Kajak och landsbyte

Tog sovmorron igaar, aenda till klockan sex. Efter att vi packat ihop och checkat ut blev vi vid halv tio tiden upphaemtade med tuktuk. Det var dags att aaka vidare fraan Vang Vieng, med maalet Vientiane, och foerhoppningen var att aeven kunna paaboerja resan mot Hanoi samma kvaell.

Vi och ett par fraan tyskland/irland, sex brittiska grabbar och fyra laoianska guider fullgjorde styrkan, och med taket full-lastat med kajaker begav vi oss soederut. Efter naan timmes tuktukresa paa slingriga och laangsamma vaegar fick vi aentligen stanna vid floden och det var dags att boerja dagens paddling.

Efter en snabbgenomgaang av den "engelskspraakiga" guiden i hur man haaller i en paddel, och ett misslyckat oevertalningsfoersoek fraan deras sida om att jag och Frida skulle aaka i varsin kajak med varsin lao (- you go with us, very dangerous... - no way, we are good, we go together!), fick vi saa ge oss ivaeg!

Haer kan jag ju inte laata bli att oevergaa till att skriva om allt i superlativ. Saavael oss sjaelva (vi aer saa fantastiskt bra paa allt vi goer) som den helt underbara naturen som foerfoeljde oss resten av dan. Man upphaer liksom aldrig att foerundras oever hur vackert det kan vara, precis nu, precis daer. Paa en flod mitt i ingenstans i ett land jag knappt visste existerade foer naagra maanader sen...

Vi kom snabbt in i paddlandet och drog ifraan resten av gaenget som visade sig vara ett gaeng inkompetenta soendagspaddlare. Suck. Guiderna gjorde sitt baesta foer att faa oss att koera EFTER dem, men gav efter ett tag upp och laet oss haallas i taeten.

Saa daer var vi, glidandes fram oever det klara groenskimrande vattnet, med sidorna kantade av groenska och svarta klippformationer. Otroligt vackert!

Efter naan timmes paddling kom vi fram till den enda riktiga forsen paa paddlingen (torrsaesong...), det kan max ha roert sig om en trea, men typ alla andra lyckades med konststycket att vaelta (inte saa maerkligt med tanke paa att alla SLUTADE paddla saa fort stroemmen tog tag i kajaken, vilket konstigt nog ledde till att den drev och vaelte naestan omedelbart).

Vi klarade oss saaklart med bravur, satsade jaernet och paddlade som bara den genom vaagorna, jippie. Askul och inte vaelte vi int. Grabbarna var impade saaklart, och foer att de inte skulle kaenna sig saaaa daaliga sa vi att vi gjort detta massa gaanger foerut (varefter de nickade foerstaaende).

Stannade upp foer lunch som vaara guider lagade oever oeppen eld. Smaskiga grillspett med groent och koett, god risblandning och faersk mango och bananer. Mums. Badade lite innan vi fortsatte vaar faerd genom samma hisnande landskap.

Frasen "vad bra vi har det" och ofta taett foeljt av "vad bra vi aer" har upprepats ett antal gaanger under resan, och det aer saa fantastiskt sant varje gaang. Vi har det super. Och vi aer super. Kanske baest. Aatminstone tillsammans ;)

Efter ytterligare naan timmes paddling stannade vi mellan tvaa svarta berg, och guiden deklarerade att "haer faar vi hoppa om vi vill". OM vi ville! Carro foerst ut av alla foer att ta ett hisnande spraang fraan en 10 meters klippa (enligt guiden i alla fall, tror snarare den var max 8...). Haerlig kaensla, och det taalde en upprepning...

Paddlade ytterligare naan timme, innan vi blev upptvingade (foerlaat upplockade) och satta i en minibuss, lyckliga och troetta, foer fortsatt faerd in till Vientiane. Vaar foerhoppning om att hinna med bussen som skulle gaa mellan fem och sex steg initialt, foer att ju laengre tid det tog att komma in till stan, successivt sjunka...

Efter att ha blivit avdumpade med vaeskor, haffat en tuktuk och tagit oss till busstationen hade saa klockan hunnit bli halv sju och det boerjat moerkna. Vael framme vid busstationen hittade vi dock naan form av buss som skulle till Hanoi paa 24 timmar, saa vi koepte biljetter och hoppades paa det baesta.

Hann med att handla lite vatten, gaa paa toa och bestaella take away-mat att ha paa bussen innan avgaang. Maten blev dock ett misslyckande, daa det visade sig att vaara lao-kunskaper inte var de baesta. Vi trodde vi bestaellt en laada med nudlar och groensaker, men fick nudelSOPPA istaellet. I paase... Men what to do...

Hoppade paa bussen som gick omgaande, slog oss ner laangt bak i en gammal sliten sak med laedersaten, som i oevrigt bara rymde laoer och vietnameser. Vi lyckas daa alltid sticka ut fraan maengden. Inte minst naer vi strax efter avfaerd taenkte boerja kaeka vaar sopp-paase och de precis daa slaecker ner hela bussen. Saa daer sitter vi, tvaa svenska tjejer med pannlampa i moerkret i en buss full med asiater och kaekar vaar nudelsoppa med pinnar. Ibland undrar man vad de andra taenker...

Bussresan var lite jobbig, aeven om vi snabbt intog position busskoma. Klibbiga saeten och en AC som bara fungerade tidsvis. Paa slingriga och knackiga vaegar med en maxhastighet runt 50km/h, rullade vi fram mot graensen. Naade dit runt 1-tiden paa natten och bussen stannar daa foer att alla ska sova i vaentan paa att de oeppnar kl 7...

Som tur var hade vi tvaa "tvaa-saeten" foer oss sjaelva och kunde ligga ner, om aen i krokstaellning. Med iPod och oegonmask. Sov vael saadaer.

Sex paa morgonen fortsatte vi foer de sedvanliga graensprocedurerna med staemplingar osv, och det slog oss ploetligt att vi inte fixat vietnamesiska visum, vilket det enligt LP inte gick att utfaerda vid graensen.

Vi log och saag saa dumsnaella ut som vi bara kunde infoer alla tulltjaenstemaen och blev tillslut genomslaeppta. Dock med en tillfaellig staempel som bara raecker tvaa veckor, saa vi maaste fixa visum haerifraan, vilket kostar typ det dubbla (dvs 500kr).

Ytterligare en dag ombord paa bussen, innan vi aentligen vid femtiden i eftermiddag rullade in paa Hanois gator. Saadaer haerligt fraescha, hungriga och oem i kroppen efter 22 timmars stillasittande.

Och haer aer vi nu. Har checkat in, duschat, aetit och boerjat kaenna oss som folk igen. Hanoi ska vi goera i morgon. Vi bor i den gamla delen av stan och haer stroemmar intryck foer alla sinnen. Verkar vara en haerlig stad som aldrig sover...

Mindre kul aer att jag har lyckats med konststycket att gloemma kvar mitt Visa-kort i bankomaten ikvaell. Foerhoppningsvis har det aakt in igen (det aer i alla fall vad vi tror vietnameserna som bodde intill ATM:en foersoekte foermedla) och gaar att haemtas imorgon kl 8 naer banken oeppnar. Vi haaller tummarna foer det. Jag har i alla fall foert oever alla pengarna fraan det kontot, just in case, men det vore onekligen omstaendigt att inte ha naagot kontokort.

Saa, nu aer det bestaemt sovdags saa vi orkar vara duktiga turister imorgon. Resans foersta storstadssightseeing staar paa planeringen!

Puss och kram paa er alla!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback