Nu har vi bott fem veckor på sjukhus. Fem veckor! Fattar inte att det gått så lång tid... Inte utan att man börjar lessna på miljön och att vara låst på samma ställe hela tiden. Dagarna går i ett och tiden flyger på något konstigt sätt iväg. Märkligt det där, att dagarna försvinner så fort av att göra så lite. Jag kommer ihåg i höstas, under barnkursen när vi var på besök på neoavdelningen på Sös och träffade föräldrar som bodde på sjukhuset under flera månaders tid. Jag minns såväl hur jag tänkte "Hur orkar de?!! vara instängda i ett rum, bara gå ut några timmar om dan och annars bara sitta med sina barn..." Och nu är jag där själv och tycker att tiden tillsammans med Ronja flyger iväg, timmarna avlöser varandra och som sagt - det har redan gått fem veckor.

Men visst, utanför fönstret är det svensk sommar i kaliber som aldrig annars inträffar. 25-30 grader varmt och strålande sol varje dag. Det är inte utan att man drömmer sig bort, längtar efter dagar på klipporna vid havet, att kunna bege sig längre bort än andra sidan Brunnsviken och framförallt att kunna ta med sig Ronja härifrån för att slippa känna den där ständiga dragningen tillbaka när man väl lämnar sjukhusområdet. Vi har ännu inte varit hemma nånting, eller hemma hos nån annan för den delen

Vi har fått vårt radhus hemma nu. Nycklarna i alla fall, huset har vi inte ens sett än och får vänta ytterligare några veckor innan det blir aktuellt. Det ska bli så härligt när vi äntligen får flytta hem!