Estland
Så var det dags att åka ännu ett länglopp, denna gången hade min älskade lurat i väg mig ända till estländska Tartu för deras 63 km långa skidlopp.
Vi lämnade Ronja hemma med farmor på fredan, jag hämtade David på jobbet vid elva och körde sen till Stockholm varifrån båten skulle gå. M/S Baltic Queen, klatschigt! Installerade oss i hytten, tog en tupplur och spanade sen in vad båten kunde erbjuda. Ett glas vin i baren och en middagsbuffé senare så somnade man gott.
Lördagen (förövrigt våran 3-årsdag!) började med frukostbuffé (grötladdning!) och vi kom fram till Estland vid 11-tiden. Tog siktet mot Tartu, knappa 20 mil inåt landet. Estland är platt, vägen väldigt rak och alla höll hastighetsbegränsningen på 90km/h. Väl framme i Tartu började vi med att besöka tävlingscentrat, hämta ut nummerlappar, kolla in mässan och trycka några tallrikar från pastapartyt. Checkade sen in på hotellet, bytte om till skidkläder och åkte för att David skulle få glidtesta skidor och valla färdigt. Missen var väl att vi hamnade på Tartus konstsnöanläggning med ett platt spår runt, runt. Det fanns två konstgjorda backar, men förhållandena var suboptimala i jämförelse med loppets verklighet - till Davids stora förtret. Själv har jag ju bara ett par skidor att välja mellan...
All vallning och skidtestning var väl färdigt runt sex-tiden när mörkret lade sig. Åkte tillbaka till hotellet och David smet iväg för att "fixa lite". Kom åter med tulpaner, sängsnacks och presentkort på massage till undertecknad - han är inte så dum den där inte ;) Åt vindruvor och ost, drack tysk-japanskt äppelvin och knaprade pistagenötter tillsammans innan jag slank ner till spa:et på nedervåningen och David ställde sig för att lägga på sista vallan. När vi båda var färdiga med vårt, så gick vi ut och käkade middag på en superb sushirestaurang innan vi plockade fram och packade allt inför morgondagen och kom i säng i hyfsad tid.
Söndag och tävlingdag! Vaknade 5:25 och gick ner för att inta frukostbuffén. Fullt av likasinnade som slogs om grötkastrullen - typ 98% herrar, många 50+. Käkade så mycket som det gick att trycka ner så tidigt på morgonen, hämtade skidorna och traskade till uppsamlingsplatsen för bussfärden mot Otepää, ca 8 mil från Tartu. Rejält blåsigt, några minusgrader och tunga moln som skvallrade om det under dagen kommande snöfallet.
Klockan nio gick starten. David stod i elitledet längst fram, själv stod jag i 13:e startled med nr 4737 på bröstet och några tusen åkare framför mig. Startskottet gick. Trevlig, lite hetsig stämning och estländsk marschmusik i högtalarna följde mig de dryga 5 minuter det tog bara att komma ut från stadion. Trängseln fortsatte kommande 20 kilometrarna, mycket folk, många som inte var sådär helhaj på skidor, många vurpor i minsta lilla nerförsbacke och många som fått starta får långt bak som hetsade på framåt. Själv befann jag mig nånstans mittemellan, men sicksackade rätt frekvent mellan spåren för att ta mig fram och förbi.
Loppet som sådant var fint, många backar första halvan innan man nådde högsta punkten, sen lite mer utförs och relativt platt mot slutet. Fram till andra vätskekontrollen var det rejält trångt, men sen lättade det något och man kunde hitta lite mer eget tempo, även om det var fullt av folk överallt. Jag åkte riktigt lugnt hela vägen. Tror jag var rädd att bli för trött mot slutet, så jag sprade på krafterna. Svårt att veta när man aldrig åkt så långt förut. Efter halva loppet nångång började det snöa och hela tiden blåste det rätt kraftigt. Okej när det kommer i ryggen och man får skjuts framåt, jobbigare i motvind och kanske värst med sidvind som drog in stora snömängder över spåren så man delvis fick ägna sig åt att spåra själv. Totalt 6 vätske/matstationer med utglesande trängsel ju längre mot mål man kom. Drack blåbärssoppa, åt medhavd gel och choklad och tog mig nån banan, brödbit och mugg med sportdryck. Blev aldrig energilåg och klarade magen bra.
I mål kom jag sluteligen efter 5 timmar, 18 minuter och 47 sekunder efter startskottet. Hade knappat in några placeringar från startnumret och slutade 3053:a totalt, 178:e dam. I efterhand tänker jag att jag hade kunnat åka lite snabbare, men å andra sidan så blev det en behaglig upplevelse med krafter kvar hela vägen och jag är nöjd med att tagit mig runt!
