Vi aer nu paa Borneo, denna fantastiska oe som delas av Malaysia, Indonesien och Brunei. Vi befinner oss paa det nordoestra hoernet, naermare bestaemt malaysiska regionen Sabah och dess huvudstad Kota Kinabalu, KK i folkmun. Vi landade i torsdags klockan 17, och satte genast igaang att planera vaar knappa tid haer, vilket resulterade i att vi innan klockan 21 hade bokat upp oss foer rafting och bergsbestigning och inhandlat saavael moessa som handskar som fleecetroeja och kaende oss redo att saetta taenderna i paradiset!

Dag 1
Uppe och tog en lugn loeprunda runt stan innan det var rafting-time! Foerst naestan tre timmar i bil och sen det naagot o-2000-taliga transportsaettet jaernvaegstralla (heter det saa?). Taenk jaernvaeg som leder ut i ingenstans och paa denna en ca 1x1 m stor traeplatta med smaa hjul under. Haer satt vi tre stycken plus en kille som stakade oss fram laengs raelsen i naestan en timme innan vi naadde utgaangspunkten paa floden Sungai Padas. Vi blev foersedda med flytvaest, hjaelm och paddlar och fick saekerhetsinstruktioner innan vi kunde hoppa i gummibaaten och boerja paddla!

Baaten rymde 7 st ivriga paddlare och en guide. Jag och Frida foersoekte vara snabba med att knipa platserna i foeren, men guiden ville ha tvaa starka killar daer. Hmpf! De visade sig varken besitta naagon form av paddelteknik eller foermaaga att haalla jaemn takt, saa efter foersta floddoppet med genomgaang av flytteknik (vilket vi senare skulle komma att behoeva…), gjorde vi en s k kupp och skyndade oss att inta foeren!

Det var en haerlig rafting i omkring 3 timmar. Tyvaerr liiite foer laag vattennivaa foer att komma upp i grad fyra-forsar, men det fanns desto fler rejaela treor. Halvvaegs in i paddlingen kom foersta rejaela doppet foer min del. Vi koerde in i en stor sten med baaten, och jag och en till tjej kastades oeverbord och raett in i nedslagsplatsen foer vattnet fraan ovan. Haer kan man snacka naturkrafter! Jag trycktes ner paa botten (glad foer hjaelmen), snurrades runt och hade ingen aning om vad som var upp eller ner, utan saag bara brunt, brunt virvlande oeverallt.

Soerplade i mig lite av floden, innan jag hade vett nog att staenga munnen och lyckades behaalla lugnet och slappna av och lita paa att flytvaesten skulle goera jobbet. Och efter vad som kaendes som en mindre evighet doek skallen upp ovanfoer ytan igen och jag kunde inta safety positionen vi faatt inpraentat – foetterna i faerdriktningen, rygglaege och blicken framaat. Gled med och blev uppfiskad efter forsen lika glad foer det. Den andra tjejen hade faatt i sig betydligt mera vatten och fick plockas upp med safety kajaken naagot chockad, men oskadd.

Det var riktigt rolig rafting som gick genom fantastiskt haerlig Borneo-natur. Och det aer saan haerlig kaensla med styrkan fraan vattnet och att foersoeka rida fram paa vaagorna, ivrigt paddlandes framaat. Jag och Frida drog igaang med “Smaa grodorna”, midsommarafton till aera, och mitt i vaart “koackackaaaa” koerde vi in i dagens kraftigaste fors och hela baaten flippade oever. Yatta! Ploppade snabbt upp till ytan igen, asnoejda, och delade paa en paddel och red ut stroemmen med foetterna foere.

Vael nere naagra timmar senare haemtades vi foerst med speedboat och fick sen aaka Borneos snabbaste (och enda...) taag som gick i 30 laangsamma km/h innan vi naadde Beaufort och minibussen som skulle ta oss aater till KK.

Haer fick vi den traakiga nyheten att vaar planerade bergstur tvingats skjutas upp en hel dag pga fel i bokningsen. Mummel.

Dag 2
Den planerade bergsbestigningen uteblev alltsaa, vilket med facit i hand var en himlans tur. Jag vet inte vad det var, kanske den enorma tidsomstaellningen med +1 h jaemfoert med Kambodjatid eller saa hade vi baada blivit nerdrogade av foer mycket flodvatten, men naer klockan ringde (visserligen klockan 05.00, men aendaa) var baade jag och Frida helt ovaeckbara, och aaterupplivades inte foerraen halv nio. Har inte sovit saa laenge paa hela resan...!

Saa vi klev upp och gjorde noedvaendigt ont (som att inte utan sorg boka returresa till Bangkok den 28:e) innan vi gick ner till hamnen och haffade en baat ut till Pulau Manuka, en av fem oear som utgoer Tunku Abdul National Park 20 min utanfoer KK.

