Det går inte att undvika att träningen blir lidande när man har småbarn. Eller... går och går... Det behöver ju inte vara så, men man har liksom blivit dubbelt så många att ha i åtanke och prioritera, mot att bara behöva tänka på sig själv. Man kan alltid utnyttja hennes sovstunder till långa promenader eller löprundor, men ibland är det så skönt att bara göra något på egen hand här hemma. Som nu.

Sen går det ju alltid att sticka iväg och träna när David kommer hem och han vill vara med Ronja, men ibland så är det mysigare att umgås tillsammans, hela familjen, även om det innebär att vi bara sitter och leker/tittar på henne. Som tur är så bryts dessa dagar av andra när man är mer taggad och knappt kan vänta på att få komma ut en sväng på skidor eller med vagnen. Och jag gör i stort sett alltid nånting varje dag, om så bara en promenad, men det hära med att träna minst en gång om dan känns väldigt avlägset... Konstigt nog tror jag att jag kommer träna mera när jag börjar jobba, jag brukar liksom fungera så - att ju mer jag har att göra, desto mer ser jag till att hinna med.

Helgen blev det inget tränat alls, mer än promenader runt omkring stan. Igår slog jag två flugor i en smäll och tog CX:en (även känd som kanonkulan) ner till BVC för att kunna springa en tur direkt därifrån och hem när vi ändå var ute. Det var skönt, och det gick faktiskt riktigt bra trots att det bara är uppför hem. Den är lätt att springa med, vagnen, men även om den rullar jättefint på planmark, så tar det emot rejält i långa eller branta uppförsbackar och det brukar kännas i lite andra muskler än vanlig löpmuskulatur - typ bröst och armar.

David kom ut på en kvällstur på längd när Ronja somnat, och vi åt middag därefter vid nio-tiden. Det blir ofta sena middagar här i hemmet, det ändras väl när skrot börjar äta mat vid bordet hon också, men som det är nu så är det skönt att äta när hon har lagt sig, och då blir det alltid efter klockan sju.

Ikväll har jag gjort säsongspremiär på snowboarden. Fick med mig pappa för ett par timmars kvällsåkning i Södra där det var nypistad backe, nån minusgrad och till en början nästan folktomt. Lägg till stjärnklart, fullmåne och hela staden upplyst nedanför så är den inte så pjåkig, vår stadsbacke. När jag kom hem vankades det nygräddade honungsscones och te med älsklingen, härlig kväll med andra ord. Nu: sängen!