Loerdagen vaknade jag friskare aen en noetkaerna igen, en riktig laettnad efter tvaa mindre roliga dagar. Vi spenderade dan med sightseeing i Ho Chi Minh City (HCMC). Besoekte krigsmuseum med utstaellning av saavael amerikanska krigsvagnar som en enorm maengd av fotografier och beraettelser fraan vietnamkriget och den foerestaande franska ockupationstiden. Hemska beraettelser och otroligt starka bilder, vael vaert ett besoek!

Efter att ha varit lite kulturella taenkte vi tillbringa dygnets varmaste timmar vid naagot vatten, saa vi traskade till en pool vi laest om i lonely planet. “Olympic sized” deklarerade den, och vi taenkte oss naatt i stil med Sporthallsbadet en varm sommardag. Tji fick vi. Hit gick man foer att simma, och det paa tid.

Man betalade in sig foer en timme, sen fick man vaenta paa att klockan slog och det blev din tur, alla slaepptes in samtidigt och prick en timme senare ljoed visselpiporna och det var bara att hoppa upp ur vattnet igen. Behoever jag naemna att vi var de enda vaesterlaenningarna daer? Och de enda i bikini?. Skoent var det i alla fall och vi hann simma 2km.

Paa hemvaegen passade vi paa att gaa foerbi ett massageinstitut som drivs av blinda, och vi fick oss varsin gudomlig timme med helkroppsmassage foer ynka 25 spaenn.

Saavael kulturellt som fysiskt och kroppsligt tillfredstaellda kaekade vi en god middag innan det vid 20-tiden var dags foer avfaer soederut. En resa som blev naagot alldeles extra… Foerst en fullpackad minibuss genom HCMC till busstationen daer det hela var hoegst oklart hur vi skulle fortsaetta. Med lite hjaelp fraan en lokalbo som desutom snackade engelska hittade vi till sist raett plats och sattes paa raett buss med avgaangstiden 22.00.

Haer kom daa naesta problem naer chauffoeren skulle kolla biljetterna, och en del paa en av vaara biljetter saknades. Till historien hoer att oavsett vad du ska goera haerborta saa foerses du med, inte bara en, utan gaerna tvaa eller tre biljettlappar av olika slag och former. Saa aeven i detta fall, och han hoell ju paa att faa hjaertattack naer han insaag att vi TAPPAT en del av biljetten.

Tre gaanger kom han och kollade oss, och tvingade Frida att leta igenom vaeskan aatskilliga gaanger. Bussen blev tjugo minuter foersenad, och tro vaar (och inte minst, chauffoerens) lycka naer vi faktiskt fann den aatraavaerda papperslappen laengst ner i vaeskan. Annars hade vi nog staatt kvar daer aen...

Avgaang alltsaa och halvskoena sateen till trots lyckades jag precis slumra in naer bussen klockan ett stannar och alla maaste ut. Foer vaddaa kan man ju undra, mitt i natten – jo, foer att aeta Pho. Pho aer nudelsoppa av olika slag, ett vietnamesiskt paafund som kaekas i tid och otid och uppenbarligen saa kan tidpunkten aldrig vara fel….

Saa daer staar vi och vill helst bara fortsaetta sova medan alla andra saetter sig och aeter sin Pho. Att staellet fullkomligt kryllade av knott gjorde knappast saken baettre… En halvtimme och en matt busschaffoer senare aer vi paa vaeg igen, och jag hade aaterigen precis lyckats somna, naer naesta stopp kommer klockan tre (“bara inte Pho igen?!!).

Den haer gaanger skulle vi dock aaka bilfaerja, vilket tog naestan en timmes procedur… Tredje gaangen gillt och jag lyckades somna igen, naer vi klockan fem stannar och har naatt vaart maal foer resan – Rach Gia, en hamnstad och utgaangspunkt foer faerjan till paradisoen Phu Quoc.

Troetta och sega och saa smaaningom hungriga ockuperar vi trottoaren utanfoer ett litet guesthouse paa piren, laanar deras toalett och faar serverat frukost innan faerjan avgaar klockan aatta. Faerden tar 2,5 timme UTAN STOPP, och mesta delen sovs bort med tonerna av vietnamesiska versionen av Let’s Dance paa repeat paa DVDn.