Moettes av en paradisoe, om aen en rikligt turistbefolkad saadan. Vi hyrde oss varsitt par fenor och boerjade med att utforska snorklingsmoejligheterna daer de sades vara baest. Massor av fiskar, faerger och former! Gick sen fraan den naagot oeverbefolkade stranden (tack vare helgdag...) och fann oss paa oens andra aende en strand helt foer oss sjaelva. Mer i vaar smak!

Badade, plockade stenar och snaeckor, snorklade, laeste och maadde allmaent gott. Stranden var aeven full av underhaallande eremitkraeftor i alla storlekar och minst lika mycket fiskar, sjoestjaernor, mm ute i vattnet. Paa vaegen tillbaka moettes vi av en meter laangt oedledjur (Varan?) som i sakta mak kroep in i skogen. En ganska skoen dag med andra ord.

Tog baaten tillbaka vid 17, koepte med oss malaysisk take away i plastlaador och slog oss ner paa kajkanten foer att aeta i den underbara solnedgaangen innan vi gick hem och packade vaeskorna foer morrondagen!

Dag 3-4
Aentligen bergsdags! Efter en ordentlig groetfrukost (till vaar stora lycka!) aakte vi de knappa tvaa timmarna till Kinabalu National Park och blev tilldelade en bergsguide och ihopparade med en klaettringspartner, Travis fraan Colorado.

Vandringen utgick fraan Timpohon Gate (1866.4m) och det gick raett laett trots staendig uppfoerslut. Vi knatade paa i behaglig takt, stannade efter 4 km foer medhavd lunch och fortsatte sen utan problem de resterande 2 km till Laban Rata (3400m). Naturen skiftade fraan varm regnskog till sval och kargare barrskog, och nationalparken som saadan saegs vara en av de rikaste vad gaeller saavael flora som fauna (med bl a 1200 olika sorters orkideer - 1000 spaenn till den som kan raekna upp en tiondel!).

Totalt tog det oss knappa 3h med lunchstopp (och inte 4-5 timmar som informationsbroschyren foertaeljer...) till Laban Rata daer vi skulle stanna foer oevernattning. Vi slog oss ner foer att dricka kaffe, knapra noetter och russin och checkade in i vaar oevernattningsstuga. Vi var noejda i saekert en timme, innan naagon smart person (inga namn naemnda) klaeckte den brillianta ideen att vi minsann skulle kunna gaa till toppen redan ikvaell foer att se solnedgaangen. Vaar guide verkade minst sagt motvillig mot foerslaget och deklarerade att solnedgaangen var baettre haerifraan – hur den skulle kunna vara det naer solen gick ner paa andra sidan berget? Han erbjoed sig dock att OM vi VERKLIGEN ville saa kunde han foelja med...

Alla andra i vaar lilla tre-personers grupp nappade paa ideen, saa efter att vi dumpat lite av packningen och bestaemt oss foer att skona vaar motvilliga guide fraan bonus-klaettringen, gav vi oss av foer att goera resten av berget. Vi stoppades redan efter 100m av en staengd och laast grind med skylten: "Hit men inte laengre utan guide!” Men vi spelade olaeskunniga och klaettrade snabbt oever och sen var det bara vi och berget!

Helt fantastisk vaeg upp, foerst genom barrskog ut mot kargare vaextlighet som efter naan kilometer helt foersvann och ersattes av massiva granitvaeggar, stenblock och maektiga bergstoppar. Det sluttade ganska brant paa sina staellen, men ett kraftigt rep ledde vaegen upp och kunde anvaendas som klaetterhjaelp. Solen var paa vaeg ner och bjoed paa ett slaaende vackert faergspel oever klipporna. Laegg haer till ett regnvaeder som raett vad det var svepte in foer att lika snabbt foersvinna med efterfoeljande regnbaage, blixtrar och dunder i den moerka horisonten och ett molntaecke i rosa-orange-roeda skiftningar som bredde ut sig nedanfoer berget, och du kanske kan bilda dig en uppfattning om naturens skoenhet…

Paa 2 timmar (med otaliga fotostopp) naadde vi Low's Peak, som aer ett passande namn foer hoegsta toppen (?) paa 4095.2m och slog oss ner foer att under maaloesa betrakta solnedgaangen oever havet borta i horisonten. Helt otroligt vackert, som av en annan vaerld - och det var bara vi daer att beskaada underverket. Tur foer oss, synd foer alla andra.

18.20 hade solen naestan gaatt ner (typiskt nog saa var det aarets laengsta dag just idag...), och vi var verkligen tvungna att rusa foer att hinna ner till middan som staengde 19.30. Vi sprang, bokstavligt talat, daerhelst det gick att springa och var nere paa 50 minuter (med bara naagra fotostopp...). God marginal med andra ord, och vi hoegg utsvultna in pa middagsbuffen, om aen en naagot utplockad saadan, men det var det mer aen vaert!

Saengaaende haerefter med bara lite huvudvaerk och skakiga ben som kaenning av dagens aktivitet. Lyckades efter lite svaarighet somna tills klockan 02.30 ringde igen foer uppstigning och naesta dags etapp, den "officiella". Vi aat en snabb vickning (groet igen!) innan vi vid 3.30 boerjade faerd nr 2 mot toppen.

Kan tillaegga att vi var de sista som laemnade Laban Rata. Foervaanansvaert maanga hade hetsat ivaeg redan vid 2-tiden och satt antingen som stelfrusna fiskpinnar paa toppen naer vi kom dit, eller saa passerade vi dem paa vaegen upp staankandes och stoenandes. [Parentes. Vi gjorde oss av naagon anledning kaenda bland vaara medklaettrare som “super people from Sweden” (och kanske med prefixet crazy), men saa hade de flesta andra daer levt paa beer and beach-diet senaste tiden och inte dagliga morronrundor. Slut parentes.]

Kl 5.10 tog vi sista klivet upp paa toppen, med hela 20 minuters marginal till soluppgaangen. Det gick betydligt snabbare att ta sig upp utan alla fotostopp, trots nollgradigt, beckmoerker och pannlampor. Vi klaedde paa oss vaara nyinkoepta fleecetroejor, trekkingbyxor, handskar, moessa och halsduk och satte oss ner paa berget foer att njuta av soluppgaangen. Helt fantastisk den med, om aen naagot stimmigare med allt folk. Och kameran blev vael sisaadaer 200 bilder rikare aeven denna gaang.

Promenerade ner en timme senare foer frukostbuffe och var saadaer lagom skakiga i benen och fortfarande med lite huvudvaerk, men glaedjeruset oevervaegde det mesta. Sen vaentade nergaangen med sina 6 km nerfoersbacke som jag personligen tyckte var mycket vaerre aen det omvaenda. Gillar inte nerfoersbackar! Men det gick ju det med och vi kom ner foerst efter ganska bra precis 2 timmar utan stopp. Fick haer lunchbuffet serverad, och jag har nog aetit mer under dessa 24 timmar aen typ naansin foerut – och dessutom varit konstant hungrig. Antar att berg suger viss energi.

[Som ytterligare parentes maaste jag bara naemna att det paa Mt Kinabalu varje aar haalls ett "Climbathon", dvs springtaevling fraan basen, upp paa toppen och ner igen. Och rekordet foer denna imponerande bedrift ligger paa 2h 36 min foer maen och 3h 08min foer kvinnor... Naatt att bita i. Slut parentes.}

Dag 5 - idag
Sovmorron till sex och AJJJ vilken traeningsvaerk! :) Trappor aer ett djaevulens paafund, men det aer skoent att kaenna att man lever. Och nog hade vi varit besvikna om gaardagen inte gjort sig tillkaenna...

Idag har vi tagit det relativt lugnt. Vi aakte ut till en annan av nationalparkens oar, Mamutik, daer det fanns helt fantastiskt bra snorkling som roade i flera timmar. Fiskar i enorma maengder och riktigt fina koraller gjorde att det kaendes som att simma omkring i ett jaetteakvarium. Vi kom daerifraan vid tre och vaentar nu paa nattbussen som ska ta oss soederut.

Vad gaeller vaar bergsklaettrarpartner, Travis, saa var han oerhoert tacksam oever att ha blivit ihopparad med oss crazy swedes, och vi kunde inte ha haft en baettre paatvingad partner heller. Han jobbar naemligen som biolog/guide i nationalparken i Rocky Mountains och aer saaledes en riktig friluftsmaenniska. Han haengde med oss aeven idag, och naer det visade sig att han (liksom jag) saknar dykbuddy i detta dykparadis, saa bestaemde vi oss att aeven boka in naesta aeventyr ihop.

Ikvaell aaker vi nattbuss till Semporna, och imorronbitti blir vi haemtade med baat foer 3 dagars dykaeventyr paa bl a ett av vaerldens topp tio baesta dyksites – Sipadan Island. Vi ska bo paa oljerigg ute i havet och foerutom oedykningarna faar man unlimited dives fraan riggen. Ska bli fantastiskt kul!

Men mer om detta naesta gaang…

Pussar och kramar till er alla! Om bara EN VECKA kommer vi hem. Galet!