2009-06-10 - Phnom Penh, Kratie, Siem Reap, Angkor Wat - Kambodja

Kambodja har nu intagits och avverkats till haelften och Sara staar redo att laemna oss imorron foer att aaka tillbaka till Sverige. Inte klokt vad tiden har gaatt fort! Och idag aer det prick tre veckor kvar tills vi kommer hem, iiiihhhhhh!

Phnom Phen, Kambodjas huvudstad foer den som inte visste det, inleddes med ett besoek ute paa Killing Fields, Choeng Ek, daer Kambodjas moerka historia fraan Pol Pot regimen rent ut sagt kastades i ansiktet paa en. Det var haer man utfoerde massmord under aaren 75-79, och mitt i ett groent, vackert och fridfullt parkomraades tornar en enorm glasmonter upp sig i vilken kranier fraan naagra av alla massgravar man graevt upp finns uppradade. Enorma maengder. Gaar man en tur paa faeltet ser man utgraevningsplatserna foer gravarna och skyltar som foertaeljer historier man inte tror aer av denna vaerld.

2 miljoner maenniskor moerdades under Roeda Khmerernas makttid. 2 MILJONER! Fatta hur maanga det aer?! Alla intellektuella, laerda, religioesa, konstnaerer, foerfattare… Ja, i stort sett alla som levde istaellet foer att totalt underkuva sig blev uppsoekta, satta i faengelse, torterade och avraettade. Bara saa daer.

Vi fortsatte vaar tur med att besoeka Tuol Sleng, som aeven gaar under namnet S-21, och aer en gammal highschool som omgjordes till faengelse och tortyrkammare foer alla faangar i vaentan paa avraettning. Maanga starka beraettelser, fotografier, mm. Och att det bara var 30 aar sedan det haende goer det hela aen mer ofattbart..

Naagot tagna och sammanbitna avslutade vi vaar sightseeing daer och saag staden och folket med andra oegon naer vi strosade runt bland tempelkantade gator och laengs floden som stilla flyter genom stan. Maanga aer offren som fortfarande lever, lemlaestade, utfattiga och hur de rent psykiskt maar kan man ju bara ana…

Aatergaar nu till lite mer upplyftande laesning. Dagen daerpaa boerjade vi med morronloepning laengs med floden innan vi hoppade paa bussen mot Kratie med avgaang 07.00. Anlaende efter en smaertfri tripp kl 15 paa eftermiddagen, checkade snabbt in paa hotel och innan vi hann saega “soetvattendelfin” saa satt vi bakpaa varsin motorcykel paa vaeg ut ur stan mot O Kapi daer man kan beskaada denna utrotningshotade art av plattnosade flipprar. Naanstans hade vi dessutom laest att de skulle vara rosa, men vi boerjar tro att vi kanske bara droemt detta, foer kaellan till denna (i efterhand visat felaktig) information gaar inte att aaterfinna.

Vi hoppade hursomhelst paa en egen longboat med kapten som skjutsade ut oss paa floden, och efter ivrigt spanande (efter rosa varelser) saa boerjade saa smaaningom vattenytan att brytas av GRAA delfiner i alla storlekar. Faergen gjorde mindre betydelse och det blev en riktigt haeftig naturupplevelse, naestan magiskt med oss ensamma paa floden, drivande i total tystnad som bara bryts av puffande delfiner naer de gaar upp foer att andas. Laegg till solnedgaangsfaerger paa det saa… Foertrollningen broets efter naan halvtimme naer en baatslast hoegljudda japaner kom ikapp oss, och vi fortsatte sakta tillbaka till land – ca 300 delfinbilder (laes: ringar paa vattnet och ev en stjaertfena) rikare.

Aakte motorcyklar hem igen i en helt fantastisk solnedgaang, och det blir lite av en kollision mellan det otroligt spartanska och fattiga livet som utspelar sig haer mitt i allt det vackra som naturen har att erbjuda. Kontraster.

