En kärlekshistoria

Lycklig.

Förälskad. Löjligt glad. Förtrollad.

För att göra en lång historia kort så finns det just nu inget som skulle kunna ta ner mig på jorden. Hypomani* kallas det på psykspråk. Kärlek på svenska. Jag är behöver inte sova, knappt äta och jag mår bara så fantastiskt bra.

Den långa historian började innan jul med att jag helt oprovocerat fick så starka känslor för en person jag inte ens visste vem det var. En person som fick mig att le när jag såg honom och känna en glädje som jag inte vet var den kom ifrån. Som alla andra av generation X sökte jag efter lite efterfrågningar upp honom på FB och skrev ett ganska oskyldigt mail där jag upplyste honom hur glad jag blev av hans närvaro.

Jag förväntade mig att det skulle gå över. Mailade lite under julen, men sen när jag mötte honom efter juluppehållet kände jag fortfarande lika starkt. En obeskrivlig känsla av lycka som kommer nånstans från magtrakten och liksom sprider sig genom hela kroppen och ger energi åt hela mig. Insåg då att det inte alls skulle gå över och att jag faktiskt måste ge mig en chans att lära känna honom. Han fick mitt nummer och vi träffades en dag efter skolan. Tog en lång promenad, pratade, åt middag, pratade och slutade kvällen med basket på KI. Och jag var ännu mer fast.

Gick runt i ett rus i flera dagar och kände en rätt skön likgiltighet inför allt annat. Inget kunde få mig på dåligt humör, lullade mig genom psykplaceringarna och bara väntade på att nån skulle sätta en diagnos på mig, så manisk som jag kände mig.

Vi träffades igen en dryg vecka senare när det var dags för det fantastiska påfundet idrottsdag för hela Karolinska. Han tog mig ut på min premiärtur för långfärdsskridskor och det blev en fantastisk dag på alla sätt och vis. Bortsett från sällskapet, så var det dessutom underbart väder, några minusgrader, blå himmel och sol. Och jag ångrar att jag låtit det gå så lång tid för mig att prova att åka på isarna, riktigt härligt, kul att åka och skönt att komma ut från stan. Det gav nästan samma känsla som när man kommer upp och ut i fjällen. Frisk luft, kyla, snö, aktivitet. Svårslaget.

Åkte ett par, tre timmar med fikapaus och åkte sen hem till honom för att käka lunch. Nånstans därefter drunknade jag i hans fängslande, vackra bruna ögon och jag har ännu inte lyckats ta mig upp...

Jag är fångad. Han heter David.


* För alla T9:or som hårdpluggar inför psyktentan på onsdag:
Hypomani enligt DSM IV:
A. Ihållande förhöjd sinnestämning under minst 4 dagar. Skillnaden mot neutral sinnestämning är tydlig.
B. Tre av följande: Förhöjd självkänsla. Minskat behov av sömn. Mer pratsam än vanligt. Tankeflykt. Lättdistraherad. Ökad målinriktad aktivitet. Psykomotorisk agitation.
C. Personen fungerar på ett sätt som inte karaktäriserar denne i vanliga fall.
D. Den förändrade sinnestämningen är iaktagbar för omgivningen.
E. Störningen orsakar inte påtaglig funktionsförsämring socialt eller i yrkeslivet eller otiverar sjukhusvård. Inga psykotiska symptom finns med i bilden.
F. Symptomen beror inte på fysiologiska effekter av någon substans eller somatisk sjukdom.






Kommentarer
Postat av: Lillasyster

Är så glad för din skull syster! :D De va på tiden nu att du hittade nån/nån hittade dig. :) pusss


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback