Så är man hemma å mitt i i vardagen igen efter en helt fantastisk helg i Danmark. Tror inte det kunde blivit bättre faktiskt, förutom att den var alldeles för kort å gick alldeles för snabbt... Blev hämtad mitt i natten av Andreas efter en lång dags resa i buss å tåg, härligt att se honom igen! Ska inte säga att jag inte till en början funderade på vad jag gjorde där, om han verkligen var så bra som jag kom ihåg eller om det var nånting jag målat upp i hans frånvaro, å det tog ungefär en halvdag att lära känna varandra igen, plocka upp där vi lämnats senast, men sen blev det till och med bättre än vad jag kunde minnas...

Tre dagar går så fort... Lång sovmorron (såklart!) å frukost, stadstur på jakt efter tofflor å vantar, kaffe på mysigt fik, kulturella på konstmuseum (museum är helt klart underskattade), laga god mat tillsammans (eller ja, jag tittade kanske mest på), singersongwriterkväll på café med Daniel å Lene, stjärnklar kväll i hamnen, ligga å prata om allt... Passa hans systerdöttrar i simhallen (jepp, jag på damernas med två små danskspråkiga piger), persisk restaurangbuffé, hemmakväll med spel å vin, mera sovmorron, söndagsslappning i sängen, film, packa matsäck (med bageriets godaste äppelkaka!) å gå på höstig skogstur med fika på stranden, salsakväll med helt galen salsainstruktör, sista kvällen med middag, vin, ljus å en tappert försök att inte slösa bort tiden på att sova.. Men det bästa är kanske alla de små detaljerna däremellan, som att somna i famnen på den man älskar å vakna likadant å alla de små sakerna hos honom som gör mig alldeles varm när jag tänker på... Tänkte hålla resten av detaljerna för mig själv, men har haft en helt underbar helg å skulle ge allt för att slippa vara tillbaka i vardagslivets gråa dagar...


Hemresan blev en katastrof på alla sätt å vis. Först ett tårfyllt hejdå på stationen som jag avskyr att genomgå, några timmar på tåg genom Danmark å i Tyskland, tågbyten i små tyska hålor där ingen ville tala om varifrån mitt nästa tåg skulle gå å jag höll på att missa alla anslutningar, jakt på flygbuss i Lübeck, ut till flygplatsen å sen en lång rad övertalningar av fyra olika flygplatsmänniskor för att de skulle låta mig flyga trots att jag glömt passet i Sverige (klantigt, jag vet...). Tycker inte det borde vara nått problem när man kan komma in i landet utan pass, när vi är med i EU å allt vad det nu är, men det tyckte inte de, utan försökte först hänvisa mig till svenska ambassaden (i Berlin!), men blev sen visst övertygade om att jag kanske inte var nån terrorist trots allt... En knapp timmes flygning å sen dubbla tiden för att ta sig till centralen från f***ing skavsta...

Det var igår. Känns som en evighet sen å snarare som dröm en verklighet. Kommer kunna leva länge på den här helgen, vilket kan behövas i dessa hemska hösttider...

Nä, nu ska jag sova. Har haft en lång skoldag, jobbat kvällen å sen varit tvungen att plugga. Åsså blogga på det ;)  Najtinajti