Pratade med Andreas igår för första gången på över en vecka och det kändes jättebra. Har ju inte tänkt så mycket på honom på slutet, men det räcker liksom med att höra hans röst för att känslorna ska bubbla upp till ytan igen å jag inser hur mycket jag saknar honom... Skulle ju så gärna vilja prova att leva i närheten av honom för en gångs skull, å inte under de semesterliknande förhållanden vi uteslutande träffats på hittills, utan hellre veta hur vardagen skulle kunna vara. Om den ens skulle fungera. Det vet man ju inte förrän man provat. Antar att jag vill försäkra mig om att det verkligen är honom jag tycker så mycket om, och inte bara nån fantasibild jag målar upp i hans frånvaro... Kan inte hjälpa att jag är lite rädd för det. Samtidigt känns det så helt rätt när vi pratar, även om det uppstår en hel del ofrånkomliga kommunikationsmissar, men han är ju så härlig att prata med å jag blir lika glad å ler lika fånigt varje gång jag har honom på andra änden luren. Å jag börjar uppskatta danskan mer och mer - kan ha nånting att göra med att jag förknippar den med honom ;)
(har nästan övervägt att ladda ner Anna Pihl, den nya danska kriminalserien, bara för att...)

Har faktiskt övervägt möjligheten att göra mitt utbyte i Danmark nästa höst. Jag vågar nästan inte ens lufta tanken högt, för hur seriöst låter inte det?! Å dit är det jättelänge, och man vet aldrig vad som händer däremellan, å det kanske inte alls funkar, osv... Men man kan ju inte ignorera möjligheten bara för att risken finns att allt ska gå förlorat? Det vore som att ge upp hoppet innan man ens börjat hoppas, eller nått i den stilen, å det verkar ju dumt. Å innan dess har han nån praktik som han kanske kunde göra utomlands (i exotiska Sverige t.ex!), fast när vet jag inte, eller hur länge, eller ens om det är möjligt, (jo, jag är duktig på att förstå danska...) men det vore onekligen trevligt!

Fast till hösten är det jättelångt å förhoppningsvis kan nån av oss komma loss nån helg under den här hösten först. Å sen under vintern. Å våren. Men det är tufft, nästan allt är obligatoriskt hela veckorna, och flygen är svindyra under helgerna... Kanske inte meant to be after all...?

Fast, förresten. Tar tillbaka det där... Måste ju berätta om kommentaren jag fick idag från en vilt främmande människa i bankomatkön när jag och Elin stod å snackade bostad. Elin nämner i förbigående nånting om mina eventuella planer på att dra till Danmark, varpå tjejen vid bankmaten vänder sig om mot mig och utbrister "Ska du flytta till Danmark? Ja, gör det! Det måste du göra!"  Varpå hon vänder sig om och går därifrån ursäktandes sitt inlägg i diskussionen... Jag som inte alls tror på skrock eller dylikt, men det var så uppenbart att inte ens jag kunde ungå att tänka it's a sign...

=)