Det var det. En vecka tillsammans blev snabbt tre, men nu är även dessa slut, jag är själv igen och vardagen börjar imorron med termin 6 å medicinkurs. Å visst ska det bli spännande, men just nu önskar jag bara att sagan kunde få fortsätta... Har hunnit ha en underbar jul uppe i Sundsvall, Andreas kom upp lördagen innan julafton å vi hann käka introduktionsmiddag med familjen å gå på glögguppesittarkväll hos Martin innan det dagen efter blev julfirande med släkten Burman. Vi fick under hela lovet låna Fridas lägenhet då hon var bortrest hela julen. Perfekt att få nånstans att bo själva, men riktigt synd att inte få träffa henne nått. Under våren kanske? Jullovet flöt rätt snabbt förbi med skridskoåkning, ridning, sightseeing i Sundsvall, besök i sommarstugan, åsså juldag å nyårsfest då med alla hemvändare - och Andreas som blev övertalad att stanna å fira nyår och inte åka hem dan innan som var planerat. Det bästa var ändå att få vara tillsammans, som alltid. Vi åkte ner till Stockholm den 4:e, å hann med att besöka fjärilshuset, kaknästornet å tekniska innan han skulle hem den 7:e, men det gick verkligen jättedåligt. Separationsångest och lite påtryckningar från mitt håll ledde till att han blev kvar en vecka till, en mer normal vecka än vad vi brukar ha, med skola, träning, bio å fest. Riktig vardagsvecka för en gångs skull. Den veckan tog slut idag, och jag har varit ensam i snart 12 timmar, vilket känns som en evighet. Han är borta på riktigt, å jag sitter och lyssnar på skivan jag fick i julklapp, och genomgår nån slags pendling mellan gråt å skratt när jag hör hans röst i högtalarna, och jag förstår inte hur jag ska kunna somna själv för första gången på tre veckor... Saknar dig så förbannat mycket!