Tar vid daer jag laemnade er sist i Battambang i nordvaestra Kambodja.

I Battambang bokade vi in oss paa sightseeing med lokala moppemaffian. Vi blev upphaemtade paa hotellet 07.30 av Tin-Tin (min chauffoer) och tvaa killar som hade Frida och Sara paa sina motorcyklar. Alla tre var riktigt duktiga paa engelska, vilket ledde till en intressant konversation paa vaegen ut ur byn daer jag passade paa att staella naagra av alla de fraagor som slagit mig under resans gaang.

Tin-tin var lika gammal som jag, men bodde med sin mor och systrar i ett litet hus (laes: rum). Vi pratade sjukvaard, baade landets och hans egen (och naer han hoerde att jag laeste till laekare ville han veta om behandling foer sin astma, vilket jag mer aen gaerna upplyste honom om). Han jobbade med att skjutsa turister som idag, men hade inte haft naagra kunder paa hela veckan, vilket gjorde honom bekymrad. Det var ju han som skulle foersoerja sin familj...

Daa kan jag tillaegga att han ville ha 6 dollar foer vaar tur, vilket daa det slaas ut paa hela veckan ger en dagsloen runt 1-2 dollar. Han var saaledes mycket tacksam foer att vi kommit och valt att aaka med honom, och var en perfekt guide.

Vi koerdes laengs smaavaegar genom byn, den roeda sanden satte sig snabbt oeverallt, och vi kryssade mellan hyddor, kossor och cyklister. Efter typ en timme naadde vi dagens maal - Phnom Sampeau, aennu ett minne fraan Khmer Rouge-tiden. Detta aer en liten idyllisk utsiktskulle och paa toppen finns, foerutom utsikten, tempel och buddhastatyer. Och grottor - “Killing Caves”, ett namn som aer talande nog och anvaendes som baade faengelse och avraettningplats under Pol Pot-tiden.

Naer vi kommer in sitter tvaa smaa soeta nunnor och binder blomsterkransar paa golvet. Bredvid dem staar en glasmonter full med skelettdelar fraan naagra av alla tusentals som faatt saetta livet till just haer, baade barn och vuxna.

Vi faar hoera om de hemska avraettningarna och foerhaallandena i oevrigt, och vi staar maalloesa och bara lyssnar paa allt det hemska. Skaenker nunnorna lite pengar och saender en tanke till alla de som faatt saetta livet till innan vi klaettrar upp ur moerkret och foersoeker skaka av obehagskaenslan. Utsikten fraan kullen goer sitt till och aer en skoen kontrast mot de otaecka bilderna som maalats upp foer oss nere i grottan, aeven om de etsats sig fast i huvudet.

Paa nervaegen faar vi vaart foersta close encounter med en apa som sitter paa stigen. “Aaaa, vilken soet! Ge honom en banan” hojtar vi foertjust och slaenger en del av matsaecken aat honom. Apan tar snaellt emot bananen, skalar den och proppar in den i munnen samtidigt som han vackert posar foer naagra bilder.

Han foervandlas sen till ett monster och saetter sig demonstrativt framfoer Frida som haaller i bananpaasen och tittar uppfordrande paa henne. Tin-tin (som verkar ha stor respekt foer apor...) saeger aat oss att ge honom en till saa vi kan smita, och vi kastar en banan en bit bort paa stigen. Tror du apan laater sig luras?! Nae, knappast. Han visar taenderna och straecker demonstrativt ut handen mot paasen. Vi goer ett foersoek till att kasta honom en banan, men han boerjar daa vaesa och vi ser slaget som foerlorat, droppar matsackspaasen och skyndar oss daerifraan...

Apor – Oss 1-0

Kom tillbaka till stan och betalade vaara chaffoerer (gav rejaelt med dricks...) haemtade vaeskorna och det slog oss ploetsligt att vi skulle ta farvael av Sara haer och nu. Jaettekonstigt, hon har ju precis kommit kaendes det som! Kramades hejdaa och laemnade henne i ett gatuhoern varifraan hennes buss till Bangkok skulle avgaa. Vi blev sen avslaeppta i en annan aende av stan foer att haffa vaar buss tillbaka till Phnom Penh, ensamma igen, inte klokt vad tiden gaar fort!