Dagen daerpaa blev det obligatorisk morronloepning innan naesta bussfaerd mot Siem Reap . Det haer med bussresor aer ju ett kapitel foer sig, denna dag inget undantag. Det som aer saa fascinerande aer tidsaspekten. Vi har slutat fraaga om hur laang tid resan ska ta, foer det staemmer i 99 fall av 100 aendaa inte, och det aer naestan vaerre att tro att det ska ta visst laang tid och bli naagra timmar foersenade, aen att inte ha den blekaste.

Haer satte vi oss alltsaa paa bussen kvart oever sju, aakte 2-3h innan bussbyte och gjorde misstaget att goera en uppskattning efter kartan oever hur laang tid det borde vara kvar. Vaar gissning var att vi skulle vara framme runt halv tvaa. Strax efter sex kom vi till slut fram, men det var en behaglig resa och jag hann laesa en hel bok.

Vi hittade oss ett mysigt hotel foer 10 dollar foer oss tre, kaekade supergod inhemsk middag och strosade en svaeng paa stan i denna turistuppbyggda, men foer den sakens skull, trevliga metropol. Foerudrades oever allt som finns att koepa foer inga pengar och bestaemde oss foer att vi kanske skulle faa byta ut naagra delar av packningen innan vi aaker vidare….

Naesta morgon var det saa dags foer ett besoek paa nationalsymbolen Angkor Wat och omkringliggande tempel. Uppstigning 04.35 och moete med Mr Jack, vaar tuk-tukfoerare foer dagen. Saa blev det snabb faerd till tempelomraadet foer att hinna se solen gaa upp bakom den vaelkaenda siluetten av Angkor Wats fem torn.

Dagen som foeljde innehoell tempel och aater tempel. Maffiga, magnifika, maektiga. Vi promenerade genom, oever och under ett myller av gaangar och trappor i Angkor Wat, hoppade bland tempel i ursprungsskick och de inrasade taken med sina enorma stenblock under restaurering i Angkor Thom, fascinerades av alla detaljrika utsmyckingar som var inristade och inbyggda i tempel och paa elefantterrassen, aktade oss foer ormar, skorpioner och giftiga spindlar (saag inte en enda) i Baphuon, och kaendes oss som Lara Croft i Tomb Raider naer vi smoeg omkring i Ta Prohm som fullkomligt genomvaexts av gigantiska traed vars grenar och roetter spraengde fram genom stenblocken. Haeftigt.

En overklig kaensla, naestan som att hamna mitt i en film och vi foersokte foergaeves hitta de goemda loenndoerrarna som skulle ta oss ner till de goemda skattkammararna. Vid 12 var vi maetta paa tempel, men desto hungrigare paa mat, och fick skjuts av Mr Jack tillbaka till stan. Vi hade ju aenda tillbringat dryga sju timmar paa omraadet. Softade fram till fyra daa vi aakte tillbaka foer att njuta av solnedgaangen. Klaettrade upp paa toppen av Phnom Bakhang, och slog oss ner med en triljon andra foer att se hela faergskaadespelet.

Vi stannade totalt tre naetter i Siem Reap, och dagen efter den stora tempeltittardagen hade vi letat reda paa Kambodjas enda ranch, och bokat upp oss foer ridning. Foervaentansfulla kom vi tidigt paa morronen ut till Happy Ranch foer en fyra timmars tur, och det blev precis saa bra som vi hade kunnat taenka oss. Vi moettes av ett klanderfritt skoett stall som huserade ett fyrtiotal inhemska ponnyer. Aegaren hade bott trettio aar i vilda vaestern innan han flyttat tillbaka till sitt hemland och boerjat foeda upp sina egna haestar.

Vi fick paa oss varsin hjaelm och shortchaps och tilldelades tre fina D-ponnyer. Min var en fd vietnamesisk kapploepningshaest vid namn Ron Weasley, som omskolats till turhaest, uppenbarligen med inslag av naagra dressyraadror, foer han var riktigt mjuk och foeljsam att rida och det droejde inte laenge foerraen han trippade paa i form laengs landsvaegen. Underbart att sitta i sadeln igen!

Det var bara vi tre som red, och alla har vi ju erfarenhet sen tidigare, vilket inbjoed till ett antal haerliga galoppstraeckor laengs risfaelt och genom smaabyar. Och haer visade min paalle att hans gamla race-takter satt i.