Phu Quoc aer Vietnams stoersta oe naera graensen till Kambodja, och beskriven som en paradisoe med palmkantade vita straender. Vaar ursprungsplan var en annan oe som vi faatt tipsat av Nicke, men det visade sig kraevas aatskilliga veckor i framfoerhaallning foer att lyckas boka flygbiljetter, saa den fick vi tyvaerr skippa., med maalet Phu Quoc istaellet.

Vi kom nu dit under laagsaesongen, vilket snabbt avspeglas i bristen paa turister och priser daerefter, dvs loejligt laaga. Vi fick vaar egen spartanska bungalow paa stranden foer 4 USD/person. Daa delade vi visserligen en dubbelsaeng paa tre, men vad gjorde vael det. Den hade baade myggnaet och veranda med haengmatta och 30 meter till havet...

Eftermiddan tillbringades paa stranden, laesandes boecker, promenerandes och vi blev paatvingade haarborttagning paa benen av vaerldens soetaste, gladaste - och envisaste - smaa gummor paa stranden. Solnedgaangen ute i havet var av en helt annan vaerld med underbara fargskiftningar och kameran blev ett antal bilder rikare.

Dagen daerpaa kund vi aentligen aatergaa till vaara morronrutiner efter naagra dagars svaghet i samband med sjukdom. Saa vi steg upp vid 5-snaaret foer en timmes morronloepning paa stranden. Finns det naatt mer rogivande?

Jag fick utfoera dagens goda gaerning daa jag sprang paa en flod i vilken en far och son stod och foersoekte knuffa ut sin tunga fiskebaat i havet, men den roerde sig typ inte alls paa flodbanken. Efter lite teckenspraakiga foersoek att fraaga om de ville ha hjaelp, med svaartolkat svar, klev jag i alla fall ur skorna och hoppade i vattnet upp oever laaren. Och med gemensamma krafter lyckades vi faa ut baaten paa oeppet hav. Gubben saag saa lycklig ut och tackade foer hjaelpen. Jag fortsatte min loeprunda, nu barfota, och han vinkade foer fullt naer jag sprang bortaat stranden.

Stretching, bad och frukost paa stranden innan vi vid nio haemtades upp och skjutsades till hamnen foer dagens aktivitet, dykning och snorkling. Vi klev ombord paa en stor traebaat med soldaeck tillsammans med en bunt japaner, ett brittiskt par och en kanadensisk kille.

Turen boerjade med stopp foer “fiske“, dvs de som ville (japanerna och Sara) fick en traadrulle med krok paa i handen att hoppas paa det baesta med. Foervaanansvaert nog, saa fick ingen naatt.

Naesta stopp var det bara att hoppa i vaatdraekterna, ta paa viktbaelte och BCDer, paa med mask och fenor, regulatorerna i munnen, ett stort kliv och ner i vattnet. Dykdags! Sara doek med mig och Frida snorklade. En knapp timme blev det, och alltid lika haerligt att komma ner till vaerlden under ytan. Dock lite halvdaalig sikt, men den blev betydligt baettre paa naesta stopp och dagens andra dyk. Helt fantastiska koraller! Inte saa mycket fisk, men jag saag en stenfisk, en hummer och en gigantsisk havssnigel vaerda att naemnas.

Mellan dyken hann vi med lunch ombord och dagen avslutades med ett tredje snorkelstopp, vilket ju aer riktigt kul det med och ger en annan form av frihetskaensla. En underhaallning i sig aer ocksaa att se japanerna bada. I sina heltaeckande baddraekter och flytvaestar. Vi funderade paa om de aer foedda med naan form av genetisk defekt som goer att de inte kan simma, eller om det bara aer vaeldigt ont om badhus i Japan... Tror mer paa det sistnaemnda.

Vi saag aeven en parlfiskare som kom upp efter att ha traskat omkring med sin korg paa botten och plockat musslor. Han hade en slang i munnen i vilken jag antar han foersaags med luft... Parentes.