Bussen skulle ta fem timmar. Den tog sju. Men vi boerjar vaenja oss och hade ingen braadska. Det blev bara ett oevernattningsstopp i Phnompan innan vi morgonen daerpaa aakte vidare mot sydkusten och Sihanoukville (skulle ta 4h, tog 5).

Sihanoukville aer kaent som Kambodjas “Beach town” vilket kaendes vaelkommet efter ett par veckor i inlandet. Vi valde att bo paa Serendipity beach, och moettes av ett riktigt backpacker hangout, men smaatrevligt aendaa. Det maerks dock att det aer low season; hostlen rear ut sina saengplatser och barer och restauranger lockar med erbjudanden om gratis oel, happy hour och middagar foer under 3 USD. Och paa straandens enda supermarket saaldes det Sildenafil (Viagra) till reapris (9.90 USD / 4 tabl). Som sagt, low season...

Vi spatserade ner “to the bitch”(som maanga kambodjaner uttalar ordet beach), en laangstraeckt sak med klart turkost vatten och kantad med barer och restauranger. Och folk, massor av folk. Haer spenderades eftermiddan under ett parasoll i varsin solstol med boklaesning, bad och ett staendigt avfaerdande av foerseljare... Lite tjatigt och efter 25:e gaangen man sagt nej stiger irritationen, men det aer klart de har det knapert naer turisterna minskar.

Vi sponsrade i alla fall en liten kille som gjorde armband (och var grym paa tre-i-rad) och fick vara ben haarplockade och naglarna fixade av ett gaeng tjejer.

Middag paa stranden i solnedgaangsljus innan vi drog oss tillbaka med lite maillaesning (och jag lyckades pricka in David online i Tanzania foer foersta gaangen paa flera veckor – lycka! :) ). Kvaellslyxade med faersk fruktsallad och kaffe innan vi gick hem och kroep in under vaara myggnaet.

Klockan ringde 04.45 och paa vaeg ner paa stranden foer morronloepningen, sprang vi foerbi folk som fortfarande satt kvar i baren. De tyckte foermodligen inte vi var kloka, och det kan vael saegas vara oemsesidigt...

Efter morronrutinerna tog vi med oss allt vaart pick och pack och hoppade paa en baat som vi bokat plats paa dan innan. Vi ville snorkla och oevernatta paa en av oerna utanfoer stan, dels foer aktiviteten som saadan, men aeven foer att komma ifraan allt folk - och det visade sig att vi aaterigen slagt till med en riktig fulltraeff.

Utan naan egentlig koll paa var vi skulle saa hamnade vi paa Paradisoen med stort P - Koh Rung. Oen ligger 2,5 timmes baatfaerd fraan S-ville och har en population paa ca 50 invaanare. Aegaren till dykbaaten vi aakte hade flyttat ut paa oen foer att uppraetta ett oevernattningsstaelle som oeppnat bara naagra veckor innan vi kom, och oen aer saaledes naagot av en turistjungfru.

Vi moettes av en groen oe, full av palmer, en kritvit straend med svarta klippor paa kanterna, turkost klart vatten och de mest intakta korallreven laengs kusten (maanga aer foerstoerda tack vara dynamitfiske, tyvaerr...). Smaa traehyddor ligger i ett kluster paa strandens ena aenda och bryggor sticker ut i vattnet med foertoejda fiskebaatar i roddbaatsstorlek. Paa land paagaar en febril aktivitet med att organisera fiskenaet och dagens faangst. Och that’s it.

Folket aer relativt ovana vid turister, och oeverallt moets man av hejja-rop fraan barnen, glada leenden och febrila vinkningar, men vi slipper hysterin fraan land med att folk ska foersoeka pracka paa oss saker vi inte vill ha och vi laemnas ifred. Skoent!

Boende-projektet laag ute paa en av bryggorna, “The Beachhouse”, och var egentligen bara en stor sovsal med glesa vaeggar och myggnaetsfoersedda saengar, vaegg i vaegg med en takfoersedd veranda med hemmasnickrade matbord, korgstolar, soffor och haengmattor att slappa i. Passade oss perfekt med andra ord! Haer jobbar lokala tjejer i koeket och killarna aer anstaellda som naan form av byggnadsarbetare foer att faa huset faerdigt.

