090509
Vi landade i Bangkok 05.30 lokal tid efter en tio timmar laettsam flygresa. Planet var halvfullt, saa vi hade gott om plats och hann under resan med att totalt aendra om vaar planerade resrutt efter lite studerande av lonely planet - vaar bibel. Baestaemde oss helt enkelt foer att aaka direkt till Laos istaellet foer Kambodja, med planen att laemna Bangkok direkt foer thailaendska graensen.

Sagt och gjort, efter avstigning med 30-grader hetta slaende mot oss, vaeskhaemtning och smaertfri passkontroll, snackade vi med turistinformationen foer att hoera naer och om och hur bussarna gick. Fick svaret kl 7 och 19 och kastade oss i en taxi mot bussterminalen foer att foersoeka hinna med den foersta.

Vi raeknade sjaelvklart kallt med att den inte skulle avgaa i tid, och blev saaledes naagot besvikna naer vi kom fram cirka tio oever sju och fick veta att vi inte kunde aaka med... Men skam den som ger sig! Efter att ha oevertalat en mycket motvillig biljettfoersaeljerska fick vi plats paa naan form av inhemsk buss som skulle gaa 8.15. Dock med varningen om att den skulle ta 12 timmar (inte 10 som den "riktiga") och saknade toalett ombord. Men vi aer ju typ baest paa att aaka buss, saa...

Glada i haagen koepte vi paa oss diverse torkade frukter, bananchips och vatten och knatade ombord efter en laang harang med busschauffoeren foer att komma hyfsat oeverens om vaar slutdestination, Chiang Khong. Alla felbetoningar paa stavelser leder till ett helt nytt namn, saa det aer ju som baeddat foer missfoerstaand...

Ett 40-tal thailaendare stegade paa bussen tillsammans med oss, och alla betraktade oss med en road min daer vi satt laengst fram. Bussen gick och paa TVn avloeste japanska TV-shower thaidubbade actionfilmer med ljudet paa hoegsta volym. Men bussaakande aer ju som vaar grej, och saetena var faellbara, ACn gick foer fullt och bussen var utrustad med saavael rosa filtar som nackkuddar som gardiner.

Vi kom snart in i busskomat, mycket tack vare tidsskillnaden och daalig soemn dygnen innan, saa tiden floet paa. Stopp foer mat- och kisspaus efter 6 timmar, sen rullade vi vidare - i foerhoppningsvis raett riktning. Inga vaegskyltar kunde tydas, och ortssnamnen som ropades ut hittade vi inte paa kartan. Och inte en turist i sikte sen flygplatsen. Bra traening i att helt slaeppa kontrollen.

12 timmar gick. 13 timmar... 14 timmar... naestan 15 timmar hade gaatt, solen foersvunnit och moerkret traett in. Vi var de enda kvar paa bussen tillsammans med tvaa stackars thailaendare, naer avslaengarkillen aentligen pekade paa oss och bussen stannande vid en moerk vaegkant. Vi klev av, fick vaara vaeskor och hoell tummarna foer att vi var paa raett staelle.

Ett oeppet 7-eleven laag vid vaegkanten, och vi boerjade med att foersaekra oss om att vi var paa raett staelle, vilket vi var! Saag en skylt utanfoer om ett guesthouse naan kilometer bort, och boerjade traska laengs vaegen. En snaell moppekille pekade oss raett och aakte till och med i foervaeg och utropade vaar ankomst. Snacka om skoent att aentligen vara framme!

En soet liten thailaendsk kvinna med relativt bra engelska moette oss och visade oss in till vaart rum. Huset var jaettemysigt, flera smaa traehyddor paa paalar precis vid Mekongfloden daer vi kunde se Laos spaa andra sidan. Vi fick ett dubbelrum med dusch (yatta!) och liten veranda utanfoer.

En skoen och vaelbehoevlig dusch senare slocknade vi, trots alla timmars buss-slumrande och sov som stockar till morgonen daerpaa.

Frukost paa verandan med ljumma vindar och en fantastisk utsikt, innan vi tog vaart pick och pack och blev skjutsade paa flaket av en gammal pickup till graensen. Fixade uttraedesstaemepel fran Thailand och tog baaten oever floden till Laos foer att fixa visum och staemplar, innan det var dags foer naesta etapp paa resan - med flodbaat.

Vi och en bunt andra backpackers och lokalbor klev ombord paa en ca 50 meter laang baat med traedaeck och tak, men oeppna sidor, som under tvaa dagar skulle ta oss till Luang Prabang (daer vi aer nu). Underbart ressaett!

Baaten tuffade paa i sakta mak laengs floden som kantas av djungel och haer och daer smaa byar. Man moets av lokalborna i sina smaa traebaatar eller vinkandes paa stranden. Kossor (eller vattenbufflar som jag vill paastaa) laengs med flodkanten och oeverallt saanna groena faerger i kontrast till den naagot rostfaergade floden. Hoejden av avkoppling.

Vi laag paa daeck i foeren under tak och bara njoet hela foersta dan. Aat medhavd matsaeck, laeste lite, lyssnade paa musik och bara fascinerades av att vi faktiskt AER HAER! Livet aer bra maerkligt ibland.

Efter 6-7 timmar stannade vi foer natten i den lilla byn Pak Beng. Fick oss ett rum och gick ut och aat vaart foersta riktiga maal mat - ris och nudlar saaklart - och provade den beryktade Beer Lao (som ska vara den godaste oelen haer), och det satt inte helt fel. Foerutom att ingen av oss taalde ens ett glas innan det gick raett upp i skallen. Blev tidig kvaell haer med, och vi kroep in under vaara myggnaet innan tio. Vilket var lika bra daa stadens elgenerator staengs av efter kl 22.

Uppe med tuppen bokstavligt talat imorse. 05.35 vaknade vi av att byns alla fjaederfaen hade morgonshow. Jag var dock ordentligt utvilad och all jet lag kaenns som bortblaast. Tog med en laettoevertalad Frida paa morgonpromenad laengs med floden, och tro om det var skoent att roera paa sig efter allt resande!

Var ute och gick i dryga 80 min och passerade ett antal byar laengs vaegen, daer ju laengre bort fraan "vaar" by vi kom, var mer och mer intressanta att titta paa. Vaende tillbaka foer frukost och packade sen ihop foer aennu en dag paa floden.

Aennu en dag i lugnet. Vacker natur. Rofyllt. Tar bilder, laeser boecker, planerar fortsatta resan, slumrar till, spelar kort, loeser rebusar, aeter mat, pratar, betraktar livet. Livet naer det aer som baest. Klockan undanlagd, tid existerar inte, det aer solen som gaeller. Mobilen saknar taeckning, onaaddbara. Mitt i ingenstans. Jag tror det kallas frihet. Tycker synd om alla daerhemma som inte aer haer, som inte vet vad de missar (eller aer lyckligt ovetande?) och kan bara uppmana alla att AAK, AAK, AAK!

Vi kom fram till Luang Prabang efter 7-8 timmar, en jaettecharmig by som aer vaerldsarvslistad. Vi hann se solen dala bakom bergen innan vi checkade in paa vaart guesthouse. Foer 25kr natten.

Nu aer det moerkt, gatorna kantas av matstaellen och jag baerjar bli riktigt hungrig. Allt aer saa billigt haer, en maaltid gaar paa 8-15kr. Vi har gaatt fooerbi ett flertal staellen som erbjuder massage - 1h 30kr, inte omoejligt att kvaellen faar avrundas med en saadan.

Resten av byn faar vi ta imorgon, i dagsljus. Nu blir det middag!!