Turen blev jaettelyckad, fyra timmar floeg ivaeg med ett kortare stopp vid ett tempel och ett intressant moete med en khmer i vaar aalder som ville traena sin engelska. Han hade precis paaboerjat sin utbildning foer att bli munk, och visade oss runt i templet. Lyckliga och aningen moera i baken aakte vi saa tillbaka till stan.

Jag och Frida gjorde vaar shoppingrunda, och fyndade varsin klaenning och byxor efter ihaerdigt prutande, och jag fick en ny ryggsaeck storlek mini foer dagsturer. Vid fyra moette vi upp med Mr Jack igen och aakte ut till floden foer en baattur genom flytande byar och foersoek till solnedgaang, men molnen ville annorlunda.

Eftermiddan blev dock en jackpot foer vaar poaengjakt daa vi kunde pricka av saavael trebent hund som krokodil, orm och rosa tuk-tuk. Laegg sen till att vi dagarna innan traeffat paa baade en munk med hoerlurar och svansloes katt och du kan foerstaa vaar lycka.

Vi passade aeven paa att besoeka apoteket i Siem Reap, och har nu infoerskaffat resterande maengd malariatabletter foer inga pengar alls. Frida har dessutom aadragit sig naan form av oegonaakomma som Dr Caroline faatt foertroende att behandla. En maattligt uttalad periciliaer injektion paa vaenster oega som vi foersoekte hitta laempliga oegondroppar foer. Resultatet blev ofloxacin (bredspektrumantibiotika – bra skit!) som vi nu ihaerdigt droppat varannan timme sen ett dygn tillbaka, och det boerjar ta sig. Kontaktlinsfoerbud kvarstaar dock ytterligare naagra veckor.

Sista kvaellen i Siem Reap, igaar, slog vi paa stort och gick ut foer resans andra kvaell i alkoholen tecken. Kaekade god mat och provade saekert 15 drinkar tillsammans, happy hour oeverallt (= koep tvaa, betala foer en = 1 USD / drink). Laettpaaverkade som vi aer blev det snabbt en trevlig kvaell, och Sara hittade resans laengsta asiat – 187 cm, naestan godkaend foer poaengjakten.

Idag laemnade vi Siem Reap, inte utan att alla var lite troettare i skallen aen vanligt. Sen om det var soemnbrist (haemtning kl sex) eller gaardagens bravader later vi vara osagt, men unertecknad kommer inte vara sugen paa procenthaltig dryck paa ett bra tag framoever.

Faerden till Battambang skedde med flodbaat oever sjoen Tonle Sap och upp laengs floden Stung Sanker, en slingrande vattenvaeg kantad av flytande hus, baatar, byar. Allt paa vatten. Det aer lite beklaemmande att se maanga av “husen”, eller hyddorna snarare. Byggda av pinnar, ofta inte stoerre aen ett rum som rummer flera generationer av samma familj. Uppstolpade paa rangliga paalar foer att undkomma floden under vaatsaesongen eller helt enkelt byggda paa hoegar av flytande bambupaalar.

Floden utnyttjas till saavael transport, som bad, avfallsstation, mm och aer sanitetsmaessigt under all kritik, och det kaenns stundtals konstigt att aaka som betraktare av allting. Samtidigt ser de flesta ut att vara tillfreds och vinkar glatt och hojtar naer vi tuffar foerbi. Aaterigen, kontraster.

Efter en aatta timmar paa baat kom vi slutligen fram till Battambang, och haer blir vi kvar tills imorron. Daa vi maaste skilja paa oss, Sara aaker till Bangkok foer flyg hem och vi fortsaetter ner till sydkusten foer lite strand och bad.

Sen har vi i foerbifarten raakat koepa tvaa enkelbiljetter till Borneo, naagot av ett infall som legat och grott sen vi blev tipsade om en tur upp paa Mount Kinabalu som enligt saeker kaella “”borde vara vaaran grej”. Saa sagt och gjort, resans sista tio dagar blir det till att intensivgoera Malaysia!

Har gjort en insats och lagt upp en droes med vietnambilder paa facebook, den som aer nyfiken kan ju gaa in och kolla!

Puss och kram och paa aaterseende!!

/ Carro