Vi tog med oss mask, snorkel och fenor och gick ut foer att snorkla innan lunch. Haerlig snorkling, fina koraller och maengder av fisk! Utforskar stranden och badar efter lunch, och naer rastloesheten slaar till faar vaar kreativa sida sig en utmaning och vi aegnar ett par timmar aat att bygga ett rejaelt sandslott.

Det aer bara vi och fyra killar som stannar oever natten, saa lugnet aer fullkomligt. Spelar kort, laeser, aeter maten vi bjuds paa och jag och Frida tar oss en romantisk kvaellspromenad naer moerkret lagt sig oever stranden, avslutar laengst ute paa bryggan och sitter stumma och beundrar den mest fantastiska stjaernhimmeln. Paradiset alltsaa. Sov gott under myggnaetet till ljudet av vaagorna som kluckade under golvbraedorna.

Vi gick upp fem i vanlig ordning och letade oss ut i moerkret till stranden foer att moeta soluppgaangen. Helt ensamma slog vi oss ner och vaentade paa ljuset. Tunga moerkgraa regnmoln ramade in den orangefaergade horisonten med sin lysande maane och morgonstjaerna. Haerligt faergspel!

Naer solen sen efter en dryg halvtimme tittat fram var det som att himlen ploetligt oeppnat sig och vaerldens regnskur haellde ner, blixtrar slog och aasken mullrade och vi drog oss tillbaka till huset och njoet av aennu en dag i paradiset. Baaten tillbaka gick vid tre saa vi hade hela dan till att snorkla, laesa, traena och njuta av lugnet.

Stannade en natt till i Sihanoukville innan vi aakte laengre vaesterut till den lilla haalan Koh Kong. Hur vi hamnade haer aer oklart, men det aer i alla fall en liten by vid floden som utgoer graensen mot Thailand, och ligger vid foten av bergskedjan Cardemom Mountains. Inga andra turister och inte mycket att goera. Vi hade taenkt aaka ut och titta paa vattenfallen som ska vara vackra, men vaar tuktukfoerare propsade saa stenhaart paa att vi skulle ut och kolla paa traesken att vi till slut gav med oss.

En timme efter ankomst fann vi oss saaledes promenerandes paa smala walkways uppbyggda oever traeskmarker, genom traed och oever vatten. Enligt Lonely planet saa haeckar haer tusentals faaglar, krabbor och mollusker – vilket ju foerde med sig att vi gick paa molluskjakt. Varken jag eller Frida har naagon som helst aning om vad en mollusk aer, hur den ser ut, vad den aeter, lever eller goer (naatt svagt minne klaemtar i bakhuvudet fraan Kristers biologilektioner, men vill sig inte hela vaegen fram), saa man kan saega att vi var ytterst uppmaerksamma.

En timmes molluskletande gav foega resultat, men vi saag desto fler krabbor, klaettrade upp i ett utsiktstorn och fick ett skrackmoete med moerdarapor! En bit ut i traesket stannade vi och koepte kaffe vid ett provisoriskt mattaelt och fick bevittna hur tvaa apor foersoekte stjaela ananas fraan staandet och hur dessa motades bort med meterlaanga traepaalar av skrikande lokalbor.

Naer vi paa tillbakavaegen ska till att passera samma staelle moets vi av en av dessa apor som sitter mitt paa den 80 cm breda bron vi gaar paa. Foerst verkar den vika undan foer oss, men naer jag ska gaa foerbi (jag gaar foerst), kommer den mot mig, visar taenderna och fraeser. Vi fraeser tillbaka och foersoeker vifta och skraemma bort den, men daa goer den utfall mot oss och snart har den faatt backup fraan sin kompis.

Tvaa skrikande, fraesande apor med blottade huggtaender och sina aeckliga smaa svarta fingrar kommer mot oss och vi backar undan under minst lika hoega skrik som apornas... Saekert en rolig syn foer en utomstaaende, men riktigt otaeckt, pulsen aer snart paa max och i huvudet snurrar bara “ïnte bli biten av en rabiesapa...”.

Jag lyckas komma foerbi dem, medan Frida rusar aat andra haallet och snart faar vi undsaettning av en khmertjej utrustad med plaststol som blir vaar raeddare. Med fortsatt hjaertklappning och fnissiga som bara den skyndar vi daerifraan och aaker tillbaka till byn.

