det ger några toppodds... Och ändå, här är jag. Mitt liv. Just nu.

Ödet eller ej, men slumpen har en del att motbevisa...