David hamnade på en 66:e plats på tiden dryga 3h 05min, och i täten var det svenskt x fem på herr-och damsidan. Kul!
Fick min medalj och lokaliserade David i målet. Bytte till torra, varma kläder (dock utan dusch, dusch och bastu fanns bara för herrarna...), åt den erbjudna soppan, varm glögg och estländska specialiteten varm öl (förvånandsvärt gott) innan vi hämtade ut diplom och lokaliserade bussen som skulle ta oss tillbaka till Tartu. En varm dusch och välbehövlig siesta senare var vi redo att se lite av stan och leta rätt på dagens middagsrestaurang. Vandrade längs ån och genom centrala Tartu, spanade in broarna och universitetet och slank sen in på en mysig italiensk restaurang driven av en italienare med det klassiska namnet La Dolce Vita. Åt utsökt buffelmozzarella och prosciotto crudo till förrätt och en favorit, gnocchi quattro formaggi, därefter. Fantastiskt god och prisvärd mat, väl värd att rekommendera om nån mot förmodan ska till Tartu kommande åren? Restaurangen fylldes framåt nio-tiden av en busslast italienare (mest gubbar, 65+ som kört loppet under dan) och stämningen blev därefter.
Måndan sov vi ut, ut hotellfrukost i lugn och ro, checkade ut och satt i bilen påväg mot Tallinn vid 10-tiden. Ägnade dan åt att strosa runt i den medeltida gamla stan med ringmur, torn, kullerstenar, gamla fina hus och charmiga kvarter. Åt indisk ekologisk lunch och tog lite pliktskyldiga turistfoton (överlag dåligt med fotande denna resa...). Båten gick vid 18-tiden och vi körde ombord strax innan fem. Trötta efter gårdagens påfrestning och en förkylning som började ge sig tillkänna hos mig, så sov vi först middag, åt därefer middag, satt och snackade ett tag i baren och gjorde tidig kväll. Hade dock svårt att somna trots (eller kanske på grund av) det intensiva gungandet på öppet hav.
På svensk mark hade vi brått att komma hem till den tredje parten av familjen, körde av färjan strax efter 10 och nådde Sundsvall 4 timmar senare. Kärt återseende för alla, även om hon klarat sig alldeles förträffligt utan sina päron...
Vi lämnade Ronja hemma med farmor på fredan, jag hämtade David på jobbet vid elva och körde sen till Stockholm varifrån båten skulle gå. M/S Baltic Queen, klatschigt! Installerade oss i hytten, tog en tupplur och spanade sen in vad båten kunde erbjuda. Ett glas vin i baren och en middagsbuffé senare så somnade man gott.
Lördagen (förövrigt våran 3-årsdag!) började med frukostbuffé (grötladdning!) och vi kom fram till Estland vid 11-tiden. Tog siktet mot Tartu, knappa 20 mil inåt landet. Estland är platt, vägen väldigt rak och alla höll hastighetsbegränsningen på 90km/h. Väl framme i Tartu började vi med att besöka tävlingscentrat, hämta ut nummerlappar, kolla in mässan och trycka några tallrikar från pastapartyt. Checkade sen in på hotellet, bytte om till skidkläder och åkte för att David skulle få glidtesta skidor och valla färdigt. Missen var väl att vi hamnade på Tartus konstsnöanläggning med ett platt spår runt, runt. Det fanns två konstgjorda backar, men förhållandena var suboptimala i jämförelse med loppets verklighet - till Davids stora förtret. Själv har jag ju bara ett par skidor att välja mellan...
All vallning och skidtestning var väl färdigt runt sex-tiden när mörkret lade sig. Åkte tillbaka till hotellet och David smet iväg för att "fixa lite". Kom åter med tulpaner, sängsnacks och presentkort på massage till undertecknad - han är inte så dum den där inte ;) Åt vindruvor och ost, drack tysk-japanskt äppelvin och knaprade pistagenötter tillsammans innan jag slank ner till spa:et på nedervåningen och David ställde sig för att lägga på sista vallan. När vi båda var färdiga med vårt, så gick vi ut och käkade middag på en superb sushirestaurang innan vi plockade fram och packade allt inför morgondagen och kom i säng i hyfsad tid.
Söndag och tävlingdag! Vaknade 5:25 och gick ner för att inta frukostbuffén. Fullt av likasinnade som slogs om grötkastrullen - typ 98% herrar, många 50+. Käkade så mycket som det gick att trycka ner så tidigt på morgonen, hämtade skidorna och traskade till uppsamlingsplatsen för bussfärden mot Otepää, ca 8 mil från Tartu. Rejält blåsigt, några minusgrader och tunga moln som skvallrade om det under dagen kommande snöfallet.