Apor - Oss 2-0

Det blev bara en dag i Koh Kong, men jag tror det raeckte. Vi tog en promenad oever bron till Thailand, kaekade mat hemma i koeket hos en soet familj med en son paa ca 7 aar som snackade oklanderlig engelska och gick paa marknaden och kollade paa grejer vi inte ska koepa.

Tog bussen tillbaka till Phnom Penh igaar (skulle ta 4 h, tog 5,5h) och vi aer nu foer tredje gaangen i denna metropol, paa samma hostel sen tidigare, och de kaenner numera igen oss. Vi moettes av en stad i oeversvaemmning och oesregn, och gjorde inte maanga knop resten av dan. Laeste, kollade paa film, kaekade...

Idag har varit desto aktivare. Uppe with the tupp och ute och sprang innan vi haffade en tuk-tuk foer att koera oss till Phnom Tamao och dess djurpark 45 km fraan stan (tog minst 75 minuter...). Haer roade vi oss med att spana paa djur naagra timmar, allt fraan stora tigrar och elefanter till smaa krokodilbaebisar och mungodjur (och bjoernar, storkar, raadjur, hjortar, illrar, uttrar, pelikaner, gibbons, pytons, leoparder.. You get it). Vaar tuk-tukfoerare hade hoer och haepna aldrig varit haer, saa vi slaepade med honom mellan hagarna och jag vaagar nog saega att han tyckte det var aennu roligare aen vi.

Lite skrajsa sedan apincidenten haeromdan moettes vi (till vaar stora foerskraeckelse) vid entren av inte mindre aen 400 (!) frigaaende apor. De fanns oeverallt, stora som smaa, med sina laeskiga fingrar och vassa huggtaender (kan ha varit inbillning fraan vaar sida) och vi vaegrade foerst kliva ur tuktuken. Guiden som foeljde med oss foersaekrade oss aatskilliga gaanger att de var snaella, men vi laet oss inte luras saa laett, utan hoell oss naera honom med oegonen paa skaft.

Vi klarade oss dock utan incidenter, och det kan vael anses varit ganska bra terapi fraan var nyutblommade ap-fobi. Kanske t o m att de kan vara raett soeta aendaa, speciellt ungarna... Foer att inte tala om gibbonaporna som underhoell oss med makaloesa akrobatiknummer. Hittade aeven till vaar stora foertjusning naagra apor som satt i bur, och det var med ett raagat maatt skadeglaedje vi lipade aat dem fraan utsidan.

Apor – Oss 2-1

Aater i Phnom Penh aakte vi till ’Ryska marknaden’, ett helt enormt marknadskomplex med ALLT mellan himmel och jord. Vaar jakt hade tvaa maal: trekkingbyxor infoer Borneoturen och en khmersjal att taecka axlarna med saa vi skulle bli inslaeppta paa Royal Palace. Naer baegge prylarna prickats av paa listan, tog vi saa sikte paa palatset!

Det haer med palatsbesoek aer naagot vi skjutit paa foer var gaang vi hamnat i Phnompan. I aerlighetens namn saa aer ingen av oss speciellt sugna paa att aaka dit, och vi har lyckats slippa undan tvaa gaanger redan. Idag var alltsaa sista chansen. Foer att goera det hela till lite mer av en happening saa klaedde vi upp oss i klaenningar och maalade t o m oegonfransarna, samt koepte ovan namnda sjalar - allt foer att det skulle bli av!

Naanstans paa vaegen dit blev vi dock hungriga och sen boerjade det regna och sen blev klockan saa mycket... Osv. Undanflykter eller otur, vi kom oeverrens med oss sjaelva att vi skulle slippa ett palatsbesoek idag ocksaa.

Sista kvaellen i Kambodja ikvaell alltsaa, och vi har aetit gott, kluppit haaret och sagt adjoe. Imorron gaar flyget till Malaysia och Borneo, vilket kaenns aningens overkligt och lite som boerjan paa avslutningen paa vaar fantastiska resa.

Men aen staar naagra aeventyr paa planeringen och naesta uppdatering kommer foerhoppningsvis fraan Borneo.

Puss och kram saa laenge :)