Permission
Efter en lugn helg och måndag blev jag äntligen beviljad permission under kvällen-natten. David hämtade mig efte jbbet, och mamma hade hämtat Ronja och var hos oss på kvällen då David skulle springa tävling. Så skönt att vara hemma igen efter 10 dagar inlagd... Mysigt att få vara med Ronja! Kändes helt bra i magen under kvällen och jag sov riktigt gott i min egna säng. Mamma hämtade mig och Ronja imorse, så efter hon lämnats på dagis åkte jag tillbaka till avdelningen.
Får snart veta att man nog tänkt skriva ut mig idag, jippie! Först ska dock CTG göras, och direkt när denna kopplas så känner jag hur jag börjar få sammandragningar igen. Inte så kraftiga, mer än några enstaka som kändes lite mer, men regelbundna vad som kändes som var 3-5:e minut. Kanske retades av banden runt magen, men förmodligen i kombination med mer aktivitet som det blir när man ska upp och iväg på morgonen. Har sen legat mest hela dagen och väntat på att de ska ge med sig. Mitt på dan minskade de under ett par timmar till kanske 20 min mellan, men sen framåt tre-tiden kom de åter tätare. Sa till bm och fick snart en Bricanylspruta, och sen har de klingat av. Haft enstaka under kvällen, men inget ihållande.
Min hemgång ställdes in och jag rekommenderades stanna kvar över natten, så nu sitter jag här på mitt rum igen och är rätt så uttråkad och börjar känna av i ryggen efter en heldag i halvliggande position. Ny bedömning imorgon, kanske jag kan få bli hemskriven då istället. Nog för att man inte tar det lika lugnt hemma - det är nästan omöjligt, men om man slapp ta sig fram och tillbaka till sjukhuset så tror jag nog den aktivitetsgraden skulle funka även hemma. Har som sagt inte känt nått på hela helgen förrän idag.
Mest vill jag hem för att få vara med Ronja som varit så stark genom allt detta, men det märks att hon är mer labil än tidigare, har svårare att sova och gärna vill ligga i vår säng - vilket hon aldrig velat tidigare, ens om man föreslagit det. Och det är klart att det är en otrygghet med mamma som är borta mest hela tiden, inte minst när vi försvunnit bägge två när hon sovit. Samtidigt är hon så förståndig och verkar förstå på sitt sätt när vi förklarar vad som händer. Älskade skrot....
Nu håller vi tummarna för morgondagen!
Får snart veta att man nog tänkt skriva ut mig idag, jippie! Först ska dock CTG göras, och direkt när denna kopplas så känner jag hur jag börjar få sammandragningar igen. Inte så kraftiga, mer än några enstaka som kändes lite mer, men regelbundna vad som kändes som var 3-5:e minut. Kanske retades av banden runt magen, men förmodligen i kombination med mer aktivitet som det blir när man ska upp och iväg på morgonen. Har sen legat mest hela dagen och väntat på att de ska ge med sig. Mitt på dan minskade de under ett par timmar till kanske 20 min mellan, men sen framåt tre-tiden kom de åter tätare. Sa till bm och fick snart en Bricanylspruta, och sen har de klingat av. Haft enstaka under kvällen, men inget ihållande.
Min hemgång ställdes in och jag rekommenderades stanna kvar över natten, så nu sitter jag här på mitt rum igen och är rätt så uttråkad och börjar känna av i ryggen efter en heldag i halvliggande position. Ny bedömning imorgon, kanske jag kan få bli hemskriven då istället. Nog för att man inte tar det lika lugnt hemma - det är nästan omöjligt, men om man slapp ta sig fram och tillbaka till sjukhuset så tror jag nog den aktivitetsgraden skulle funka även hemma. Har som sagt inte känt nått på hela helgen förrän idag.
Mest vill jag hem för att få vara med Ronja som varit så stark genom allt detta, men det märks att hon är mer labil än tidigare, har svårare att sova och gärna vill ligga i vår säng - vilket hon aldrig velat tidigare, ens om man föreslagit det. Och det är klart att det är en otrygghet med mamma som är borta mest hela tiden, inte minst när vi försvunnit bägge två när hon sovit. Samtidigt är hon så förståndig och verkar förstå på sitt sätt när vi förklarar vad som händer. Älskade skrot....
Nu håller vi tummarna för morgondagen!
Kommentarer
Trackback