... har gått sen utskrivning förra torsdag. Det har varit underbart att få vara hemma med familjen igen. Var redan i fredags tillbaka på återbesök för tillväxtultraljud av Pyret och cervix. Pyret växer som h*n ska! följer kurvan och uppskattades till ettochetthalv kilo. Tjockis! Redan Ronjas dubbla födelsevikt, vilket känns fantastiskt bra. Mätte livmodertappen till ny rekordlängd på 34 mm hur nu det kan komma sig. Positiv överraskning. Nu får jag vara i fred med två veckor mellan kontrollerna.

 

Hemmaveckan har varit lugn, men har successivt fått tillåtelse att vara mer aktiv hemma, vilket nästan är oundvikligt. Dels vill ju Ronja leka, så då kryper man ju omkring på golvet, bygger tåg, leker med gubbar och myser. Sen har man ju fler anledningar att kliva upp hemma, fixa mat, rensa svamp (David fick själv stå för årets kantarellskörd och gjorde det med råge) och pula på.

 

Det jobbigaste är att inte få vara ute och röra sig, och vissa dagar går humöret verkligen ner i botten och allt känns bara hopplöst. David har då "gett mig dispens" och tagit med mig ut. En biltur upp på Norra Berget för att strosa i höstdoftande skog följt av våffla med hjortronsylt på hembygdsgården har effekt flera tusen gånger starkare än vilken uppiggande medicin som helst.

Igår var vi lediga hela familjen då David har nattvecka. Åkte till en ny lekpark, tog med primuskök och mat och stannade ute å lekte, åt och nöjt i solen. Livskvalitet är de små sakerna i vardan.

 

Dagens uteprojekt är att plantera ljung i blomlådorna. Ronja är lämnad på dagis av mormor och snart kommer David hem för att sova efter nattjobbet.