Hemkomna och havstroetta slog vi oss ner i varsin solsaeng och blev snabbt (och laett) oevertalade till massage av strandgummorna. Helt fantastiskt skoent! Paa kvaellen slog vi paa stort och bestaellde in vin till maten, vilket foer foersta gaangen smakade riktigt gott. Saa gott att vi paa hemvaegen bestaemde oss foer ett hederligt svenskt nattlig nakenbad och skuttade omkring spritt spraangande i vaagorna i moerkret, foerevigade med foton av tveksam karaktaer...

Dagen daerpaa vaknade vi till storm, oesregn, blixtrar och dunder och vaar planerade snorkelingstur gick om intet. Tog morronloepningen barfota i regnet, paa en perfekt numera haardpackad strand, och njoet av skaadespelet naturens krafter bjoed paa.

Traskade in till den lilla byn och haengde paa cafe och planerade det som komma skall. Kunde sen inte haalla oss utan tillbringade flera timmar i de stora vaagorna. Frida lyckades dessutom snacka till sig ett par bodyboards fraan ett lyxhotell paa stranden och sen var lyckan fullkomlig. I sedvanlig ordning sponsrade vi sen strandgummorna, idag med massage OCH manikyr/pedikyr...

Laagsaesong eller ej, saa aer jag personligen raett noejd oever de molniga, mer humana dagarna vi faatt. Saa man faktiskt klarar av att vistas utomhus aeven mitt paa dan, med en temp runt 30-strecket. Och de numera naestan dagliga monsunregnen som fullkomligt draeper marken under naagra minuter aer maffiga baade att se paa och att vistas i.

Onsdag blev avfaerdsdag. Skjuts till faerjan vid lunch och en gungig faerd oever till fastlandet. Haer moettes vi av beskedet att den buss vi ville med skulle gaa halv fem, dvs om en halvtimme. Busstationen laag bara 7 km bort, saa det borde inte varit naagra problem, men daa hade vi inte raeknat med en kanske inte alltfoer bright taxichaffoer. Ingen engelska kunde han och han koerde i maxfart paa 30km/h, vilkte gjorde att vi hoell paa att komma foersent.

Men i sedvanlig ordning hoell reseturen i sig och vi satt snart paa en skrothoeg till buss, dock utan att ha hunnit vare sig aeta eller koepa mat med oss. Efter ett par timmar i trasiga saeten och tvn paa hoegsta volym, blev vi utkickade och intryckta i en minibuss istaellet. Och daa menar jag verkligen intryckta, jag tror de foersoekte slaa naatt slags rekord i hur maanga som gaar in i en minibuss, och vi slutade raekna vid 24 personer. Tur man varken har klaustrofobi eller bacillskraeck... Tvaa timmar senare var vi saa framme i Chau Doc och kunde checka in paa kvaellens hotell.

Chau Doc ligger precis vid graensen mot Kambodja, daerav valet av resmaal. Idag klockan sju haemtades vi upp foer att ta oss mot graensen. Foerst blev vi runtrodda i smaa traebaatar bland flytande byar och fiskefarmar som guppade lite varstans i Mekongfloden. Daerefter sattes vi paa en flodbaat modell stoerre och koerdes i sakta mak mot gransen. En ovanligt smidig graensoevergaang, daer vaar kapten fixade ALLT fraan att ge oss blanketterna som ska fyllas i, till att skaffa oss visum, utresestaempel, osv. Allt som kraevdes av oss var att vi skulle hinna kaeka lunch paa den timmen det tog foer honom att ordna.

Bytte efter graensen baat foer fortsatt faerd uppfoer Mekongfloden mot Phnom Phen, Kambodjas huvudstad. Det aer alltsaa samma flod som vi reste paa i Laos, men nu med mer bebyggelse och aktivitet laengs flodkanten. Fullt av smaa hyddor med tillhoerande traebaatar som kantar det allt annat aen klara vattnet.

Haerligt faerdsaett att tuffa fram, och efter en avslutande tripp i minibuss naadde vi huvudstaden daer vi aer nu!



Tack foer alla kommentarer och mail, alltid lika roligt att laesa... Jag maar som sagt alldeles utmaerkt nu, tur man har en snabbt aaterhaemtande kropp.

Matthis - vi har noga dokumenterat skjutandet, baade paa kort och film... ;)

Och ett bamsegrattis till David som fyllde aar igaar ;)


Puss och kram och paa aaterseende!