Klockan nio gick starten. David stod i elitledet längst fram, själv stod jag i 13:e startled med nr 4737 på bröstet och några tusen åkare framför mig. Startskottet gick. Trevlig, lite hetsig stämning och estländsk marschmusik i högtalarna följde mig de dryga 5 minuter det tog bara att komma ut från stadion. Trängseln fortsatte kommande 20 kilometrarna, mycket folk, många som inte var sådär helhaj på skidor, många vurpor i minsta lilla nerförsbacke och många som fått starta får långt bak som hetsade på framåt. Själv befann jag mig nånstans mittemellan, men sicksackade rätt frekvent mellan spåren för att ta mig fram och förbi.
Loppet som sådant var fint, många backar första halvan innan man nådde högsta punkten, sen lite mer utförs och relativt platt mot slutet. Fram till andra vätskekontrollen var det rejält trångt, men sen lättade det något och man kunde hitta lite mer eget tempo, även om det var fullt av folk överallt. Jag åkte riktigt lugnt hela vägen. Tror jag var rädd att bli för trött mot slutet, så jag sprade på krafterna. Svårt att veta när man aldrig åkt så långt förut. Efter halva loppet nångång började det snöa och hela tiden blåste det rätt kraftigt. Okej när det kommer i ryggen och man får skjuts framåt, jobbigare i motvind och kanske värst med sidvind som drog in stora snömängder över spåren så man delvis fick ägna sig åt att spåra själv. Totalt 6 vätske/matstationer med utglesande trängsel ju längre mot mål man kom. Drack blåbärssoppa, åt medhavd gel och choklad och tog mig nån banan, brödbit och mugg med sportdryck. Blev aldrig energilåg och klarade magen bra.
I mål kom jag sluteligen efter 5 timmar, 18 minuter och 47 sekunder efter startskottet. Hade knappat in några placeringar från startnumret och slutade 3053:a totalt, 178:e dam. I efterhand tänker jag att jag hade kunnat åka lite snabbare, men å andra sidan så blev det en behaglig upplevelse med krafter kvar hela vägen och jag är nöjd med att tagit mig runt!
David hamnade på en 66:e plats på tiden dryga 3h 05min, och i täten var det svenskt x fem på herr-och damsidan. Kul!
Fick min medalj och lokaliserade David i målet. Bytte till torra, varma kläder (dock utan dusch, dusch och bastu fanns bara för herrarna...), åt den erbjudna soppan, varm glögg och estländska specialiteten varm öl (förvånandsvärt gott) innan vi hämtade ut diplom och lokaliserade bussen som skulle ta oss tillbaka till Tartu. En varm dusch och välbehövlig siesta senare var vi redo att se lite av stan och leta rätt på dagens middagsrestaurang. Vandrade längs ån och genom centrala Tartu, spanade in broarna och universitetet och slank sen in på en mysig italiensk restaurang driven av en italienare med det klassiska namnet La Dolce Vita. Åt utsökt buffelmozzarella och prosciotto crudo till förrätt och en favorit, gnocchi quattro formaggi, därefter. Fantastiskt god och prisvärd mat, väl värd att rekommendera om nån mot förmodan ska till Tartu kommande åren? Restaurangen fylldes framåt nio-tiden av en busslast italienare (mest gubbar, 65+ som kört loppet under dan) och stämningen blev därefter.
Måndan sov vi ut, ut hotellfrukost i lugn och ro, checkade ut och satt i bilen påväg mot Tallinn vid 10-tiden. Ägnade dan åt att strosa runt i den medeltida gamla stan med ringmur, torn, kullerstenar, gamla fina hus och charmiga kvarter. Åt indisk ekologisk lunch och tog lite pliktskyldiga turistfoton (överlag dåligt med fotande denna resa...). Båten gick vid 18-tiden och vi körde ombord strax innan fem. Trötta efter gårdagens påfrestning och en förkylning som började ge sig tillkänna hos mig, så sov vi först middag, åt därefer middag, satt och snackade ett tag i baren och gjorde tidig kväll. Hade dock svårt att somna trots (eller kanske på grund av) det intensiva gungandet på öppet hav.
På svensk mark hade vi brått att komma hem till den tredje parten av familjen, körde av färjan strax efter 10 och nådde Sundsvall 4 timmar senare. Kärt återseende för alla, även om hon klarat sig alldeles förträffligt utan sina päron...
Kommentarer
Trackback